Lite frustrerad över livet som det är

Även idag har det varit en körig dag på jobbet. Mycket att göra men det är egentligen bara roligt. Vad som inte är roligt är när saker strular och man blir mer och mer stressad över att man inte hinner med det man ska.

I dag har databasen på jobbet varit ond och elak och strulig mot mig, vilket gjorde mitt arbete betydligt mer tidskrävande än vad det behöver vara. På grund av det hann jag inte fixa saker som jag lovat min kund att fixa och sånt stör mig. Men det är liksom inget att göra åt. Min kollega sa åt mig att andas ut och ta det lugnt när databasen struilade som värst. Det är fint sagt och så och innerst inne vet jag att det är det man borde göra. Men så sitter man där med flertalet produkter som man ska skickas (och det kan man inte göra hur som helst utan att skriva ut följesedlar och föra in serienummer, vilket görs i… *trumvirvel* – databasen!), fakturor som ska skickas (databasen, check!), inkommande paket att öppna och föra in på lagret (databasen, check!), två jättehögar med följe- och fraktsedlar som ska sorteras, telefonsamtal som ska svaras på, ett tiotal manualer som ska skrivas ut och “spiralas” osv osv. Då är det, om man är som jag och är allmänt lättfrustrerad i såna lägen, sannerligen inte så lätt att bara slappna av.

I allmänhet känner jag mig väldigt håglös och inte särskilt inspirerad till nånting. Jag har inte varit och tränat på hela veckan och känner mig inte ett dugg motiverad till det iallafall. Men jag ska ta tag i det i nästa vecka.

Jag surar över våran ekonomiska situation som kommer att bli ännu mer ansträngd den här månaden vilket gör att vi troligen inte kan åka hem till A’s föräldrar på kräftskiva eller hem till min mamma när hon fyller år den 8:e oktober…eller ja, helgen efter den 8:e vilket det troligen hade blivit OM det hade blivit.

IKEA-katalogen ligger här på skrivbordet och till och med den gör mig frustrerad och arg för det finns så mycket fina möbler som jag vill ha som jag inte kommer att kunna köpa, inte på flera år som det känns nu. Jag vet ju inte ens om jag har jobb efter nyår…

Varför kan jag inte bara få vinna på lotto…som jag inte ens spelar på? Måste man spela för att kunna vinna? Så klart man måste… Men det skulle ju ändå inte göra någon som helst skillnad om jag spelade. Jag har aldrig haft tur i spel…

Bloggregistrering

Debatten och demonstrationerna mot FRA-lagen som antogs förra veckan har ännu inte lagt sig. Det är min personliga förhoppning att så inte kommer att ske på ett bra tag framöver. På lördag kl. 12 är det samling vid Kungsportsplatsen för alla som vill visa sin åsikt om allmän avlyssning för då ska det demonstreras. Jag brukar inte gå ut och demonstrera, inte ens på 1:a maj. Men nu är jag förbaskat sugen att gå, vilket jag också kommer att göra. Det ska bli riktigt intressant och roligt!

Läs mer på www.stoppaFRAlagen.nu

Precis när en ogenomtänkt och hårt kritiserad lag röstats igenom av ett av EU’s medlemsländer så kommer nästa chock. EU vill nu registrera och kontrollera alla bloggare i Europa. Den estländska parlamentarikern Marianne Mikko hävdar att detta ska gynna yttrandefriheten eftersom att allmänheten ska kunna se namnet på den som publicerat bloggen.

Än en gång är jag mållös. Hur tänker dom? Från vilken avlägsen planet kommer den här människan ifrån? Jag kanske är korkad, men hur gynnar avskaffandet av anonymitet på Internet yttrandefriheten? Och vad menar dom exakt med att “kontrollera” bloggar? Ska EU börja utöva systematiska krav på censurering så fort ett blogginlägg blir lite obekvämt? Det här är ren åsiktsregistrering och kommer att medföra att väldigt många som bara kan blogga tack vare att anonymiteten nu finns, kommer att sluta med det. Vi kommer att få ett “rent och städat” Internet utan de möjligheter till diskussion, reaktion, aktion, organisation och debatt som idag äger rum där. Men det är troligen precis vad idioterna i Bryssel vill.

Personligen har jag själv aldrig hycklat med vem jag är. Mitt namn har alltid stått på min blogg, så även min bild. Men utövande av kontroll av bloggare gör mig oroad. Går det här förslaget igenom gräver dom sin egen grav. Det kommer bara att ge Piratpartiet fler röster till EU-parlamentet… Min röst har dom redan.

Äntligen!

Äntligen har jag lyckats ta mig till gymmet igen! Gud, så skönt det var! Men det var lite stressigt också. Kom inte iväg riktigt när jag hade tänkt så att jag skulle ha gott om tid att hinna träna, stretcha, duscha och fixa till mig innan dom stängde vid 19. Jag kom dit halv sju (!) och gjorde ett kort men intensivt pass i konditionsrummet följt av stretchning i inte allt för rask takt. Stretchning ska man inte brådska med. Jag vaknade ur min stretchdvala när musiken inne i stretch-meditations-och-massagefotöljsrummet plötsligt stängdes av och jag insåg att jag nog inte borde vara kvar där längre. Jag tog nycklar och skor och skyndade mig snabbt In till omklädningsrummet, ett snabbt varv med schampo och duschkräm i duschen, kläder på, torka hår, fixa med lite spray i blindo då jag inte kunde med att ställa mig framför spegeln då städtanten hade kommit in omklädningsrummet och börjat städa. Jag skämdes lite över att vara så sen och långsam. Så klart dom som jobbar på gymmet också vill komma hem någon gång. Väldigt bra med öppettider på söndagar överhuvudtaget, tycker jag.

Mitt i all stress på gymmet ringde min chef som jag sökt flera gånger efter att jag missat ett samtal från honom tidigare under dagen. Det visade sig att han undrade ifall jag kunde/ville ta ett utbildningspass vid tolv imorgon. Detaljerna redda vi snabbt ut under min färd till Hemköp för att handla efter-tränings-mat i form av Brämhults apelsinjuice, yogurt och en banan. Tidigare i eftermiddags när jag såg att jag hade ett samtal från honom började jag undra ifall jag gjort något fel eller ifall han skulle fråga efter någon liten viktig sak som jag hunnit göra och som jag absolut inte skulle komma ihåg idag. Men inget av dessa scenarion stämde vilket ju var tur eftersom skallen inte är riktigt 100% uppdaterad sen söndagkväll.

Den första halvan av söndagen spenderas tillsammans med M2, J, J2 och S vid Bergsjön där vi hade picknick. Vi hade med oss jordgubbar, vattenmelon, vindruvor, bröd, ost, choklad och vatten som väldigt snabbt blev varmt. Vi solade, snackade, umgicks och hade trevligt. Somliga badade också men jag nöjde mig med att gå i lite med fötterna bara. Men nästa gång ska det minsann badas ordentligt.

Pew…

Har varit lite spänd och nervös hela veckan inför två produktvisninigar som jag haft under förmiddagen idag. Lite onödigt egentligen, eftersom det gått bra, men den här delen av mitt jobb tycker jag är en av dom viktigaste så jag vill gärna göra så bra ifrån mig som jag bara kan och göra ett gott intryck. Jag vill att folk ska känna att dom kan vända sig till oss när helst dom behöver.

Med visning menar jag helt enkelt en demostration av en produkt för personer, i det här fallet lärare, som antingen har eller ska köpa in utrustning till sin skola. Idag visade jag två program för fyra lärare och en bibliotikarie; det första, EasyTutor för uppläsnng av text i Word samt ordprediktion och inscanning med OCR-behandling; samt EasyProducer för konvertering till Daisy-format (digital talbok) och bränning av Daisy-skivor. De här programmen används ju oftast av personer med dyslexi i skolan, jobbet och hemmet men kan ju också nyttjas av andra användargrupper.

Den andra visningen jag hade utspelade sig precis innan den jag beskrev ovan. En av våra kontakter på AF Rehab tvärs över gatan kom ner med en kille som jag kände under mina mest engagerade år inom Unga Synskadade. Dom tittade på en 24″-skärm och passade även på att titta lite på ett digitalt fickminne. Jag blev lite nervös över att lärarbesöket, som skulle komma precis efter, skulle hinna anlända innan den första visningen var slut. Men AF-killen och hans besök hann som tur var bli klara innan så att jag hann andas ut lite.

Nu så här efteråt känns det som att allt gått bra. Alla verkade nöjda och glada när dom gick och det är ju alltid ett gott tecken.

Nu är det lunchdags. Har inget med mig och vet inte riktigt vad min kollega L-O hade tänkt sig. Vi är bara två personer på jobbet idag. Dom andra är ute på annat i Borås och Halmstad och allt vad det var.

Bättre idag

Det känns lite bättre på jobbet nu efter ca 2 timmars arbete. Jag har fått en del undanstökat och dessutom en halv dags utbildning inställd vilket är bra på ett sätt eftersom jag kommer hinna ägna mig åt sådant som måste tas om hand innan lunch (exempelvis att sortera följesedlar) och i eftermiddag öva in de program som jag ska visa på torsdag samt förbereda utbildning som jag ska ha imorgon.

Sen har vi problemet med träningen. Det blev ingen träning i fredags eftersom jag var inbokad på förmiddagen och inte på kom iväg från jobbet på eftermiddagen vid 15 då jag hade tänkt. Det blev inget med träningen i söndags heller eftersom vi då åkte och firade mamma på mors dag. Och igår blev det heller inget p.g.a. lägenhetsvisning och sedan läkarbesök. Imorgon vet jag inte hur jag ska göra. Det mest troliga är nog att jag gymmar efter jobbet. Känns som att jag behöver ägna mig lite åt mig själv en stund.

Jag överraskade mig själv igår, då allt bara var jobbigt och stressigt, med att gå och boka klipptid. Onsdagen om två veckor blir det, så hinner jag bli fin lagom till studentkalas och allt.

Nu ska här sorteras följesedlar.