Apple Store
Som jag berättade i mitt förra inlägg som i sin tur föranleddes av detta inlägg, behövde jag göra ett besök till Apple Store för att få ett utlåtande om touchpaden på min MacBook, som slutat fungera, så där var jag ju igår. Jag ville ju även höra efter ifall de behövde personal och hur man i så fall bär sig åt för att söka jobb där.
Jag hade tänkt mig en ganska liten butik med ett fåtal anställda, lite grann som MacForum i Göteborg även om butiken på Östra Hamngatan visserligen är rätt stor. Speciellt många som jobbar där är det då inte. Jag hade med andra ord inte så höga förhoppningar till att de skulle behöva ny och relativt orutinerad personal. När jag kom till Apple Store i Pacific Centre var mitt första intryck att antalet anställda i butiken var nästan lika många som antalet kunder och det var ganska många kunder där just då. Jag knallade in och fick direkt hjälp av en snäll kille som frågade vad jag hade för problem och bokade sedan in en tid åt mig med en tekniker som skulle kolla närmare på min MacBook. Jag fick en tid redan 20 minuter senare och killen frågade sedan om jag föredrog att vänta på plats i butiken eller om jag ville gå och ta en kopp kaffe medan jag väntade för i så fall visste han ett jättebra ställe, sa han.
Tyvärr hittade jag inte det superba kaffestället som Apple-killen tipsade om, eftersom jag glömde namnet på det typ 10 sekunder efter att jag lämnat Apple-butiken så jag tog första bästa och det var rätt ok. Jag insåg sedan att stället som han tipsade om nog var Caffe Artigiano.
När det var min tur att träffa en tekniker vid Genious-desken kom en kille fram och frågade om jag var jag och började med att presentera sig. Han var jättetrevlig och pekade ut var jag kunde sitta medan jag förklarade mitt problem. Jag fick sedan skriva på ett service-godkännande, en massa blaj om att Apple avsäger sig ansvar för förlorad data och liknande, under reparationen. Allt det vanliga med andra ord. Killen tog sedan min MacBook och gick in ett rum bakom butiken där han, enligt egen beskrivning, öppnade upp maskinen för att kolla ifall det skulle räcka med att skruva åt den lilla skruven som sitter under touchpaden och som reglerar motståndet. Efter en stund kom han tillbaka och sa att det tyvärr inte fungerat och det nog berodde på kaffet trots allt. Jag fick också ett kostnadsförslag på vad det skulle kosta att byta ut den och till min stora förvåning verkar det inte alls bli så dyrt som jag först trodde. Den dyraste delen av reparationen var att betala Apple att utföra den, eftersom det på grund av kaffet inte täcktes av garantin. $211 ska det tydligen kosta att byta ut touchpaden, vilket är ca 1 500 kr och vilket innebär att jag inte är hjälpt av min försäkring eftersom självrisken är på 1 500 kr. Precis som när jag råkade välta ut ett glas med julmust över min gamla IBM Thinkpad för en massa år sedan. Då var självrisken på 1000 kr och det kostade 900 kr att få tangentbordet utbytt. Typiskt!
Innan jag gick passade jag även på att fråga om den Apple Store som jag besökte nyanställde för tillfället och killen sa att de i princip alltid gör det och att jag skulle ansöka via Apple.com. Jag ägnade flera timmar igår med att skriva nytt CV och söka två platser på två olika Apple Stores i stan. Det hade varit så himla fräckt att få jobba för Apple och speciellt här där folk är så trevliga och hjälpsamma hela tiden. Jag blev så himla glad av allt trevligt bemötande på samtliga ställen jag var till i fredags. Folk har en väldig trevlig inställning till immigranter och frågar hela tiden varifrån man kommer och sånt. Mycket trevligt! Det får mig även att fundera en del kring hur vi beter oss mot folk i allmänhet och invandrare i synnerhet hemma i Sverige. Service är ju så vitt jag vet inte precis vad som kännetecknar Sverige, vilket är synd. Vi har nog en del att lära av Kanada och troligen en del andra länder vad gäller service.
En första titt på downtown
Bloggar lite i efterhand eftersom jag fortfarande hade ganska slött Internet fram till igår. Nu är det problemet dock löst samt en del andra saker fixade. Igår var jag, helt på egen hand, ute på vift i Vancouver Downtown. Det gick väldigt bra för att vara jag och min tankspriddhet. Jag gick bara nästan vilse.
Jag fick skjuts av Michelle till en av de närmaste skytrainstationerna där jag sedan ägnade en liten stund åt att leta reda på en maskin där man köper biljett och sen ytterligare en liten stund med att lista ut åt vilket håll jag skulle åka. Varken det ena eller det andra var nämilgen särskilt tydligt. Själva resan var ganska spännande. Tåget gick snabbt och ganska högt över marken ända fram till centrala Vancouver där tåget plötsligt förvandlades till tunnelbana. Innan jag åkte försökte jag så gott det nu gick, med den tröga uppkopplingen, att via Google Maps ta reda på var jag skulle gå av någonstans och på vilka gator som alla ställen, som jag behövde besöka, låg på. Det visade sig att alla ställen låg relativt nära varandra och också rätt när Granville Stn. Men som vanligt så ser ju allting mycket enklare ut på kartan, verkligheten ser dock lite annorlunda ut. Att komma ut från Granville Stn och vidare till Pacific Center var inget problem. Man hamnade nästan mitt i gallerian och sen var det bara att följa beskrivningen på informationsskylten över butikerna för att hitta Apple Store. I ett tidigare inlägg har jag ju berättat om att min touchpad slutat fungera. Tyvärr räckte det inte med att personalen på Apple Store vid Pacific Centre öppnade upp maskinen och försökte att dra en liten skruv som sitter under touchpaden, den måste tydligen bytas helt och hållet. Lyckligtvis var inte detta så dyrt som jag först var rädd för. Hela kalaset kommer att gå på $211, vilket är ungefär 1 500 kr. Precis lika mycket som självrisken hos försäkringsbolaget. Nåja, det får min kära MacBook allt vara värd.
När jag var hos Apple passade jag även på att fråga om dem just nu söker personal eftersom jag är väldigt sugen att få jobba där. Killen jag pratade med sa att Apple i princip alltid söker personal och att jag skulle ansöka online. Lite mer om detta i ett senare inlägg.
Efter besöket på Apple strosade jag vidare till Fido där jag skaffade ett kontantkort till den mobiltelefon som jag fått låna av M. Tack M! 🙂 Och sedan vidare till Telus där jag köpte ett mobilt 3G-modem med tillhörande SIM-kort och fungerande Internet. Det är dock lite dyrt, ca 400 kr i månaden och med en gräns på 5 Gb. Men med tanke på hur mycket använder Internet och att det är nödvändigt med en fungerande uppkoppling för att kunna utföra mina studier så får det väl vara värt det. På det hela taget verkar det vara något dyrare att leva och bo här än hemma i Sverige.
Det sista ärende jag skulle göra för dagen var att besöka Royal Bank, en av de största bankerna i landet, eftersom jag tyckte deras studenterbjudanden verkade väldigt bra. Men när jag väl kom dit, efter att nästan ha tappat bort mig själv och vilket håll jag kom ifrån, så hade banken stängt. Så jag åkte hem och tog för första gången bussen hem från Braid Stn (den skytrain-station som ligger närmast det område där jag bor). Både de bussar och tåg som jag hittills åkt med har haft automatiskt hållplatsutrop, vilket givetvis är kanon. Men tyvärr är det som i Sverige att det är ganska mycket stoj runt omkring och att man därför inte hör utropen. Bussen hade dock en elektronisk skylt längst fram, precis som många bussar i Sverige, och den var i alla fall jag betydligt mer hjälpt av än utropen.
Här kommer några bilder från gårdagens lilla äventyr:
Edit 2010-05-05 @ 22:57:
Jag la till en bild som jag glömde att ladda upp häromdagen. Minns inte vad byggnaden är exakt men det råder då ingen tvekan om var den hör hemma. 🙂
Andra bloggar om: Apple Store, Pacific Centre, Skytrain, Vancouver Downtown
One down, many to go
Igår var första dagen i Vancouver och den gick ganska snabbt och dag nummer två börjar redan lida mot sitt slut. Jag vaknade redan vid sju igår imorse och kunde omöjligen somna om så jag var nog fortfarande lite jetlagged då. På kvällen var jag sjukt trött och sov till typ tio idag.
Igår var jag och skaffade ett SIN (Security Insurance Number) som jag måste ha för att kunna jobba och för att omfattas av sjukvårdssystemet och sånt. Jag måste även skaffa ett Care Card som jag ska visa ifall jag behöver uppsöka sjukhus och sådant men det får bli någon annan dag.
Slutligen var jag även till ett stort supermarket och handlade frukostmat och lite middagsmat. Handlade inte så mycket eftersom Michelles dotter kände sig lite krasslig och så vi behövde åka hem rätt snart. Får handla mer matstuff imorgon eller så.
Här kommer lite bilder från flygningen och rummet som jag hyr:
Schiphol, Amsterdam
Den första etappen av resan är avklarad. Jag sitter just nu och väntar på att boardingen på nästa flight till Vancouver International Airport ska börja. Även om det inte var helt oväntat, men likväl en lättnad, hittade jag så klart ett communication centre här på Schiphol och därmed Internet, perfekt tidsfördriv i knappt 20 minuter till.
Här kommer ett par bilder som jag tog från planet på väg hit.
På väg!
Klockan är snart tio och jag väntar på min mamma som ska komma hit och skjutsa mig och A till Landvetter där de sedan ska vinka av mig. Nu är det äntligen dags! Nästa gång jag skriver i bloggen är jag troligen på Schiphol i Amsterdam och inväntar nästa plan.
Dags att äta något innan det är dags. Mina flightnummer är förresten KL1156 och KL0681 för den som vill kolla upp mina flighter. 😉
Andra bloggar om: Landvetter, Schiphol
Det är skillnad på öl och öl
I väntan på att flyga till Vancouver har jag tagit mig lite i kragen, men bara lite, och fått lite skolarbete gjort. Den första färdighetsuppgiften i kursen Grafisk design för Internet gick ut på att skapa en bild med någon slags motsats. Det tog mig ett par veckor att finna inspiration och en bra idé att arbeta med men nu är bilden klar.
Även om jag är nöjd med resultatet som sådant så är jag medveten om att bilden skulle behöva en vända till i Photoshop för att bli riktigt snygg. Om man tittar noga så ser man en hel del skönhetsfel här och var.
Hm, jag hoppas verkligen inte att Budweiser eller Sam Adams får för sig att stämma mig för nåt nu bara. Dem kanske inte uppskattar denna motsats/kombination av deras respektive varumärken…
Andra bloggar om: Budweiser, Grafisk design för Internet, Samuel Adams Black Lager, Öl
En vecka till
Precis som jag var rädd för igår kväll så blev det ingen flygning idag heller. Det är så deprimerande! Här laddar man och hoppas i flera dagar på att man verkligen ska komma iväg efter allt strul. Askprognoserna avlöser varandra men har under de senaste dagarna blivit gradvis bättre, fram till kvällen innan avresa. Patetiskt!
Nu har jag fått ombokat biljetten till den 28:e april och det blir mitt tredje försök att komma iväg till Kanada på två veckor. Det var ruskigt nära att jag inte fick någon ny biljett överhuvudtaget. Det var helt fullbokat den närmaste veckan, enligt MrJet. Om det hade slutat så med mitt telefonsamtal till MrJet, efter ca en kvarts väntan, så hade den enda lösningen varit att begära ersättning för biljetten från KLM och MrJet och boka en helt ny biljett med ett annat flygbolag än KLM. Men kundtjänstmedarbetaren som jag pratade med lyckats hitta en plats på onsdag åt mig. Lite tur ska man ha i all otur ändå.
Så nu blir det ännu en veckas förhoppningsvis inte lika meningslös väntan. På lördag är vi i alla fall ett litet gäng som ska bege oss till The Rover och dränka vår sorg, eller huvudsakligen min sorg, i god öl och god mat. Det ser jag fram emot 🙂
Andra bloggar om: Askmoln, Flygresor, Kanada, KLM, Vulkanutbrott
Hopp, frustration och den icke existerande konsten ett dressera att askmoln
Nu har det nästan gått en veckan sedan jag skulle flugit till Kanada. Det är onsdag och imorgon är dagen som jag hoppats att äntligen komma iväg. Men naturligtvis grusades även dessa planer då jag bara för en liten stund sedan fick höra hur Ekot rapporterade att Landvetter precis stängt på grund av att askmolnet, som precis varit snällt och passerat svenskt luftrum, nu vänt och blåser i motsatt i riktning.
Det här börjar ju bli rent ut sagt löjligt! Inte nog med att Eyjafjallajökull inte verkar vilja sluta spy ut aska, även om det sker i betydligt minde mängd än för några dagar sedan, vissa av de askmoln som väl passerat Sverige får sig att vända och komma tillbaka. Jag vet, det är vindarna och inte askmolnet i sig, men det känns så snopet.
Jag uppdaterade precis min status på Facebook med texten “Hur lär man ett askmoln betydelsen av “Plats”, “Sitt”, “Ligg död”?”. För hade det inte varit himla fint i det här läget att genom någon slags svartkonst lära ett askmoln innebörden av dessa ord?
Fånigt, jag vet. 🙁
Andra bloggar om: Askmoln, Eyjafjallajökull, Kanada, Landvetter, Vulkanutbrott
På torsdag…kanske…eventuellt…
Nu har jag äntligen lyckats få lite ordning och reda i den pågående naturkatastrofen som gjort att jag inte kom iväg till Amsterdam och vidare till Vancouver idag. Jag kom slutligen fram till MrJet och har nu bokat om mina biljetter. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig att få för biljetter, eller resdag för den delen. Så tidigt som möjligt men att riskera att få boka om ännu en gång ifall läget inte förbättras, eller vänta i några dagar och med större chans att komma iväg?
Jag fick i alla fall biljetter till den 22:e, alltså på torsdag och det är inte så illa, tycker jag. Nu ska bara vulkanutrbottet mättas av och askan blåsa bort så att flygtrafiken kan komma igång igen.
Håll gärna en tumme för mig 🙂
Andra bloggar om: Flygresor, MrJet, Vancouver, Vulkanutbrott
Vulkanutbrott och ändrade planer
Det är helt otroligt hur snabbt de här sista dagarna har gått. Alldeles nyss var det en månad kvar till min resa till Vancouver och idag skulle det ha skett, om inte naturen bestämt annorlunda.
Nu skulle jag egentligen ha landat på Amsterdams flygplats Schiphol om ungefär en halvtimme, jag skulle med andra ord ha suttit på ett flygplan, men det gör jag ju inte. Jag sitter hemma och bloggar och är ganska trött efter gårddagens rätt så sena packning. Ingen har väl vid det här laget missat att ett vulkanutbrott brutit ut på vulkanen Eyja-fjallajökull på Island. Katastrofen är ett faktum. Inga flyg över Sverige eller norra Europa. Samtliga flygplatser är stängda i Sverige och fler och fler flygplatser i Centraleuropa stänger ner sina verksamheter.
Eftersom ingen vet hur länge vulkanutbrottet kommer att hålla på är det heller ingen som vet när flygtrafiken kommer att kunna sätta igång igen. Surt för mig, som hade räknat med en behaglig och spännande resa men jag är samtidigt tacksam för att jag inte kom iväg halvvägs och sitter fast på Amsterdams flygplats på oviss tid. Då är det rena lyxen att ha i princip hur mycket tid på sig som helst, vara färdigpackad och få vänta hemma.
Jag har försökt både KLM och MrJet men utan någon som helst framgång. Jag vill ju gärna kunna boka om biljetterna så fort som möjligt men det vill en massa andra människor också. Jag får helt enkelt vänta och se.
Andra bloggar om: Flygresor, Eyja-fjallajökull, Island, Vancouver, Vulkanutbrott