Snart godisförgiftad

Jag kommer nog att hinna bli godisförgiftad och kakförgiftad under min praktik på syncentralen. Nu till jul har vi fått hur mycket godis som helst skickat till oss från olika hjälpmedelsföretag i landet. i måndags kom en kille från ett företag i Göteborg hit med 17 2 kilos-ostar (visserligen inte godis men iaf) men i övrigt har det nästan bara varit godis. Men den som tror att jag klagar missförstår mig. Jag älskar godis. Speciellt choklad och choklad brukar det ju vara gott om när det lackar mot jul.

Vi har ätit mycket pepparkakor också. Dels på personalfikat men även då vi hade julfest här i förra veckan. Julfesten började med glögg och massor med pepparkakor och mingel eftersom vi bjudit in personalen på syncentralen i Uddevalla och Vänersborg. Sedan kom ett litet luciatåg och hälsade på vilket var trevligt eftersom jag själv och flera med mig här på arbetsplatsen inte hade sett någon lucia den 13:e december så vi tyckte inte riktigt att det kändes som lucia på riktigt. Så det var sannerligen en överraskning när dottern till en av mina jobbarkompisar med sin klass tågade in på syncentralen med glitter, ljus och blåa band runt midjan istället för röda. Dom sjöng jättebra! Flera sånger hade dom gjort en ny tolkning på men dom framförde även några visor som jag aldrig förut hört. Riktigt myspys. Sedan blev det tipspromenad och julbord.

Om en vecka vet jag eventuellt vad jag kommer att syssla med under våren. Den 27:e december kommer en viss person tillbaka till sitt kontor och kommer då att besluta om jag får projektanställning här eller inte. Jag hoppas innerligt att det blir ett positivt svar. Inte enbart för att jag trivs väldigt bra här och gärna stannar tills att jag börjar plugga igen men även för att det hade varit så himla skönt att slippa tänka på sin ekonomiska situation 24/7. Att kunna koppla bort den bekymmersamma delen av mitt liv hade varit underbart. Men jag försöker att inte hoppas på för mycket för det kan ju visa sig att det inte blir något också.

Nu ska jag ta en paus från godisätandet och skala en clementin som jag sedan ska äta upp.

Tjipp!

Tidningskändis?

Förutom att sura över att samtliga medborgare i EU idag förlorade rätten till ett privatliv och personlig integritet, iom att lagen om lagring av tele- och Internet-trafik gick igenom, samt det faktum att vi har en idiot till justitieminister, så har jag idag ätit ännu mera julmat, fikat en massa samt blivit intervjuad av Alingsås Tidning. En av min kollegas patenter, som är god vän med min mamma hade tydligen varit i farten och mailat till AT när han fått läsa mitt examensarbete. AT blev nyfikna och ringde upp mig och frågade om de fick komma och göra ett reportage. Det är ju ett tag sedan nu som jag skrev mitt exjobb och jag märkte att jag inte riktigt mindes allt så väl som jag trodde men jag tror nog att jag lyckades svara relativt bra på reporterns frågor. Jag tycker dock att det är rätt kul när “allmänheten” intresserar sig för de något udda frågor som jag försökt svara på i min rapport. Det kan ju eventuellt bidra till att folk rent generellt får upp ögonen för användbarhet och tillgänglighet, iaf på webben och sådana saker är det ju ibland ont om.

Innan reportern anlände skummade jag igenom rapporten lite snabbt för att friska upp minnet. Jag upptäckte då en del pinsamma stavfel och formuleringar. Men det som är absolut mest pinsamt är att jag i hela rapporten använt fel efternamn när jag refererat till en person som varit med i intervjuerna, utom på ett enda ställe: i referenslistan. Det är ju visserligen viktigast att det blir rätt där men å andra sidan så skäms jag så fruktansvärt mycket för att jag inte upptäckt det innan den slutliga inlämningen. Det är så pinsamt! Men det får man helt enkelt leva med. Det är ju ett riktigt lyxproblem egentligen, allt är ju relativt.

I helgen ska jag baka en massa julkakor. Det ska bli trevligt.

Och där försvann integriteten…

Igår var en svart dag i telekommunikationens och Internets historia i Europa. Lagförslaget om lagring av telefon- och internettrafik klubbades igenom, trots stora protester från Moderaterna, Vänsterparitet och Miljöpartiet men också från andra håll i Europa. Jag håller mig tyvärr inte så uppdaterad med de färskaste nyheterna dagligen, varför jag inte har så enormt bra koll på vem som gjort vad eller varför men debatten om lagförslaget har inte kunnat undgå ens mig. Nu kan jag egentligen bara reflektera över det som hänt med det som jag redan vet…eller tror mig veta.

Precis som med den nya upphovsrättslagen har politikerna valt att gå på nöjesindustrins linje. Nåja, inte enbart, eftersom lagen om tele- och Internettrafik från början var tänkt att användas som ett verktyg i jakten på terrorister. Men nöjesindustrins krav, att lagen även skall kunna användas till att jaga “fildelningsterrorister”, svalde ju politikerna i EU med hull och hår. Det har i så många år debatterats om åsiktsregistrering hit och lagring dit och den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna har hela tiden används som motargument till varför vi inte vill ha lagring och övervakning av våra medborgare. Men nu står vi ändå här, med många år eller en evighet, av storebrorssamhälle framför oss.

Jag har dock funderat en del kring hur denna lagring ska gå till rent praktiskt. Är det överhuvudtaget möjligt att lagra den enorma mängd data som skickas över Internet varje dag, även om det för Sveriges del endast gäller svenska medborgares Internettrafik? Jag har personligen ingen som helst aning om vad detta omsätter i ekonomi eller fysiskt utrymme men att det säkerligen krävs stora resurser för att detta ska vara möjligt är ju helt klart. Vem betalar? Vem hushåller med fysiskt utrymme? Jag är av den bestämda uppfattningen att detta kommer att det är näst intill orimligt att förvänta sig att denna människorätts- och integritetskränkande lag kommer att gå att genomföra så som de lobbyister och politiker som drivit igenom den, har tänkt sig.

Det är tragiskt att se att vi verkar ha fått ett nytt styrande element i Europa. Vi lurar oss sjävla om vi intalar oss att vi som medborgare i EU har förmågan och makten att bidra till att bra beslut fattas i de verkställande organ som finns inom Sverige och EU. För det är inte vi som bestämmer längre. Vi har nu än en gång sett exempel på hur enskilda ekonomiska intressen tillåts infiltrera och infektera beslutsordningen. Vi har till på köpet fått ge upp våran integritet och frihet. En seger för terrorismen. Jag kan förnärvarande inte se det på något annat sätt.

För mycket av det goda

Kul när man skrivit ett jävla långt stycke osså ballar IE ut helt och hållet så att man måste börja om eftersom texthelvetet försvann. Bleh 🙁

Idag känner jag mig som om jag blivit påkörd av något stort och tungt. Jag är absurt trött och har ont i varenda muskel. Speciellt i knäna men det är mitt eget fel. Som jag berättade i fredags…eller om det var i torsdags…eller om det var någon annan dag så var jag i Göteborg i helgen som gick. Det var trevligt och jätteskoj rent allmänt. Helgen började med julbord på Marsstrands fästning där man åt tills att det blev jobbigt att både sitta, stå och andas. Men det var ett väldigt bra julbord. Troligen ett av de bättre som jag varit på i mitt liv. Det enda som jag egentligen kan klaga på var Ris a la maltan som jag längtat efter ett helt år. Den påminde mer om kall risgrynsgröt än krämig och gräddig Ris a la malta. Avsaknaden, eller rättare sagt, bristen på den rätta mängden grädde var lite väl påtaglig. Men det fanns ju som tur var en massa annat gott att äta till efterrätt… för den som överhuvudtaget kom så långt.

Helgen fortsatte med julpyssel. Jag gjorde två, enligt mig själv, ganska snygga julkort som nu sitter instuckna bakom spegeln i hallen hos morsan och farsan. Vi var sedan till Biostaden och tittade på Kalle och chokladfabriken…tyvärr svenskdubbad eftersom vi såg den syntolkad men den var faktiskt rätt ok iaf. Väldigt underhållande med helt underbara karaktärer som då och då kläckte ur sig de klockrenaste kommentarer jag har hört på film på länge. Skådespelarnas ansiktsuttryck gick inte av för hackor heller. Willy Wonka var helskoj!

Efter bion drog vi iväg till en liten italieansk restaurang och åt pasta och därefter bar det iväg till Liseberg och alla deras upplysta träd, karuseller och hus. Det var mysigt. Jag hade tidigare hört talas om att det skulle finnas en julmarknad där men jag blev inte så impad av den. Det var väl ett tiotal bodar med försäljning av delikatesser som kaffe, bröd, choklad, kött, ost, sylt,. tobak och även hantverk. Jag sneglade lite på ett par lovikavantar eftersom att jag misstänker att min mammas lilla hund har ätit upp en av mina lovikavantar som jag sticka i slöjden och dom har jag saknat som bara den. Men de vantarna som jag såg på marknaden kostade ungefär lika mycket pengar som jag hade med mig till Liseberg så det blev inget med det. Köpte dock lite hjortronsylt, en liten renstek, ett bokmärke och kaffebönor. Får bli julklappar till familjen.

På söndagen, alltså igår, var vi och åkte go-kart på go-kartbanan ute på Majorna. Det finns inte många saker som roligare än go-kart, kan jag upplysa alla er om som aldrig testat. Tyvärr är det också p.g.a. go–karten som jag mår som jag mår idag. Jag frontalkrockade med ett däck och slog i knäna i något hårt på karten. Det gjorde ruskigt ont just då men efter en stund glömde jag smärtan och körde på som vanligt….nåja, nästan. Lite lugnare kanske. Allt gasande, bromsande och styrande gjorde också att jag har otroligt ont i armar och ben och rygg idag rent generellt. En kollega frågade mig idag om jag fick någon whiplash-skada efter min lilla krasch. Jag svarade nej, men så här i efterhand har jag börjat fundera lite på det där. Hur fort behöver man köra för att få whiplash-skador vid en krock? Eller rättare sagt, behöver man verkligen färdas så fort för att få problem? Läskigt. Jag ska nog försöka ta det lite lugnt nästa gång jag kör… Vore synd att fördärva sig själv allt för mycket med tanke på hur fördärvad man redan är.

Helgen avslutades med ett besök på den grekiska restaurangen på Karl Johan-gatan…vad den nu heter. Den ligger iaf en bit efter Kaptensgatan från centrum sett. Dom har ruskigt goda grillspett och ruskigt god tzatziki och ruskigt god stekt potatis. Där kommer jag nog att göra många besök när jag flyttat till GBG. Sen åkte alla hem och så var helgen slut.

Nu är jag slut…iaf nästan. Klockan är snart tio över 2 och snart är det fika-dax och sen ska jag åka hem för dagen. Imorgon är det Lucia och på onsdag ska vi äta julmat här på jobbet.

Tjenixen!

Julfest

Fejkpastor?

Jag har nu under några dagar följt följetången om en viss kändispastor på Aftonbladet.se. Aftonbladet säger sig ha avslöjat kändispastorns “bluff” i vilken han påstår sig ha jobbat med kända skådespelare i Hollywood som deras andlige coach. Talespersonerna för nämnda skådespelare påstår dock att de aldrig ens hört talas den svenska kändispastorn, än mindre att deras klienter skulle ha anlitat honom.

Som vanligt när sådana här skandaler uppstår frågar man sig naturligtvis vem som snackar mest skit. Jag ska börja med att säga att jag vanligtvis inte är den sortens person som tar skvallerpressens eller tabloidpressens överdramatiserade nonsens på allvar. Skvallerindustrin äcklar mig och jag undrar ibland om de som skriver spalter upp och spalter ner om kändisars privatliv, har någon som helst heder och moral i kroppen när det ofta framkommer att det som sagts om en viss person inte är något annat än skitsnack. Jag har därmed ingen som helst tilltro till Aftonbladet, Expressen, Se&Hör och liknande typer av “journalistik”. Jag roas sällan av skandalerna som dessa tidningar producerar men i det här fallet kan jag inte låta bli att dra lite på munnen, även om jag knappast vet mer om denna skandal än vad någon annan gör.

Jag ska också säga att jag inte är vidare religiös, dock är jag av uppfattningen att folk får tro vad dom vill så länge det inte skadar andra. Jag har därmed lite svårt att förstå det som nu påstås, att kändispastorn alltså använt kända personers namn för sina egna syften då han framträtt i media vid olika tillfällen, inte bara i Sverige utan även i Norge (Källa: Aftonbladet.se). Ponera för att ögonblick att det som Aftonbladet skriver för en gång skull faktiskt stämmer, d.v.s. att pastorn verkar ha utnyttjat kända personers namn för att inge intrycket av att han är mer framgångsrik än vad han i själva verket är, hur tänker man när man gör något sådant? Tror han på fullt allvar att “sanningen” inte ska komma fram bara för att hans “klienter” befinner sig på andra sidan jordklotet? I egenskap av kändis borde han väl själv veta hur skvallerpressen är? Får dom den minsta lilla chans att göra någon till åtlöje så tar dom ju den chansen direkt.

Huruvida kändispastorn snackar skit eller inte är inte min sak att avgöra. Det kan mycket väl vara så att det är Aftonbladet som snackar skit. Nu har dock kändispastorn hotat att stämma Aftonbladet, men någon stämningsansökan säger sig tidningen inte ha tagit emot (Källa: Aftonbladet.se).

Nu undrar ni säkert varför jag ens tar upp detta i min blogg…och det undrar jag nästan också nu så här i efterhand. Jag har inget bra svar på detta men kommer dock att fortsätta följa vad som händer i fallet “Kändispastorns stora bluff”, mest för jag är så nyfiken och för att jag inte har nåt bättre för mig. 🙂

På återseende!

Trött och hockeybitter

Måndag. Ja, så är det. Jag är trött som vanligt. Var i Skövde i helgen och gjorde så lite som möjligt. Satt nästan och slappade en hel helg. Kodade lite java, bakade pizza, betalade en räkning, drack julmust, såg första halvan av Pearl Harbour – ett bra exempel på amerikansk patriotism när den är som allra mest pinsam. Suck, den är så fånig!

I lördags fick mitt favvolag Frölunda dessutom stryk av Modoo i Elitserien i hockey. Skit också! 6-2. Bleh! Men misströsta inte, kära Frölunda-spelare, ni återkommer! Starkare än någonsin och då ska Modoo med flera få se på andra puckar! Ni är ju trots allt bäst!

Jag tror jag somnar snart. Måste fixa kaffe eller liknande preparat.

Lite tyst…

Nu har jag inte skrivit någonting här sedan i söndags vilket väl iofs mest beror på att jag inte haft något att skriva om…och för att jag inte har orkat. Dagarna och veckorna rullar på. Nyss var det sommar och idag är det säkert minst 10 cm snö ute. Jag tycker inte riktigt om snö. Den är väldigt fin att titta på, på ett sätt. Träden är alldeles vita och allt blir så ljust ute…de få timmarna varje dag som det överhuvudtaget är ljust vill säga. Men när temperaturen stiger och den vita snön börjar bli grå och blöt och när snön sedan börjar smälta och rinna iväg i en enda snösörja längs vägarna så är det det inte så fint längre. Då blir bara tanken på att man måste gå ut för att ta sig till busshållplatsen så betungande när man inser hur blöta ens skor och strumpor kommer att hinna bli innan man ens kommit fram till busshållplatsen och långt innan man är hemma och kan ta av sig alla blöta kläder. Neh, snön är bara trevlig på julafton för då hör det ju lixom till. Och så klart när man ska upp till fjällen och åka skidor…men det var ju så längesen jag end var i fjällen så just nu känns det ju som om det kan kvitta, för det till fjällen lär jag inte komma den här vintern heller…

Idag ska min mamma hämta sin nya bil – en Volvo V70 Combi. Det tycker till och med jag, som har noll intresse av bilar och som aldrig ens kommer äga en bil, är rätt spännande. Morsan har nu i några veckor försökt sälja sin 10 år gamla Volvo 940. I söndags så ringde nåt miffo med en lustig förfrågan. Han undrade på fullaste allvar om han skulle kunna få låna bilen och låta en bekant undersöka den och yttra sig om värdet på den. Gubben som ringde lät helt oförstående när morsan vänligt men bestämt förklarade att hon inte gick med på något sådant. Att låna ut en bil hur som helst till en person man knappt känner vid namn är ju bara ren idioti. Vad tror man när egentligen när man kommer med en sådan förfrågan? Man hör och läser ju varje vecka om privatpersoner som blir avlurade sina bilar när en spekulant bara ska ta en liten provtur och sedan aldrig kommer tillbaka med bilen. I en sådan situation är man ju dessutom förlorare upphöjt till 2 eftersom man inte får ut ett ynka korvöre på försäkringen när man frivilligt lämnat ifrån sig bilen på ett sådant sätt.

Vad vill jag nu säga med detta? Tja, jag vet egentligen inte förutom att vissa typer av människor aldrig upphör att förvåna…inte heller att underhålla ens vardag.

Söndag kväll

Nu är denna värdelösa, kassa och deprimerande helg snart över och imorron är det dax att gå till jobbet igen, vilket jag faktiskt ser fram emot. Jag känner mig lite mer väl till mods med livet än igår morse men jag är fortfarande sur och förbannad men försöker så gott det går att lägga den energin på annat. Som exempelvis att med viss assistens från min bror att klara av den hittills svåraste inluppen i Java-kursen.

Det var det, det…

Sur

Idag är jag sur och ledsen och njuter inte längre av att det är helg och att man är ledig. Imorse fick jag ett mail som jag under några veckors tid såg fram emot eftersom jag väntat mig att innehållet skulle vara positivt och medföra att ytterligare fem poäng trillade in på mitt poängsamlar-konto på Högskolan i Skövde. Men efter alla morgonbestyr då jag satte mig vid datorn så stog det klart att så inte skulle ske.. iaf inte den här helgen. Innehållet i mailet var i motsats till alla mina förväntningar negativt, vilket nu innebär att jag inte kommer att få se röken av just de fem poäng som jag, kvällen den 4:e november då jag lämnade tentasalen i Skövde, var så säker på att jag äntligen hade tagit. Besvikelsen och frustrationen var total och jag ville bara skrika och gråta.

Den kurs som det i detta fallet gäller är kursen Operativsystem, 5 p som jag egentligen läste vid den här tiden förra året. Jag hade då enorma svårigheter med den så det gick som det gick, men jag var ändå ganska nära att klara den då. Jag återupptog tentaplugget till kursen nu under hösten, fast besluten att bli av med den för gott och det gick ganska bra. Åtminstone så kändes det så när jag skrev tentan och då jag sedan lämnade tenta-salen. Men tydligen så ville de högre makterna annorlunda och det verkar som om jag får dras med den här kursen ett bra tag till.

Det börjar bli mer och mer uppenbart för mig att gränsen på 100 poäng avklarade kurser, som jag närmar mig men ack så långsamt och som alltid verkar vara lika långt borta, troligen inte kommer att infinna sig innan jag måste skicka min ansökan till IT-universitetet i april. Det hade jag väl iofs inte trött från början heller men jag hade iaf räknat med att kunna komplettera min ansökan under sommaren. Nu vet jag inte hur alls hur det blir med det längre. Jag har iofs ett par andra kurser som jag ska försöka ta men jag kommer nog inte komma upp i 100 poäng baserat på enbart avklarade kurser utan får nog försöka ta mig in med lite poäng från inluppar och annat skräp oxå.

Idag suger det att vara jag helt enkelt. God middag fick jag dock, som pappa tillagat. Rotmos med saltad oxbog. Mycket gott faktiskt.

Nu ska jag gå å lägga mig och tjura och tycka synd om mig själv.