En svekfull regering och riksdag

Ja, så var det gjort. Riksdagen har gått till beslut och det var väl inte helt oväntat att det blev ett ja.

Jag är grymt besviken på vårt lands regering och riksdag som kan låta ett haffsverk och kompromissförslag som FRA-lagen gå igenom med vad som kan jämföras med en arrogant axelryckning. Det finns tydligen gott om folk i våran regering som tycker att det är helt ok att en lag av den här typen kan klubbas igenom så fort det bara går och med så lite eftertanke som möjligt. Jag hoppas att dom som röstade ja på det här lagförslaget är tillräckligt pålästa på vad som nu gäller och att dom inte inbillar sig att dom själva inte kommer att drabbas på ett eller annat sätt.

En sak är säker: Alliansen får aldrig någonsin min röst i ett riksdagsval.

Upprörd

Jag har inte skrivit någonting om politik på min blogg på väldigt länge nu. Jag har i flera veckors tid ämnat skriva om FRA-lagen, den lag som ger Försvarets Radioanstalt lagligt stöd att avlyssna all telefon- och Internet-trafik som korsar Sveriges gränser, och som riksdagen under dagen ska ta ställning till.

FRA’s jätteöron fungerar på detta sätt och enligt dom själva sparas inget av det material som inte fastnar i deras “jättefilter”. Dom säger själva att syftet inte är att avlyssna alla svenska medborgare utan endast den trafik som korsar gränserna, vilket numera är nästan all Internet-trafik, även inom Sverige eftersom många Internet-operatörer, webbhotell och blogghotell idag förlägger en stor del av sina servrar till andra länder. Vidare måste faktiskt alla avlyssnas vid en given tidpunkt för att FRA med hjälp av sina sökparametrar ska kunna hitta just den trafik som dom anser vara farlig.

FRA arbetar på uppdrag av regeringen och säger sig alltså inte ha något eget intresse i det som avlyssnas. Det man kan vara skeptisk till här är vilka som i framtiden får utnyttja denna myndighet för avlyssning i ett visst syfte. Vi har redan sett hur musik- och filmindustrin får gräddfil efter gräddfil i form av rättigheter som på olika sätt innefattar personuppgifter. Eftersom regeringen verkar så pigg på att bistå dessa industrier på olika sätt, istället för att en gång för alla uppmana dom att själva ändra sina uråldriga affärsmodeller så att dom passar i ett modernt samhälle, ser man genast skräckscenariot framför sig. Resten får ni tänka ut själva. Jag tror inte att detta behöver en mer ingående beskrivning.

Jag är upprörd. Det är sällan jag engagerar mig så här mycket i en politisk fråga. Generellt sett tycker jag att politik är tråkigt och mossigt men det här är bara så fel det kan bli. Imorse, när jag var på gymmet, hörde jag på nyheterna att förslaget i sista stund stoppats och gått till återremiss – till ikväll! Det finns så många problem med detta förfarande att jag knappt vet var jag ska börja. Första gången lagen skulle klubbas igenom i riksdagen hade vi en sosseregering. Förslaget röstades dock ner men sedan Alliansen fått makten har förslagets gjorts om och inte till det bättre. Nu denna andra gång har man inte valt att verkligen arbeta fram ett bra förslag utan gett vika för trycket i sista minuten och ska nu under dagen arbeta fram ett nytt, något ändrat förslag som bl.a. ska innehålla paragrafer för att öka integritetsskyddet för den inskilde individen. Riksdagen ämnar godkänna förslaget redan ikväll.

Detta är inget annat än en dålig kompromiss, en nödlösning för att blidka opposition, journalister och befolkning samt rädda facet på regeringen. Bara det faktum att förslaget gått till remiss igen tyder ju på hur dåligt det varit från början och på hur stor osäkerheten är i hela riksdagen huruvida detta verkligen är rimligt.

Varför har dom så bråttom med att rösta igenom det här förslaget? Vad är det som brinner så i buskarna? Varför är det så svårt att låta förslaget gå på remiss igen, under en längre period, för att verkligen säkerställa skyddet av integriteten och noggrant analysera eventuella konskvenser av en lag som så drastiskt inskränker på befolkningen och som dessutom knappast fyller så stor funktion som FRA själva vill ge sken av eftersom det inte funnits något aktivt hot mot Sverige på över 30 år?

Utöver detta så är det skrämmande hur lite de riksdagsledamöter som ska rösta om det här förslaget, verkar förstå om hur tekniken faktiskt fungerar. Jag tror inte dom själva är medvetna om hur mycket information det faktiskt handlar om och på vilka sätt detta kommer att påverka samhället i längden. Vad är det egentligen för mening med att bekämpa terrorism om vi hela tiden måste göra avkall på våra medborgeliga rättigheter? Genom att införa såna här lagar erkänner vi oss redan besegrade av terrorn. Det här är precis vad dom vill. Dom avskyr ju våra öppna samhällen och vårt fria levnadssätt.

Jag anser inte att det är fel att stävja terrorbrott, absolut inte. Men jag tror inte att massiv avlyssning är rätt väg att gå. Att enbart förhindra terrorbrott med hjälp av avlyssning räcker inte, det är väldigt kortsiktligt. Jag tror att man måste hitta källan till varför terrorism överhuvudtaget finns och avlyssning känns inte som det rätta verktyget till det. Och ska avlyssning ske så måste det finnas rimliga skäl i en viss situation.

Det jag personligen tror kommer att hända om den här lagen klubbas igenom är att efterfrågan på säker och avlyssningsfria sätt att kommunicera kommer att öka lavinartat. Det finns många verksamheter så som företag, banker och för att inte tala om människor som av olika orsaker försöker gömma sig för myndigheter, som oavsett FRA’s löften om integritetsskydd aldrig kommer att känna sig helt säkra från insyn av sina kommunikationskanaler.

Detta kan bara inte vara rätt…

Galen

Nu är bomben släppt. Jag berättade för morsan om lägenheten idag som jag spanat in. Hon höll på att storkna. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hon tycker nog att jag är galen, och om sanningen ska fram så kanske jag är det. Kanske ska jag lägga ner alltihop istället i väntan på något bättre. Vad det nu skulle vara egentligen? Vi lär inte få någon större hyresrätt under de närmaste två åren och allt som ligger mer centralt är antingen dyrare eller rena renoveringsobjekt.

Morsan skulle snacka med farsan ikväll men han lär nog reagera på ett liknande sätt som morsan gjorde…om inte mer…och värre. Jag skulle säkert mycket väl kunna köpa den där lägenheten utan mina föräldrars inblandning egentligen. Men dels har jag ett kapital i familjeföretaget som jag tänkt använda, vilket jag behöver mina föräldrars hjälp att få ut och dels vill jag att dom står bakom mitt beslut. Det känns bättre då. Det är ju faktiskt väldigt mycket pengar och ett väldigt viktigt beslut som följer med en i många år.

Jag har iallafall varit i kontakt med banken. Killen jag pratade med sa att det som dom ställer som krav för att bevilja lånelöfte är att man kan stå för minst 10% av priset själv, vilket jag, om man får lov att skryta lite, inte har några som helst problem med i det här fallet. Sen frågade han lite om min arbetssituation, A-kassa och sånt. Fick en tid hos hans kollega i nästa vecka, precis innan visningen av lägenheten faktiskt, för att diskutera vidare. Då hoppas jag även att jag vet hur mycket jag kan lägga ut själv.

Hur det än blir med den här saken så är det iallafall dags för middag nu.

Vill-ha-begär

Som om inte det förra blogginlägget innehållit en hel del saker som jag gärna vill ha… Sitter just nu och funderar på hur vi ska kunna lägga vantarna på den här lägenheten. Visst, den ligger i Kortedala och där har vi ju inte tänkt sluta våra dagar men den här lägenheten vet jag att jag skulle trivas i. Kanske är jag lite dum som lockas så mycket av en fräsch och modern lägenhet, men och? Man lever bara en gång och den där lägenheten är ett riktigt kap med tanke på priset! Jag ska söka lite folk på banken imorgon och försöka få till ett möte om diskussion kring lånelöfte ASAP. Tyvärr lär den där lägenheten gå rätt fort och vem vet, priset på den kanske stannar en bit över miljonen men det kan vara värt ett försök. Vi ska iallafall gå och titta på den, är det sagt.

Studentfirande

Så där ja. Nu är studentfirandet över för denna gången. Det var, som jag tidigare skrivit, A’s lillasyster H som tog studenten i fredags. Vi åkte upp i torsdags kväll i sällskap med A’s kusiner och moster.

Fredagen spenderades dels i Skara utanför Katedralskolan och sedan vidare till Botaniska Trädgården där de nyblivna studenterna lekte av sig glädjeyran. Vet inte hur många studenter det var men det kändes som flera 100. Mycket vitt, mycket svart och många mössor.

På eftermiddagen begav sig sällskapet till familjens hem där det bjöds på härlig sommarbuffé och presentöppning för H. Hon fick mycket fint. Av oss fick en bok om digital systemfotografering eftersom hon önskat sig en digital systemkamera, vilket hon visserligen inte fick, dock ett gediget bidrag så det blir nog ett inköp rätt så snart skulle jag tro.

På lördagen var det bal och innan jag och A åkte hem följde vi med till Skara och tittade på när studenterna strosade från Botaniska trädgården till Skara Stadshotell där balen hölls. H hade låtit sy upp en jättefin klänning i viktoriansk stil. Den bestod av en korsett, ett släp, en kjol och en underkjol. Jag vet inte om hon skulle misstycka ifall jag la upp en bild här men jag väntar lite med det ifall det inte skulle vara poppis. Isåfall kompletterar jag med en bild senare. Jag har i vilket fall som helst inte orkat tanka över bilderna från digitalkameran än.

Apropå digitalkamera så börjar även jag bli sugen på en digial systemkamera. Det har jag iofs varit rätt länge. Min kamera funkar bra och så men den är rätt långsam, vilket gör att man ibland missar ett riktigt bra fototillfälle. När en bild tagits “processar” kameran ganska långsamt och då kan man inte ta en ny bild förrän den är klar. Dessutom är den långsam vid fokuseringen. På grund av detta misslyckades jag helt med att ta en bild på H och hennes kavaljer, hennes kompis I och hennes kavaljer då dom promenerade från Botan till Stats. Det är väldigt synd. Med en systemkamera kan man mycket lättare knäppa kort efter kort efter kort och kan också ställa in autofokus så att man slipper bekymra sig för att behöva vänta på det.

Vi pratade lite om digitala systemkameror nu i helgen. Tydligen ska Canon EOS 450D vara bäst, vilket väl säkert beror på vem man frågar, men jag är lite sugen på en Olympus E-520 också. Min morfar använde alltid Olympus och jag fick en gammal Olympus analog systemkamera av honom för många år sedan. Dessutom vet jag genom mitt jobb att Olympus gör mycket bra grejer. Så jag har nog lite affection till Olympus. 😉

A är också lite sugen på att spara ihop till en digital systemkamera, vilket är roligt. Kanske börjar vi samla ihop till en sån när vi köpt espressobryggaren som vi nu samlat ihop till en tredjedel av. 🙂