För ett öppet och fritt Internet

Imorgon måndag börjar tredjebehandlingen av Telekompaketet. För den som vill läsa mer om Telekompaketet och om vad som just nu händer med det, finns mycket att tillgå på Newsmill.se. Direktlänk för sökning på “telekompaketet” finns här. Man kan även följa den svenska bloggen Le Domaine D’Anais.

Det huvudsakliga syftet med den så kallade tredjebehandlingen är att ett antal utvalda ledamöter från EU-parlamentet (däribland Piratpartiets Christian Engström) samt ministrar från medlemsländernas regeringar, ska komma fram till en kompromiss huvudsakligen angående tilläggsförslag 138. Detta tilläggsförslag innebär i korthet att Internet-användare inte ska kunna stängas av från Internet utan en rättegång och ett fällande domstolsbeslut. Alltså tvärt emot vad den nyligen godkända franska antipiratlagen HADOPI säger. HADOPI-lagen innebär nämligen att Internet-användare ska kunna stängas av efter att två varningar utfärdats.

Att man överhuvudtaget ska behöva kompromissa om något som rättssäkerhet i ett lagförslag är i sig självt horribelt men upphovsrättsindustrins lobbyister har varit mycket framgångsrika i sitt lobbyarbete och har fått många ministrar och parlamentsledamöter att se rött och totalt tappa verklighetsförankringen när det gäller Telekompaketet. Motståndet mot tilläggsförslag 138 har även den franske presidenten Sarkozy att tacka, då Sarkozy varit en av de starkaste förespråkarna till att folk ska kunna stängas av från Internet utan en rättegång, enbart på grund av fildelning.

Tredjebehandlingen kommer även (så som jag förstått det) att i viss mån behandla tilläggsförslag 166 som tyvärr redan fallit i EU-parlamentet. Detta tilläggsförslag garanterar att teleoperatörer inte får stänga av tjänster som exempelvis Skype till fördel för sina egna IP-telefonitjänster. Det handlar kort och gott om nätneutralitet; ingen förutom du själv ska ha rätt att avgöra vad du gör på Internet och vilket innehåll och vilka tjänster som du ha rätt att nyttja. Tyvärr finns det politiker som anser att det inte behövs något tilläggsförslag för att garantera nätneutralitet och att användarnas rättigheter ska regleras utifrån konkurrenslagstiftningen. “EU ska inte reglera något den fria marknaden hanterar bättre själv” säger exempelvis EU-parlamentariker Lena Ek för Centern och menar på att de som påstår att Telekompaketet i dess nuvarande form inte skulle garantera användarnas rätt till ett fritt Internet, har fel. I en perfekt värld hade jag hållit med henne om det men problemet med det påstående är ju att det som Lena Ek kallar för en fri marknad också är en relativt lättpåverkad marknad när det kommer till att godtyckligt blockera vissa webbplatser för att andra ekonomiska intressen anser att de ska inte ska finnas på Internet. Ta exemplet med danska Tele2 som blockerade Pirate Bay efter domstrolsbeslut och påtryckningar från upphovsrättsindustrin. Lena Ek har nog bott under en sten de senaste fem åren om hon har missat hur det blir när upphovsrättsindustrin tillåts bestämma vad och vem som får synas på Internet. I en sådan värld behövs det garantier för nätneutralitet.

När tredjebehandlingen av Telekompaketet är över är det troligtvis för sent för oss EU-medborgare att göra någonting annat än att stå och se på hur våra rättigheter inskränks allt mer. Många tror nog att de inte kan göra något alls för att påverka utfallet i Bryssel och det är en uppfattning som jag till viss del hållet med om. Vad man som enskild medborgare kan göra är att tala om för de som nu ska behandla Telekompaketet och att man vet vad som pågår (även om man inte känner sig tillräckligt insatt eller ens är särskilt intresserad i normala fall) och att man uttrycker sin åsikt.

Skriv på för ett öppet och fritt Internet på EU Open Internet. Det tar inte lång tid och om tredjebehandlingen går väl kan du som skrivit på känna dig stolt över att just du varit med och påverkat till något positivt. Namninsamlingen ska skickas in imorgon så det är bråttom! Sprid ordet!

Andra bloggar om: EU, EU-parlamentet, Nätneutralitet, Telekompaketet, Tredjebehandlingen, Tilläggsförslag

The network is working!

Det är trevligt när grejer som man beställt ena dagen finns för avhämtning redan dagen efter. Det gillar vi!

Den nya routern är nu hemma, installerad och konfigurerad. Den funkar kanon och var riktigt lätt att köra igång också. Allt gick som på räls! Vad som även gick på räls var att få igång IPREDIA på den gamla routern. Att sätta upp ett öppet WLAN i sig är ju inte komplicerat men vad jag trodde skulle bli krångligt var att konfigurera den nya routern på rätt sätt så att den gamla skulle hitta ut på Internet. Men det gjorde den, helt utan att jag behövde göra nånting förutom att dra en kabel från den nya till den gamla routern. Allt bara funkade! Jag älskar när saker bara funkar!

A har även har fått igång sin ena dator igen som stått avstängd i några veckor på grund av trasigt nätaggregat. Så idag har vi haft något av nörddag, kan man säga. Fixat och donat med datorer och prylar. 🙂

Imorgon är det onsdag igen vilket betyder träning för mig. Ska se till att försöka komma upp innan tolv (ja, jag vet, det är sent) så att jag hinner hem och plugga lite innan middag och sånt. Efter middagen brukar man bli så slö ett tag, precis som jag är nu. Nu har vi precis avnjutit en massa spagetti och köttfärssås och jag är så mätt att jag knappt kan röra mig…

Det för övrigt riktigt skönt att vara igång med träningen igen. I lördags var det ganska tungt men redan igår kändes det lite lättare faktiskt. Nu ska jag vara duktig och försöka gå dit måndag, onsdag, fredag och söndag. Det är fyra av sju dagar i veckan.

Andra bloggar om: IPREDIA, Mätthet,  Router, Träning, WLAN

Dags för en ny router!

Jag fick ärva en router som mina föräldrar använt hemma men som de inte behövde eftersom de skaffat en som var bättre. Det var en 3Com Office Connect Wireless 11G Cable/DSL Router som det egentligen inte var några fel på…förutom att signalstyrkan för WLAN inte var tillräckligt stark så att den kunde täcka hela huset, samt att routern startade om så fort man överförde stora mängder data över WLAN:et. För mig dög den dock bra, i min lilla lägenhet. Jag använde mig främst av kabel mellan dator och router så att WLAN:et var lite halvkass gjorde inte så mycket. Inte då i alla fall.

Nu har jag använt den där routern i typ 3-4 år och när A flyttade in så fungerade den fortfarande rätt ok. Inte jättebra men ok. Den har haft sina perioder då den, oavsett om WLAN:et användes eller inte, hela tiden bootar om och tappar anslutningen till Internet. Nu har det beteendet bokstavligen accelererat och WLAN:et går överhuvuftaget inte att använda utan att routern bootar om. Det är irriterande eftersom A ibland sitter och jobbar inne i sovrummet för att få vara lite ifred, vi har ju våra skrivbord i samma rum. Nätet går då ner hela tiden och går i princip inte att använda.

Förutom problemet med WLAN:et har vår befintliga router usel through put, alltså den mängd data som kan gå igenom den är relativt låg i förhållande till den bandbredd vi har (100/10 Mbit). Så nu har vi tröttnat och ska idag beställa en ny router från Komplett.se. Den gamla routern kommer vi dock att ha kvar, den ska få tjäna som IPREDIA-router, tänkte vi. Det är knappast troligt att folk kommer att kunna fildela via den då den troligen kommer att boota om när någon försöker hämta hem något. Om det skulle visa sig att det överhuvudtaget inte går att surfa på den som IPREDIA-router så åker den ut. Jag har väldigt kort stubin med saker som inte fungerar. Och även om det hade varit roligt att kunna förse folk med öppet nät via IPREDIA så är det ingen mening med det med en trasig router.

Den router vi tänkt investera i härnäst är en Linksys Wireless-G Bredbandsrouter 54. De bredbandsrouters som finns att köpa idag har man kommit lite längre med än den gamla routern från 3Com från tidigt 2000-tal som vi gnetat på så länge med nu. En fördel med Linksys-routern är att man kan avinstallera originalfirmware från den och lägga in den specialbyggda Linux-distributionen DD-WRT istället som gör det möjligt att använda fler funktioner än vad originalfirmware:n möjliggör.

Altnerativt kanske det blir Linksys Wireless-N Linux istället. Den ska vara snabbare vilket gillas men den kostar också nästan dubbelt så mycket. En väldigt smart egenskap som den har är dock att den har en USB-port där man kan koppla in en extern hårddisk som då blir lätt att dela över nätverket.

Vi får se vilken det blir. Värre än vad det är nu kan det knappast bli i alla fall.

Andra bloggar om: Bredband, IPREDIA, Komplett.se, Linksys, Router, Wireless, WLAN

Varför vara förvånad…egentligen…?

Förvånad är jag inte…men likväl besviken. Jag hade inte vågat hoppas på att hovrätten skulle komma till någon annan slutsats än att Tomas Norström, domaren i The Pirate Bay-målet, inte skulle anses jävig i ärendet. För det var precis vad som skedde idag. Jag hade faktiskt helt missat att detta skulle avgöras i hovrätten idag. Lika bra det, kanske. Som det blev nu så slapp man ju i alla fall att ha några som helst förhoppningar om att vårt ruttna rättsväsende skulle komma fram till något vettigt.

Men det är inte bara hovrätten som idag klampat rejält i klaveret. Även tingsrätten har bidragit med sin totala inkompetens när det gäller IT-relaterade ärenden. Solna tingsrätt beslutade nämligen idag att tvinga Internet-leverantören ePhone att lämna ut personuppgifter om ägaren till en FTP-server som upphovsrättslobbyn anser har spridit upphovsrättsligt skyddat material till allmänheten. Detta var visserligen inte oväntat, IPRED-lagen har ju trots allt gått igenom, men det anmärkningsvärda ligger egentligen inte i själva domen utan snarare i att tingsrätten, trots alla tveksamheter kring hur Antipiratbyrån och Förläggareföreningen fått information om det material som man påstår spridits till allmänheten, ändå har beslutat att gå på målsägarens linje och bifallit dennes begäran om att få ut personuppgifter från ISP:n ePhone. Tingsrätten verkar med andra ord helt ha bortsett ifrån att ett brott med största sannolikhet kan ha begåtts för att få denna information.

För varje dom som faller i ärenden som på något sätt relaterar till upphovsrätt, Internet, integritet och fildelning, förlorar jag mer och mer respekt och förtroende för det svenska rättsväsendet. Man bevisar gång på gång att man inte förstår sig på fenomenet och begreppet Internet och den rätta kompetensen saknas helt i både rättsväsendet och politiken.

Just nu känner jag mest en enorm matthet och förtvivlan inför framtiden för den svenska rättssäkerheten…och inte minst för Internets överlevnad. Dock verkar det som att de båda domarna i tingsrätten och hovrätten har väckt starka reaktioner på bland annat den webbaserade tidningen Newsmill. Förutom de två länkar jag redan tagit med till SvD har även Rick Falkvinge och Opassande skrivit väldigt bra om dagens händelser. Jag har också noterat att Ola Norberg, VD AllTele, Amelia Andersdotter och Mattias Bjärnemalm från Piratpartiet samt Centerns Ungdomsförbunds styrelse på ett eller annat sätt reagerat på dagens domar.

Nu har jag åter igen gjort det som jag egentligen vet att man inte borde göra. Jag har bloggat när jag varit upprörd. Det gör att man ibland uttrycker sig starkare än vad man brukar göra och kanske inte bryr sig så mycket om vad folk tycker om det som man skrivit. Men om sanningen ska fram så är jag arg och upprörd. Det är så mycket i samhället som går åt spikrakt fel håll och det enda jag som enskild individ egentligen kan göra är att engagera mig i de frågor som jag brinner för och hoppas att det ska göra någon skillnad. Dagar som denna känns det minst sagt hopplöst.

Andra bloggar om: Förläggareföreningen, IPRED, Rättssäkerhet, Solna Tingsrätt, Tomas Norström

Pontén borde städa framför egen dörr

Läste precis en artikel på IDG.se om att Henrik Pontén, jurist på Svenska Antipiratbyrån (APB), fått nog av att bli hotad och hånad av fildelningsförespråkare. Pontén anser också att fildelningsdebatten är snedvriden och osaklig och att det är piraternas och fildelningsförespråkarnas fel att det förhåller sig på det sättet.

Jag har full förståelse för hur Henrik Pontén känner inför de hot som han har fått. Att hota sina motståndare är aldrig någonsin rätt. Det är dessutom ett problem som alla som betraktar sig som pirater eller fildelningsförespråkare, och som vill föra en seriös och saklig politisk debatt i frågan, måste tampas med eftersom allmämheten tenderar att generalisera och dömma oss alla utifrån en liten grupp extrema och korkade personer.

Med det sagt anser jag dock att Pontén framstår som något av en hycklare när han talar om att föra en seriös och saklig debatt och att bemöta sina motståndare med respekt. Henrik Pontén borde tänka efter en gång till innan han lägger skulden för den allt mer infekterade debatten mellan upphovsrättsinnehavare och fildelningsförespråkare på den senare sidan. För trots att denna sida tyvärr har en oseriös grupp anhängare till last, som inte klarar av att bete sig som folk utan tror att man kan åstadkomma konstruktivt resultat med hot och personangrepp, så är APB och Henrik Pontén långt ifrån oskyldiga till att debatten har blivit som den har blivit.

APB, med Pontén i spetsen, har i flera års tid ägnat sig åt bekämpning av illegal fildelning och piratkopiering. Men vad Pontén och hans kollegor på APB verkar tro är att ändamålen helgar medlen och att det inte spelar någon roll ifall dem i egenskap av representanter för upphovsmännen själva bryter mot lagen för att jaga och stämma fildelare. Detta är en av orsakerna till att det är svårt att hysa sympatier för Henrik Pontén som den offentliga person han har blivit och den karriär han har gjort sig på att vara APB’s frontfigur. Jag försvarar inte hoten som riktats mot Pontén och hans familj – absolut inte – men jag tycker att han själv borde göra mer för att hålla debatten renare och snyggare än vad den är och i synnerhet när det gäller de metoder som han använder sig av för att bekämpa upphovsrättsbrott.

De metoder jag syftar på är bland annat hur APB fick till ett tillslag mot ISP:n Bahnhof 2005. APB hävdade då att Bahnhof bidrog till att sprida upphovsrättsligt skyddat material eftersom sådant material skulle finnas på ISP:n servrar. Dock fann Bahnhof att APB själva sett till att materialet lagts på servrarna, vilket gjorde att hela ärendet reddas ut i en uppgörelse där båda parterna drog tillbaka sina respektive polisanmälningar.

Det som skedde i samband med att IPRED-lagen trädde i kraft den 1:e april i år, var att APB och Svenska Förläggareföreningen redan första dagen då den nya lagen börjat gälla, ansökte om tillstånd hos tingsrätten att få begära ut personuppgifter om ägaren av en FTP-server som man ansåg användes för att sprida ett stort antal ljudböcker till allmänheten. Det tog inte många dagar innan datasäkerhetsexperten André Rickardsson anklagade APB för dataintrång då det visat sig att den FTP-server, som APB menar på innehåller upphovsrättsligt skyddade ljudböcker, inte var en server som vem som helst kunnat logga in på. Användarnamn och lösenord krävdes vilket gör att det material som legat på servern inte varit tillgängligt för allmänheten. Men det riktigt intressanta är hur APB ens vetat vad som funnits på servern utan att själva ha loggat på in den. Hur de än skaffat sig inloggningsuppgifter är det knappast troligt att ägaren av servern själv skulle ha försett APB med sådana uppgifter. Om APB istället anlitat en person för att skaffa inloggningsuppgifter, eller fått inloggningsuppgifter från en befintlig användare, är det likväl tal om dataintrång.

I en artikel på IDG.se 6:e april anklagade Henrik Pontén André Rickardsson för förtal men Pontén ville samtidigt inte kommentera hur man tillskansat sig information om vad som funnits på den aktuella servern eller överhuvudtaget redogöra för vilka metoder man använder sig av på APB för att samla bevis mot en part. Vilka metoder APB än använder sig av så är de tydligen för kontroversiella för att byrån frivilligt ska redogöra för dem. På ett sätt kan man förstå det eftersom det säkert skulle bidra till att folk använde den kunskapen till att ta sig runt dessa metoder. Men i domstol är det inte för mycket begärt att APB redogör för de bevis de skaffat sig och hur de skaffat sig dem.

Vad som kommer att hända i ärendet APB och Svenska Förläggareföreningen mot vem som än står som ägare till FTP-servern, ska bli intressant att höra och det kommer säkert att bli en spännande rättegång. Kanske inte i nivå med rättegången mot The Pirate Bay, men säkerligen en cirkus i mindre proportion. Hur den rättegången än går måste Pontén och hans APB-kollegor förstå att brottsbekämpning genom lagbrott aldrig kommer att lösa några problem. Det kommer bara att orsaka ett allt mer havererat rättssystem, för att inte tala om APB’s eget anseende gentemot sina uppdragsgivare. Hade jag varit upphovsman av något ansenligt verk hade jag personligen aldrig befattat mig med en organisation som Svenska Antipiratbyrån.

Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Fildelning, Förläggareföreningen, Henrik Pontén, Pirater, Piratkopiering, Upphovsrättsbrott