Övervakningssamhällets andra dag

Nu är det åter igen dags att spy lite galla över den samhällsutveckling som nu råder. Som många vet, men som säkert ännu fler inte tänkt på, är att FRA från och med årsskiftet har rätt och möjlighet att avlyssna hela svenska folket. Det heter att bara den trafik som korsar Sveriges gränser avlyssnas, det heter att ingen egentligen avlyssnas utan att FRA bara filtrerar trafiken för att kunna söka efter vissa ord och fraser, och det heter att den som inte har något att dölja inte heller har något att oroa sig över.

Detta är vad våra politiker med Fredrik Reinfeldt i spetsen försöker få svenska folket att tro. Vad han och resten av regeringen inte verkar förstå är att det finns gott om folk som förstår vad dessa lagar egentligen innebär, betydligt bättre än politikerna själva då dom sällan bryr sig om att sätta sig in i hur tekniken egentligen fungerar.

Det är för det första väldigt känt att mycket av Internettrafiken i Sverige passerar landets gränser av flera orsaker men ofta för att kunna ta den snabbaste vägen till målet. För det andra så går det inte att filtrera trafik utan att allt avlyssnas i realtid. Att allt som avlyssnas sedan inte sparas är egentligen helt ointressant, det är det faktum att vi FAKTISKT avlyssnas överhuvudtaget som är det allvarliga, realtid eller inte. Och för det tredje, alla har något att dölja. Vi ska inte vara skyldiga staten att dela med oss av saker som bara angår oss.

Det finns många som bloggar om dessa frågor, både mer och bättre än vad jag gör, så jag väljer att inte gå in mer detaljerat på detta. Jag kan bara konstatera att det inte står riktigt rätt till i det samhälle vi lever i. Det jag undrar är hur lång tid det ska behöva ta innan folk inser att det samhälle som håller på att växa fram är ett samhälle som INGEN vill ha. Man kan också spekulera i hur många lagar som kommer att träda i kraft innan vi inser att det gått för långt. FRA är bara början på en destruktiv samhällsutveckling, och FRA-lagen kommer att få sällskap av fler betydligt farligare lagar; IPRED, IPRED2, datalagringsdirektivet och ACTA, ett lagförslag som jag själv inte ens kände till för bara några dagar sedan.

Den 10:e januari kommer ännu en demonstration att äga rum i Göteborg. Jag deltog ju inte på den demonstration som hölls den 16:e september eftersom jag känner att jag inte helhjärtat kan stå bakom en demonstation arrangerad av enbart vänsterblocket + Piratpartiet, trots att jag är medlem i Piratpartiet. Detta får inte bli endast en vänsterfråga och piratfråga. Hela det politiska spektrat måste vara representerat, oavsett block och politisk färg.

Det verkar dock som att även Liberala Ungdomsförbundet kommer att vara med att arrangera demonstrationen den 10:e januari, vilket jag välkomnar väldigt mycket. Liberalernas Ungdomsförbund och dess moderparti pratar ju väldigt fint om individens rätt och integritetsskydd och då måste man också kunna stå för det då det verkligen gäller, speciellt då moderpartiet beter sig som idioter i riksdagen.

Vad som också är trevligt att se är att även Miljöpartiet och Vänsterpartiet, TILLSAMMANS med sina ungdomsförbund, är med och arrangerar demonstrationen. Det är väldigt bra att även moderpartierna är med då det ger ännu tydligare signaler. Dock lyser fortfarande moderpartierna från högerblocket med sin frånvaro men det förvånar väl ingen. Det hade ju varit önskvärt att även Centerns ungdomsförbund ville delta men MUFF förväntar jag mig ingenting ifrån. Men på det hela taget kan nog demonstrationen den 10:e januari vara väl värd att delta i.

Liberati = bluff?

Liberati är ett initiativ taget av bland annat Camilla Lindberg och är ett politiskt virtuellt nätverk inom Folkpartiet Liberalerna. Vad Liberati är och vad dom egentligen vill verkar vara lite svårt att veta eftersom dom inte ens har någon egen webbsida där detta går att läsa. Det enda dom egentligen har är ett partiprogram på fem punkter vilket dom publicerat på Expressen (av alla jävla tidningar så väljer dom den?!).

Alexander Bard är den andre initiativtagaren till Liberati. Jag har ingen direkt bestämd åsikt honom men jag börjar undra om han är riktigt klok i huvudet. Jag börjar också undra om det verkligen är så bra för Camilla Lindbergs karriär att befatta sig med något som verkar så oseriöst som Liberati. Camilla Lindberg har jag personligen en relativt bra uppfattning om efter riksdagsvalet om FRA-lagen i somras då hon var den enda personen i hela Alliansen som röstade mot lagen. Det tycker jag tyder på mycket mod och civilkurage med tanke på hur hårt pressade många av kritikerna inom Alliansen varit av sina partiledare och partikamrater.

Flera bloggare inom ämnena Internet, fildelning, FRA, integritet och politik har idag uppmärksammat Michael Nilssons blogg MiNimaliteter. Självklart vänder jag kappan efter vinden och gör detsamma eftersom detta är något som intresserar mig mycket. Michael publicerar på sin blogg en mailväxling mellan honom själv och Alexander Bard som kan vara intressant att läsa för den som varit lite nyfiken på vad Liberati är för något.

Personligen tycker jag att Alexander Bard i denna mailväxling är motsägelsen personifierad och det skrämmer mig lite hur han ser på IPRED (Antipiratlagen). Det verkar inte bekomma honom det minsta att lagen är byggd på felaktigheter och hur rättsosäker den är. Han spyr dessutom en massa galla på Piratpartiet och talar väldigt tydligt om för Michael Nilsson att “rättshaverister” inte är välkomna i Liberati.

En sak bekymrar mig med denna mailväxling och det är att Alexander Bard hävdar att Camilla Lindberg, precis som han själv, “gillar” IPRED. Jag hoppas att det inte är så och jag hoppas också att detta inte är vad Camilla menade att Liberati skulle vara.

Det är väldigt många som är mot FRA och som även är mot IPRED, eftersom det ofta är dom som också förstår hur Internet fungerar, så jag undrar lite över vart Bard tänkt värva sina medlemmar…

Remember, remember…

Idag är det den 5:e november, ett datum som för många blivit något av en symbol för förändring och för framtiden. Alla som sett filmen V för Vendetta förknippar nog också datumet som en symbol mot förtryck och massövervakning.

Ironiskt nog kanske detta datum för alltid kommer att ha en avgörande roll för de flesta amerikaner eftersom USA nu har en ny president. En president som jag personligen tror och hoppas kommer att förändra mycket där borta, och för hoppningsvis till det bättre då så klart. Hans första utmaning kommer ju att bli finanskrisen. Det ska bli spännande, även för oss i Sverige och Europa att se hur han väljer att lösa detta problem. I övrigt hoppas jag att Obama väljer att arbeta mer på hemmaplan och reda ut många av de sociala problem som finns i USA, snarare än att lägga sig i andra länders angelägenheter för mycket. Då tänker jag så klart på Irak i första hand, men även Iran, Israel och Nordkorea.

Nej, nu börjar det blir brådis…

iPod-kris och FRA-kris

Även denna vecka fick en seg start på blogg-fronten. Inte bra, får se till att bättra mig och blogga lite mer under resten av veckan. Över halva veckan har redan gått. Det är inte klokt vad tiden går fort ibland. Har haft rätt mycket på jobbet och då räcker ju tiden aldrig till.

Igår hade jag en mindre kris. När jag var på väg hemifrån för att åka till jobbet och som vanligt tog fram poden för att fortsätta lyssna på Nattens barn av Traci Lords, som jag började läsa för två år sedan som pocket men aldrig läste ut och som jag nu äntligen hittat som ljudbok, så var poden helt död. Det enda livstecken den gav ifrån sig var det vita äpplet som sedan blev till ett stort svart fält på den nedre delen av displayen, som sedan fejdade bort. Jag blev nästan förkrossad. Sen jag fick poden av en kompis i julas, som själv inte kunde använda den p g a att han inte kunde se texten på displayen, så har jag blivit mer eller mindre beroende av den. Nu vill jag ju inte ha något annat!

Efter jobbet begav jag mig till MacForum på Östra Hamngatan. Efter ett snabbt ögonkast på displayen trodde killen på MacForums service att poden var trasig och bortom all räddning. Han kopplade dock in den till en dator och då – vips, så fungerade den! Det var tydligen bara batteriet som laddat ur. Det tyckte jag iofs var lite underligt eftersom den legat på laddning hela natten till måndagen. Det har dock hänt förut att batteriet laddat ur men då har poden iallafall kunnat tala om för mig att batteriet var slut och inte bara lekt död på det där sättet.

Efter besöket på MacForum andades jag ut. Killen på servicen sa dock att något lät lite konstigt i poden när man vände och vred på den. Ett litet klick, som han menade kommer från disken. Det finns alltså en liten risk att allt inte står rätt till med den men jag hoppas iallafall att den håller tills min ekonomi är lite mer stabil för dyra inköp.

Igår var det ju dessutom demonstration på Gustav Adolfs torg mot FRA (igen). Fram till i helgen som gick hade jag tänkt gå på den men i söndags (eller när det nu var) surnade jag till lite när jag läste om demonstrationen på FRApedia. Av alla de olika ungdomsförbund och politiska partier som var med och arrangerade demonstrationen, så var inget ett av dom liberalt. Inga partier från högerblocket var representerade överhuvudtaget. Majoriteten av arrangörerna bestod av ett antal kommunistiska partier och ungdomsförbund, partier och ungdomsförbund inom vänsterblocket samt så klart Piratpartiet och Ung Pirat. Jag är själv liberal, även om jag är inte är med i Folkpartiet eller Liberalernas ungdomsförbund och jag har egentligen inget emot många av de vänsterrelaterade sakfrågorna, men FRA-frågan får inte bli enbart en vänsterfråga. Blir den det så kommer regeringen aldrig att lyssna. Det är bara om alla, som tycker att FRA-lagen ska skrotas, verkligen visar det och det är inte en blockrelaterad eller partifärgad fråga. Det är en fråga som gäller oss alla, oavsett vad Fredrik Reinfeldt försöker tuta i befolkning, opposition och massmedia.

Skälet till att jag till slut valde att inte gå på demonstrationen igår var just detta och det var även detta, fast ändå motsatsen, som gjorde demonstrationen den 28:e juni så bra. Där var verkligen de flesta partierna och ungdomsförbunden representerade, antingen som talare eller arrangörer. Jag vill se fler demonstrationer där inte näst intill alla talare och arrangörer utgörs av vänsterblocket! Liberaler, var är ni någonstans? Och moderaterna, var är ni? Är det inte ni som brukar tala så fint om individens rätt?

Dock så verkar det som att demonstrationen igår blev lyckad, iallafall enligt detta inlägg på Flashback. Alla som var där ska så klart vara stolta över det, detsamma för dom som var och demonstrerade i Stockholm och Malmö. Jag ångrar lite grann att jag inte gick ändå men redan på den förra demonstrationen den 28:e juni så blev jag rätt så trött i öronen när talaren från Rättvisepartiet Socialisterna snöade in alldeles för mycket på arbetarklassen. Jag har ingen aning om vad talarna sa igår men jag hoppas verkligen att dom höll sig till ämnet…

Demonstrationen mot FRA

Det blev tydligen aldrig att jag uppdaterade bloggen sen i lördags förmiddag. Men nu är det dags igen!

Vi begav oss, efter visst gnissel och gnassel, in till stan runt halv tolv i lördags. A hade varit ute på fredagen och kommit hem rätt så sent så han var inte riktigt så sugen på att bege sig ut på gator och torg och skrika sig hes. Det krävdes en hel del lock och pock för att överhuvudtaget få upp honom. Men iväg kom vi och med varsin cappuchino och ost- och skink-macka i nävarna slöt vi upp med dom andra på Gustaf Adolfs torg. Det hade samlats en ganska stor skara människor där och fler trillade in minut för minut.

Jag är väldigt glad att jag gick och jag hade väldigt roligt. Det var en lyckad demonstration: mycket folk, mediauppmärksamhet, bra tal och framför allt: inget härjande, inget muckande med polisen och inget gatstenskastande. Hade det blivit en sån typ av demonstration så hade vi dragit direkt. Det är inte vad den här debatten behöver…