Hungerkoma

Fläskpannkakan står i ugnen och ska stå där i minst 20 minuter till. Jag håller på att svälta ihjäl. Åt bara nudlar till lunch och det var för fem timmar sedan…

Nu är frågan: kommer jag att överleva?

Svaret får ni se i nästa inlägg…om det blir något. 😉

Eftermiddagsfrukost

Sitter här med en kopp cappuchino, några mackor av grovt bröd och några mackor av knäckebröd och funderar på vad jag ska ägna denna dag åt. Lördagsfrukostarna brukar bli så här sena. Jag brukar gå vid 10-10:30 (A snusar vidare en stund), ta en lång och varm dusch och pyssla om mig själv lite med peeling, hårinpackning, hudkräm eller vad som står på schemat.

Efter duschen blir det kläder och sitta framför datorn en stund innan hungern och kaffesuget gör sig påmint. Då gör jag kaffe till mig själv och till A, om han kan tänka sig att gå upp just då. Om vi ska iväg någonstans så är kaffe en nödvändighet för att få upp honom ur sängen innan 11-12. Innan jag träffade A så trodde jag inte att det fanns någon som var så glad i att sova som jag. Jag har extremt svårt att gå upp på morgonen för det mesta, och särskilt nu när det är kolsvart ute när man ska gå upp. Men A slår alla mina sova-länge-på-morgonen-rekord med råge.

Nu är vi iallafall uppe bägge två och ingen av oss vet riktigt vad vi ska göra av helgen.
För några veckor sen ojade jag mig lite över hur våra fönster ser ut. Kanske dags att faktiskt ta tag i det. Snart går det väl inte ens att se ut genom dom…

Högsbo tur och retur

Jag och snälla Helena som skulle sälja en bok till mig som jag behöver i den kurs som jag tidigare pratat om här på bloggen, bestämde igår via epost att jag skulle komma hem till henne och hämta boken idag efter jobbet. Vi bestämde att jag skulle vara där mellan 17:30 och 18 ungefär.

Jag lämnade jobbet redan vid 16 eftersom jag ville komma hem så fort som möjligt och börja med middagen som idag skulle bestå av en av våra favoriträtter; italienska köttbullar och färsk pasta.

Eftersom jag betedde mig lite klantigt åt missad jag två (!) bussar mot Frölunda Torg som avgick från Marklandsgatan. Klantigt. Så den sammalagda tiden där blev till slut 45 minuter. Inte direkt planerat.

När jag slutligen kom på en buss och gick av vid Radiotorget och hittade rätt port med en gång så uppstod problem. Jag ringde på dörren, inget hände. Jag ringde på dörren igen, inget hände. Jag knackade på dörren, inget hände. Jag knackade igen, inget hände. Jag ringde Helena, inget svar. Jag ringde igen, inget svar.

Vad i helvete? Har jag åkt genom halva stan, missat två bussar och människan är inte hemma? Jag ringde igen, inget svar. Då tröttnade jag, blev arg, gick ut och tillbaka till busshållplatsen. Där ringde jag A som kollade min epost ifall personen som inte var hemma hade skickat något meddelande som jag inte hunnit sen jag gick från jobbet samt kollade ifall det nummer jag hade till henne stämde. Svaret på den första frågan var nej och svaret på den andra var ja.

Bussen kom och jag gick på och åkte tillbaka till Marklandsgatan där jag ringde mamma och beklagade mig lite över folk i allmänhet och personen som inte var hemma i synnerhet. Mamma tyckte dock att det var bra att jag inte blivit lurad på några pengar. Det tyckte i och för sig jag också.

När jag väl klev av sjuan vid Runstavsgatan så ringde personen som inte var hemma och sa att hon hade gått ut en sväng och glömt mobilen hemma. Jag orkade inte vara arg längre så vi bestämde att vi ska träffas utanför Akademibokhandeln halv ett på måndag och genomföra köpet. Hoppas det går bättre då…

Motståndet ökar

Jag läste på GP.se idag att motståndet ökar bland befolkningen mot förslaget till antipiratlag, även kallad IPRED. IPRED står förresten för Intellectual Property Rights Enforcement Directive.

Även om det främst är i den s k bloggosfären som lagförslaget har uppmärksammats så är det ju ändå så att bloggar når väldigt många människor. Det är svårt att gå ut på nätet utan att se något om en endaste blogg. Att läsa en blogg har blivit ett alternativ till att läsa tidningar och se på tv för många. Iallafall ett komplement.

Jag hoppas att det blir mer uppmärksamhet på IPRED i massmedia. Det behövs. Alla måste förstå att den här lagen inte enbart kommer att drabba dom som fildelar utan kan drabba i princip vem som helst. Det har vi sett i andra länder, exempelvis Danmark. Den här lagen är ett desperat försök att stoppa något som inte går att stoppa på det här sättet, den är farlig ur ett rättsmässigt perspektiv och framför allt helt meningslös för den kommer inte att fungera.

Bananflugornas död och förfall

Flugfällan funkar. Utmärkt till och med. Jag är mycket nöjd. Dock flyger det fortfarande omkring ett par envisa jävlar men dom ska nog luras i döden snart dom med. Det är jag säker på.

Bilden nedan tog jag igår kväll. Idag är det betydligt fler döda flugor i fällan.

Det är lite synd att blandningen är så grumlig… 😉