En lång dag är över

Efter sammanlagt sex timmar i en visserligen bekväm men ack så trång Volvo och en inte allt för munter begravning så är man lite trött. Vi är fortfarande kvar hos mina föräldrar men tåget hem till Götet går om ungefär en timme.

I kyrkan under begravningsgudstjänsten satt jag och funderade lite på varför begravningar egentligen måste vara så sorgliga. I alla fall när det gäller personer som fått leva i nästan hundra år och dött på ett lugnt och stillsamt sätt. Det är ju så klart annorlunda när personer i ens närhet gått bort för tidigt och under tragiska förhållanden, men när någon går bort på grund av ålder, vad är egentligen mer naturligt?

Självklart berördes jag under gudtjänsten, precis som andra som var närvarande (A, mina bröder, min yngsta brors flickvän, min föräldrar, min farbror med fru, vuxna döttrar och deras barn) men jag tycker ändå att vissa begravningar kanske borde göras lite muntrare, eller i alla fall lättsammare. Nu är det väl visserligen de närmaste, i det här fallet min pappa och min farbror, som huvudsakligen varit med och bestämt hur det skulle vara. Kanske är det också så att min generation ser på det hela lite annorlunda än vad mina föräldrar och folk i deras ålder gör generellt. Den jobbigaste delen under begravningsgudtjänsten är ju alltid då alla ska ta ett sista farväl av den bortgågna, alltså då man radenligt går fram och lägger en blomma på kistan. Men jag tyckte nog att det var lite jobbigare att se min pappa och farbror göra det än att gå fram själv… De stod ju min farmor närmre än vad jag gjorde.

En trevlig sak i allt det sorgliga var ju så klart att få träffa kusinerna igen. Det brukar vara trevligt även om det börjar bli lite väl påtagligt att det bara skett under mindre muntra sammanhang den senaste tiden. Men pappa fyller ju 60 i vår så kanske tänker han sammanföra släkten till lite firande. Jag hoppas i alla fall på det.

Själv vet jag inte ännu hur jag skulle vilja att min begravningsceremoni (eller vad man nu ska kalla det) skulle vara. Jag vet inte ens om jag vill bli begravd eller kriminerad eller någonting relaterat till det. Men det känns inte som att det är dags att fundera på det riktigt än. Livet ska man ju inte ägna åt att planera sin död, i alla fall inte innan man fyllt 30. 😉

Andra bloggar om: Begravning, Bilresor, Familj, Släkt, Sorg

Begravning snart

På torsdag är det begravning för min farmor som gick bort i mellandagarna. Därför åker jag och A till mina föräldrar imorgon kväll eftersom vi alla åker till Östergötland på torsdagsförmiddagen. Ser inte fram emot resan. Begravningar är aldrig roliga. Jag stod inte min farmor så väldigt nära men man hinner alltid fundera så mycket i kyrkan innan begravningen börjar. Det är verkligen ingen lätt stämning. Jag var ju på begravning för inte så längesen då min farbror gick bort. Jag tycker gott det kunde räcka med begravningar för ett tag framöver men så blev det inte.

Dessutom är resan till Kisa, där begravningen ska hållas, ganska seg och tråkig. Jag får se till att ladda iPoden och ta med PHP/MySQL-boken så att jag har något att göra. Ska i alla fall bli skönt när den dagen är över.

Smashing!

Som A så fint uttryckte det när jag berättade om mina otroliga resultat alldeles nyss.

OBS! I det här inlägget pratar jag en del om webbprogrammering så den inte som är inte intresserad av det behöver inte läsa. 😉

Nu har Webbdesign – Databasgränssnitt-kursen börjat och jag har ägnat kvällen åt att se till att jag har access till högskolans SSH-server, MySQL-server och PHP-server. Allting har gått som på räls tills jag provade det första PHP-skriptet. Då fick jag bara meddelandet “Forbidden” på min lokala webbplats på Datainstitutionen på HIS. Det visade sig att institutionens webbserver inte hade tillgång till mina filer så då fick jag instruktioner om hur jag skulle ändra på det. Då försvann “Forbidden” men jag fick istället tre andra felmeddelanden.

Tack vare att jag läst lite programmering i mina dar och tack vare att lite av detta faktiskt gått in i min tröga skalle, så kunde jag snabbt härleda felen till det script jag hade skrivt. Där upptäckte jag att jag hade angett fel värde på en variabel så det var ju inte så konstigt att scriptet inte fungerade. Jag ändrade det och vips – det funkade och texten “Done!” visades i webbläsaren.

Jag kan annars bli väldigt lättfrustrerad när saker blir fel och börja leta på helt fel ställe. Jag var väldigt nära att skicka ett till mail till min kursansvarig med felmeddelandena. Tur att jag inte gjorde det för felet var ju rätt simpelt. Jag hade nog känt mig som en idiot om jag inte försökt själv först. Det gick ju bra så det var ju mycket roligare att kunna skicka ett mail tillbaka med texten “Det funkade!” 🙂

Nåja, detta är bara början. Jag har en känsla av att jag kommer att få många fler betydligt knepigare problem att lösa i PHP framöver…

Andra bloggar om: MySQL, PHP, SSH, Högskolan i Skövde

Det ordnade sig!

Allt gick bra! Visningen blev av, kunden blev nöjd, ingen blev sur…och jag hade tur. 🙂 Det ska man ha ibland också. Nu sla vi snart ha måndagsmöte och sen ska jag iväg och träna. Ska försöka följa upp gårdagens pass på nästan 3,5 kg på cross training-maskin i över 8 kg/h på level 12 i 20 minuter + 5 minuters cool down. Sedan en del hårda tag med styrketräningen i form av arbete för ben, armar, mage och rygg.

Sen hem och äta en massa protein. 🙂

Andra bloggar om: Arbetsliv, Träning

Lite söndagsnoja

Jag blev lite nojig igår när jag insåg att jag glömt en halvviktig jobbrelaterad grej. Jag och min kollega har tillsammans en inbokad visning imorgon. Turerna har gått lite fram och tillbaka om vilket datum visningen skulle bli. Först var det sagt som i måndags men så avbokade kunden och ville skjuta på det hela en vecka. Jag lovade att undersöka det, vilket jag också gjorde. Jag och min kollega bokade in det som imorgon men sen glömde jag att bekräfta det hela med kunden.

Nu har jag rätt dåligt samvete, dels gentemot min kollega men också gentemot kunden så klart. Min kollega är rätt så fullbokad så när något inbokat inte blir av så är ju det tid som inte kan bokas in för något annat med så kort varsel. Sen känner jag mig urfånig som lovade kunden att återkomma men inte gjorde det.

När jag var och tränade tidigare idag gick jag in på kontoret, som ligger precis i närheten, bara för att kolla min mailkorrenspondans med kunden ifråga. Och det var ju precis som jag trodde. Jag hade lovat att höra av mig och där tog kontakten slut. Jag har nu mailat både kunden och min kollega och berättat att jag klantat mig. Ska försöka se till att vara på jobbet vid 8 imorgon och invänta besked från kunden. Om jag har tur så kan dom nog komma med så kort varsel. Trots allt så var morgondagens datum ett förslag från deras sida så dom har kanske lämnat dagen öppen. Vad mer kan jag göra?

Jag avskyr verkligen när saker blir fel, speciellt när det blir fel på grund av mig.