Litterär framgång
Dagens jakt efter kurslitteratur till IKT-kursen har gett utdelning. Dock har jag hittat de fyra böckerna på fyra relativt skilda platser i stan.
Eftersom mitt lånekort verkar vara förlorat för världen så begav jag mig imorse till Stadsbiblioteket vid Götaplatsen. Där bad jag om ett nytt kort varpå killen i receptionen frågade mig ifall jag var säker på att jag hade haft ett lånekort på Stadsbiblioteket tidigare för det kunde han inte se när han sökte på mig i bibliotekssystemet. Lånekortet har alltså inte bara försvunnit från min väska (eller var jag nu lagt det) utan även rymt från bibblans lånekortssystem. Intressant sammanträffande, man kan tycka. Jag fick i alla fall ett nytt lånekort gratis eftersom det ju verkade som att det var mitt första. Det var snällt, tyckte jag.
Sen gick jag upp till plan 4 där ännu en snäll person hjälpte mig att hitta den enda bok, av alla de fyra böckerna som jag skulle ha, och som faktiskt fanns inne på Stadsbiblioteket för utlåning – utan reservering av massa andra personer dessutom. När jag ändå var där fick den snälla personen i uppdrag att reservera en av andra böckerna som visserligen inte fanns på Stadsbiblioteket men väl på biblioteket i Kortedala (kan man tänka sig?). Slutligen letade hon rätt på den tredje boken via ett specialsystem som kollar universitetets alla sjuttioelva bibliotek i stan och då visade det sig att boken som jag letade efter och som jag inte lyckats hitta på Blocket igår, fanns för utlåning på Kurs- och Tidningsbiblioteket. Jackpott!
Dit, alltså till Kurs- och Tidningsbiblioteket, begav jag mig till på vägen till jobbet. Där fick jag fylla i ett formulär på en dator med universums (i alla fall universitetets) långsammaste uppkoppling. När det var klart kunde jag slutligen låna boken och komma därifrån och till jobbet, dit jag var sen som tusan. Å andra sidan så öppnar inte de flesta bibblor förrän 10-ish och sånt här går inte att göra efter arbetstid. Så är det ibland.
Nu har jag alla böcker utom en och den ska jag hämta i Frölunda imorgon efter jobbet hos ytterligare en snäll person vid namn Helena som vill sälja boken till mig. Sen är jag redo för seriösa studier á la IKT.
Bananflugornas återkomst
Under augusti och en bit in i september så hade vi en del bananflugor i vårat kök. Jag hatar dom för jag tycker dom är äckliga och vansinnigt irriterande, men jag älskar tanken på att ha ihjäl dom. Jag riggade därför en väldigt enkel men effektiv bananflugefälla bestående av en skvätt vinäger, vatten och några droppar diskmedel. Den funkade klockrent. Jag fångade ett tjugotal bananflugor på mindre än två dagar och likhögen växte lite dagarna efter men sedan lugnade det ner sig lite och då var även alla bananflugor i köket borta.
Nu är det november och dom jävlarna har återkommit! Borde inte dom vara stendöda så här års? Så långt ifrån levande som det bara går att komma? Eller har jag missuppfattat det där? Har bananflugor några säsonger överhuvudtaget?
Nu har jag riggat en ny fälla. Den har än så länge bara lockat till sig en enda fluga. Jag börjar undra lite ifall dom är som getingar. Getingar gillar nämligen olika saker beroende på vilken tid på sommaren det är. På försommaren gillar dom socker och kolhydrater och dras därmed gärna till saft och sötsaker. Men på sensommaren när ny drottning ska produceras söker dom sig istället till protein. Detta kan man läsa på AntiCimex hemsida.
Jag fortsätter mitt heliga krig mot bananflugorna om våran mat och hoppas undertiden att dom kommer att dö en långsam, ensam och smärtsam död i bananflugefällan.
Napp…kanske?
I min desperation att försöka lösa kurslitteraturproblemet har jag dels kollat vad böckerna kostar att köpa nya. Det var inte så billigt som jag hade hoppats på (fåfängt, jag vet men ibland ska man väl ha tur också?) och dels kollat på Blocket (för som sagt, ibland ska man väl ha tur också?). Och tur hade jag! En tjej i Göteborgsområdet hade en hel lista på böcker från lärarprogrammet och en av böckerna var precis en av dom jag måste ha! Har mailat, inte fått svar men det var ju precis nyss så man får väl hålla sig lite…
En försvunnen plastbit
Idag börjar kursen IKT och kommunikationshandikapp, som jag kommer att ägna den återstående tiden av denna termin åt. Egentligen borde jag nog ha varit på introduktionstillfället på Högskolan i Skövde idag men jag hade varken råd eller tid att åka dit. Dessutom var jag på det tillfället förra våren så det hela kändes ju lite onödigt.
Idag hade jag tänkt bege mig till Stadsbiblioteket i staden för att låna de böcker, fyra till antalet, som utgör kurslitteraturen i ovan nämnda kurs. I och med detta gjorde jag två tråkiga upptäckter.
Den första upptäckten var att två av fyra böcker var utlånade och inte nog med det, de var reserverade av dubbelt så många personer som det finns tillgängliga exemplar – i hela stan! Jag har några idéer om hur jag ska lösa det men inget av dom är särskilt optimal. Varför reserverade jag inte böckerna när jag såg att dom fanns inne på bibblan för flera veckor sedan? 🙁
Tråkig upptäckt nr 2 är att jag inte kan hitta mitt lånekort till Stadsbiblioteket. Det är jätteborta. Det var visserligen rätt längesedan jag använde det men jag inbillade mig att jag hade koll på var det var men det hade jag tydligen inte alls för jag har letat som en tosse utan resultat. Så det blir morgondagens lilla problem att lösa samt att låna de två böcker som än så länge verkar vara tillgängliga.
Osis med STORT O…
Remember, remember…
Idag är det den 5:e november, ett datum som för många blivit något av en symbol för förändring och för framtiden. Alla som sett filmen V för Vendetta förknippar nog också datumet som en symbol mot förtryck och massövervakning.
Ironiskt nog kanske detta datum för alltid kommer att ha en avgörande roll för de flesta amerikaner eftersom USA nu har en ny president. En president som jag personligen tror och hoppas kommer att förändra mycket där borta, och för hoppningsvis till det bättre då så klart. Hans första utmaning kommer ju att bli finanskrisen. Det ska bli spännande, även för oss i Sverige och Europa att se hur han väljer att lösa detta problem. I övrigt hoppas jag att Obama väljer att arbeta mer på hemmaplan och reda ut många av de sociala problem som finns i USA, snarare än att lägga sig i andra länders angelägenheter för mycket. Då tänker jag så klart på Irak i första hand, men även Iran, Israel och Nordkorea.
Nej, nu börjar det blir brådis…