Högsbo tur och retur

Jag och snälla Helena som skulle sälja en bok till mig som jag behöver i den kurs som jag tidigare pratat om här på bloggen, bestämde igår via epost att jag skulle komma hem till henne och hämta boken idag efter jobbet. Vi bestämde att jag skulle vara där mellan 17:30 och 18 ungefär.

Jag lämnade jobbet redan vid 16 eftersom jag ville komma hem så fort som möjligt och börja med middagen som idag skulle bestå av en av våra favoriträtter; italienska köttbullar och färsk pasta.

Eftersom jag betedde mig lite klantigt åt missad jag två (!) bussar mot Frölunda Torg som avgick från Marklandsgatan. Klantigt. Så den sammalagda tiden där blev till slut 45 minuter. Inte direkt planerat.

När jag slutligen kom på en buss och gick av vid Radiotorget och hittade rätt port med en gång så uppstod problem. Jag ringde på dörren, inget hände. Jag ringde på dörren igen, inget hände. Jag knackade på dörren, inget hände. Jag knackade igen, inget hände. Jag ringde Helena, inget svar. Jag ringde igen, inget svar.

Vad i helvete? Har jag åkt genom halva stan, missat två bussar och människan är inte hemma? Jag ringde igen, inget svar. Då tröttnade jag, blev arg, gick ut och tillbaka till busshållplatsen. Där ringde jag A som kollade min epost ifall personen som inte var hemma hade skickat något meddelande som jag inte hunnit sen jag gick från jobbet samt kollade ifall det nummer jag hade till henne stämde. Svaret på den första frågan var nej och svaret på den andra var ja.

Bussen kom och jag gick på och åkte tillbaka till Marklandsgatan där jag ringde mamma och beklagade mig lite över folk i allmänhet och personen som inte var hemma i synnerhet. Mamma tyckte dock att det var bra att jag inte blivit lurad på några pengar. Det tyckte i och för sig jag också.

När jag väl klev av sjuan vid Runstavsgatan så ringde personen som inte var hemma och sa att hon hade gått ut en sväng och glömt mobilen hemma. Jag orkade inte vara arg längre så vi bestämde att vi ska träffas utanför Akademibokhandeln halv ett på måndag och genomföra köpet. Hoppas det går bättre då…

Snuvad på studentrabatten

Eftersom jag kommer att läsa en kurs i IKT och kommunikationshandikapp nu under läsperiod två så har jag ju så klart betalat in kåravgift till Studentkåren i Skövde enligt konstens alla regler. Kursen är på distans så då betalar man inte lika mycket som för hetidsstudier, så klart.

Glad i hågen blev jag sedan när jag fick mitt Mecenat-kort och insåg att jag nu återigen kommer att kunna få studentrabatt hos SJ och en rad andra företag. Många visserligen helt meningslösa rabatter, men i alla fall.

Vad jag däremot inte tänkte på när vi bokade våra tågbiljetter till Skövde i veckan som gick, var att det bara är då man är heltidsstudent så man får rabatt hos SJ, SAS och SL, d v s inte om man gör så som jag och bara läser en enstaka kurs på deltid. Vad jag dessutom inte heller visste, eftersom det nu gått ett tag sedan jag pluggade senast men som jag blev varse om idag, är att om man är berättigad till studentrabatt så märks detta genom en SJ/SAS/SL-symbol på Mecenat-kortet. Detta hade jag helt förträngt. Dumt. Och något pinsamt blev det när konduktören påpekade det på tåget för lite mer än två timmar sedan.

Tur i oturen så var det en snäll konduktör som trodde på min uppriktighet om att jag inte visste det så han lät mig “passera” utan några vidare åtgärder.

Jag tror bestämt att jag börjar bli lite ringrostig på det här med studentrutiner…

 

 

Två år

Igår firade jag och A två år tillsammans. Det blev dock inte så mycket firande eftersom vi inte hade råd att gå ut och äta eller köpa hem dyr mat. Pengarna är jätteslut men imorgon får jag lön! Wheee!

Vi vet dock inte riktigt hur vi ska fira än. Troligen åker vi och köper nåt gott och lagar till hemma med vin och så. Det blir mysigast. Förra året pratade vi om att åka utomlands på våran tvåårsdag men så blev det ju inte. Våran ekonomi suger just nu men vi klarar oss. Det kommer att bli bättre.

Hua, veckorna bara rusar iväg. Imorgon är det fredag igen. Den här helgen ska vi träffa min bror P och hans flickvän M, iallafall en liten stund. Dom ska flytta hem lite av M’s saker från en lägenhet som hon hyrt i Göteborg i några veckor. Nu vill hon inte ha kvar den utan fortsätter pendla mellan Vårgårda och Göteborg tills att hennes utbildning är klar. Jag ska passa på att ge dom min andra brors kamera så att dom kan ge den till honom eftersom han ska till Japan nästa helg.

Det börjar bli lite jobbigt att verkligen ALLA man känner förutom en själv, åker kors och tvärs över världen. Men det är väl den vanliga utan-pengar-frustrationen som spökar.

Internet i över 200 knyck

Hur snabbt går ett X2000-tåg egentligen? Jag har ingen aning men visst måste det väl ändå vara i mer än 200 km/h? Vi säger det. Sitter just nu på tåget mellan Göteborg och Stockholm. Det var riktigt längesen jag åkte X2000. Känns till och med lite lyxigt.

Imorgon förmiddag ska jag tillsammans med en av mina kollegor på Stockholmskontoret visa grejer på Hagabergs folkhögskola. Det hålls tydligen en kurs där nu för synskadade kvinnor i arbetslivet. Tydligen så har kvinnor sämre tillgång till arbetshjälpmedel än vad män har. Jag är dock inte riktigt säker på vad det innebär men om jag utgår ifrån de som jag utbildat så har majoriteten utgjorts av kvinnor så jag vet inte hur mycket tilltro jag har det påståendet att kvinnor skulle ha svårare att få arbetshjälpmedel.

I natt ska jag bo hos A och I som bor i Farsta Strand där dom nyligen köpt ett hus. A hyrde ut sin lägenhet till mig under 2006 då hon flyttade till Stockholm för att bo med I. Det var den första lägenheten som jag hade i Göteborg…men inte den sista. Ska bli roligt att träffa deras dotter som nu är ett år gammal. Har känt A och I i flera år genom Unga Synskadade.

Nu börjar det kurra i magen. Kanske dags att göra ett besök till bistron.

Det känns verkligen kul att jag fått ordning på bloggen igen. Jag har faktiskt bloggat varenda dag den senaste veckan. Det känns så skönt. 🙂

1:a klass

Jag kanske är ett undantag som aldrig åker första klass, men idag åker jag X2000 i första klass för första gången i livet. Det känns inget speciellt faktiskt. Vagnen är dock inte proppfull så det är inte särskilt trångt men i övrigt så är det inte särskilt märkvärdigt. Det ska tydligen ingå kaffe och smörgås också men jag har inte sett till något av det än. Inte konduktören heller för den delen. Internet ingår i biljettpriset också…vilket ju är trevligt om man har datorn med sig..och det har man ju. 🙂

Visningen av produkter i Södertälje gick bra. Folk var nyfikna och intresserade. Träffade dessutom folk jag känner och som jag inte sett på ett par år och sånt är ju allitd kul. Det känns definitivt som att det var värt att offra en söndag för detta…även om det hade varit skönt att få ligga kvar i sängen imorse.

Tack vare mina medpassagerare så har jag nu förstått att om jag ska ha något kaffe och smörgås så får jag visst hämta det själv. Let’s do!