Små steg framåt…

Idag har jag varit och jobbat lite i Tynnered hos en elev som är ett av de ärenden som det är tänkt att jag ska avsluta innan jag slutar helt och hållet på jobbet.

Efter utbildningspasset åkte jag en sväng till kontoret och träffade mina gamla arbetskamrater. Blev bjuden på lunch av chefen och vi diskuterade den närmaste tiden som kommer. Vi kom överens om att jag ska avsluta de ärenden jag håller på med, även om det tar lite mer tid, men förutom det så hade han även två ärenden till som han ville att jag skulle ta mig ann, så helt avvecklad är jag alltså inte. Det känns skönt…även om det också gör att jag inte kan registrera mig som heltidsarbetslös ifall det skiter sig med att komma in på utbildningen som jag sökt.

Det är både bra och dåligt eftersom det ju alltid är bra att jobba men jag får samtidigt mindre från a-kassan på grund av deltidsjobb. Jag vet inte vilket av alternativen som hade gynnat mig mest rent ekonomiskt; att jobba deltid och få 50 %-ig a-kassa på 80 %-ig lön eller 100 % a-kassa på 80 %-ig lön? Det är svårt att räkna på eftersom jag inte vet hur många utbildningsuppdrag som jag kommer att få…

Förutom enskilda utbildningsuppdrag på mitt gamla jobb, så har jag även ett möte inbokat med en kille på Manpower i nästa vecka. Jag har sökt några jobb hos Manpower Student och hoppas via ett uppdrag hos dem kunna dryga ut kassan lite till. Frågan är hur mycket jag hinner med… Ska ju förhoppningsvis plugga heltid också…

Den som lever får se. Dags att äta lite.

Andra bloggar om: A-kassa, Arbetslöshet, Manpower, Söka jobb

Tillstånd beviljat

Idag kom ett kuvert på posten, som trots sitt anonyma utseende, var ett kuvert som jag mycket väl kände igen. Jag hade själv frankerat och fäst en adresslapp med min adress på det tidigare i våras och jag visste genast varifrån det kom – kanadensiska ambassaden i Stockholm.

Kuvertet var tunt. Det brukar inte vara något gott tecken. Men å andra sidan så visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag öppnade det med viss iver och nervositet. Papperet som låg i kuvertet skrynklades till något men såg i övrigt helt intetsägande ut. Jag läste de första raderna som löd:

“Dear Ms Eriksson,

Your application to work in Canada under the Youth Mobility Program has been approved…”

Shit, det är på riktigt. Min ansökan om arbetstillstånd har verkligen blivit beviljad! Intressant sätt att starta dagen på. Jag är fortfarande lite lyrisk men ändå inte riktigt chockad. Men det är svårt att beskriva hur det känns; spänning, rädsla, nervositet, lycka, äventyrslusta – allt på samma gång.

Mitt lilla projekt att åka till Kanada har emellanåt känts ganska avlägset. Jag har dessutom skjutit på det ett bra tag eftersom det kommit upp saker och jag inte fått iväg ansökan till ambassaden. Nu när ansökan är klar och beviljad så känns det både mer verkligt men samtidigt mer overkligt. Det är svårt att beskriva. Nu återstår mer praktiska detaljer; bestämma sig för när jag ska åka, fixa med flygbiljetter, ordna med rätt typ av försäkring, bostad den första veckan innan jag hittat någonstans att hyra ett möblerat rum…

Jag måste också prata med mina paranteser (föräldrar) och förbereda dem lite. Morsan är redan införstådd med att jag vill åka men hon vet inte om att jag ansökt om arbetstillstånd, farsan däremot lär bli en annan historia. Oavsett vad de tycker så tänker jag inte låta den här chansen passera outnyttjad, men det är lättare om de står på min sida.

Nu har klockan börjat skena iväg igen. Dags att starta dagen!

Andra bloggar om: Arbetstillstånd, Arbeta utomlands, Kanada

Färdigrest?

Även om jag över lag tycker om att vara på resande fot så är det ändå ganska skönt att få komma hem och få vara hemma ett tag. Det hade varit en händelserik sommar med mycket aktiviteter och skojigheter men nu börjar allvaret. Nu är det hög tid att ordna upp tillvaron inför hösten.

Om ungefär en vecka borde jag få reda på om jag kommer in på Webmaster-utbildningen. Då ska alla som vill ha kvar sin utbildningsplats ha registrerat sig. Efter det andra urvalet hamnade jag på åttonde reserv så chansen finns fortfarande.

Idag hade jag tänkt mig ett besök till AF för att registrera mig som arbetssökande och därmed bli berättigad till A-kassa men så insåg jag att jag behövde ett intyg från min arbetsgivare för att kunna komplettera mina meriter i AF’s databas. Besök till AF är inte precis något man ser fram emot, jag tycker hela miljön där bara är deprimerande, så jag ämnar göra så få besök dit som möjligt. Jag får helt enkelt vänta tills min chef fixat med ett intyg så att jag sen kan fixa alla ärenden där på en gång.

I övrigt så behövs det nog lite dammsugning här hemma och sen ska jag så klart kolla efter fler jobb att söka. Usch, vad det låter tråkigt! Men allra först skulle det sitta fint med lite att äta…

Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, Antagning, Arbetslöshet, Jobbsökande

Det tar sig

Idag fick jag ett underligt ryck. Jag har precis sammanställt ansökan om tillfälligt arbetstillstånd i Kanada. Jag antar att jag har M att tacka för det. Hon är ju här i Göteborg nu för att städa ur och överlämna sin lägenhet till en ny hyresgäst och hon och E har ju berättat så mycket om hur dem har det och om hur Kanada är så man blir ju så inspirerad. 🙂

Jag började förbereda ansökan tidigt i våras men kom av mig och har inte ägnat mig något mer åt det på flera månader. Lite lat har jag varit eftersom de enda papper som återstod var själva ansökningsformuläret och ett sammanfattande CV. Nu är alla papper klara förutom ett kontoutrdrag som jag tänkte göra imorgon då lönen kommer. Sen är det bara att skicka kuvertet…och betala in de 1 005 kronorna till kanadensiska ambassaden.

Ibland undrar jag om det verkligen är så klokt att bara dra iväg så där, mitt i finanskrisen och allt, men jag har också tänkt över mina alternativ. Jag är uppsagd, utan något besked om vidare timanställning. Jag vet inte om jag kommer in på utbildningen jag vill gå och jobbläget ser allt annat än just ut. Jag behöver prova på något helt nytt, så varför inte?

Lif’e is too short!

Andra bloggar om: Arbetstillstånd, Kanada, Jobba utomlands

Mosigare än en mosad potatis

Det är ungefär hur jag känner mig nu…för att inte tala om hur jag kände mig efter middagen ikväll. A och hans kompis M fick för sig att fixa tacos hemma hos M. Jag visade nog inte så tydligt hur mycket jag uppskattade det men jag ska tala om det för A när han kommer hem.

Hur som helst så var jag helt död efter middagen. Vi spelade Drakspelet och jag har aldrig känt mig så trögfattad i hela mitt liv. Jag är inte så mycket för sällskapsspel även då jag har huvudet påskruvat ordentligt men ikväll orkade jag inte ens försöka förstå vad spelet gick ut på. M’s flickvän försökte förklara för mig och jag hörde vad hon sa men orkade inte förstå. Det är tur att jag bara har en dag kvar till semestern nu…

Imorgon fredag är alltså min sista normala arbetsdag på ett tag. Jag går på fyra veckors semester, kommer tillbaka för att avsluta några ärenden i augusti och sen vet jag inget mer om hur det blir. Men jag är inte så oroad. Det ska nog ordna sig. Men i tur och ordning. Nu – sömn.

Andra bloggar om: Drakspelet, Semester, Tacos, Trötthet