Smashing!

Som A så fint uttryckte det när jag berättade om mina otroliga resultat alldeles nyss.

OBS! I det här inlägget pratar jag en del om webbprogrammering så den inte som är inte intresserad av det behöver inte läsa. 😉

Nu har Webbdesign – Databasgränssnitt-kursen börjat och jag har ägnat kvällen åt att se till att jag har access till högskolans SSH-server, MySQL-server och PHP-server. Allting har gått som på räls tills jag provade det första PHP-skriptet. Då fick jag bara meddelandet “Forbidden” på min lokala webbplats på Datainstitutionen på HIS. Det visade sig att institutionens webbserver inte hade tillgång till mina filer så då fick jag instruktioner om hur jag skulle ändra på det. Då försvann “Forbidden” men jag fick istället tre andra felmeddelanden.

Tack vare att jag läst lite programmering i mina dar och tack vare att lite av detta faktiskt gått in i min tröga skalle, så kunde jag snabbt härleda felen till det script jag hade skrivt. Där upptäckte jag att jag hade angett fel värde på en variabel så det var ju inte så konstigt att scriptet inte fungerade. Jag ändrade det och vips – det funkade och texten “Done!” visades i webbläsaren.

Jag kan annars bli väldigt lättfrustrerad när saker blir fel och börja leta på helt fel ställe. Jag var väldigt nära att skicka ett till mail till min kursansvarig med felmeddelandena. Tur att jag inte gjorde det för felet var ju rätt simpelt. Jag hade nog känt mig som en idiot om jag inte försökt själv först. Det gick ju bra så det var ju mycket roligare att kunna skicka ett mail tillbaka med texten “Det funkade!” 🙂

Nåja, detta är bara början. Jag har en känsla av att jag kommer att få många fler betydligt knepigare problem att lösa i PHP framöver…

Andra bloggar om: MySQL, PHP, SSH, Högskolan i Skövde

Planera din vardag med “väder”-programmen från Mozilla

Jag har blivit lite frälst. En kollega föreslog att vi skulle börja använda Google Calender för att där lägga in gemensamma aktivititer för våra tre kontor så som mässor och upphandlingsvisningar och liknande. Detta var så klart lätt fixat. Min kollega S la in några events i sin Google Calender, vi andra skickade requests för att via våra egna Google Calenders kunna ta del av hennes, hon accepterade åtkomst för oss övriga. Lätt som en plätt.

När detta var gjort började jag fundera på om det inte borde finnas något plugin i Mozilla Thunderbird för att därigenom kunna hålla koll på sin Google Calender. Jag föredrar Thunderbird som mailklient eftersom det är 1. Gratis 2. Open source 3. Lättanvänt så att det nästan gör ont 4. Snabbstartat och inte alls så tungt som MS Outlook.

Det har ju tidigare funnits ett plugin för kalender till Thunderbird, som jag inte minns vad det hette men däremot att det inte var särskilt bra. Sen kom Sunbird som jag inte hann prova och nu har dom vidareutvecklat Sunbird vidare och tagit fram Lightning som är ett jättebra kalender-add-in till Thunderbird och ett relativt kompetent alternativ till MS Outlook.

I Lightning är det lätt att lägga in sina events; man kan lägga till egna ettiketter (hur många som helst) för att färgkoda sina inbokningar; påminnelser går att anpassa på många sätt bl a genom att man kan ställa in en egen specifik tid för när påminnelsen ska visas. Ja, jag kan räkna upp bra saker med Lightning hela kvällen om jag hade orkat.

Hur som helst, så är en annan jättebra sak med Lightning att man kan importera sin Google Calender till Thunderbird. Det var lite bökigt innan jag kom på hur man skulle göra eftersom guiden till add-in:et Provider for Google Calendar 0.5.1 (ett speciellt litet add-in just för att kunna importera Google Calender till Lightning via Thunderbird och som inte fungerar utan Lightning) om hur man importerar sin Google Calender, inte var helt a jour med hur Google Calender-gränssnittet ser ut numera. Jag fick alltså leta som en tok innan jag hittade XML-adressen till min kalender (finns under Settings -> Calenders -> Min kalender (eller vad den nu heter) -> Calender address -> XML).

När man väl fått igång allting så funkar det så klockrent! Det enda jag egentligen saknar är synkronisering med en Nokia-telefon via Nokia PC Suite. Det ska sägas att jag inte hunnit forska så mycket i detta så om det jag påstår är fel, rätta gärna med en kommentar. Jag ska dock undersöka detta lite närmare så fort jag hinner.

Nedan följer några skärmdumpar på Thunderbird och Lightning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra bloggar om: Google Calender, Lightning, Mozilla, Open Source, Provider for Google Calender, Thunderbird

BSA räknar som krattor

Opassande.se uppmärksammade detta för några dagar sedan men jag har inte riktigt hunnit med att följa alla länkar i det inlägget ännu. Jag har därför inte förrän idag sett krönikan på IDG.se där Filip Ekstrand konstaterar att BSA (Business Software Alliance) inte är vidare bra på att räkna. Även Antipiratbyrån får sig en spark av samma känga eftersom båda dessa lobbyorganisationer har som regel att räkna allting som fildelas illegalt som förlorade intäkter. Dom utgår helt enkelt ifrån att dom hade sålt mer ifall fildelningsnätverken inte hade funnits. Musikindustrin lider ju också av denna tendens, att felaktigt anta att hade det inte varit för Internet så hade även dom krängt fler produkter.

Att påstå detta är ungefär som att säga att folk som tar överbliven mat från de stora livsmedelsbutikernas kontainrar, bär ansvaret för att livsmedelsbutikerna plötsligt skulle  sälja mindre mat. Nu är det väl visserligen inte alla som frivilligt går och gräver i kontainrar, jag gör det inte då jag tycker det känns en smula ofräscht, men jag tycker att det är bra att det finns dom som gör det för då slängs det inte lika mycket mat i slutänden.

Det kan mycket väl vara så att en väldigt liten del av det som fildelas, fildelas just för att det inte kostar något. Men jag, och väldigt många med mig, tror inte att det är så som BSA, APB och IFPI säger är sant när dom påstår att dom blir bestulna på grund av fildelningen. Dom borde verkligen försöka vända på resonnemanget och se de exemplar av skivor, spel, progran och filmer som säljs TACK VARE fildelningen. Ta bara Nine Inch Nales som ett väldigt bra exempel. Dom släppte sitt album Ghost I-IV som CC-licens förra året och det är också det album som sålts mest<länk> av alla album under året som gått. Ett annat exempel är Radiohead året innan som släppte sin musik via nätet vilket sannerligen gav klirr i kassan.

Vad gäller programvaruindustrin så tycker jag att dom borde oroa sig mer för konkurrensen från utvecklingen av programvara med open source eftersom dessa programvaror blir bättre och mer konkurrenskraftiga med tiden. Det kanske är dags att inse att det börjar bli svårt att kränga vissa typer av programvara så som man gjort tidigare? Jag försöker att välja bra freeware framför att ladda ner olagliga varianter av programvara, så långt det går. Jag kör en laglig version av WIndows (!), jag kör gratis antivirus+brandvägg med Comodo, ordbehandling med OpenOffice, webbläsaren Firefox, email med Thunderbird, FTP via Filezilla och en massa annan freeware. Än så länge har jag dock inte hittat något som kommer i närheten av programmen från Adobe, förutom just när det gäller att skapa pdf-filer. Deras designprogram är outstanding (tänker då på Photoshop, Dreamweaver, Indesign och gänget). Men att arbeta i de programmen är definitivt något som jag tänker fortsätta med och jag vill gärna kunna köpa Creative Suit i någon form någon gång i framtiden. Den dag jag gör det så kommer Adobe att ha fildelningen att tacka för den investeringen för det är tack vare fildelningen som jag kunnat lära mig programmen och insett att jag faktiskt vill ha dom.

Ett annat program som jag funderar på att köpa är DVD Profiler, ett program som är utmärkt för den som vill hålla reda på sina DVD-filmer. DVD Profiler ansluter mot en stor databas med mängder av DVD-titlar med mycket information om dessa. Jag gillar programmet men hade antagligen aldrig ens hört talas om det om det inte vore för – ja, just det: fildelningen.

Andra bloggar om: BSA, Fildelning, Film och musik, Open Source

Det andra livet eller “Hej och välkommen till Internet!”

Idag har jag provat Second Life första och troligen sista gången…i alla fall på ett tag. Kanske tar upp det igen när jag är 65, skrynklig och uttråkad och har all tid i världen.

Jag hade egentligen inga planer på att ens prova Second Life. Jag var helt enkelt inte särskilt nyfiken på det alls. Men så föreslog kursansvarig i IKT-kursen som jag läser på distans, att alla kursdeltagare skulle prova att träffas fast ändå inte, nämligen i Second Life. Så idag skaffade jag ett konto och laddade ner programvaran och loggade in.

En helt ny värld öppnade sig för mig. Det var ingen jätteupplevelse så där på direkten. Men jag blev faktiskt lite imponerad när H (kursansvarig) visade mig runt och vi teleporterade oss till olika platser. Vi besökte bl a en ö som Karlstads universitet (tror jag) bedriver engelsk-kurser via Second Life. Det är ju faktiskt en rätt bra idé. Distansutbildning med riktiga föreläsningar som inte innebär ljud- eller videofiler utan en gemensam plats för alla deltagande och social närvaro. Lite roligare än First Class också.

H visade mig också hur jag skulle göra för att ändra mitt utseende. Det var ett misstag för det var det som gjorde att jag blev helt betagen att välja mitt drömutseende. Hon visade mig även en gigantisk klädbutik där man kunde klicka och välja de plagg man ville ha. Det var också ett misstag för där sprang jag runt alldeles för länge och letade efter ett par Converse. Jag hade antagligen suttit där än för att färdigställa min outfit men magen knorrade och det var bara att lyfta rumpan och gå ut i köket för att laga middag.

Tur det för nu ska jag faktiskt göra ett aktivt val att inte bli beroende av något. Jag väljer härmed att inte fastna i Second Life. Det får inte ske för gör jag det så har jag inget riktigt liv kvar sen.

Jag fattar inte att folk har tid med sånt här men i samma ögonblick som jag först ställde mig själv den frågan så insåg jag också att jag redan visste svaret. Folk har inte tid med Second Life – egentligen. Men eftersom man kan stoppa in pengar i systemet (via en speciell valuta kallad Linden dollar) vilket folk också har gjort eftersom vissa har blivit rika på Second Life, så behöver man ju inte ens jobba. Det är ju perfekt!

Hur som helst så är det inget för mig. Folk får gärna roa sig med Second Life, jag tycker varken att det är rätt eller fel. Men det känns som att leva ett riktigt liv i den verkliga världen är tillräckligt komplicerat. Verkligheten gör sig ju påmind på ett eller annat sätt förr eller senare.

Andra bloggar om: Entropia Universe, Second Life, Virtuella världar

Lite stolt

Den här bloggen är ju normalt sett inte så välbesökt. Mig stör det inte eftersom jag huvudsakligen bloggar för min egen skull. Det är ganska skönt och väldigt roligt att kunna gå tillbaka några år i tiden och läsa hur man tyckte, tänkte och kände då. Sen är bloggen ett bra sätt att hantera den grå vardagen med, att få skriva av sig helt enkelt. Jag har aldrig varit så bra på att skriva dagbok så blogg är en perfekt lösning för mig. Sen är det förstås roligt när folk läser och kommenterar även om det inte händer så jätteofta. 😉

Men nu har jag faktiskt blivit lite stolt och hunnit rodna lite för det har visat sig att mitt inlägg om demonstrationen den 10 januari blivit lite uppmärksammat, inte minst av folk jag respekterar och samtycker med, utan även av FRApedia.se. Inlägget, som jag själv inte tycker var så himla märkvärdigt egentligen, innehåller en del bilder från demonstrationen samt en kort beskrivning av tillställningen. Nu så här i efterhand känner jag att jag kanske borde skrivit lite mer för att verkligen göra mig förtjänt av den där länken från FRApedia.se 😉

Hur som helst. Nu får jag väl ta mig i kragen och skriva lite mer och lite roligare och lite snyggare när jag vet att det kan drälla in lite folk emellanåt, förutom dom jag känner och som jag redan vet läser här nu och då. 🙂

Väl mött!

Andra bloggar om: Blogging, Demonstration, FRA, Integritet, IPRED