Nästan nattamat
De hemgjorda köttbullarna står i ugnen. Jag är fortfarande trött efter lördagens äventyr (som jag för övrigt inte berättat om ännu men snart ska göra) och har en elak blåsa i munnen som hela tiden påminner om sin existens.
Dagen har gåttk som i ett töcken. Jag utförde arbetsuppgifterna mer eller mindre monotomt utan att använda hjärnan särskilt mycket. När lunchen kom var jag visserligen hungrig men maten smakade ingenting. Eftersom vi hade en kund på besök som fyllde år bjöd vi på lite fikabröd och inte ens det var gott och det är verkligen inte likt mig att inte uppskatta bullar!
Det vore lite halvkatastrof ifall jag gick och blev sjuk just nu. Nästa vecka hade passat bättre. Imorgon har jag lovat att fixa fika till ett seminarie vi ska ha på kvällen och på torsdag blir det någon form av avtackningslunch för mig eftersom jag blivit uppsagd och alla snart sticker iväg på semester. Jag har ju inte skrivit något om det på bloggen tidigare men den 15:e maj blev jag uppsagd, dock inte helt och hållet. Vi har lite för mycket personal just nu och min tjänst, som egentligen inte är någon riktig tjänst utan snarare ett vikariat för en person som för längesedan återvänt till jobbet efter barnledighet, kommer att göras om till en timanställning på förhoppningsvis 20 timmar per vecka. Jag kommer att vara på kontoret ett par förmiddagar i veckan för att sköta administrationen och i övrigt kommer jag att ha utbildning inbokat så att det troligen fyller 20 timmar. På sätt och vis passar det mig rätt bra just nu eftersom jag ju ska plugga vidare till Webmaster i höst, vilket jag ser fram emot otroligt mycket.
Nu börjar det lukta riktigt gott från ugnen. Snart är det matdags…och klockan är snart 22. Hoppas det blir godare att äta nu än vid lunchen…
Andra bloggar om: Hemlagade köttbullar, Nattamat, Uppsägning
En svacka
Det märks nog att jag är inne i något av en svacka när det gäller bloggandet. Så är det ibland. Jag ämnar så klart inte att sluta med bloggandet, absolut inte, men samtidigt behöver jag ägna mig lite åt annat, som exempelvis att avsluta kursen i PHP/MySQL.
Jag börjar få lite panik, oroar mig för att jag inte ska hinna klart med de två sista inlämningsuppgifterna till vecka 23. Då ska alla uppgifter vara klara och inskickade. Jag hade tängt ägna mig lite åt detta i helgen men så glömde jag min bärbara dator på jobbet. Så korkat! Nu sitter jag visserligen vid en dator men inte en som har de nödvändiga programmen installerade och jag vill heller inte lägga in en massa program på någon annans dator. Jag får helt enkelt ägna tid åt att läsa in mig på sånt jag måste kunna för att klara av nästa uppgift. Boken fick jag i alla fall med mig…
I helgen har vi gjort en liten famliljetour. Först en vända förbi mitt föräldrahem där vi fortsatte att fira pappas 60-årsdag med räkor, färsk fisk och tårta. Nu befinner vi oss i Varhem. Här är det lugnt och skönt, vädret är underbart och A’s föräldrar bygger växthus.
Jag längtar så efter att få flytta ut på landet! Att få fixa med sitt eget hus, inreda och renovera! Men det är ett tag kvar till dess. Vi har några saker kvar att uträtta innan det kan bli verklighet. Kanada för mig, examensarbete för A och fast jobb för både mig och A är den viktigaste etappen på vägen till ett eget hem.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite.
Andra bloggar om: 60-årsfirande, Bo på landet, Examensarbete, Jobb, MySQL, PHP
Några timmars huvudvärk
Om den flera timmar långa huvudvärken beror på baksmälla av några halvtaskiga öl igår eller om det var för att jag slarvade med kaffet imorse som förtärde jag-vet-inte-hur-många-timmar-för-sent, vet jag inte.
Hinner inte och orkar inte skriva om helgens alla happenings just nu. Är trött och huvudvärkig och ska krypa ner i sängen strax. Imorgon ska jag upp vid 6…usch…åka till jobbet och montera upp en läskamera innan jag åker ut med den till en kund i centrum. Jag avskyr måndagar, de blir alltid så långa och man är alltid så trött.
Dags för skyndsam sömn!
God natt!
Andra bloggar om: Huvudvärk, Kaffe, Läskameror, Måndagar
Inget piratfika men middag ute på stan
Så dumt, men samtidigt så trevligt. Jag hade ju tänkt att jag skulle ta mig till Piratfikat på Café Vanilj idag med Piratpartiet och snacka och träffa lite nytt folk. Men så blev det inte eftersom jag hade lovat att följa med och fira A’s kompis som nyligen fyllt år. Dom bestämde helt spontant och plötsligt att det skulle ske idag så det var bara att hänga med.
Attans, men jag är inte så bitter för det har varit en trevlig kväll. Vi var till en italiensk resturang i Linnéstan och åt äkta (så äkta de nu kan bli i Sverige) italienska pizzor. Det var smarrigt och man blev inte alldeles jättemätt efteråt så att man inte kunde röra sig, som man blir av “vanliga” svenska pizzor.
Efteråt åkte A och hans båda kompisar hem till kompisen som vi firat. Jag, tråkig som jag är, valde att åka hem. Det hade säkert blivit sent annars och det är en dag kvar att jobba innan den här arbetsveckan är slut.
När jag kom hem så gick jag förstås inte och la mig utan fixade lite med papperen till ansökan om arbetstillstånd i Kanada. Jag håller på att förbereda själva ansökan, men jag är rätt säker på att när jag väl postar kuvertet och betalar in pengarna för handläggningen, så kommer det att kännas väldigt konstigt. Jag tänker hela tiden på det som något relativt abstrakt, något som hittills är långt borta. Men när jag sitter och donar med papper, foton, pass, intyg och sånt, så känns allt så mycket mer konkret. Ibland undrar jag om jag gör rätt och ibland känner jag mig rent av skrämd. För detta är trots allt, om jag genomför det, det största jag någonsin gjort. Men egentligen tror jag att det beror på att jag hållit på en och samma plats väldigt länge så att det helt enkelt blivit svårt att tänka sig att befinna sig någons annanstans. Än mindre på andra sidan jordklotet.
Det som är kvar med ansökan nu är själva ansökningsformuläret som jag måste komplettera med A’s passnummer och giltighetstiden på hans pass (varför måste de veta det?) och inbetalningen för handläggning och utfärdande av tillståndet på 1000 svenska kronor. När jag väl betalat in dem så finns det ingen återvändo. Om jag inte får ansökan beviljad får jag visserligen tillbaka pengarna men om den beviljas, så kommer det att ske – jag kommer isåfall att åka. Jag har mailat M i Vancouver för att fråga om ett par saker i ansökningsformuläret för där står det att jag ska ange arbetsgivare i Kanada och det har jag ju ingen, vilket jag inte heller ska behöva ha, enligt hela idén med The Youth Mobility Program. Antagligen ska jag lämna det tomt men det känns bra att kunna fråga någon som redan har genomgått den här processen en gång.
Andra bloggar om: Kanada, The Youth Mobility Program, Work permit
Vill inte!
Fastän jag är sjukt trött så har jag inte den minsta lust att gå och lägga mig. Det är underligt för jag brukar vara rätt nära döden på måndagkvällar.
Sen är det också det att jag ska upp tidigt imorgon och åka till Sisjön. Det har jag inte jättelust med, fast personen jag ska utbilda där är jättetrevlig. Jag har väl lite ångest inför att det som strulat hos henne ska fortsätta strula imorgon, nämligen att ett program inte gick att installera. Men jag får försöka koppa bort det. Det får bli morgondagens problem.
Nåja, dags att sova då.