Laser-show på Planetarium

Laser-show på Planetarium

Nu har ännu en vecka passerat och inget extraordinärt har hänt. Jag försöker avsluta mitt lilla filmprojekt och har tack vare det underbara vädret i veckan fått en hel del filmat. Jag hoppas bara materialet går att använda för jag har fått improvisera en hel del eftersom jag saknar en sjysst utrustning. Jag använder Michelles lilla kompaktkamera med filmfunktion eftersom min egen systemkamera inte har någon sådan funktion, och mitt lilla Manfratto-stativ så det blir ingen proffsdokumentär precis.

I övrigt har vi varit en del ute och njutit av det vackra höstvädret. Det är ju Halloween nästa helg och vi förbereder som bäst våra kostymer och jag ska låna Eilean’s (den äldsta dottern i huset) ängel-outfit är det tänkt. Michelle och grannen Line har prytt sina trädgårdar med Halloween-lampor och andra Halloween-relaterade grejer. Se bilder nedan. I veckan som kommer ska vi åka till en pumpkin patch där man odlar pumpor och där man kan gå in och kolla runt. Det ska tydligen var väldigt fint och man får ta med sig vilken pumpa man vill därifrån att karva ur till Halloween. Ska bli kul att göra det. Brukar inte precis fira Halloween så mycket annars.

Ikväll ska jag, Michelle och två andra vänner bege oss downtown och kolla på en lasershow på teatern och vetenskapscentret Planetarium. Lasershowen görs i kombination med musik av bland andra Pink Floyd, AC DC och Gorillaz men eftersom vi alla gillar Pink Floyd så blev det ju så klart den showen. 🙂

Andra bloggar om: , , ,

Jag kämpade mot ödet men ödet vann

Efter bakslaget med Apple häromdagen har jag till sist insett att det inte lär bli någon mer chans till jobb. I alla fall inte innan jul och inte heller här i Kanada. Det är så klart trist och det känns skit just nu men jag är samtidigt så himla glad för att allt jag sett och gjort under de månader jag varit här, även om jag inte hunnit med allt som jag velat se och göra. Jag har exempelvis inte varit i Whistler eller Seattle eller i någon av Kanadas övriga provinser.

En del av drömmen, att åka till Kanada och se och uppleva en del av Nordamerika, gick i uppfyllelse på flera sätt. Den andra delen, att jobba i ett annat land och få mer arbetslivserfarenhet, gick inte i uppfyllelse. Men jag tror inte att det är det som kommer att kännas tyngst när jag åker hem. Det som jag antagligen kommer att gråta en skvätt över är alla underbara människor som jag träffat och lärt känna här. Det kommer att bli jobbigt. Alla jag har umgåtts med här har stöttat mig enormt mycket och engagegerat sig i mig, mitt jobbsökande och hela min tillvaro under de här månaderna och ingen vill att jag ska åka hem. Inte jag själv heller förstås. Men jag försöker också att komma ihåg att landet och framför allt människorna, inte försvinner bara för att jag åker härifrån. Jag har förhoppningsvis vunnit vänner för livet och kommer absolut att åka tillbaka. Det finns ju fortfarande så mycket här som jag inte sett och gjort.

En annan del av mig, visserligen något mer avlägsen men som också börjar göra sig allt mer påmind, är att jag börjar längta hem. Faktiskt. Jag saknar folk där hemma; mamma och pappa, mina bröder, alla mina fina och mysiga vänner, svensk mat, min lägenhet, mitt skrivbord och min skrivbordsstol och min Internet-uppkoppling (mobiltrafik och Internettrafik är ju så sanslös dyr här). Jag saknar också att inte kunna använda buss och substitut till spårvagn på ett bekvämt sätt. Det här landet är verkligen byggt för att man ska köra bil och det är svårt att ersätta den tillgången helt och hållet. Man får tycka vad man vill om kollektivtrafiken i Sverige men vi har det faktiskt väldigt bra och det går att leva utan bil. Här vore det nog väldigt svårt.

Och inte för att skylla ifrån sig på något men ekonomin är svår här just nu. Många söker jobb och var man än går hör man folk prata om det och hur mycket svårare det blivit att överleva. I våras hörde jag ofta folk säga att ”Det blir nog bättre i september!” men det har det inte blivit. Till och med Michelle som är född här och som sökt jobb lika intensivt och lika länge som jag, är helt slut. Vi är båda sjukt trötta på att söka jobb och för min del känns det inte som att tiden räcker till. Om en vecka är det två månader kvar tills jag åker hem och jag ska försöka njuta av tiden jag har kvar här så mycket det bara går men jag vet också att de kommande två månaderna kommer att gå sjukt fort. Jag minns ju hur fort tiden gick i våras när jag i förberedde mig inför den här resan…och allt som har en början har också ett slut.

Andra bloggar om: , ,

Apple Hiring Seminar

Apple Hiring Seminar

I lördags var det då dags för det Hiring Seminar för Apple Store som jag blev inbjuden till i veckan. Jag var inte så värst nervös innan lördagen kom men det hann jag bli innan jag åkte hemifrån. Jag var sjukt rädd för att komma försent, eftersom det stod klart och tydligt i mailet att man inte skulle bli insläppt ifall man var det allra minst sen, så jag anlände till Granville Skytrain Stn redan vid halv fyra fastän seminariet inte började förrän vid fem.

Jag tog en snabb fika på Café Artigiano för att förse kropp och knopp med lite välbehövligt koffein. Inne på fiket träffade jag till min stora förtjusning ett jättegulligt och trevligt norskt par från Oslo och snackade lite med dem. De bodde i Vancouver för att studera men skulle åka hem efter nyår.

Efter fikabesöket begav jag mig ut i regnet för att leta reda på den adress där eventet skulle hållas för att inte behöva rusa runt och leta efter det i sista stund. Jag hittade det ganska snabbt så jag knatade tillbaka till Pacific Center och strövade runt en stund innan det var dags att gå tillbaka och anmäla sig en kvart innan seminariet började.

I hallen utanför rum 420 hade redan ett gäng glada och entusiastiska unga människor börjat samlas. Jag blir alltid så grymt närvös när jag kommer till en intervju och träffar andra som sökt samma jobb. Jag känner mig alltid så liten och menlös och börjar undra vad JAG gör där när det finns så många fantastiska människor som säkert är bättre än jag. Men jag försökte hålla huvudet kallt och pratade lite med en kille som hette Alvin en stund innan vi alla blev inkallade till ett konferensrum.

Rummet kändes lite grann som ett av Apples alla event där de presenterar sina nya produkter för media och folk i branschen. På en projektor visades Apples senaste reklamfilmer och den första frågan vi fick när vi alla slagit oss ner var vad vi tyckte om reklamfilmerna. Väldigt typiskt Apple men företaget vet ju så klart att de som söker jobb hos dem också är trogna kunder och användare av Apple-produkter.

Vi fick börja med att dela in oss i grupper om två och ställa tre huvudsakliga frågor till varandra som vi sedan skulle presentera för de övriga. Jag hade hamnat bredvid Alvin, killen som jag stått och pratat med innan, som nog kom från Korea och sökte jobb på Apple Store eftersom han gillade företagets marknadsföringsstrategier men var inte på något sätt någon expert på alla Apples produkter, vilket jag så klart inte heller är.

Seminariet gick vidare med att titta på ett par kortfilmer om Apple Store och väldigt finslipade kommentarer från Apple-anställda runt om i världen (England, USA, Kanada, Japan, Kina bl a). När seminariet började lida mot sitt slut blev vi återigen indelade i grupper, denna gång något större och där vi skulle föreslå en lösning på ett behov hos en fiktiv kund. Det var lite svårt att få en syl i vädret i min grupp, folk var väldigt pratglada och entusiastiska men jag försökte hänga med så gott det gick. Efter femton minuter skulle vi vara klara och redo att visa upp vårat resultat.

Efter alla presenationer, påhejade av Apple-Jared som var den av de närvarande från Apple och som höll i själva seminariet, fick vi möjlighet att ställa frågor till en av de andra anställda. Jag frågade lite om Apples påstående på sin hemsida, att man är ett ”Equal Opportunities Company” och om det bara gällde mellan könen eller om det även gällde invandring (och därmed underförstått tillfälliga arbetstillstånd och/eller icke-kanadensiskt medborgarskap), funktionshinder och andra egenskaper som skiljer sig mellan människor, samt vad för erfarenheter de själva hade av detta. Svaret blev att självklart gäller begreppet även invandring och funktionshinder och att Apple inte skiljer på folk och folk så länge man kan utföra sitt jobb. Tjejen som svarade på frågorna sa dessutom att hon själv jobbat med personer med funktionsnedsättning men gick inte in på detaljer.

Seminariet avslutades med att vi alla fick fylla i ett formulär med frågor om Apples produkter. Representanterna från Apple var noga med att påpeka att det absolut inte var något slags prov (Right!) utan bara syftade till att se till att rätt person hamnade på rätt plats i företaget. Jag skrev så att pennan glödde och de tio minuter man hade på sig gick rysligt fort. På skytrainet hem insåg jag till min stora försskräckelse att jag både glömt ange namn och eventuell önskad frånvaro under 2010. Som tur var blev vi instruerade att ställa våra respektive namnskyltar ovanpå formuläret när vi klara…men ändå! *panik*

Seminariet var väldigt roligt att vara med på och trots att jag var sjukt nervös hela seminariet igenom så gjorde jag bra ifrån mig varje gång jag räckte upp näven för att svara på att fråga. Jag stakade mig inte och eller kom av mig vilket jag alltid gör när jag måste prata engelska när jag är nervös. Jag tror också att det var en väldigt nyttig erfarenhet att delta, eftersom hela eventet egentligen bara var en stor gruppintervju. Sammanlagt var ca 5-6 personer från Vancouvers tre Apple Stores närvarande och jag kan satsa mitt liv på att var och en av dessa hade en specifik uppgift i att betrakta och analysera de sökande.

De lovade att meddela inom 72 timmar om man blivit utvald till vidare intervjuer. Jag fick mailet i förmiddags och jag hade väntat mig att jag bara skulle få ett mail om jag inte gått vidare. Precis så var det. De som blev kallade till intervju blev troligen uppringda.

Jag försöker att inte deppa över det men visst hade det varit ett livs chans att få jobba för Apple.

Apple Store Pacific Center 2010-09-09

Apple Store i Pacific Center där jag tydligen inte kommer att jobba…

Andra bloggar om: , ,

Telefonsamtal från Apple Store

Att telefonen ringer en tisdagskväll är egentligen inte så märkvärdigt. Vår granne Line ringer ibland och undrar vad vi har för oss, vilket alltid är trevligt, och dessutom väntar jag på att en kille, som jag ska designa en webbsida åt, ska höra av sig. Men det var ingen av dem som ringde. Inget lurendrejeri-företag heller. Det var från Apple Store, ett samtal som jag hoppats på ända sedan maj. Något överrumplat lyckades jag be killen som ringde att istället ringa till Michelles hemnummer eftersom jag måste betala ç20 per minut för inkommande samtal på min mobiltelefon och bara hade $7 kvar.

Det visade sig att han ringde från Apple Store Hiring (eller något sådant) för Apple Store i Pacific Center, en av de butiker där jag sökt jobb flera gånger. De skulle arrangera något slags anställningsevent i nästa vecka och de undrade om jag var intresserad av att delta på det. OM jag var intresserad?! Jag försökte hänga med så gott det gick av det som killen, Jared som han hette, pratade om men han pratade sjukt snabbt. Jag uppfattade inte datumen som var aktuella för eventet men att det bland annat rörde sig om den 12:e oktober på Hastings St. Jared lovade mig ett mail med alla detaljer kring eventet så jag behövde inte anteckna någonting…och det hade jag ändå inte hunnit med. Så jag koncentrerade mig på att lyssna så gott det gick och svarade på hans frågor. Han frågade bland annat om jag hade någon erfarenhet av Apple’s produkter och jag förklarade att jag äger en MacBook Pro och en iPod Classic och att jag är ”very devoted to Apple’s products”. 🙂 Sedan tackade han för sig och för han fick störa så sent på dagen.

Känner mig fortfarande lite tagen efter samtalet. Det enda de egentligen erbjudit mig är någon typ av massintervju och bortkollring men jag hade nästan gett upp hoppet helt och hållet om att Apple någonsin skulle ringa mig. Att ens bli utvald att få komma på ett sådant event är helt galet kul, även om det kanske inte blir så mycket mer än så. Chansen finns ju fortfarande! Dock har inte mailet med all info kommit…hoppas det dyker upp. Kan inte bärga mig! 🙂

Andra bloggar om: , ,

Dags att bli produktiv

Den här veckan är det tänkt att jag ska hinna spela in och redigera den film som jag försökt planera de senaste veckorna, i kursen Digital Videoredigering. Det ska bli en dokumentärfilm om Michelle som konstnär och hennes stenskulpturer, är det tänkt. Det svåra just nu är att få Michelle att läsa igenom SOTS:en (Synopsis, Outline, Treatment, Storyboard). Hon är rätt upptagen med ungar och allt och så hon har inte riktigt haft tid och ro att kolla på upplägget av filmen. Ska försöka påminna llte försiktigt ikväll igen så att vi kanske kan diskutera igenom det imorgon eller så och sen börja filma. Jag tror inte att det kommer ta så lång tid med själva inspelningen eftersom jag det mesta relativt klart i huvudet men sen är det ju det där med vädret. Vi ska försöka spela in i Michelles trädgård men all grönska som bakgrund men det blir svårt om det regnar…

Nåja, det ordnar sig nog. 🙂

Andra bloggar om: , ,

En eftermiddg på hojen

En eftermiddg på hojen

Oj, vilken underbar dag jag haft! Det har varit varmt och soligt och perfekt väder för att uppfylla ytterligare en dröm – nämligen att få åka Harley Davidson-hoj! Två gånger tidigare i livet har jag åkt motorcykel, den ena var någon typ av sporthoj och den andra var en glidarhoj av något japansk märke. Men det är något speciellt med Harley Davidson-motorcyklar ändå. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men säkert hela grejen, det är så rock’n roll det kan bli. Och eftersom jag själv inte får ta körkort blir önskan och fascinationen knappast mindre av att man helt enkelt inte får köra själv.

Så när grannen Line (uttalas Lynn) ringde imorse och undrade ifall jag ville åka med på en tur med henne och hennes polare Jean-Pierre så var blev ju svaret så klart JAAA! (Få nu inte en hjärtattack, lilla mamma!) 🙂 Allt gick bra och det var så himla häftigt! Tidigare när jag åkt motorcykel har jag tyckt att det varit sjuk obekvämt, även om det så klart varit roligt. Men att sitta i samma obekväma ställning i typ en halvtimme har varit hemskt för min redan ganska stela rygg. Att sitta på en Harley Davidson-motorcykel går inte ens att jämföra. Det är ungefär lika bekvämt som att sitta i fotölj, men betydligt intressantare.

Jean-Pierre som jag åkte med körde dessutom riktigt bra. Inget onödigt gasande, inget stilande, inget risktagande. Det var bara att sätta sig och njuta av åkturen! SÅ COOL!

Här kommer några bilder från dagen. Vi tog en liten tur till Allouette Lake en bit utanför Maple Ridge.

Tyvärr tappade jag mitt motljusskydd till kameran någonstans på hemvägen från Maple Ridge. Surt men så kan det gå. Skulle inte haft det på kameran alls egentligen eftersom det sitter fast så bra, så att det lossnade var egentligen bara en fråga om när snarare än om.

Andra bloggar om: , , ,

Grå måndag

Idag har det regnat precis hela dagen…tror jag iaf. Gick ju upp rätt sent som vanligt men sen tolv har det i alla fall regnat konstant. Det är verkligen trist när himlen täcks av gråa moln och regnet öser ner för det blir ju också så mörkt inomhus. Vi har i alla fall tänt några stearinljus och då blir det ju genast lite mysigare.

Jag och Michelle, som blev arbetslös igen för en vecka sedan, har idag varit till en rekryteringsfirma i New Westminster som bara tar emot personliga ansökningar istället för inskickade CV:n. Det är ju en bra grej att ansöka personligen men jag hade nog lite för höga förhoppningar på just den här firman. Av deras webbplats att dömma rekryterar dem huvudsakligen folk inom kontor och industri men när vi kom dit fick vi veta att det egentligen bara var industri och vissa städjobb, typ städa upp efter byggnadsarbetare och liknande…för $10 i timmen…! De hade EN enda kund som behövde en person inom kontor. Det kändes inte heller som att de var så intresserade av ens kvalifikationer eller professionella bakgrund så besöket var en viss besvikelse.

När vi kom hem blev Michelle nästan direkt uppringd av rekryteringsfirman som erbjöd henne jobb att röja upp på en byggarbetsplats. De lovade återkomma senare och det gick en halv minut innan jag hörde min egen mobiltelefon ringa, från samma rekryteringsfirma och troligen om samma jobb. Jag hann inte svara innan de la på men ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag skulle ha sagt. Det är korkat att tacka nej till jobb men jag vet inte om jag ens kunnat ta mig till arbetsplatsen med buss eller skytrain. Den typen av jobb som just den här rekryteringsfirman förmedlar känns inte riktigt rätt för en person som mig som inte har körkort eller egen bil. *suck*

I förra veckan ringde jag Sears om jobbet som fotograf i deras porträttsstudio på ett varuhus i Burnaby. De sa då att de skulle återkomma veckan därpå, alltså den här veckan. Imorgon är det tre veckor sedan jag var på intervju där. Hur många veckor behövs det för att intervjua folk till ett jobb som porträttsfotograf? Och hur många tänker de anställa egentligen?

Nåja…bara att leta vidare. Ska nu sätta mig framför en film en stund och sura lite över att jobbsökandet går så dåligt. Buhu…

Andra bloggar om: , , ,

Stanley Park, var det tänkt…

Åkte downtown en sväng för att fota lite i Stanley Park eftersom det varit så fint väder idag. Men jag kom aldrig så långt eftersom jag fastnade i butiken Charlies Music City på Granville St. Det är en farlig affär. De har alldeles för mycket film och musik, mer än vad som kan anses vara hälsosamt…i alla fall för mig. Billigt är det också. Inte bra. 🙂

Kom i alla fall hem med dessa filmer:

Senast jag var där var i juli, då T var på besök, och då blev det dessa:

När jag var färdig med mitt shoppande var det lite väl sent att bege sig till Stanley Park eftersom solen började gå ner. Får hoppas på att vädret håller i sig lite så att jag kan åka dit någon annan dag rätt snart. Hösten börjar ju närma sig…vilken iofs är väldigt vacker att fota. Ännu finns det tid…men igår var det tre månader kvar tills jag åker hem och ännu inte vet om jag kommer tillbaka efter jul eller inte. Allt beror på det ännu icke-existerande jobbet.

Andra bloggar om: ,

Blandade bilder

Blandade bilder

Slutligen kommer här ett inlägg med lite blandade bilder som jag tagit den senaste månaden. Vissa av er kanske har märkt att jag gillar att fota mycket naturmotiv och inte lika mycket människor så det är nog så det är. 🙂

Andra bloggar om: , ,

Mer bilder från English Bay

Mer bilder från English Bay

Och här kommer fler bilder från English Bay och den fantastiska solnedgången som man kan se där när himlen är klar. Bilderna är tagna den 24:e augusti.

 

 

 

 

Andra bloggar om: ,

Pin It on Pinterest

Share This