Tillstånd beviljat
Idag kom ett kuvert på posten, som trots sitt anonyma utseende, var ett kuvert som jag mycket väl kände igen. Jag hade själv frankerat och fäst en adresslapp med min adress på det tidigare i våras och jag visste genast varifrån det kom – kanadensiska ambassaden i Stockholm.
Kuvertet var tunt. Det brukar inte vara något gott tecken. Men å andra sidan så visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag öppnade det med viss iver och nervositet. Papperet som låg i kuvertet skrynklades till något men såg i övrigt helt intetsägande ut. Jag läste de första raderna som löd:
“Dear Ms Eriksson,
Your application to work in Canada under the Youth Mobility Program has been approved…”
Shit, det är på riktigt. Min ansökan om arbetstillstånd har verkligen blivit beviljad! Intressant sätt att starta dagen på. Jag är fortfarande lite lyrisk men ändå inte riktigt chockad. Men det är svårt att beskriva hur det känns; spänning, rädsla, nervositet, lycka, äventyrslusta – allt på samma gång.
Mitt lilla projekt att åka till Kanada har emellanåt känts ganska avlägset. Jag har dessutom skjutit på det ett bra tag eftersom det kommit upp saker och jag inte fått iväg ansökan till ambassaden. Nu när ansökan är klar och beviljad så känns det både mer verkligt men samtidigt mer overkligt. Det är svårt att beskriva. Nu återstår mer praktiska detaljer; bestämma sig för när jag ska åka, fixa med flygbiljetter, ordna med rätt typ av försäkring, bostad den första veckan innan jag hittat någonstans att hyra ett möblerat rum…
Jag måste också prata med mina paranteser (föräldrar) och förbereda dem lite. Morsan är redan införstådd med att jag vill åka men hon vet inte om att jag ansökt om arbetstillstånd, farsan däremot lär bli en annan historia. Oavsett vad de tycker så tänker jag inte låta den här chansen passera outnyttjad, men det är lättare om de står på min sida.
Nu har klockan börjat skena iväg igen. Dags att starta dagen!
Andra bloggar om: Arbetstillstånd, Arbeta utomlands, Kanada
Färdigrest?
Även om jag över lag tycker om att vara på resande fot så är det ändå ganska skönt att få komma hem och få vara hemma ett tag. Det hade varit en händelserik sommar med mycket aktiviteter och skojigheter men nu börjar allvaret. Nu är det hög tid att ordna upp tillvaron inför hösten.
Om ungefär en vecka borde jag få reda på om jag kommer in på Webmaster-utbildningen. Då ska alla som vill ha kvar sin utbildningsplats ha registrerat sig. Efter det andra urvalet hamnade jag på åttonde reserv så chansen finns fortfarande.
Idag hade jag tänkt mig ett besök till AF för att registrera mig som arbetssökande och därmed bli berättigad till A-kassa men så insåg jag att jag behövde ett intyg från min arbetsgivare för att kunna komplettera mina meriter i AF’s databas. Besök till AF är inte precis något man ser fram emot, jag tycker hela miljön där bara är deprimerande, så jag ämnar göra så få besök dit som möjligt. Jag får helt enkelt vänta tills min chef fixat med ett intyg så att jag sen kan fixa alla ärenden där på en gång.
I övrigt så behövs det nog lite dammsugning här hemma och sen ska jag så klart kolla efter fler jobb att söka. Usch, vad det låter tråkigt! Men allra först skulle det sitta fint med lite att äta…
Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, Antagning, Arbetslöshet, Jobbsökande
Hem och vända
I söndags kom jag hem från några dagars vistelse i Skellefteå. Det har varit bra dagar med toppenväder, bad i pool, bad i fors, god mat, möten, workshops och en massa skoj med folk.
Gårdagen ägnade jag åt lite sporadisk packning och tvätt. Jag insåg att det hade varit ganska skönt att vara hemma i några dagar innan nästa resa. Nu ska jag packa det sista inför nästa seglingstrip, slänga i mig lite frukost och möta upp Å på centralen. Därifrån, eller rättare sagt från Nordstan, blir det jakt på regnbyxor och veggo-kött och sen vidare till Saltholmen.
Dags att skynda sig lite. Kommer hem igen på lördag!
Andra bloggar om: Packning, Segling, Skellefteå, Unga Synskadade
Helt fantastiskt!
Så blev det av till slut, nu har jag äntligen sett U2 LIVE på scen. Det känns helt otroligt, även fast vi satt så långt bort från scenen som man nästan kan komma. Stämningen fanns där ändå och den underbara känslan av att få klappar i händerna och sjunga med till sina favorit-U2-hits! Naturligtvis tog konserten slut alldeles för fort men den sköna känslan sitter nog fortfarande kvar lite grann.
Jag tog en hel del bilder som jag bara hunnit tittat på sam hastigast. Kvaliteten blev verkligen varierande då jag använde telezoomobjektivet (40-150 mm) nästan hela tiden. Jag misstänker att jag kanske tar en liten risk genom att publicera bilderna här, jag vet faktiskt inte vad som är tillåtet när det gäller sådant, men här kommer i alla fall några av bilderna:
Andra bloggar om: Konserter, U2, U2 360 Tour, Ullevi
En näst intill skrattretande situation
Här sitter jag och våndas. Vid lunchtid insåg jag att det finns biljetter kvar att köpa på TicNet till U2’s konsert ikväll. Biljetter i flera prisklasser till och med. Jag hade ju funnit mig i att biljetterna officiellt var slut och att jag inte skulle på någon konsert och när chansen plötsligt står öga mot öga mot en så skrattar ödet mot mig.
Men vad är då problemet? Jo, att alla jag som jag frågat uppfyller minst ett av följande kriterier:
- Har inte råd
- Svarar inte i telefon
- Är inte i stan och ganska långt ifrån den
- Har ingen barnvakt
- Såg konserten igår
- Är inte intresserade
Det suger men jag har helt enkelt ingen lust att gå ensam. Det skulle säkert vara roligt men skulle det vara lika roligt som att gå dit med någon som också vill se konserten? A säger att han kan tänka sig att följa med bara för att se mig ha skoj men att sitta där och digga när man vet att personen bredvid hellre skulle vara någon annanstans… Neh, jag kan tänka mig så många scenarier som är bättre än att gå dit ensam eller att gå dit med någon som helst inte vill.
Buhu… Ibland suger det verkligen att vara jag.
Edit 2009.08-01 @ 15:12: Situationen är nu inte alls lika skrattretande, bara helt otroligt jävla superbra. Precis när jag stängde ner TicNet-fönstret i Firefox fick jag ett meddelande på Facebook-chatten. Det var E (kompis från studietiden i Skövde), som till min stora lycka, helt plötsligt ändrat sig och ville gå med. Sagt och gjort, vi bokade två sittplatsbiljetter för 400 kr styck och är nu helt överväldigade! Jag kan fortfarande inte fatta det! Ska bli roligt att gå med E också, har inte träffat henne på nåt år och hon är alltid så rolig att umgås med! Ett så perfekt sätt att avsluta semestern på!
Andra bloggar om: Konserter, Musik, U2, U2 360 Tour