Svimma eller spy?

Jag gör helt enkelt ett nytt försök idag att skriva lite om vad jag har hafr för mig de senaste två veckorna. Jag har varit lite slarvig med att uppdatera bloggen på sistone och det beror inte enbart på ren lathet. Jag har helt enkelt inte haft så mycket inspiration att åstadkomma något vettigt till bloggen förutom gnäll och det ska inte mina kära läsare behöva genomlida. De vara få men ack så värdefulla.

Senast jag skrev beklagade jag mig över den förkylning som jag då hade ådragit mig. Den gav sig iofs efter några dagar men veckan efter (alltså förra veckan) insjuknade jag, efter flera timmar av konstant illamående, i något som påminde om vinterkräksjukan fast med extra svimningsfeatures. På grund av illamåendet var jag helt oförmögen att äta på hela eftermiddagen och kvällen. Sedan började jag spy men eftersom jag i princip hade noll energi i kroppen så följdes kräkningarna av att jag svimmade på badrumsgolvet. Detta fortsatte jag sedan med under kvällen och natten. Jag spydde, svimmade, spydde, svimmade, spydde… Jag hann allt som allt svimma fem gånger innan jag äntligen slutade spy och kunde försöka sova.. även om jag sov allt annat än bra. Jag vågade inte gå till badrummet själv utan kröp dit på alla fyra under noggrann övervakning av mamma. Dagen efter (torsdag) hade jag feber och ledvärk i hela kroppen och det var jobbigt att röra minsta lilla muskel. TIll och med att ligga i sängen gjorde ont. Det var inte förrän på fredagen som jag började känna mig som människa igen. Vinterkräksjukan kom nästan som beställning från Satan med tanke på att jag skulle flytta helgen efter. Tursamt nog så slapp någon annan i min familj bli sjuk så flytten blev iaf av som planerat.

Så nu mera kan jag äntligen titulera mig som stolt Göteborgare vilket känns oerhört bra! Min nya lägenhet är så stor och fin och jag ser fram emot att få undan alla kartonger och kassar och få börja inreda lite fint. Men för det behövs pengar…vilket jag inte har riktigt än. Jag var på intervju på en liten ICA Nära-butik på Majorna i tisdags där jag sökt jobb för att ha hand om postservicen. Under intervjun blev det dock tydligt att dom gärna vill ha någon som kan stanna i ca två år och i nuläget vet jag inte om jag vill det. Jag har så mycket jag vill göra och två år är en ganska lång tid på ett jobb inom en bransch som man från början inte tänkt arbeta inom. Jag vill in på “min” bransch och isf är nog det “jobb” jag har nu mer värt på lång sikt. I nästa vecka ska ett gäng chefer inom Handikappförvatlningen träffas och diskutera kring de pengar som gått att söka från VG-regionen och hur det ska fördelas och efter det hoppas jag få veta något konkret om hur det blir med projektanställningen…något som jag väntat på besked om i en månads tid nu.

Nu har jag lyckats skriva ett ganska långt inlägg utan att slarva bort det så nu ska jag skynda mig att publicera det också innan Murphy ser till att något jävligt händer.