Bluffspöket Pontén

Det är idag IPRED’s allra första dag och det har redan skrivits spaltmeter om lagen, dess konsvenser, människors åsikter, teorier och uppmaningar samt varningar från myndigheter och inte minst av piratjägarna själva.

Henrik Pontén, jurist vid Antipiratbyrån och föga tekniskt insatt, vilket vi sett efter rättegången mot The Pirate Bay, försöker agera piratjägarspöke och varna alla som tänkt skaffa en anonymitetstjänst. Han hävdar, utan att komma med några som helst tekniska uppgifter eller källor, att Antipiratbyrån inte ser anonymitetstjänster som något som helst problem. Han menar på att man minsann har “metoder” för att komma till rätta med Internet-användare som gömmer sig bakom anonyma adresser.

Jag påstår inte att Pontén har fel, för inte heller jag är någon teknisk expert. Men vi har tidigare sett vad Antipiratbyråns “metoder” innebär. I samband med den så kallade Bahnhofaffären, då bland annat Antipiratbyrån utförde husrannsakan hos Bahnhof och anmälde företaget för spridning av upphovsrättsligt skyddat material, gjorde parterna upp i godo eftersom Bahnhof hävdade att Antipiratbyrån själva planterat materialet på Bahnhofs servrar samt haft en infiltratör på bolaget som gjort överföringen möjlig.

Om det är den sortens metoder som Pontén syftar på så rädds i alla fall inte jag och det tycker jag inte att någon annan heller ska göra. I Bahnhofaffären så hade Antipiratbyrån uppenbarligen inte vattentäta bevis, vilket kan vara orsaken till varför man gjorde upp i godo. Det här är Antipiratbyråns och liknande organsiationers sätt att förtränga den problematik som uppstår. De försöker också skapa en bild av att folk i allmänhet skulle bli tillräckligt rädda för att helt sluta fildela, vilket ju så klart är exakt det de vill.

Å andra sidan, om de faktiskt har trovärdiga tekniska metoder för att komma runt anonymitetsproblemet, ut med språket! Om folk förstår på vilket sätt en anonymitetstjänst inte skulle fungera, DÅ finns det ju en anledning till att vara lite rädd för att få kravbrev i brevlådan. Men att försöka bluffa fram en rädsla bland befolkningen kommer inte att fungera i längden. Måhända att lagen kommer att generera många fler spaltmeter i medierna i början. Men folk glömmer hysterin och rädslan med tiden, och blir smartare och förhoppningsvis mer villiga att inte acceptera vad som helst.

En annan sak som jag reagerat på idag är Martin Appels krönika på IDG.se. Hela hans poäng bygger på att piratjägarna kommer att få precis som de vill. “Den stora massan” kommer att sluta fildela av ren rädsla för att åka fast och har enligt honom inte tid, kraft eller intresse av att sätta sig in i hur de kan skydda sig mot Pontén och hans gossar. Jag är lite nyfiken på hur han resonerar här. Sverige är inte det första land där IPRED-lagen införs. Vad är det som säger att den kommer att fungera bättre här än i våra grannländer? I Finland har antipiratorganisationerna till och med försökt förfalska statistik för att försöka påvisa att lagen faktiskt fungerar fast den egentligen inte påverkat fildelningen… i alla fall inte åt det håll de önskar.

Tänk om, tänk rätt. Lösningen heter inte IPRED!

Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Bahnhof, Henrik Pontén, Fildelning, IPRED, Upphovsrätt

Imorgon – en svart dag i informationssamhället

Ironin är inte nådig. Imorgon är det den första april. Hela Sveriges och hela världens stora lurendrejeri-dag. Imorgon är också dagen då IPRED-lagen börjat gälla. Det är lustigt och ironiskt eftersom IPRED-lagen inte är mycket annat än just ett stort lurendrejeri – i alla fall för de som tror att den kommer att göra någon större skillnad mot fildelningen.

Rick Falkvinge uppmanar idag via sin blogg, och tidigare Emma via Opassande, till att öppna upp trådlösa nätverk runt om i landet. Genom att inte kryptera sitt WLAN ger man omgivningen möjligheten att fritt utnyttja ens bandbredd. “Livsfarligt!” tänker du nog, “Nu kommer alla att fildela via mitt WLAN!”. Ja, det är möjligt. Men det är också omöjligt för en domstol att bevisa vem som har gjort vad via ditt WLAN. Det är än så länge inte olagligt att ha ett öppet WLAN, det är upp till var och en. Sparas inga loggar på den router som öppnar upp WLAN:et, så finns det inga som helst bevis på vem som gjort vad. Det man ska tänka på är dock att låsa ute allmänheten från det privata hemmanätverket. Jag upptäckte just att våran router här hemma inte riktigt klarade det, vilket gör att vi måste vänta med att öppna vårat WLAN tills vi skaffat en bättre router. Inget större problem med det, den vi har nu är rätt instabil och vi behöver därför  skaffa en ny i alla fall. Många skäl = bra!

Jag känner mig inte riktigt redo inför morgondagen eftersom jag inte kommit fram till vilken anonymitetstjänst som är bäst. Jag har testat Relakks, som funkat halvbra. Halvbra, eftersom anslutningen dör när jag använder en bittoirrent-klient och kommer upp i hyggliga överföringshastigheter. Då störtdyker allting. Inte jättebra.

En kompis tipsade mig om Ivacy, en internationell/europeisk tjänst (vet inte var den hör hemma) som erbjuder VPN-anslutning för €10 per månad. Det tyckte jag lät lite dyrt, men tycker gott att det kan vara värt det.

Men idag tipsade A mig om sin före detta klasskompis på Chalmers, som startat nytt bolag. Och vad gör bolaget? Jo, det säljer VPN-tjänster, så klart. Bolaget, som heter Amagicom, är precis nyuppstartat och har ännu inte börjat ta betalt för sin VPN-tjänst Mullvad. Alla erbjuds testa den gratis (vilket onekligen är en mycket bra strategi så här dagarna runt IPRED-lagens införande).

Jag har ännu inte testat Mullvad så jag vet inget om hur bra den är. Ska försöka göra det någon av de närmaste dagarna.

Andra bloggar om: Anonymitetstjänster, IPRED, Ivacy, Mullvad, Relakks, VPN

Q6/17 – det senaste påhittet

Här trodde man att ACTA var bland det värsta som kunde hända när det gäller internationella avtal och lagar som på olika sätt begränsar medborgares frihet och privatliv. Exakt vad ACTA egentligen innehåller är det få som vet, eftersom förhandlingarna omges av ett gigantiskt hemlighetsmakeri. Syftet med lagförslaget är att på internationell basis kunna förhindra brott mot upphovsrätten. Detta ska bland annat göras genom att tvinga Internet-leverantörer att stänga av fildelare samt att ge tullen utökade möjligheter att gå igenom resenäres tillhörigheter vid landsgränserna, i jakten på olovligt innehav av upphovsrättsligt skyddat material.

Lyckligtvis har en del handlingar om innehållet i ACTA läckt ut till journalister och allmänhet och tack vare det vet vi på ett ungefär vad lagförslaget handlar om, men om de handlingarna verkligen representerar vad ACTA faktiskt innehåller kan nog bara tiden utvisa. Eller att de som förhandlar fram ACTA tvingas att redovisa lagförslaget för allmänheten, vilket säkerligen inte kommer att ske.

Det sorgliga med ACTA, förutom innehållet och det faktum att det överhuvudtaget förhandlas fram, är att gammelmedia inte uppmärksammar det kontroversiella lagförslaget i den mån de borde. Det är generellt alldeles för tyst om ACTA och de som uppmärksammar det är i huvudsak bloggare. Om man i egenskap av politiskt intresserad och engagerad medborgare i frågor som exempelvis personlig intigritet, skulle berätta om ACTA för någon som inte vore lika politiskt intresserad eller engagerad, så är risken stor att man inte blir trodd.

Jag är inte en person som tycker om att gå runt och predika om min politiska uppfattning för folk till höger och vänster, men jag är inte sen med att försvara den ifall en diskussion kommer upp och jag anser att någon kommer med helt felaktiga eller galna påståenden. Jag tar dock sällan upp det själv, vilket kanske är en brist hos mig personligen. Men jag slås ibland av tanken att väldigt många inte verkar bry sig det allra minsta om vad som håller på att hända och jag undrar om det beror på att folk helt enkelt inte fått upp ögonen ännu eller om många faktiskt stänger ögonen igen eftersom man räds av det man ser och hör.

Samtidigt blir jag så oerhört glad över de gånger jag varit på demonstration under det senaste året för det man ser där är människor med alla typer av bakgrunder, olika livsstilar, olika åldersgrupper, olika yrken och framför allt, olika politiska uppfattningar. Jag ser det som en stark bekräftelse på att det som nu håller på att hända i världen inte kan vara rätt.

Efter regn kommer solsken skulle man kunna tro, men när det gäller den världsomfattande politiska agendan verkar ovädret inte dra bort. Henrik Alexandersson har uppmärksammat det senaste inom den kontroversiella delen av den globala politiken i ett inlägg om Q6/17. Q6/17 är ett förslag från FN, notera FN som i Förenta Nationerna, håller på att utveckla. I all korthet innebär Q6/17 att allt som publiceras på Internet och all kommunikation som sker via Internet, ska kunna spåras tillbaka till upphovsmannen, alltså den som publicerat något eller kommunicerat med omvärlden. I praktiken innebär detta att man avskaffar allt vad anonymitet heter.

Jag kan egentligen bara tipsa den intresserade om att läsa Henriks eget inlägg och följa de länkar som finns där, eftersom jag själv inte vet ett dugg mer än vad som står där. Jag har googlat lite på Q6/17 men det ger sannerligen inte mycket. Henrik skriver att förhandlingarna bedrivs i så hemliga förhållanden att ACTA framstår som offentligt i jämförelse. Idén sägs i inlägget ursprungligen komma från Kina. NSA har föga förvånande nappat på idén, men varför FN har gjort detsamma kan jag bara inte förstå. Detta är INTE vad FN ska syssla med. FN ska upprätthålla mänskliga rättigheter och efter bästa förmåga se till att de efterlevs, inte begränsa folks rättigheter och i det närmaste avskaffa dem!

Den här typen av politik gynnar bara en typ av stater, nämligen de mest odemokratiska och diktoriska av dem, som exempelvis Kina. Att en sån här idé kommer från Kina från början är ju inte särskilt förvånande men varfölr vill vi ge Kina möjligheten att påverka hela den internationella politiken på ett sånt här sätt? Tack vare FN har nu Q6/17 blivit en politisk fråga för hela världen och tyvärr verkar det ju som att det finns fler länder än Kina som anser att medborgare inte ska kunna vara anonyma på Internet.

Varför har hela världen blivit som galen efter allt mer frihetsberövande och kränkande lagar och vad är det för fel på våra makthavare?

Andra bloggar om: ACTA, Integritet, Internet, Q6/17

Piratpaus

Nu har jag inte skrivit något om fildelning eller piratrörelsen eller Pirate Bay-rättegången på några veckor. Jag har mina perioder när det gäller mitt politiska engagemang. Ibland måste man koppla bort det för att få lite distans. Jag hade en sådan period precis innan Pirate Bay-rättegången satte igång. Efter Danowsky’s och Ponténs otrevliga bemötande gentemot Roger Wallis under hans vittnesmål, kände jag återigen att det började krypa i mig och jag tog då ännu en paus från allt relaterat till politiken och nu skäms jag lite, för jag har fortfarande inte lyssnat på slutpläderingarna från rättegången.

Men sedan gick IPRED-lagen igenom. Även det gjorde att jag blev så trött på allt vad politiskt engagemang hette. Det känns som att allt ändå bara går åt fel håll och med ACTA i antågande så känns det inte som att det kommer att bli bättre heller. Det var helt enkelt dags att sluta vara arg ett tag och samla ny energi genom att göra något helt annat. Jag gläds dock åt att Piratpartiet och Ung Pirat växer och frodas. Det är jätteroligt! Och jag ska försöka visa trynet på nästa piratfika i Göteborg.

Jag är nog inte ännu redo att bli arg igen över upphovsrättsindustrins alla dumma företaganden och politikerna som bara dansar efter branschens visselpipor, men jag vill i alla fall tipsa om att Emma med Opassande idag har skrivit ett litet inlägg om att vara anonym på nätet, hur det funkar och kort om vilka olika tjänster som finns. Den som är riktigt intresserad av detta bör också läsa igenom kommentarerna eftersom det finns en hel del att hämta även där.

Jag har ju provat RELAKKS lite grann och efter att ha testat det lite av och till och även passat på att lägga lite press på VPN-anslutningen, så är jag halvnöjd. Om jag låter min bittorrentklient att tillåta obegränsad upp- och nerladdningshastighet, så dör anslutningen inom en minut efter att jag börjat ladda hem något. Det är inte jättebra. Visst, jag kan absolut begränsa upp- och nerladdningshastigheten, men då kommer det ta längre tid att ladda hem det jag vill få hem. Jag får helt enkelt prova något annat.

IPRED-lagen börjar gälla den 1:e april, ironiskt nog då hela lagen faktiskt är ett skämt, vi är många som tror att den inte kommer att göra någon vidare skillnad. Jag håller dock med bl a Emma om att man som Internet-användare inte ska behöva använda sig av anonymititstjänster för att få ha sin Internet-trafik ifred från utomstående. Det är lagarna det är fel på.

Andra bloggar om: Anonymitetstjänster, Fildelning, IPRED, Piratpartiet, Pirate Bay-rättegången, Relakks

Rättegången är över

Jag har varit bokstavligen urusel på att skriva något om rättegången de senaste dagarna. Det har varit mycket annat, kameror och helg och sånt. Jag lyssnade på halva Roger Wallis vittnesmål i fredags men sen blev jag på så dåligt humör av den negativa atmosfären och tonen i rättssalen, att jag helt enkelt tog en paus. Jag lyssnade inte färdigt på Wallis vittnesmål förrän idag så jag har därmed inte heller lyssnat på någon slutplädering från någon av sidorna i målet.

Nu är iallafall rättegången över. I början av veckan hölls alltså slutpläderingarna, i måndags åtalarsidan och de målsägande i stämningsansökan och igår försvarets. Jag ska plöja igenom dessa under de närmaste dagarna men så vitt jag läst hos andra som varit flitigare än jag med att lyssna, så yrkar åklagaren på ett års fängelse (!) samt att han också argumenterade för att männen som driver The PIrate Bay har samma juridiska ansvar för länkarna till de upphovsrättsligt skyddade verken, som det material som de själva publicerat.

Det är nog inte bara jag som tycker att detta påstående är både häpnadsväckande och helt orimligt. Stora delar av Internet skulle sluta fungera ifall det vore olagligt eller förbjudet att länka till något som vore skyddat enligt upphovsrätten. Helt galet och det är tråkigt att åklagaren själv inte förstår hur orimligt det låter. Innan jag spyr mer galla över det här ska jag själv lyssna och tolka vad som sades. Samma sak med försvarets slutplädering. Jag hoppas den var mer saklig.

Nu ska jag göra fiskpinnar. Mors!

Andra bloggar om: Roger Wallis, The Pirate Bay, TPB-rättegången