Apple Hiring Seminar

I lördags var det då dags för det Hiring Seminar för Apple Store som jag blev inbjuden till i veckan. Jag var inte så värst nervös innan lördagen kom men det hann jag bli innan jag åkte hemifrån. Jag var sjukt rädd för att komma försent, eftersom det stod klart och tydligt i mailet att man inte skulle bli insläppt ifall man var det allra minst sen, så jag anlände till Granville Skytrain Stn redan vid halv fyra fastän seminariet inte började förrän vid fem.

Jag tog en snabb fika på Café Artigiano för att förse kropp och knopp med lite välbehövligt koffein. Inne på fiket träffade jag till min stora förtjusning ett jättegulligt och trevligt norskt par från Oslo och snackade lite med dem. De bodde i Vancouver för att studera men skulle åka hem efter nyår.

Efter fikabesöket begav jag mig ut i regnet för att leta reda på den adress där eventet skulle hållas för att inte behöva rusa runt och leta efter det i sista stund. Jag hittade det ganska snabbt så jag knatade tillbaka till Pacific Center och strövade runt en stund innan det var dags att gå tillbaka och anmäla sig en kvart innan seminariet började.

I hallen utanför rum 420 hade redan ett gäng glada och entusiastiska unga människor börjat samlas. Jag blir alltid så grymt närvös när jag kommer till en intervju och träffar andra som sökt samma jobb. Jag känner mig alltid så liten och menlös och börjar undra vad JAG gör där när det finns så många fantastiska människor som säkert är bättre än jag. Men jag försökte hålla huvudet kallt och pratade lite med en kille som hette Alvin en stund innan vi alla blev inkallade till ett konferensrum.

Rummet kändes lite grann som ett av Apples alla event där de presenterar sina nya produkter för media och folk i branschen. På en projektor visades Apples senaste reklamfilmer och den första frågan vi fick när vi alla slagit oss ner var vad vi tyckte om reklamfilmerna. Väldigt typiskt Apple men företaget vet ju så klart att de som söker jobb hos dem också är trogna kunder och användare av Apple-produkter.

Vi fick börja med att dela in oss i grupper om två och ställa tre huvudsakliga frågor till varandra som vi sedan skulle presentera för de övriga. Jag hade hamnat bredvid Alvin, killen som jag stått och pratat med innan, som nog kom från Korea och sökte jobb på Apple Store eftersom han gillade företagets marknadsföringsstrategier men var inte på något sätt någon expert på alla Apples produkter, vilket jag så klart inte heller är.

Seminariet gick vidare med att titta på ett par kortfilmer om Apple Store och väldigt finslipade kommentarer från Apple-anställda runt om i världen (England, USA, Kanada, Japan, Kina bl a). När seminariet började lida mot sitt slut blev vi återigen indelade i grupper, denna gång något större och där vi skulle föreslå en lösning på ett behov hos en fiktiv kund. Det var lite svårt att få en syl i vädret i min grupp, folk var väldigt pratglada och entusiastiska men jag försökte hänga med så gott det gick. Efter femton minuter skulle vi vara klara och redo att visa upp vårat resultat.

Efter alla presenationer, påhejade av Apple-Jared som var den av de närvarande från Apple och som höll i själva seminariet, fick vi möjlighet att ställa frågor till en av de andra anställda. Jag frågade lite om Apples påstående på sin hemsida, att man är ett “Equal Opportunities Company” och om det bara gällde mellan könen eller om det även gällde invandring (och därmed underförstått tillfälliga arbetstillstånd och/eller icke-kanadensiskt medborgarskap), funktionshinder och andra egenskaper som skiljer sig mellan människor, samt vad för erfarenheter de själva hade av detta. Svaret blev att självklart gäller begreppet även invandring och funktionshinder och att Apple inte skiljer på folk och folk så länge man kan utföra sitt jobb. Tjejen som svarade på frågorna sa dessutom att hon själv jobbat med personer med funktionsnedsättning men gick inte in på detaljer.

Seminariet avslutades med att vi alla fick fylla i ett formulär med frågor om Apples produkter. Representanterna från Apple var noga med att påpeka att det absolut inte var något slags prov (Right!) utan bara syftade till att se till att rätt person hamnade på rätt plats i företaget. Jag skrev så att pennan glödde och de tio minuter man hade på sig gick rysligt fort. På skytrainet hem insåg jag till min stora försskräckelse att jag både glömt ange namn och eventuell önskad frånvaro under 2010. Som tur var blev vi instruerade att ställa våra respektive namnskyltar ovanpå formuläret när vi klara…men ändå! *panik*

Seminariet var väldigt roligt att vara med på och trots att jag var sjukt nervös hela seminariet igenom så gjorde jag bra ifrån mig varje gång jag räckte upp näven för att svara på att fråga. Jag stakade mig inte och eller kom av mig vilket jag alltid gör när jag måste prata engelska när jag är nervös. Jag tror också att det var en väldigt nyttig erfarenhet att delta, eftersom hela eventet egentligen bara var en stor gruppintervju. Sammanlagt var ca 5-6 personer från Vancouvers tre Apple Stores närvarande och jag kan satsa mitt liv på att var och en av dessa hade en specifik uppgift i att betrakta och analysera de sökande.

De lovade att meddela inom 72 timmar om man blivit utvald till vidare intervjuer. Jag fick mailet i förmiddags och jag hade väntat mig att jag bara skulle få ett mail om jag inte gått vidare. Precis så var det. De som blev kallade till intervju blev troligen uppringda.

Jag försöker att inte deppa över det men visst hade det varit ett livs chans att få jobba för Apple.

Andra bloggar om: Apple, Apple Store, Hiring Seminar

Telefonsamtal från Apple Store

Att telefonen ringer en tisdagskväll är egentligen inte så märkvärdigt. Vår granne Line ringer ibland och undrar vad vi har för oss, vilket alltid är trevligt, och dessutom väntar jag på att en kille, som jag ska designa en webbsida åt, ska höra av sig. Men det var ingen av dem som ringde. Inget lurendrejeri-företag heller. Det var från Apple Store, ett samtal som jag hoppats på ända sedan maj. Något överrumplat lyckades jag be killen som ringde att istället ringa till Michelles hemnummer eftersom jag måste betala ç20 per minut för inkommande samtal på min mobiltelefon och bara hade $7 kvar.

Det visade sig att han ringde från Apple Store Hiring (eller något sådant) för Apple Store i Pacific Center, en av de butiker där jag sökt jobb flera gånger. De skulle arrangera något slags anställningsevent i nästa vecka och de undrade om jag var intresserad av att delta på det. OM jag var intresserad?! Jag försökte hänga med så gott det gick av det som killen, Jared som han hette, pratade om men han pratade sjukt snabbt. Jag uppfattade inte datumen som var aktuella för eventet men att det bland annat rörde sig om den 12:e oktober på Hastings St. Jared lovade mig ett mail med alla detaljer kring eventet så jag behövde inte anteckna någonting…och det hade jag ändå inte hunnit med. Så jag koncentrerade mig på att lyssna så gott det gick och svarade på hans frågor. Han frågade bland annat om jag hade någon erfarenhet av Apple’s produkter och jag förklarade att jag äger en MacBook Pro och en iPod Classic och att jag är “very devoted to Apple’s products”. 🙂 Sedan tackade han för sig och för han fick störa så sent på dagen.

Känner mig fortfarande lite tagen efter samtalet. Det enda de egentligen erbjudit mig är någon typ av massintervju och bortkollring men jag hade nästan gett upp hoppet helt och hållet om att Apple någonsin skulle ringa mig. Att ens bli utvald att få komma på ett sådant event är helt galet kul, även om det kanske inte blir så mycket mer än så. Chansen finns ju fortfarande! Dock har inte mailet med all info kommit…hoppas det dyker upp. Kan inte bärga mig! 🙂

Andra bloggar om: Anställningsevent, Apple, Apple Store

Grå måndag

Idag har det regnat precis hela dagen…tror jag iaf. Gick ju upp rätt sent som vanligt men sen tolv har det i alla fall regnat konstant. Det är verkligen trist när himlen täcks av gråa moln och regnet öser ner för det blir ju också så mörkt inomhus. Vi har i alla fall tänt några stearinljus och då blir det ju genast lite mysigare.

Jag och Michelle, som blev arbetslös igen för en vecka sedan, har idag varit till en rekryteringsfirma i New Westminster som bara tar emot personliga ansökningar istället för inskickade CV:n. Det är ju en bra grej att ansöka personligen men jag hade nog lite för höga förhoppningar på just den här firman. Av deras webbplats att dömma rekryterar dem huvudsakligen folk inom kontor och industri men när vi kom dit fick vi veta att det egentligen bara var industri och vissa städjobb, typ städa upp efter byggnadsarbetare och liknande…för $10 i timmen…! De hade EN enda kund som behövde en person inom kontor. Det kändes inte heller som att de var så intresserade av ens kvalifikationer eller professionella bakgrund så besöket var en viss besvikelse.

När vi kom hem blev Michelle nästan direkt uppringd av rekryteringsfirman som erbjöd henne jobb att röja upp på en byggarbetsplats. De lovade återkomma senare och det gick en halv minut innan jag hörde min egen mobiltelefon ringa, från samma rekryteringsfirma och troligen om samma jobb. Jag hann inte svara innan de la på men ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag skulle ha sagt. Det är korkat att tacka nej till jobb men jag vet inte om jag ens kunnat ta mig till arbetsplatsen med buss eller skytrain. Den typen av jobb som just den här rekryteringsfirman förmedlar känns inte riktigt rätt för en person som mig som inte har körkort eller egen bil. *suck*

I förra veckan ringde jag Sears om jobbet som fotograf i deras porträttsstudio på ett varuhus i Burnaby. De sa då att de skulle återkomma veckan därpå, alltså den här veckan. Imorgon är det tre veckor sedan jag var på intervju där. Hur många veckor behövs det för att intervjua folk till ett jobb som porträttsfotograf? Och hur många tänker de anställa egentligen?

Nåja…bara att leta vidare. Ska nu sätta mig framför en film en stund och sura lite över att jobbsökandet går så dåligt. Buhu…

Andra bloggar om: Best Personnel, Burnaby, Regn, Sears

Om intervjun

Nu har det nästan gått en vecka sedan jag hade intevjun på Sears Portrait Studio på Sears i Burnaby. Tyvärr så misslyckades jag dock med löftet att inte vänta ännu en halv månad med att blogga igen… Att det ska vara så svårt… 🙂

Hur som helst så kändes det som att intevjun gick bra. Jag fick några knepiga frågor om hur jag skulle hantera olika situationer, min erfarenhet av försäljning, av att jobba med barn och erfarenhet av fotografering. Det kändes bra att jag hade mer eller mindre erfarenhet av allt detta och att jag kunde svara relativt utvecklande på frågorna dessutom. Dock verkar det inte som att de har direkt bråttom att anställa då de lovade att höra av sig om ett par veckor. De hade många de skulle intervjua så därmed tuff konkurrens.

Jag försöker att inte tänka så mycket på det här fotografjobbet och tar det som det kommer då de hör av sig…om de hör av sig. Jag har ägnat mig åt skolan i ett par veckor nu men det känns som att det börjar bli dags att ta en ny vända med jobbsökandet igen. Har inte hört ett ljud från någon av rekryteringsfirmorna som jag kontaktat så den här veckan ska jag ringa runt till dem och höra efter vad som händer och ifall inget alls verkar hända, fråga ifall de har några råd till mig gällande CV och sådant. Det borde ju ligga i deras intresse att förmedla ett jobb till mig eftersom de får en liten andel av min lön.

Jag försöker också att vänja mig vid tanken att jag kanske kommer att lämna Kanada utan att ha fått jobba något alls. Det är inte en tanke som känns speciellt inspirerande, jag vill ju verkligen det här. Men vad som eventuellt kan bli en liten bonus, eller tröst elle rhur man nu väljer att se det, är att jag under helgen fått två uppdrag att bygga två olika webbplatser för ett par företag här i Coquitlam, vilket så klart är väldigt välkommet. Jag behöver all erfarenhet jag kan få för att utvidga min portfolio. Men innan jag börjar jobba med dessa nya projekt har jag ett annat projekt som jag bara måste få klart och som ger mig dåligt samvete så fort jag tänker på det. First thing first!

Andra bloggar om: Burnaby, Coquitlam, Sears, Sears Portrait Studio

Lite medvind

Jag vet, jag är så lam! Nu var det en halv månad sedan jag bloggade senast. Pinsamt! Men här kommer iaf lite uppdatering. Det har varit fortsatt dött på jobbfronten och jag har nu tagit en liten paus från allt vad jobbsökande innebär och ägnar mig lite åt skolan istället. När man söker jobb så intensivt som jag gjort de senaste veckorna blir man också erhört trött på det till slut och då är det enda vettiga att göra att lägga det lite åt sidan och ägna sig åt någonting annat och därmed få lite distans till det hela. Imorgon kommer första utbetalningen från CSN så jag svälter iaf inte ihjäl. 🙂

Något överraskande ringde mobilen igår (måndag) och jag väntade mig ett samtal av en dator från något skumt lurendrejeriföretag. Men det var det inte. Det var en riktig fysisk person som ringde och frågade om jag ville komma på intervju hos Sears nästa tisdag. Naturligtvis vill jag ju det! Först trodde att det var via något av de rekryteringsagenturer som jag kontaktat men efter lite funderande insåg att det gällde ett jobb som porträtt-fotograf på Sears Portrait Studio. Sears är ett stort företag som driver varuhus här och de har tydligen fotostudior i vissa av varuhusen dit man kan gå för att ta porträtt inför högtider så som jul och liknande. Jag såg deras ad på Craigs List för ett par veckor sedan och sökte det men la inte någon större energi på att förfina mitt CV särskilt mycket just inför det jobbet. Sedan glömde jag mer eller mindre bort det och väntade mig absolut inte något samtal från dem.

Men det ska bli väldigt spännande att få gå på intervju igen och ha möjligheten att få jobba med fotografering. Iiiihhh 🙂 Intervjun är nästa tisdag och varuhuset ligger i stadsdelen som ligger granne med den stadsdel som jag bor i så det är relativt nära.

I förra veckan blev även min webbanalys och webbdesign, som båda utgjorde examintionsuppgiften i kursen Grafisk design för Internet, godkända och med det har jag nu fått alla 60 hp för första året registrerade. Det har nog aldrig hänt mig förr att jag tagit alla poäng som jag läst under ett läsår, brukar alltid ha kurser som släpar. Nu kan jag koncentrera mig på det nya läsåret och de två första kurserna är båda relativt omfattande…verkar det som iaf; grundläggande programmering med ett objektorienterat språk samt digital videoproduktion.

Har ju lovat att lägga ut bilder från English Bay och dit har vi dessutom hunnit åka ännu en gång. I helgen som gick var vi även till Keats Island en gång till. Denna gång hölls det fest med massor av rökt lax för de inbjudna på ön. Värdarna och ägarna av huset där festen hölls har natives, det som vissa nog skulle kalla indianer, i sin släkt vilket ger dem rätten att jaga så mycket lax de vill till skillnad från “vita” eller invandrade kanadensare som måste ha mostsvarande fiskekort eller liknande för att ha rätt att fiska och då inte hur mycket som helst.

Efter middagen var det karaoke för hela slanten. Både Michelle och hennes äldsta dotter E sjöng ett par sånger var. Själv höll jag mig ifrån att sjunga utan nöjde mig med att bara lyssna men det var väldigt roligt det med. Har faktiskt aldrig provat karaoke, det kanske man borde… Mitt problem är att jag inte vet ifall jag skulle se låttexterna och den skärm som användes på Keats Island var inte särskilt stor. Nåja, får bli en annan gång.

Har inte hunnit eller orkat välja ut vilka bilder jag ska lägga ut så det får bli senare…men troligen innan ännu en halv månad hunnit gå igen. 🙂

[tags]Canadian Natives, English Bay, Keats Island, Karaoke, Sears[tags]