Studentfirande

Så där ja. Nu är studentfirandet över för denna gången. Det var, som jag tidigare skrivit, A’s lillasyster H som tog studenten i fredags. Vi åkte upp i torsdags kväll i sällskap med A’s kusiner och moster.

Fredagen spenderades dels i Skara utanför Katedralskolan och sedan vidare till Botaniska Trädgården där de nyblivna studenterna lekte av sig glädjeyran. Vet inte hur många studenter det var men det kändes som flera 100. Mycket vitt, mycket svart och många mössor.

På eftermiddagen begav sig sällskapet till familjens hem där det bjöds på härlig sommarbuffé och presentöppning för H. Hon fick mycket fint. Av oss fick en bok om digital systemfotografering eftersom hon önskat sig en digital systemkamera, vilket hon visserligen inte fick, dock ett gediget bidrag så det blir nog ett inköp rätt så snart skulle jag tro.

På lördagen var det bal och innan jag och A åkte hem följde vi med till Skara och tittade på när studenterna strosade från Botaniska trädgården till Skara Stadshotell där balen hölls. H hade låtit sy upp en jättefin klänning i viktoriansk stil. Den bestod av en korsett, ett släp, en kjol och en underkjol. Jag vet inte om hon skulle misstycka ifall jag la upp en bild här men jag väntar lite med det ifall det inte skulle vara poppis. Isåfall kompletterar jag med en bild senare. Jag har i vilket fall som helst inte orkat tanka över bilderna från digitalkameran än.

Apropå digitalkamera så börjar även jag bli sugen på en digial systemkamera. Det har jag iofs varit rätt länge. Min kamera funkar bra och så men den är rätt långsam, vilket gör att man ibland missar ett riktigt bra fototillfälle. När en bild tagits “processar” kameran ganska långsamt och då kan man inte ta en ny bild förrän den är klar. Dessutom är den långsam vid fokuseringen. På grund av detta misslyckades jag helt med att ta en bild på H och hennes kavaljer, hennes kompis I och hennes kavaljer då dom promenerade från Botan till Stats. Det är väldigt synd. Med en systemkamera kan man mycket lättare knäppa kort efter kort efter kort och kan också ställa in autofokus så att man slipper bekymra sig för att behöva vänta på det.

Vi pratade lite om digitala systemkameror nu i helgen. Tydligen ska Canon EOS 450D vara bäst, vilket väl säkert beror på vem man frågar, men jag är lite sugen på en Olympus E-520 också. Min morfar använde alltid Olympus och jag fick en gammal Olympus analog systemkamera av honom för många år sedan. Dessutom vet jag genom mitt jobb att Olympus gör mycket bra grejer. Så jag har nog lite affection till Olympus. 😉

A är också lite sugen på att spara ihop till en digital systemkamera, vilket är roligt. Kanske börjar vi samla ihop till en sån när vi köpt espressobryggaren som vi nu samlat ihop till en tredjedel av. 🙂

Nya tider

Idag sker det minsann förändringar och jag är inte helt säker på att det är bra. A har under ett par års tid stört sig mer och mer på att han börjar bli tunnhårig. Han har haft dread locks sen oktober 2006 och då var det inget problem. Ikväll kom han fram till att det Nu inte går att gömma tunnhårigheten under dreadsen längre, det har blivit lite för, i hans smak, påtagligt.

Så nu har det alltså hänt, dreadsen är borta, förutom kanske 7-8 stycken i nacken som han tänkt behålla och se ifall det kan vara kvar i form av en toffs eller så. Det låter kanske konstigt men det kan nog bli bra. Han har klippt av alla dread locks så nära rötterna som det gått och håller just nu på att raka huvudet från det hår som blivit kvar. Jag stod och tittade på i början men det gick ganska långsamt så jag bestämde mig för att passa på att skriva av mig lite. Hur som helst så ska det bli spännande att se vad det blir av det hela. Jag ska strax gå in och hjälpa honom där han inte kommer åt att se vad han gör. Är lite nervös för det. Själv rakar man ju benen och armhålorna ibland men det är ju på mig själv. Att raka någon annan har jag aldrig gjort förut.

Imorgon åker vi till Varnhem och på fredag tar A’s syster studenten. Vi har redan insett att han kommer att göra sin familj förvånad, vissa kanske till och med blir nöjda… Jag hoppas först och främst att han själv blir nöjd och inte känner sig allt för besviken över tunnhårigheten. Det är tyvärr en ganska vanlig företeelse men inte desto mindre jobbig. Speciellt som ung…

Jag själv har också gått igenom en förändring idag, dock inte lika drastisk. Jag har varit hos frissan och klippt av en rejäl bit. På hemvägen köpte jag hårfärg som nu har verkat klart och resultat blev skrämmande nära det hade jag hoppats på. Får se hur det ser ut i dagsljus imorgon.

Oj…

Hoppsan, nu har klockan blivit mycket igen och jag har inte gått och lagt mig. Damn! Jag och min dåliga självdisciplin! Nu kommer jag säkert inte komma upp i någon vettig tid för att slippa stressa på gymmet imorgon. Nåja, kuta till sängen och sova fem kvart i timmen är det som gäller nu. God natt!

Solig och varm helg

Nu har negativitiveten släppt. Känner mig åter optimistisk, lättare till sinnet och ganska kreativ.

Helgen har än så länge flutit på ganska lugnt. Vi har inte firat nationaldagen på något speciellt sätt. Inte begett oss till stan och tittat på något nationaldagserrangemang (vet inte ens om det varit något sånt men det har det säkert) eller sjungit nationalsången. Låter kanske lite lamt men jag har verkligen ingen som helst lust att fira nationaldagen. Det är ju visserligen trevligt att man är ledig den 6:e juni numera men neh, inte riktigt min grej. Vi åt dock lite typiskt svenskt till middag. Pytt-i-panna gjord på torsdagens potatisrester med stekt ägg. Till efterrätt hade vi Frödinge Ostkaka med hjortonsylt och grädde. Ostkaka har jag inte ätit på hur länge som helst så det kändes lite festligt. Till råga på allt ställde jag mig och bakade säkert 100 bullar igår, kanelbullar och vaniljbullar. Det hör till sommaren med färska och hembakta bullar, tycker jag. Vi bestämde oss också för att åka och hälsa på A’s morfar på Sahlgrenska som nu blivit mycket piggare. Nu kan han åka omkring i rullstol och till och med vicka lite på höfterna, vilket absolut är positivt. Han är så himla envis så vi tror nog att han ska kunna ta sig igenom det här även om det kommer att ta tid och vara jobbigt emellanåt. Vi håller tummarna!

I torsdags var A2 här och han och A hjälptes åt att tappa upp ölen som dom bryggt. Sedan åt vi middag tillsammans: färskpotatis kokt i dill, ugnsstekt kyckling, gräddfil med gräslök och sallad till. Jättegott blev det! Det enda som fattades var ett fräscht vitt vin, vilket vi så klart inte hade haft framförhållning nog att skaffa. Måste verkligen lagra upp vinstället å det snaraste!

Nu sitter jag här och gör inte så mycket alls. Har fortsatt jobba på min solbränna både igår och idag och ska till Bergsjön igen imorgon. Det går lite långsamt eftersom jag är noga med att smörja in mig men hellre det än att bränna sig och se ut som en kokt kräfta.

Imorgon ska vi på avskedsmiddag till M2 som drar till Kanada i tre veckor för att hälsa på sin E som drog dit i april. Är glad för hennes skull även om det blir lite tomt. Men vi ska ju dessutom vara borta några helger framöver så det passar ju rätt bra. Jag önskar henne iallafall lycka till och avundas henne lite eftersom jag velat åka till Kanada i flera år. Någon gång ska jag iallafall dit, det är ett som är säkert.

Negativ

Nu har det gått några dagar sedan jag bloggade senast. Känner mig dock relativt duktig som fortfarande skriver ändå, med tanke på att jag egentligen inte har någon lust ibland. Men behovet av att skriva av sig finns fortfarande. Jag vet inte ens om någon läser min blogg nu för tiden men jag vet att det finns ett fåtal personer som tittar in då och då. Egentligen spelar det inte så stor roll om någon läser överhuvudtaget, även om det så klart är roligt att få kommentarer. Jag skriver för min egen skull och mitt liv är inte så himla intressant så jag klandrar ingen som tycker att min blogg är lite trist.

Igår var det ingen bra dag, varken för mig eller för A. Trots att jag överraskades med frukost på balkongen igår med gröt, varm choklad, ägg och bacon, så var jag på dåligt humör hela dagen kändes det som. Jag var trött och kunde inte skaka av mig känslan av hopplöshet och att vara värdelös. Jag tänkte mycket på mitt jobb och på framtiden eftersom det går hand-i-hand. Om jag inte kan stanna kvar på mitt nuvarande jobb efter jul så måste jag hitta något annat och då uppstår frågan genast: vill någon ha mig överhuvudtaget? Finns det någon som har nytta av mig och min kompetens? Har jag ens någon kompetens?

Ofta känner jag det som att det inte finns något som jag är riktigt bra på, något som jag verkligen kan säga att jag är duktig på och som jag sticker ut med. “Min grej”, vad är det egentligen? Många i min närvaro och umgängeskrets är så duktiga på saker. När jag jämför mig själv med dom känner jag mig bara som en medelmåtta. Jag kan nog ärligt säga att visst finns det nog lite avundsjuka djupt där nere men jag är nog mest glad för deras skull ändå.
Men jag tänker ändå lite som så att det faktiskt finns många som under sitt vuxna liv hittat just “sin grej” och ägnar sig åt det. Så vem vet, det kanske finns hopp för mig också. Jag trivs bra med min tillvaro just nu men visst finns det saker som jag gärna skulle vilja ändra på. Högre lön, större lägenhet, m.m, men det ordnar sig. Jag och A måste emelleritd bestämma oss för vad vi ska hitta på i sommar. Vi ska åka någonstans iallafall. Antingen blir det nog Stockholm eller Karlskrona. Vilket som så måste vi snart beställa tågbiljetter så att vi kommer undan så billigt som möjligt.

För A’s del var det också en tung dag igår. Han kände sig så nöjd efter sin tenta i lördags och var tvärsäker på att det gått bra. Men så igår fick han reda på att det inte alls gått så bra som han trodde och att han nu måste skriva om tentan. Jag vet precis hur det där känns. En sak är ju om man varit osäker då man skrivit tentan, då kan man ställa in sig mentalt på att det nog inte gick så bra. Men när det känts bra då tentan är klar och man ändå inte satt den, då känns det piss, rent ut sagt. Jag försökte trösta och stötta men jag vet själv hur oemottaglig man kan vara just i ett sånt läge. Nu är han dock på bättre humör men stör sig så klart fortfarande på resultatet.