Hopp, frustration och den icke existerande konsten ett dressera att askmoln

Nu har det nästan gått en veckan sedan jag skulle flugit till Kanada. Det är onsdag och imorgon är dagen som jag hoppats att äntligen komma iväg. Men naturligtvis grusades även dessa planer då jag bara för en liten stund sedan fick höra hur Ekot rapporterade att Landvetter precis stängt på grund av att askmolnet, som precis varit snällt och passerat svenskt luftrum, nu vänt och blåser i motsatt i riktning.

Det här börjar ju bli rent ut sagt löjligt! Inte nog med att Eyjafjallajökull inte verkar vilja sluta spy ut aska, även om det sker i betydligt minde mängd än för några dagar sedan, vissa av de askmoln som väl passerat Sverige får sig att vända och komma tillbaka. Jag vet, det är vindarna och inte askmolnet i sig, men det känns så snopet.

Jag uppdaterade precis min status på Facebook med texten “Hur lär man ett askmoln betydelsen av “Plats”, “Sitt”, “Ligg död”?”. För hade det inte varit himla fint i det här läget att genom någon slags svartkonst lära ett askmoln innebörden av dessa ord?

Fånigt, jag vet. 🙁

Andra bloggar om: Askmoln, Eyjafjallajökull, Kanada, Landvetter, Vulkanutbrott

På torsdag…kanske…eventuellt…

Nu har jag äntligen lyckats få lite ordning och reda i den pågående naturkatastrofen som gjort att jag inte kom iväg till Amsterdam och vidare till Vancouver idag. Jag kom slutligen fram till MrJet och har nu bokat om mina biljetter. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig att få för biljetter, eller resdag för den delen. Så tidigt som möjligt men att riskera att få boka om ännu en gång ifall läget inte förbättras, eller vänta i några dagar och med större chans att komma iväg?

Jag fick i alla fall biljetter till den 22:e, alltså på torsdag och det är inte så illa, tycker jag. Nu ska bara vulkanutrbottet mättas av och askan blåsa bort så att flygtrafiken kan komma igång igen.

Håll gärna en tumme för mig 🙂

Andra bloggar om: Flygresor, MrJet, Vancouver, Vulkanutbrott

Vulkanutbrott och ändrade planer

Det är helt otroligt hur snabbt de här sista dagarna har gått. Alldeles nyss var det en månad kvar till min resa till Vancouver och idag skulle det ha skett, om inte naturen bestämt annorlunda.

Nu skulle jag egentligen ha landat på Amsterdams flygplats Schiphol om ungefär en halvtimme, jag skulle med andra ord ha suttit på ett flygplan, men det gör jag ju inte. Jag sitter hemma och bloggar och är ganska trött efter gårddagens rätt så sena packning. Ingen har väl vid det här laget missat att ett vulkanutbrott brutit ut på vulkanen Eyja-fjallajökull på Island. Katastrofen är ett faktum. Inga flyg över Sverige eller norra Europa. Samtliga flygplatser är stängda i Sverige och fler och fler flygplatser i Centraleuropa stänger ner sina verksamheter.

Eftersom ingen vet hur länge vulkanutbrottet kommer att hålla på är det heller ingen som vet när flygtrafiken kommer att kunna sätta igång igen. Surt för mig, som hade räknat med en behaglig och spännande resa men jag är samtidigt tacksam för att jag inte kom iväg halvvägs och sitter fast på Amsterdams flygplats på oviss tid. Då är det rena lyxen att ha i princip hur mycket tid på sig som helst, vara färdigpackad och få vänta hemma.

Jag har försökt både KLM och MrJet men utan någon som helst framgång. Jag vill ju gärna kunna boka om biljetterna så fort som möjligt men det vill en massa andra människor också. Jag får helt enkelt vänta och se.

Andra bloggar om: Flygresor, Eyja-fjallajökull, Island,  Vancouver, Vulkanutbrott

Fem dagar kvar

Idag är det söndag. Om fem dagar är det fredag och då börjar uppfyllandet av en dröm. Jag börjar bli lite stressad inför alla saker som jag vill hinna med innan jag åker. Jag ska börja packa imorgon i veckan som kommer ska jag fixa försäkring, ringa ett par samtal och förhoppningsvis hinna hem till mor och far en vända till för att träffa min bror och hans sambo som nu är i New York och som jag inte hann träffa när jag var hemma senast.

Igår hade jag en farväl-fest här hemma som blev väldigt lyckad, tyckte jag själv i alla fall. En massa underbara människor var här och det var väldigt trevligt, så trevligt att den sista gästen gick kvart över sex imorse. 🙂 Jag och A gick och la oss några timmar och gick sedan upp och förberedde nästa besök; A’s föräldrar som idag varit här på middag. Det blev italienska köttbullar med färsk pasta och saffrans- och apelsinglass till efterrätt.

Nu är vi båda sjukt trötta och ska strax krypa ner i sängen.

God natt 🙂

Andra bloggar om: Kanada, Nedräkning

Tillstånd beviljat

Idag kom ett kuvert på posten, som trots sitt anonyma utseende, var ett kuvert som jag mycket väl kände igen. Jag hade själv frankerat och fäst en adresslapp med min adress på det tidigare i våras och jag visste genast varifrån det kom – kanadensiska ambassaden i Stockholm.

Kuvertet var tunt. Det brukar inte vara något gott tecken. Men å andra sidan så visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag öppnade det med viss iver och nervositet. Papperet som låg i kuvertet skrynklades till något men såg i övrigt helt intetsägande ut. Jag läste de första raderna som löd:

“Dear Ms Eriksson,

Your application to work in Canada under the Youth Mobility Program has been approved…”

Shit, det är på riktigt. Min ansökan om arbetstillstånd har verkligen blivit beviljad! Intressant sätt att starta dagen på. Jag är fortfarande lite lyrisk men ändå inte riktigt chockad. Men det är svårt att beskriva hur det känns; spänning, rädsla, nervositet, lycka, äventyrslusta – allt på samma gång.

Mitt lilla projekt att åka till Kanada har emellanåt känts ganska avlägset. Jag har dessutom skjutit på det ett bra tag eftersom det kommit upp saker och jag inte fått iväg ansökan till ambassaden. Nu när ansökan är klar och beviljad så känns det både mer verkligt men samtidigt mer overkligt. Det är svårt att beskriva. Nu återstår mer praktiska detaljer; bestämma sig för när jag ska åka, fixa med flygbiljetter, ordna med rätt typ av försäkring, bostad den första veckan innan jag hittat någonstans att hyra ett möblerat rum…

Jag måste också prata med mina paranteser (föräldrar) och förbereda dem lite. Morsan är redan införstådd med att jag vill åka men hon vet inte om att jag ansökt om arbetstillstånd, farsan däremot lär bli en annan historia. Oavsett vad de tycker så tänker jag inte låta den här chansen passera outnyttjad, men det är lättare om de står på min sida.

Nu har klockan börjat skena iväg igen. Dags att starta dagen!

Andra bloggar om: Arbetstillstånd, Arbeta utomlands, Kanada