Någon älskar mig

Om de två senaste torsdagarna varit urdeppiga och urtråkiga så har denna varit en kanondag…eller iallafall något åt det hållet. Har känt mig väldigt bra till mods idag. Inte alls trött och generellt glad, pigg och insprirerad. Undra om det har något att göra med att jag kommit igång med träningen igen. Vore fint om jag slapp bli förkyld snart igen så att jag verkligen kan börja avancera lite.

När jag kom till jobbet imorse hade något tejpat fast en lapp på utsidan av fönstret vid mitt arbetsbord. Texten på lappen löd “Någon älskar dig”. Troligen bara någon som ville skämta lilte men min kollega Sara tyckte det var jätteroligt och trodde att jag har en beundrare. Det kanske jag har. 🙂

Dagen har gått väldigt fort. Iallafall tiden på jobbet. Hade dubbla utbildningspass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen och det kändes väldigt bra efteråt. Jag och min chef ska snart prata lite om vad som ska hända efter nyår. Jag tänkte lägga fram ett litet förslag ifall han inte kan erbjuda mig fast tjänst men vet inte hur han kommer att ställa sig till det. Jag har ju en idé om vad jag vill göra nästa år men väntar lite med att skriva om det.

Verkar som att A kanske får ett extra jobb också vilket verkligen vore super. Även om det inte löser våran ekonomiska situation just precis nu så vore det underbart med lite extra pengar. Han ska till den eventuella arbetsplatsen imorgon och vara lite trevlig och så där tydligen så jag ska hålla alla tummar jag har. 🙂

Apatisk

Jag börjar undra ifall jag lider av en höstdepression. Förra torsdagen var jag skitdeppig, eller inte deppig egentligen, snarare apatisk, frånvarande och håglös. Jag har känt mig precis likadan i tre dagar nu. Jag vet inte vad det beror på, kan inte sätta fingret på något konkret förutom att våran kassa ekonomi och att jag är rätt trött på tillvaron i stort, säkert gör sitt för den här sinnesstämningen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för att komma ur den. Vissa dagar känns det som att det bara beror på att jag är trött men idag är jag inte särskilt trött och känner mig ändå helt orkeslös och har ingen inspiration att göra någonting.

Jag hoppas att det bara är tillfälligt…

Lite sol

Imorse när jag gick upp hörde jag hur regnet smattrade mot fönsterrutan i sovrummet. Då vill man verkligen bara lägga sig i sängen och somna om. Men under förmiddagen så sprack himlen upp och det blev både ljusare och varmare och nu skiner solen för fullt. Trevligt. 🙂

Det kändes mycket bättre på jobbet idag även om jag var väldigt trött imorse. Har jobbat och gnott och har precis lagom att göra hela dagen.

Nu sitter jag och funderar på vad vi ska äta till middag. Troligtvis så blir det kyckling för det är enklast att tina upp. Imorgon kommer lönen, weee! Dock så kommer nog lyckan över den att vara temligen kort. Under september och oktober kommer vi bara ha min inkomst att leva på eftersom det kommer dröja innan A får pengar från CSN den här terminen. Det är inte så många poäng som saknas så när dom väl kommit in så kommer det förhoppningsvis att rassla lite i kassan. 😛

…och en ganska typisk måndag

Ska alldeles strax gå och lägga mig men jag kände att jag ville skriva av mig lite först. Inte för att jag har så mycket att skriva egentligen eftersom den här dagen har varit väldigt typisk för att vara måndag.

Lyckades faktiskt ta mig upp så pass tidigt att jag var på gymmet vid halv nio imorse. Undra om jag kan göra om den bravaden på onsdag…? Annars har det varit rätt så lugnt på jobbet idag, iallafall för min egen del, så jag bistod mina kollegor som hade besök inplanerade och var allmänt stressade, genom att gå och hämta lunch.

Vi hade möte vid 16 istället för 15 som vi brukar har och så klart drog mötet över tiden så jag hann inte in till stan för att handla kaffe så det får jag se till att göra imorgon istället.

Har en liten oroande känsla angående jobbet. Idag kände jag mig lite överflödig och inte alls behövd på nåt sätt. På mötet pratade vi lite om vilka som ska åka med till ID-dagarna i början av oktober. ID-dagarna är den största hjälpmedelsmässan i Sverige och ända sedan jag praktiserade på syncentralen höstan 2005 så har jag gärna velat åka dit. När jag jobbade för landstinget fick jag sällan åka med på kurser eller mässor eftersom budgetramarna för min projektanställning var så begränsade, vilket jag respekterade. Förra året blev jag tillfrågad av min nuvarande chef att åka med, även om det var relativt hypotetiskt, men sen visade det sig att jag inte behövde åka. Eftersom jag inte fick åka då inbillade jag mig att jag kanske skulle bli tillfrågad i år istället men så blev det inte.

Jag vet att jag nog får skylla mig själv till stor del. Jag är inte den mest frammåt av människor, det är jag medveten om och det är också en del av mig själv som jag verkligen avskyr – att jag inte alltid vågar ta för mig. Visst är jag lite besviken att jag inte blev tillfrågad men det är inte hela världen och jag vet att jag gör nytta på kontoret också…även om det varit lite kul att komma därifrån som omväxling. Såna här saker får mig ju så klart att fundera på vad som kommer att hända efter årsskiftet. Jag har snart jobbat som vikarie i två år och snart är det dags att få besked. Just nu vet jag inte alls vilken ställning min chef har inför en fortsatta anställning. Jag är hoppfull men tänker inte ta något för givet. Jag trivs väldigt bra där jag jobbar nu, men ibland undrar jag, är det kanske dags att göra något annat ett tag?

Usch, jag är så velig… Men nu ska jag iallafall sova och försöka ta nya friska tag på jobbet imorgon.

Liseberg

Eftersom det har gått över en vecka sedan jag skrev något i bloggen (om man då bortser från det lilla jag skrev för några timmar sedan) så har jag hunnit med en del. Förra torsdagen var jag, A och A’s kompis ex D på Liseberg. Det var roligt, eftersom jag inte varit där sen sommaren för två år sedan, om man inte räknar julmarknaden.

Det var varmt så vi började med Colorado och skulle sen fortsätta med Flumride men där var det så lång kö så vi gick till Tornado iatället. Sedan blev det Spinrock och efter den Kanonen men under den sekundslånga turen med Kanon började jag känna av yrsel och illamående och mådde inte tipp-topp när vi klev av. Med åren har jag fått mycket lättare att bli illamående av åkattraktioner än vad jag gjorde som liten. Det är lite underligt.

För att jag skulle hinna återhämta mig lite ställde vi oss i kön till Flumride, som inte alls gick särskilt långsamt trots att den var lång. Flumriden var härlig som alltid men kanske inte riktigt lika rolig som den brukar vara. Min kropp var i uppror och efter Flumride-turen åkte A och D Virvelvinden medan jag gick och skaffade mig en glass. Det låter nog lite tokigt att vilja ha glass när man mådde så som jag gjorde då men funkade faktiskt. Jag mådde mycket bättre efteråt och vi begav oss till Lisebergsbanan som jag inte åkt på jag vet inte hur många år. Den var inte igång den gången jag var på Liseberg för två år sedan för det var precis efter att bromsarna släppt i den första långa backen och ett tåg hade åkt ner och krockat med ett annat tåg som stod bakom.

Någon vid halv sex avslutade vi Lisebergsbesöket med Balder som också var en riktig höjdare. Minns att jag älskade den senast och den var fortfarande helt underbar. Den hoppas jag får vara kvar länge och att den inte börjar strula eller att någon olycka händer.

Vi begav oss hemmåt, duschade och fräschade upp oss efter en lång och varm dag bland massa människor och svettiga sitsar och handtag på åkattraktionerna. Sedan åkte vi in till stan igen och åt middag på The Rover. Att gå på Liseberg är jobbigt och vi åkte hem redan vid 11-tiden; mätta, nöjda och utmattade.