Kunskapens Bologna

Resans sista stopp, innan det var dags att bege sig till flygplatsen, var i Bologna. Staden är en av Italiens äldsta städer och är nog mest kända för att världens äldsta universitet finns där. Dock används inte längre byggnaden Archiginnasio of Bologna, på bilden nedan, som universitetsbyggnad. Staden är även känd för den s k Bolognaprocessen som innebar att 47 länder inom Europa samarbetade för att harmonisera högskoleutbildning för att underlätta rörligheten för studenter och universitetspersonal inom Europa och som genomfördes i Sverige 2007.

Bologna är även lite känt för sina långa arkader. Det regnar ofta i staden och tack vare arkaderna kan italienarna gå på stan och shoppa utan att bli blöta. Arkader kan ses lite varstans i Italien men i Bologna finns de att se överallt.

Colle Verde Vineyards

Resan till Toscana innehåll bl a ett besök till en ekologisk och biodynamisk vingård och olivodling. Vingården var belägen ganska högt över havsytan med en fantastisk utsikt ner mot dalen och mycket grönska runt omkring. Vid besöket fick vi provsmaka gårdens egen olivolja. Vi bjöds också på lunch till vilken gårdens vita och röda viner serverades, samt dessertvin till den avslutande osten. Jag köpte med mig en flaska vitt vin samt några flaskor olivolja från gårdsbutiken. Olivoljan är det riktigt mycket smak i, vilket passar bra till tomater och mozarella. Visste du förresten att färgen på olivoljan är helt ointressant, att riktigt bra olivolja inte luktar oliver utan nyklippt gräs och oliverna från ett olivträd kan pressas till ca två liter olivolja?

På hemvägen åkte vi förbi byn Collodi där en staty rests som hyllning till sagan om Pinocchio och författaren Carlo Collodi.

En liten del av Dante’s Florens

En dag i Florens är alldeles för kort tid för att hinna uppleva och se allt det vackra som finns i staden av konst, arkitektur, parker, mat, marknader och inte minst historia. Jag kommer definitivt att besöka Florens igen, om förhoppningsvis inte alltför lång tid. Palazzo Pitti och Boboli-parken vill jag gärna se samt mer av Buticcelli’s konst, äta fler italienska bakelser, dricka mer espresso och köpa handgjord italienska pasta. Nedan följer ett galleri av bilder av det lilla jag hann se vid mitt första besök till Florens i somras.

Lucca – staden som andas musik

Inte förrän på senare år har jag börjat intressera mig för och lyssna på klassisk musik och ibland även opera. Även som ickeintresserad av opera har nog de flesta hört talas om operakompositören Giacomo Puccini. En av hans mest välkända operor heter Turandot och i vilken den väldigt pampiga Nessun Dorma ingår som troligen alla som är det minsta intresserade av musik, och som inte bott under en sten under hela sin livstid, säkert har hört någon gång. För dig som inte har det, så finns flera av Puccinis verk på Spotify.

Lucca, väster om Florens, är Puccini’s födelsestad och en stad som bokstavligen andas musik. Musiken är av stor betydelse och då vi besökte Lucca ägde dess årliga sommarfestival rum där bl a artister som Stevie Wonder uppträtt så sent som kvällen före vårt besök. På många ställen i staden anordnas konserter med klassisk musik, ofta Puccini, och på stadens ringmur, som går runt stadens äldsta del, ligger den berömda Ristorante Antico Caffè delle Mura som några veckor tidigare gästats av Sting som låtit hålla sin dotters bröllop där.

Viva Toscana!

I juli sommaren 2014 besökte jag för första gången i livet Italien, närmare bestämt Toscana. I synnerhet Florens har varit en stad som jag under flera år har velat besöka, efter att ha läst om staden i skönlitteratur och sett vyer från staden på film. Det är ofta så jag får intryck av nya platser, och som jag efter att ha läst in mig om platserna, får för mig att jag vill besöka.

Resan till Toscana tog sin början på samma ort som den slutade, nämligen Bologna men vi bodde i den lilla staden Montecatini Terme som ligger drygt två timmars bussresa från Bolognas flygplats och en knapp timmes resa med tåg nordväst om Florens. På det hela taget var det en mycket bra resa; välplanerad och innehållsrik, men jag känner mig verkligen inte mätt på Italien och Florens vill jag väldigt gärna besöka igen eftersom en knapp dag i staden inte på långa vägar är tillräckligt för att hinna se allt som finns att se.

Bilderna nedanför är från resan från flygplatsen till Montecatini Terme och blandade bilder från staden samt några bilder från Viareggio som vi besökte dagen innan hemresan för att hinna tillbringa lite tid på stranden. För att se bilder från Lucca, Florens, vingården och Bologna, klicka på länkarna nedanför för att komma till de separata sidorna om respektive stad.

Lucca

Florens

Colle Verde Vineyards

Bologna

Vid adriatiska havet

Nu har det gått en tid sedan jag publicerade något i den här bloggen. Jag har återigen varit ute och rest och styrde denna gång kosan mot Zadar i mellersta Kroatien, ca 30 mil söder om huvudstaden Zagreb. Kroatien är ett land som jag varit nyfiken på i några år eftersom vänner och bekanta som besökt landet uttryckt mestadels positiva synpunkter. Landet sägs påminna om Italien med avseende på mat, kultur och natur. Känslointrycken från min egen resa blev allt från förvåning och viss besvikelse till tacksamhet och ödmjukhet inför den lokala befolkningen och den vackra karaktäristiska arkitekturen.

Syftet med resan var främst att besöka en liten hårdrocksfestival vid namn Underwall. Festivalområdet, som inte var större än en fotbollsplan, var inrymt precis vid väggen av den ringmur som löper runt den gamla delen av kuststaden. Främst deltog flertalet för mig ganska okända band men upplevelsen av musik, vänner, värme, billig öl och möjligheten till nya bekantskaper lockade mig och tre vänner att ta oss ner till södra Europa.

Saker blir dock sällan som det var tänkt. Under festivalens andra kväll, som var en fredag, visade det sig att samtliga festivalarbetare inte fått sin utlovade lön samt att vissa av banden, som skulle uppträda och som begett sig till Kroatien med scencrew, utrustning och pepp, plötsligt stod utan logi vid ankomsten till Zadar. Det kändes i luften att något gått allvarligt fel med hela festivalen. Efter att insläppet havererat totalt då alla som ville fick komma in utan betald biljett, förutom de som tagit med sig egen alkohol, roade sig vissa med att sätta eld på den officiella festivalaffischen mitt i publikhavet. Ingen kom dock till skada och efter att det sista bandet för kvällen gått av scenen och scenpersonalen började bära bort instrument och annan utrustning, drog sig allt fler bort från festivalområdet. Trots att folk var allmänt besvikna så var stämningen fortfarande bra. Ingen var aggressiv eller muckade gräl, betedde sig grisigt eller otrevligt. Det var lite sorgligt för det kändes som att många på sätt och vis accepterade situationen som rådde och inte verkade särskilt förvånade.

Dagen efter läste vi på festivalens officiella webbplats och Facebook-sida att återstående festivaldagar ställts in. På grund av det som skett under fredagskvällen och arrangörens allmänt dåliga logistik, kunde vissa band inte ta sig till Kroatien och Zadar för att uppträda. Jag hade sett fram emot söndagens program då det innehöll mycket power, heavy och symphonic metal så det var givetvis en besvikelse att festivalen helt ställdes in. Vi ägnade resten av veckan åt att strosa omkring i gamla stan, äta, dricka öl, sola och bada lite, äta den fantastiska glassen och göra en liten utflykt till en ö i skärgården utanför Zadars kust.

Zadar är dock inte staden för den som vill ha långa fina sandstränder då det i princip saknades sådana. De stränder som fanns var väldigt steniga även om vattnet var klart och fint. Människorna var överlag väldigt hjälpsamma och trevliga och även om engelskan ofta var väldigt knacklig så försökte folk alltid göra sig förstådda för att kunna hjälpa till. Både billister och cyklister visade hänsyn i trafiken på ett helt annat sätt än i exempelvis Italien där folk kör som dårar (enligt vad jag har hört). Maten varierade något oerhört i kvalitet men var överlag rätt billig.

Eftersom jag älskar att fota vatten, solnedgångar, blommor och natur kunde jag trots konkursad festival och steniga stränder glädjas över de fantastiska solnedgångarna över Adriatiska havet, grönskan och det klarblåa vattnet.

Grönska i Dalby Söderskog

Senast jag var Dalby Söderskog var för ca ett och ett halvt år sedan. Då var det höst och höstfärgerna sprakade. Nu under våren och sommaren har jag hunnit besöka lövskogen ett par gånger för att försöka föreviga grönskan och ljuset under årets ljusare månader. Bilderna i början av galleriet nedan är från mitten av april och resten är från i början av maj. Jag har även planer på att bege mig dit snart igen och se hur sensommaren förändrar miljön i Dalby Söderskog.

Senast jag var Dalby Söderskog var för ca ett och ett halvt år sedan. Då var det höst och höstfärgerna sprakade. Nu under våren och sommaren har jag hunnit besöka lövskogen ett par gånger för att försöka föreviga grönskan och ljuset under årets ljusare månader. Bilderna i början av galleriet nedan är från mitten av april och resten är från i början av maj. Jag har även planer på att bege mig dit snart igen och se hur sensommaren förändrar miljön i Dalby Söderskog.

Sensommarens färger i Västergötland

Sista helgen i augusti, som också var min sista helg på semestern, spenderade jag hemma hos mina föräldrar i Västergötland. Eftersom jag precis hämtat mina hålfotsinlägg ville jag passa på att gå in dem så jag, min mamma och hennes båda hundar gav oss ut på en dryg timmes promenad i skogen. Jag tog med mig min mammas kamera, en Canon EOS 450D som precis som min egen kamera (Olympus E-520) börjar få några år på nacken men fortfarande är väldigt trevlig att fota med, och fick några bra kort på naturen omkring mina föräldrars gård.

Sensommar i Jakriborg med omnejd

Det har hunnit bli sensommar i Sverige. Som vanligt har sommarmånaderna bara rusat förbi, trots att jag tyvärr ägnat den större delen av sommaren åt att jobba. Nu har jag slutat på mitt gamla jobb, det jobb som för nästan exakt två er sedan gjorde att flyttade ner till Skåne. Min semester har precis börjat och jag tänkte ägna ledigheten åt att vara lite kreativ, något som ibland är svårt att hinna eller orka med efter långa arbetsdagar.

Sommaren är en fantastisk tid att fotografera och sensommaren på den skånska slätten ger fina färger både på marken och på himlen. Jag tog mig idag ut på en power walk och tog även kameran med mig. Tar en aldrig med sig den så blir det ju inga bilder tagna. Bilderna i det galleriet nedan är från eftermiddags, och de två sista bilderna i galleriet är från förra helgen då jag tillbringade en solig eftermiddag på en strand i Ystad.

Rosor i Jakriborg

Trots att det är andra sommaren som jag bor i det lilla bostadsområdet Jakriborg i Hjärup, så har jag inte förrän nu noterat de fantastiskt fina rosenbuskarna som blommar ut här på somrarna. Eller så har jag glömt det. Eller så de inte blommat ut förrän nu. Jag vet inte, skitsamma. I tisdags den andre juli, när aftonsolen sken över Jakriborg, skyndade jag mig ut med kameran i högsta hugg för att föreviga rosorna innan de hunnit blomma över. Nedan är några av bilderna.