Arbetsmiljö

Idag har jag och alla mina arbetskamrater varit på utbildning om arbetsmiljön. En person från VG-regionen kom och föredrag för oss om arbetsmiljölagen och om systematisk förbättring av arbetsmiljön.

Jag tycker självklart att sådana här frågor är viktiga. Jag menar, mycket kan man ju stå ut med men om arbetsmiljön är dålig så blir det ju till slut outhärdligt även om man har en riktigt bra lön. Lönen är ju inte allt.

Trots att detta är viktiga frågor så blev man ju ändå rätt trött. Vi började vid halv nio och slutade halv fyra och man var bra nära att nästan somna mer än en gång. Jag tror jag måste börja gå å lägga mig lite tidigare i fortsättningen. 22-05:30 kanske inte räcker med sömn för mig…

Inte längre arbetslös

Det låter otroligt men sant. Jag är inte längre arbetslös, jobbsökande, mellan två jobb…eller vad man nu vill kalla det. Känns så otroligt skönt att veta vad man kommer att syssla med den närmaste tiden. För att inte tala om att man inte längre behöver bekymra sig för sin ekonomi. Otroligt skönt!

Nu ska jag diskutera semester med min chef.

Svimma eller spy?

Jag gör helt enkelt ett nytt försök idag att skriva lite om vad jag har hafr för mig de senaste två veckorna. Jag har varit lite slarvig med att uppdatera bloggen på sistone och det beror inte enbart på ren lathet. Jag har helt enkelt inte haft så mycket inspiration att åstadkomma något vettigt till bloggen förutom gnäll och det ska inte mina kära läsare behöva genomlida. De vara få men ack så värdefulla.

Senast jag skrev beklagade jag mig över den förkylning som jag då hade ådragit mig. Den gav sig iofs efter några dagar men veckan efter (alltså förra veckan) insjuknade jag, efter flera timmar av konstant illamående, i något som påminde om vinterkräksjukan fast med extra svimningsfeatures. På grund av illamåendet var jag helt oförmögen att äta på hela eftermiddagen och kvällen. Sedan började jag spy men eftersom jag i princip hade noll energi i kroppen så följdes kräkningarna av att jag svimmade på badrumsgolvet. Detta fortsatte jag sedan med under kvällen och natten. Jag spydde, svimmade, spydde, svimmade, spydde… Jag hann allt som allt svimma fem gånger innan jag äntligen slutade spy och kunde försöka sova.. även om jag sov allt annat än bra. Jag vågade inte gå till badrummet själv utan kröp dit på alla fyra under noggrann övervakning av mamma. Dagen efter (torsdag) hade jag feber och ledvärk i hela kroppen och det var jobbigt att röra minsta lilla muskel. TIll och med att ligga i sängen gjorde ont. Det var inte förrän på fredagen som jag började känna mig som människa igen. Vinterkräksjukan kom nästan som beställning från Satan med tanke på att jag skulle flytta helgen efter. Tursamt nog så slapp någon annan i min familj bli sjuk så flytten blev iaf av som planerat.

Så nu mera kan jag äntligen titulera mig som stolt Göteborgare vilket känns oerhört bra! Min nya lägenhet är så stor och fin och jag ser fram emot att få undan alla kartonger och kassar och få börja inreda lite fint. Men för det behövs pengar…vilket jag inte har riktigt än. Jag var på intervju på en liten ICA Nära-butik på Majorna i tisdags där jag sökt jobb för att ha hand om postservicen. Under intervjun blev det dock tydligt att dom gärna vill ha någon som kan stanna i ca två år och i nuläget vet jag inte om jag vill det. Jag har så mycket jag vill göra och två år är en ganska lång tid på ett jobb inom en bransch som man från början inte tänkt arbeta inom. Jag vill in på “min” bransch och isf är nog det “jobb” jag har nu mer värt på lång sikt. I nästa vecka ska ett gäng chefer inom Handikappförvatlningen träffas och diskutera kring de pengar som gått att söka från VG-regionen och hur det ska fördelas och efter det hoppas jag få veta något konkret om hur det blir med projektanställningen…något som jag väntat på besked om i en månads tid nu.

Nu har jag lyckats skriva ett ganska långt inlägg utan att slarva bort det så nu ska jag skynda mig att publicera det också innan Murphy ser till att något jävligt händer.

Vidskepelse

Har fortfarande inte fått något besked om jobb. Börjar nästan bli lite irriterad men jag vet att jag måste ha tålamod. Besked kommer ju…kanske innan årets slut. Jag får bara sådan abstinens av att vilja ha så mycket men inget kunna göra…eller köpa. Jag vill köpa saker till min lägenhet men vad behöver jag för det? Jo, pengar så att jag kan åka till IKEA och shoppa loss. Jag vill ha inflyttningsfest men vad behöver jag för det? Jo, pengar så att jag har råd att handla förfriskningar till min gäster. Jag vill åka skidor men vad behöver jag för det? Jo, pengar till handla skidkläder och betala skidresa. Jag vill uppgradera min stackars dator men vad behöver jag för det? Jo, pengar att köpa nya komponenter för. Som sagt, inga pengar = inget liv.

Jag är dock lite vidskeplig. Jag har börjat söka några jobb för jag inbillar mig att om jag söker jobb så kanske jag får veta något om jobbet jag väntar på. Kanske kanske kanske… Jag har bl.a. sökt ett jobb på företaget som jag var på intervju hos för några månader sedan, nämligen IT-bemanningsföretaget Elan. Jag har dock inte hört ett pip från dom sen dess så jag antar att jag nog inte kan förvänta mig något jobb därifrån den närmsta tiden men man har ju inget att förlora på att söka. Sen sökte jag idag ett jobb på företaget Transcom här i Borås. Ett callcenter-företag som tydligen expanderar och ska anställa ett gäng nytt folk till sitt Borås-kontor. Jag sitter gärna i ett call-center och låter folk ringa till mig men jag undviker helst försäljningsjobb. Jag kan bara inte tänka mig att ringa och bokstavligen snacka omkull folk eftersom jag så väl förstår personen på andra sidan som blir uppringd på en allt annat än lämplig tidpunkt, vilket det ofta är när det är telefonförsäljare som ringer. Jag har även skickat en ansökan till Västtrafik i Borås då dom innan jul sökte kundmottagare men tydligen så hade ansökningstiden gått ut så det blir nog inget av det.

Nu är det lunch!

Tjipp!

Julfest