Flytthistoria

Nu är det en månad sedan jag uppdaterade bloggen senast. Det har varit lite mycket på senaste tiden så jag har verkligen inte upplevt till mina egna förväntningar med att försöka komma igång med bloggandet igen.

Det är nu lite mer än en vecka sedan jag flyttade. Flytten i sig gick väl rätt smidigt även om det var jobbigt. Dock så blev det en del tjafs innan jag lyckades komma därifrån och det har nu blivit mer tjafs efter att jag lämnade lägenheten.

Det som skedde innan cirkulerade bland annat kring ett visst förråd. Under den tiden som jag hyrt min gamla lägenhet i andra hand så har jag inte känt till att det funnits ett förråd till lägenheten. Jag blev därför ganska ställd när den nya hyresgästen ville se förrådet och det dessutom visade sig att förrådet var fullt med en massa grejer som varken tillhörde mig eller tjejen som hade förstahandskontraktet för hon hade inte utnyttjat förrådet under den tid hon bott i lägenheten. Den nya hyresgästen kontaktade husvärden för att ombesörja att förrådet städades ur eftersom varken jag eller förstahandskontraktsinnehavaren nyttjat förrådet. Vi fick till svar att det var lägenhetsinnehavaren som fick ta ansvar för att förrådet stödades ur.

Jag motsatte mig så klart detta eftersom den hyresgäst som hade haft lägenheten innan min kompis tog över den, hade dött och det säkerligen var hennes saker som fanns i förrådet. Det kändes minst sagt olustigt att städa ur något som i princip kunde bektraktas som ett dödsbo, d.v.s. en död persons ägodelar.

Efter många samtal fram och tillbaka och ganska vassa konversationer med fastighetsskötare och andra anställda vid ansvarigt bostadsbolag, så fick jag ju till slut städa ur det jävla förrådet. Det tog sin stund eftesom att jag var ensam och eftersom hissen inte gick ändå upp till vindsvåningen men gjort blev det iallafall även om det tog emot.

Flyttdagen kom. Min gode vän T, M1’s pojkvän N, min äldsta bror samt min mamma hjälpte till. (TACK!!!) Två flyttlass blev det och vi drog dessutom över tiden för att lämna nycklarna med två timmar från klockan tolv till klockan 2. Stesssigt blev det men till slut kom vi iallafall därifrån. Några dagar senare fick jag ett samtal från husvärden, densamma som jag haft en del hetsiga samtal med gällande tidigare nämnt förråd. Nu visade det sig att jag slarvat med städningen i stressen av att inte ha lämnat in nycklarna i tid. Städningen var tydligen långt ifrån till belåtenhet för den nya hyresgästen, som husvärden ordagrant uttryckte det. Det kanske bara är jag men hur städar man till belåtenhet till en annan person? Rätt korkad formulering tyckte jag.

Jag var väldigt trött och irriterad när jag fick det där samtalet. Jag höll på att bli sjuk och ville i princip bara sätta mig och skrika. Husvärden förklarade att han erbjudit den nya hyresgästen 1000 kr (!) i ersättning för städningen. Jag blev både ledsen och samtidigt väldigt besviken.
Jag kan förstå att man gnäller på städning som inte blivit korrekt gjord men jag tyckte nog att den nya hyresgästen (som jag för det första lämnat saker kvar till i lägenheten som hon ville ha, för det andra visat lägenheten för två gånger och för det tredje bistått med kontaktinformation åt till den dåvarande hyresgästen för att kunna fråga vilka slags papper hon behövde ha med sig då hon skulle skriva kontrakt) kunde ha ringt mig först och klagat på städningen innen hon började köpslå med husvärden.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av att behöva ersätta någon vid för dålig flyttstädning men vad jag i detta läge försökte göra var att erbjuda dom att komma dit och städa det som var för dåligt städat. Jag fick till svar att det hade man ingen som helst rätt till i efferhand.

Nu blir resultatet av det hela att jag ska betala 1000 spänn till den nya hyresgästens föräldrar för att dom ska fixa bristerna med städningen, för det kunde hon tydligen inte göra själv.

Att städningen i sig kanske inte var bra nog samt att jag i stressen glömde vissa saker kan jag finna mig i men om situationen hade varit omvänd så skulle jag då rakt inte begära pengar av folk för något så trivialt som städning. I synnerhet då städning i sig är något som uppfattas så ernormt olika från person till person.

Lägenhetsföljetången

Kampen för en egen bostad går vidare i min alldeles egen lägenhetsföljetång. Jag har sedan mitt senast inlägg i bloggen varit och tittat på en lägenhet i Kortedala (som jag tyckte jättemycket om men som jag så klart inte fick) samt varit och kollat på ett rum i en trea på Hissingen.

Lägenheten i Kortedala som jag var och kollade på var en tvåa, något mindre än en jag har nu men betydligt fräschare. Där fanns badbar, gott om garderober, en fransk balkong i köket som för övrigt var stort och rynligt samt en vanlig stor balkong i vardagsrummet. Dagen efter jag hade varit på visning och skulle anmäla mitt intresse till bostadsföretaget fick jag veta att lägenheten redan gått till en annan sökande. Jag blev jättebesviken och whine:ade lite till personen på företaget att jag tyckte jättemycket om lägenheten. Då lovade hon att erbjuda mig visning på en annan lägenhet på samma gata istället. Det erbjudandet har jag nu fått men har hittills inte kunnat ringa och boka tid för visning. First thing on Monday så att säga.

Rummet på Hissingen hittade jag på koll.se där jag satte in en annons för inte så länge sen. Hyran var lite väl hög för bara 14 kvadrat men det är ju bättre än att bli bostadslös…

Imorron påbörjar jag min sista vecka på mitt nuvarande jobb och sen är det jul och sen är det nyår. Tiden går så fort att man blir rädd ibland.

Flytt

Måndag igen, sägs det. Känns så också. Är trött som vanligt på måndagar. Somnade inte förrän vid halv ett inatt. Mycket störande. Man känner sig inte direkt pigg och alert dagen efter i såna fall.

Helgen har varit väldigt lugn. Eller tja.. inte jättedramatisk iaf. Drog upp med M1 till Karlskoga (igen) i fredags. Planen var, och blev även, att dra upp till Karlskoga någorlunda snabbt på fredagen för att slippa komma fram mitt i natten. Sedan ta sig upp i någon vettig tid på lördagen, åka till M1’s lilla farmor, packa stor lastkärra och tillsammans med M1’s trevliga pappa dra ner till Göteborg igen och konka upp alla grejer till M1’s nya lägenhet på Sjusovaregatan, 10 minuters gångväg från min egen gata Adventsvägen.

Kort förklarat, helgen blev en flytthelg. Men det var en mycket trevlig sådan. Det flöt på bra och det var inte så jobbigt att konka möbler, lådor och kassar som jag var rädd för. Hade sen några veckor tillbaka lovat hjälpa till med flytten men betedde mig riktigt klantigt åt i torsdags då jag var ute på Hissingen och red, för första gången på ett år. Ridningen i sig gick bra men satan i gatan vad jobbigt det var. Har fortfarande träningsvärk överallt, inklusive rumpan. 🙂

Hur som helst, på vägen tillbaka till busshållplatsen hände det. Klockan var runt 21 och det var bäcksvart ute. Det har tydligen hunnit bli det vid den tiden på dygnet. 🙁 Jag gick och fipplade med mobiltelefonen och plötsligt försvann vägen under mina fötter. Jag hade kommit för nära vägkanten och hade absolut inte sett att det utanför vägen var ett mindre stup rakt ner i diket. Jag tog emot mig med högerhanden och råkade nog vrida ringfingret lite för mycket uppåt. Det gjorde ont som satan och fingret svullnade upp och blev mycket färgglatt. Lila, blått och rött omvartannat. Jag tänkte att nu var det nog kört med Karlskoga för min del. Konka möbler med ett sånt finger kändes som en omöjlighet och jag bävade inför att behöva ringa till M1 och säga att jag klantat mig och stukat fingret.

Det var dock lite bättre på fredagen och min kollega B som är sjukgymnast slängde ett öga på fingret och konstaterade att det iaf inte var brutet för då hade det varit näst intill outhärdligt. Så jag bestämde mig för att hänga med till Karlskoga iaf och på lördagen var blåmärkena nästan borta. På lördagkvällen tänkte jag knappt ens på att fingret var svullet så det verkar som om flytten bidrog med en del rehabilitering.

Jag hade väntat mig att den där stukningen skulle vara i flera veckor men som det känns nu så lär jag nog åka ut till Hissingen och rida på torsdag igen. Hästen jag hade senast, Ester, var jättetrög men säker så jag lär inte behöva sitta och hålla igen så mycket iaf. Bara att få den hästen i trav var otroligt jobbigt för benen, därav träningsvärken.

Igår drog jag ut till Kållered en sväng för att köpa ett par halvchaps att ha ovanför ridjeansen som gärna vill dra upp sig lite. Jag hann också att springa runt ett varv genom hela IKEA-varuhuset för att leta efter mera svart lasyr till bokhyllan. Det är konstigt, färgen går åt och försvinner snabbare än den sammanlagda ytan av hylan som fortfarande är omålad. Jag är väl inte så sparsam med färgen, kan tänkas…

Svimma eller spy?

Jag gör helt enkelt ett nytt försök idag att skriva lite om vad jag har hafr för mig de senaste två veckorna. Jag har varit lite slarvig med att uppdatera bloggen på sistone och det beror inte enbart på ren lathet. Jag har helt enkelt inte haft så mycket inspiration att åstadkomma något vettigt till bloggen förutom gnäll och det ska inte mina kära läsare behöva genomlida. De vara få men ack så värdefulla.

Senast jag skrev beklagade jag mig över den förkylning som jag då hade ådragit mig. Den gav sig iofs efter några dagar men veckan efter (alltså förra veckan) insjuknade jag, efter flera timmar av konstant illamående, i något som påminde om vinterkräksjukan fast med extra svimningsfeatures. På grund av illamåendet var jag helt oförmögen att äta på hela eftermiddagen och kvällen. Sedan började jag spy men eftersom jag i princip hade noll energi i kroppen så följdes kräkningarna av att jag svimmade på badrumsgolvet. Detta fortsatte jag sedan med under kvällen och natten. Jag spydde, svimmade, spydde, svimmade, spydde… Jag hann allt som allt svimma fem gånger innan jag äntligen slutade spy och kunde försöka sova.. även om jag sov allt annat än bra. Jag vågade inte gå till badrummet själv utan kröp dit på alla fyra under noggrann övervakning av mamma. Dagen efter (torsdag) hade jag feber och ledvärk i hela kroppen och det var jobbigt att röra minsta lilla muskel. TIll och med att ligga i sängen gjorde ont. Det var inte förrän på fredagen som jag började känna mig som människa igen. Vinterkräksjukan kom nästan som beställning från Satan med tanke på att jag skulle flytta helgen efter. Tursamt nog så slapp någon annan i min familj bli sjuk så flytten blev iaf av som planerat.

Så nu mera kan jag äntligen titulera mig som stolt Göteborgare vilket känns oerhört bra! Min nya lägenhet är så stor och fin och jag ser fram emot att få undan alla kartonger och kassar och få börja inreda lite fint. Men för det behövs pengar…vilket jag inte har riktigt än. Jag var på intervju på en liten ICA Nära-butik på Majorna i tisdags där jag sökt jobb för att ha hand om postservicen. Under intervjun blev det dock tydligt att dom gärna vill ha någon som kan stanna i ca två år och i nuläget vet jag inte om jag vill det. Jag har så mycket jag vill göra och två år är en ganska lång tid på ett jobb inom en bransch som man från början inte tänkt arbeta inom. Jag vill in på “min” bransch och isf är nog det “jobb” jag har nu mer värt på lång sikt. I nästa vecka ska ett gäng chefer inom Handikappförvatlningen träffas och diskutera kring de pengar som gått att söka från VG-regionen och hur det ska fördelas och efter det hoppas jag få veta något konkret om hur det blir med projektanställningen…något som jag väntat på besked om i en månads tid nu.

Nu har jag lyckats skriva ett ganska långt inlägg utan att slarva bort det så nu ska jag skynda mig att publicera det också innan Murphy ser till att något jävligt händer.

Att avfrosta en frys

I lördags blev jag förkyld och har snorat konstant sen dess. Det är inge kul och jag börjar lessna ordentligt på det redan. Jag vet att fyra dagar inte är något att klaga på egentligen, många är ju förkylda längre än så, men jag hatar det! Jag känner mig så trött och seg och ofräsch. 🙁

Har iaf hunnit göra en hel del i helgen. Jag har tvättat fönster, städat ugn och spis, burit ut en massa pappkartonger, pantat flaskor och börjat lägga ner saker i flyttlådor. Dessutom har jag gjort en total avfrostning av min gamla frys. Kändes så meningslöst egentligen för jag ska ju ändå slänga den, såvida ingen erbjuder sig att ta hand om skrället. Nu är min högra hand alldeles sårig och trasig. För att få avfrostningen att gå lite snabbare stog jag och slog loss stora isflak med en hammare. Men is är vasst och min hand träffades gång på gång av vass is när jag slog med hammaren. 🙁 Hann förlora lite blod på kuppen också men det var inte så farligt och såren ser redan bättre ut.

I söndags kom morsan upp med lite lådor, handtagskassar, tidningar och ett par resväskor och lite andra saker som jag behövde för att kunna fortsätta packa. Vi åt en varsin semla (!) och packade lite köksgrejer och sen åkte vi hem. Jag ska upp till Skövde igen på fredag och fortsätta. Då ska soffbordet monteras isär och glasskivorna rullas in i wellpapp och så måste jag be någon snäll person att komma över och hjälpa mig lyfta ner TV:n från TV-bänken så att även den kan monteras ner. Jag kommer att ha mycket att göra under den kommande helgen. Tanken är ju attt inget packande ska behöva göras på flyttdagen utan att det då bara är att bära ut grejerna, städa och sedan åka. Vi får väl se om jag lyckas med det.

*snörvel och nys*