Livet efter hungerkomans slut
Jo, jag överlevde gräddningen av fläskpannkakan och gott blev det också. Denna rätt kommer jag säkert göra flera gånger. Om man bortser från tiden då pannkakan står i ugnen så gick förberedelserna rätt så snabbt. Perfekt då man kommer hem vid 18-tiden och är jättehungrig.
Nu känner jag att det är dags att pilla ut kontaktlinserna. Det märks att jag suttit mycket framför datorn idag för mitt högeröga är lite torrt och irriterat. 🙁
Äppelkaka
Lever än så länge…men det är knappt.
Receptet på fläskpannkakan hittade jag på Tasteline där jag surfade runt lite efter att jag sparat fläskpannkakereceptet. Jag sökte på ordet “äppelkaka” och fick bland annat träff på denna smarriga kaka.
Vi fick med oss en del äpplen från Varnhem och jag gjorde en äppelpaj i onsdags. Den blev så där. Inte tipp-topp, det märks att jag inte gjort äppelpaj på väldigt länge. Vet inte vad vi ska göra med alla äpplen. Men den här äppelkakan ska jag nog göra imorgon iallafall. Kanske ta med till jobbet, då blir dom andra säkert glada.
Kanske ska göra äppelkräm också… Det är ju riktigt gott! 🙂
Hungerkoma
Fläskpannkakan står i ugnen och ska stå där i minst 20 minuter till. Jag håller på att svälta ihjäl. Åt bara nudlar till lunch och det var för fem timmar sedan…
Nu är frågan: kommer jag att överleva?
Svaret får ni se i nästa inlägg…om det blir något. 😉
Eftermiddagsfrukost
Sitter här med en kopp cappuchino, några mackor av grovt bröd och några mackor av knäckebröd och funderar på vad jag ska ägna denna dag åt. Lördagsfrukostarna brukar bli så här sena. Jag brukar gå vid 10-10:30 (A snusar vidare en stund), ta en lång och varm dusch och pyssla om mig själv lite med peeling, hårinpackning, hudkräm eller vad som står på schemat.
Efter duschen blir det kläder och sitta framför datorn en stund innan hungern och kaffesuget gör sig påmint. Då gör jag kaffe till mig själv och till A, om han kan tänka sig att gå upp just då. Om vi ska iväg någonstans så är kaffe en nödvändighet för att få upp honom ur sängen innan 11-12. Innan jag träffade A så trodde jag inte att det fanns någon som var så glad i att sova som jag. Jag har extremt svårt att gå upp på morgonen för det mesta, och särskilt nu när det är kolsvart ute när man ska gå upp. Men A slår alla mina sova-länge-på-morgonen-rekord med råge.
Nu är vi iallafall uppe bägge två och ingen av oss vet riktigt vad vi ska göra av helgen.
För några veckor sen ojade jag mig lite över hur våra fönster ser ut. Kanske dags att faktiskt ta tag i det. Snart går det väl inte ens att se ut genom dom…
Högsbo tur och retur
Jag och snälla Helena som skulle sälja en bok till mig som jag behöver i den kurs som jag tidigare pratat om här på bloggen, bestämde igår via epost att jag skulle komma hem till henne och hämta boken idag efter jobbet. Vi bestämde att jag skulle vara där mellan 17:30 och 18 ungefär.
Jag lämnade jobbet redan vid 16 eftersom jag ville komma hem så fort som möjligt och börja med middagen som idag skulle bestå av en av våra favoriträtter; italienska köttbullar och färsk pasta.
Eftersom jag betedde mig lite klantigt åt missad jag två (!) bussar mot Frölunda Torg som avgick från Marklandsgatan. Klantigt. Så den sammalagda tiden där blev till slut 45 minuter. Inte direkt planerat.
När jag slutligen kom på en buss och gick av vid Radiotorget och hittade rätt port med en gång så uppstod problem. Jag ringde på dörren, inget hände. Jag ringde på dörren igen, inget hände. Jag knackade på dörren, inget hände. Jag knackade igen, inget hände. Jag ringde Helena, inget svar. Jag ringde igen, inget svar.
Vad i helvete? Har jag åkt genom halva stan, missat två bussar och människan är inte hemma? Jag ringde igen, inget svar. Då tröttnade jag, blev arg, gick ut och tillbaka till busshållplatsen. Där ringde jag A som kollade min epost ifall personen som inte var hemma hade skickat något meddelande som jag inte hunnit sen jag gick från jobbet samt kollade ifall det nummer jag hade till henne stämde. Svaret på den första frågan var nej och svaret på den andra var ja.
Bussen kom och jag gick på och åkte tillbaka till Marklandsgatan där jag ringde mamma och beklagade mig lite över folk i allmänhet och personen som inte var hemma i synnerhet. Mamma tyckte dock att det var bra att jag inte blivit lurad på några pengar. Det tyckte i och för sig jag också.
När jag väl klev av sjuan vid Runstavsgatan så ringde personen som inte var hemma och sa att hon hade gått ut en sväng och glömt mobilen hemma. Jag orkade inte vara arg längre så vi bestämde att vi ska träffas utanför Akademibokhandeln halv ett på måndag och genomföra köpet. Hoppas det går bättre då…
Motståndet ökar
Jag läste på GP.se idag att motståndet ökar bland befolkningen mot förslaget till antipiratlag, även kallad IPRED. IPRED står förresten för Intellectual Property Rights Enforcement Directive.
Även om det främst är i den s k bloggosfären som lagförslaget har uppmärksammats så är det ju ändå så att bloggar når väldigt många människor. Det är svårt att gå ut på nätet utan att se något om en endaste blogg. Att läsa en blogg har blivit ett alternativ till att läsa tidningar och se på tv för många. Iallafall ett komplement.
Jag hoppas att det blir mer uppmärksamhet på IPRED i massmedia. Det behövs. Alla måste förstå att den här lagen inte enbart kommer att drabba dom som fildelar utan kan drabba i princip vem som helst. Det har vi sett i andra länder, exempelvis Danmark. Den här lagen är ett desperat försök att stoppa något som inte går att stoppa på det här sättet, den är farlig ur ett rättsmässigt perspektiv och framför allt helt meningslös för den kommer inte att fungera.
Bananflugornas död och förfall
Flugfällan funkar. Utmärkt till och med. Jag är mycket nöjd. Dock flyger det fortfarande omkring ett par envisa jävlar men dom ska nog luras i döden snart dom med. Det är jag säker på.
Bilden nedan tog jag igår kväll. Idag är det betydligt fler döda flugor i fällan.
Det är lite synd att blandningen är så grumlig… 😉
Litterär framgång
Dagens jakt efter kurslitteratur till IKT-kursen har gett utdelning. Dock har jag hittat de fyra böckerna på fyra relativt skilda platser i stan.
Eftersom mitt lånekort verkar vara förlorat för världen så begav jag mig imorse till Stadsbiblioteket vid Götaplatsen. Där bad jag om ett nytt kort varpå killen i receptionen frågade mig ifall jag var säker på att jag hade haft ett lånekort på Stadsbiblioteket tidigare för det kunde han inte se när han sökte på mig i bibliotekssystemet. Lånekortet har alltså inte bara försvunnit från min väska (eller var jag nu lagt det) utan även rymt från bibblans lånekortssystem. Intressant sammanträffande, man kan tycka. Jag fick i alla fall ett nytt lånekort gratis eftersom det ju verkade som att det var mitt första. Det var snällt, tyckte jag.
Sen gick jag upp till plan 4 där ännu en snäll person hjälpte mig att hitta den enda bok, av alla de fyra böckerna som jag skulle ha, och som faktiskt fanns inne på Stadsbiblioteket för utlåning – utan reservering av massa andra personer dessutom. När jag ändå var där fick den snälla personen i uppdrag att reservera en av andra böckerna som visserligen inte fanns på Stadsbiblioteket men väl på biblioteket i Kortedala (kan man tänka sig?). Slutligen letade hon rätt på den tredje boken via ett specialsystem som kollar universitetets alla sjuttioelva bibliotek i stan och då visade det sig att boken som jag letade efter och som jag inte lyckats hitta på Blocket igår, fanns för utlåning på Kurs- och Tidningsbiblioteket. Jackpott!
Dit, alltså till Kurs- och Tidningsbiblioteket, begav jag mig till på vägen till jobbet. Där fick jag fylla i ett formulär på en dator med universums (i alla fall universitetets) långsammaste uppkoppling. När det var klart kunde jag slutligen låna boken och komma därifrån och till jobbet, dit jag var sen som tusan. Å andra sidan så öppnar inte de flesta bibblor förrän 10-ish och sånt här går inte att göra efter arbetstid. Så är det ibland.
Nu har jag alla böcker utom en och den ska jag hämta i Frölunda imorgon efter jobbet hos ytterligare en snäll person vid namn Helena som vill sälja boken till mig. Sen är jag redo för seriösa studier á la IKT.
Bananflugornas återkomst
Under augusti och en bit in i september så hade vi en del bananflugor i vårat kök. Jag hatar dom för jag tycker dom är äckliga och vansinnigt irriterande, men jag älskar tanken på att ha ihjäl dom. Jag riggade därför en väldigt enkel men effektiv bananflugefälla bestående av en skvätt vinäger, vatten och några droppar diskmedel. Den funkade klockrent. Jag fångade ett tjugotal bananflugor på mindre än två dagar och likhögen växte lite dagarna efter men sedan lugnade det ner sig lite och då var även alla bananflugor i köket borta.
Nu är det november och dom jävlarna har återkommit! Borde inte dom vara stendöda så här års? Så långt ifrån levande som det bara går att komma? Eller har jag missuppfattat det där? Har bananflugor några säsonger överhuvudtaget?
Nu har jag riggat en ny fälla. Den har än så länge bara lockat till sig en enda fluga. Jag börjar undra lite ifall dom är som getingar. Getingar gillar nämligen olika saker beroende på vilken tid på sommaren det är. På försommaren gillar dom socker och kolhydrater och dras därmed gärna till saft och sötsaker. Men på sensommaren när ny drottning ska produceras söker dom sig istället till protein. Detta kan man läsa på AntiCimex hemsida.
Jag fortsätter mitt heliga krig mot bananflugorna om våran mat och hoppas undertiden att dom kommer att dö en långsam, ensam och smärtsam död i bananflugefällan.
Napp…kanske?
I min desperation att försöka lösa kurslitteraturproblemet har jag dels kollat vad böckerna kostar att köpa nya. Det var inte så billigt som jag hade hoppats på (fåfängt, jag vet men ibland ska man väl ha tur också?) och dels kollat på Blocket (för som sagt, ibland ska man väl ha tur också?). Och tur hade jag! En tjej i Göteborgsområdet hade en hel lista på böcker från lärarprogrammet och en av böckerna var precis en av dom jag måste ha! Har mailat, inte fått svar men det var ju precis nyss så man får väl hålla sig lite…