IPRED läggs på is…men bara lite

IDG.se skriver idag att regeringen inte kommar att ta något beslut gällande IPRED-lagen idag. Man skjuter lite på frågan, troligen på grund av att Alliansen i vanlig ordning inte kommer överens om vad man officiellt ska tycka.

Precis under ovan nämnda artikel går landets största Internet-operatörer ut och kritiserar lagen och menar att skyddet om deras kunders integritet är en betydligt viktigare fråga än att gå ärenden åt skiv- och filmbranschen. Pär Nygårds, näringslivsexpert på branschorganisationen IT- och Telekombolagen, tycker dessutom att film- och skivindustrin fokuserar på fel saker, precis vad alla vi andra tycker och tänker och dagligen försöker få skiv- och filmindustrin att förstå – naturligtvis i ständig motvind.

Frågan är bara när skiv- och filmindustrin själva ska förstå att det är meningslöst att försöka stoppa något som är så pass väletablerat och vedertaget hos befolkningen? Med detta menar jag inte att den illegala fildelningen ska legaliseras så som den nu ser ut, men att industrin måste inse att detta inte är en utveckling som det går att få stopp på med hjälp av lagar som ökar kontrollen av befolkningen. Dom måste tänka långsiktligt, oerhört långsiktligt och nytt och verkligen investera sig ur gamla affärsmodeller och in i nya som håller och som kan förändras i takt med utvecklingen.

Politikerna för sin del måste också inse detta och dom måste också förstå att varje gång dom går en envis och gammelmodig industri till mötes, genom att stifta lagar som ändå bara slår i luften, så gör dom avkall på saker som faktiskt är viktigare ur ett mänskligt perspektiv. Då handlar det inte om rätten att fildela utan människors integritet och rättssäkerhet. De borde inte vara faktorer som vi så enkelt prioriterar bort så fort en viss industri inte förmår förnya sig.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om detta på bloggen nu och jag kan nog göra det lika många gånger till. Skiv- och filmindustrin skiter väl i min lilla patetiska blogg men det viktiga är att åtminstone ha en åsikt.

Ett steg i rätt riktning

Idag uppmärsammade IDG.se att sajten CDon.se börjar sälja låtar och skivor nerladdningsbara via sin webbbutik. Det intressanta är att dom inte accepterar formatet WMA eller några som helst kopieringsskydd.

Detta är ett jättebra initiativ och ett stort steg i rätt riktning. Efter att ha läst denna artikel och denna artikel på IDG.se så har jag några synpunkter på idén, bl a att man som användare borde kunna få bestämma i vilket format man vill ha sin musik (AAC, MP3, OGG eller WMA) men i det stora hela så är jag FÖR! Sånt här tycker vi om! Jag tror jag ska provhandla nån låt nu i helgen bara för skoj skull och för att testa så klart.

Dock är det för sorgligt att inte skivbolagen är först med en sån här idé. Efter 10 år av illegal fildelning borde varenda skivbolag ha satt upp en nedladdningstjänst på sina webbsidor där användarna kan köpa musik per låt eller ett helt album på en gång. Bocka för låt eller album, klicka på Nästa, logga in på Pay Pal och tryck på Slutför. Mer komplicerat än så behöver det faktiskt inte vara. Ska det vara så himla svårt?

En solskenshistoria fast på riktigt

Jag läste precis denna artikel på GP.se. Att gifta bort barn är något som jag verkligen har svårt att förstå. Pappan i denna artikel verkade visserligen vilja sin dotter väl men att ta ifrån henne hela hennes barndom och hennes chanser att gå i skolan är verkligen riktigt grymt.

Artikeln hade i alla fall ett lyckligt slut och det är bara att hoppas att Nujood Ali en dag kan uppfylla sin dröm att bli advokat.

Kommersiell fildelning, finns det?

Jag surfade precis in på Facebook-gruppen “Stoppa IPRED” som just nu har över 22 000 medlemmar. I en av kommentarerna i gruppen har någon pejstat in en länk från SvD.se och till artikeln “Alliansen redo göra förändringar i ny fildelningslag”. I artikeln står det att Alliansen kan tänka sig att ändra i lagförslaget så att upphovsmän endast kan begära ut personuppgifter från IP-nummer då fildelningen skett i kommersiellt syfte.

Då undrar jag följande tre saker:
1. Vem fildelar i kommersiellt syfte?
2. Vem köper något som någon annan laddat ner?
och
3. Hur ska upphovsmännen veta att fildelningen faktiskt skett i kommersiellt syfte innan dom går till domstol och kräver att få begära ut personuppgfiter?

Detta bevisar ännu en gång att Alliansen inte förstår någonting om fildelning som företeelse. Dom förstår inte varför folk fildelar och dom förstår inte att tiden då folk faktiskt köpte piratkopierat material i form av program, filmer, spel och musik i det här landet är förbi för längesedan, tack vare Internet.

Om Alliansen genomför den här ändringen i IPRED så kommer den att bli ännu mera verkningslös mot fildelningen än vad förslaget är i nuläget.

Trots allt så finner jag allt det här ganska underhållande. Det är för mig så ofattbart varför dom inte sätter sig in i ett problem på djupet när dom ska stifta lagar för att förhindra problemet…

Liberati = bluff?

Liberati är ett initiativ taget av bland annat Camilla Lindberg och är ett politiskt virtuellt nätverk inom Folkpartiet Liberalerna. Vad Liberati är och vad dom egentligen vill verkar vara lite svårt att veta eftersom dom inte ens har någon egen webbsida där detta går att läsa. Det enda dom egentligen har är ett partiprogram på fem punkter vilket dom publicerat på Expressen (av alla jävla tidningar så väljer dom den?!).

Alexander Bard är den andre initiativtagaren till Liberati. Jag har ingen direkt bestämd åsikt honom men jag börjar undra om han är riktigt klok i huvudet. Jag börjar också undra om det verkligen är så bra för Camilla Lindbergs karriär att befatta sig med något som verkar så oseriöst som Liberati. Camilla Lindberg har jag personligen en relativt bra uppfattning om efter riksdagsvalet om FRA-lagen i somras då hon var den enda personen i hela Alliansen som röstade mot lagen. Det tycker jag tyder på mycket mod och civilkurage med tanke på hur hårt pressade många av kritikerna inom Alliansen varit av sina partiledare och partikamrater.

Flera bloggare inom ämnena Internet, fildelning, FRA, integritet och politik har idag uppmärksammat Michael Nilssons blogg MiNimaliteter. Självklart vänder jag kappan efter vinden och gör detsamma eftersom detta är något som intresserar mig mycket. Michael publicerar på sin blogg en mailväxling mellan honom själv och Alexander Bard som kan vara intressant att läsa för den som varit lite nyfiken på vad Liberati är för något.

Personligen tycker jag att Alexander Bard i denna mailväxling är motsägelsen personifierad och det skrämmer mig lite hur han ser på IPRED (Antipiratlagen). Det verkar inte bekomma honom det minsta att lagen är byggd på felaktigheter och hur rättsosäker den är. Han spyr dessutom en massa galla på Piratpartiet och talar väldigt tydligt om för Michael Nilsson att “rättshaverister” inte är välkomna i Liberati.

En sak bekymrar mig med denna mailväxling och det är att Alexander Bard hävdar att Camilla Lindberg, precis som han själv, “gillar” IPRED. Jag hoppas att det inte är så och jag hoppas också att detta inte är vad Camilla menade att Liberati skulle vara.

Det är väldigt många som är mot FRA och som även är mot IPRED, eftersom det ofta är dom som också förstår hur Internet fungerar, så jag undrar lite över vart Bard tänkt värva sina medlemmar…