En första titt på downtown
Bloggar lite i efterhand eftersom jag fortfarande hade ganska slött Internet fram till igår. Nu är det problemet dock löst samt en del andra saker fixade. Igår var jag, helt på egen hand, ute på vift i Vancouver Downtown. Det gick väldigt bra för att vara jag och min tankspriddhet. Jag gick bara nästan vilse.
Jag fick skjuts av Michelle till en av de närmaste skytrainstationerna där jag sedan ägnade en liten stund åt att leta reda på en maskin där man köper biljett och sen ytterligare en liten stund med att lista ut åt vilket håll jag skulle åka. Varken det ena eller det andra var nämilgen särskilt tydligt. Själva resan var ganska spännande. Tåget gick snabbt och ganska högt över marken ända fram till centrala Vancouver där tåget plötsligt förvandlades till tunnelbana. Innan jag åkte försökte jag så gott det nu gick, med den tröga uppkopplingen, att via Google Maps ta reda på var jag skulle gå av någonstans och på vilka gator som alla ställen, som jag behövde besöka, låg på. Det visade sig att alla ställen låg relativt nära varandra och också rätt när Granville Stn. Men som vanligt så ser ju allting mycket enklare ut på kartan, verkligheten ser dock lite annorlunda ut. Att komma ut från Granville Stn och vidare till Pacific Center var inget problem. Man hamnade nästan mitt i gallerian och sen var det bara att följa beskrivningen på informationsskylten över butikerna för att hitta Apple Store. I ett tidigare inlägg har jag ju berättat om att min touchpad slutat fungera. Tyvärr räckte det inte med att personalen på Apple Store vid Pacific Centre öppnade upp maskinen och försökte att dra en liten skruv som sitter under touchpaden, den måste tydligen bytas helt och hållet. Lyckligtvis var inte detta så dyrt som jag först var rädd för. Hela kalaset kommer att gå på $211, vilket är ungefär 1 500 kr. Precis lika mycket som självrisken hos försäkringsbolaget. Nåja, det får min kära MacBook allt vara värd.
När jag var hos Apple passade jag även på att fråga om dem just nu söker personal eftersom jag är väldigt sugen att få jobba där. Killen jag pratade med sa att Apple i princip alltid söker personal och att jag skulle ansöka online. Lite mer om detta i ett senare inlägg.
Efter besöket på Apple strosade jag vidare till Fido där jag skaffade ett kontantkort till den mobiltelefon som jag fått låna av M. Tack M! 🙂 Och sedan vidare till Telus där jag köpte ett mobilt 3G-modem med tillhörande SIM-kort och fungerande Internet. Det är dock lite dyrt, ca 400 kr i månaden och med en gräns på 5 Gb. Men med tanke på hur mycket använder Internet och att det är nödvändigt med en fungerande uppkoppling för att kunna utföra mina studier så får det väl vara värt det. På det hela taget verkar det vara något dyrare att leva och bo här än hemma i Sverige.
Det sista ärende jag skulle göra för dagen var att besöka Royal Bank, en av de största bankerna i landet, eftersom jag tyckte deras studenterbjudanden verkade väldigt bra. Men när jag väl kom dit, efter att nästan ha tappat bort mig själv och vilket håll jag kom ifrån, så hade banken stängt. Så jag åkte hem och tog för första gången bussen hem från Braid Stn (den skytrain-station som ligger närmast det område där jag bor). Både de bussar och tåg som jag hittills åkt med har haft automatiskt hållplatsutrop, vilket givetvis är kanon. Men tyvärr är det som i Sverige att det är ganska mycket stoj runt omkring och att man därför inte hör utropen. Bussen hade dock en elektronisk skylt längst fram, precis som många bussar i Sverige, och den var i alla fall jag betydligt mer hjälpt av än utropen.
Här kommer några bilder från gårdagens lilla äventyr:
Edit 2010-05-05 @ 22:57:
Jag la till en bild som jag glömde att ladda upp häromdagen. Minns inte vad byggnaden är exakt men det råder då ingen tvekan om var den hör hemma. 🙂
Andra bloggar om: Apple Store, Pacific Centre, Skytrain, Vancouver Downtown
One down, many to go
Igår var första dagen i Vancouver och den gick ganska snabbt och dag nummer två börjar redan lida mot sitt slut. Jag vaknade redan vid sju igår imorse och kunde omöjligen somna om så jag var nog fortfarande lite jetlagged då. På kvällen var jag sjukt trött och sov till typ tio idag.
Igår var jag och skaffade ett SIN (Security Insurance Number) som jag måste ha för att kunna jobba och för att omfattas av sjukvårdssystemet och sånt. Jag måste även skaffa ett Care Card som jag ska visa ifall jag behöver uppsöka sjukhus och sådant men det får bli någon annan dag.
Slutligen var jag även till ett stort supermarket och handlade frukostmat och lite middagsmat. Handlade inte så mycket eftersom Michelles dotter kände sig lite krasslig och så vi behövde åka hem rätt snart. Får handla mer matstuff imorgon eller så.
Här kommer lite bilder från flygningen och rummet som jag hyr:
Schiphol, Amsterdam
Den första etappen av resan är avklarad. Jag sitter just nu och väntar på att boardingen på nästa flight till Vancouver International Airport ska börja. Även om det inte var helt oväntat, men likväl en lättnad, hittade jag så klart ett communication centre här på Schiphol och därmed Internet, perfekt tidsfördriv i knappt 20 minuter till.
Här kommer ett par bilder som jag tog från planet på väg hit.
På väg!
Klockan är snart tio och jag väntar på min mamma som ska komma hit och skjutsa mig och A till Landvetter där de sedan ska vinka av mig. Nu är det äntligen dags! Nästa gång jag skriver i bloggen är jag troligen på Schiphol i Amsterdam och inväntar nästa plan.
Dags att äta något innan det är dags. Mina flightnummer är förresten KL1156 och KL0681 för den som vill kolla upp mina flighter. 😉
Andra bloggar om: Landvetter, Schiphol
En vecka till
Precis som jag var rädd för igår kväll så blev det ingen flygning idag heller. Det är så deprimerande! Här laddar man och hoppas i flera dagar på att man verkligen ska komma iväg efter allt strul. Askprognoserna avlöser varandra men har under de senaste dagarna blivit gradvis bättre, fram till kvällen innan avresa. Patetiskt!
Nu har jag fått ombokat biljetten till den 28:e april och det blir mitt tredje försök att komma iväg till Kanada på två veckor. Det var ruskigt nära att jag inte fick någon ny biljett överhuvudtaget. Det var helt fullbokat den närmaste veckan, enligt MrJet. Om det hade slutat så med mitt telefonsamtal till MrJet, efter ca en kvarts väntan, så hade den enda lösningen varit att begära ersättning för biljetten från KLM och MrJet och boka en helt ny biljett med ett annat flygbolag än KLM. Men kundtjänstmedarbetaren som jag pratade med lyckats hitta en plats på onsdag åt mig. Lite tur ska man ha i all otur ändå.
Så nu blir det ännu en veckas förhoppningsvis inte lika meningslös väntan. På lördag är vi i alla fall ett litet gäng som ska bege oss till The Rover och dränka vår sorg, eller huvudsakligen min sorg, i god öl och god mat. Det ser jag fram emot 🙂
Andra bloggar om: Askmoln, Flygresor, Kanada, KLM, Vulkanutbrott