The day after D-day

Så där ja, då har man då äntligen fått komma på sin första intervju i livet. Var inte alls så farligt som jag hade trott. Det var faktiskt riktigt trevligt och roligt. Tjejen på bemanningsföretaget som intervjuade mig var dessutom en f.d Skövde-student så vi upptäckte ganska snart att vi hade en del gemensamma erfarenheter av både högskolan, kurserna, lärarna och Skövde rent generellt. Intervjun som sådan gick mest ut på att en profil skulle göras, och inte för att kontrollera om jag passade för en specifikt jobb som jag först hade trott. Profilen används sedan för att matcha rätt jobb med rätt person. Bemanningsföretaget hör sedan av sig när de har ett jobb som passar mig och då får jag komma på fler intervjuer. Så nu sitter jag här och hoppas att dom ska hitta nåt som passar mig så snart som möjligt så att man kan komma igång och jobba och få mera arbetslivserfarenhet och lite lön.

Börjar se enormt fram emot att flytta till Göteborg men det hade ju varit rätt skönt om det här med jobb och sånt hade ordnat sig något så när innan dess. Även om det är väldigt kul att jobba på syncentralen så är det samtidigt väldigt jobbigt att behöva oroa sig för ekonomin. Särskilt nu när det lackar mot jul. Gud, ge mig flyt!

Neh.. dax att göra lite nytta, tror jag.

The day before D-day

Imorron är det dagen D för min del. Iaf en av dom. Känns som om jag haft många sådana på sistone. Sitter här och är både nervös och ångestfylld. Ska ju på mitt livs första anställningsintervju imorgon vilken kanske kan komma att bli början på mitt framtida arbetsliv, dagen som avgör hur länge till jag kommer att vara arbetslös och fattig…

Inatt utsattes mina föräldrars hus för en mindre musinvasion. Jag vaknade runt 3-tiden av att det prasslade, som av en påse eller lite plast. Först trodde jag att det var morsans hund som gick runt och nosade men hon ligger alltid och sover i en bur inne i morsans och farsans sovrum för att hon inte ska springa runt på nätterna och hoppa i folks sängar, vilket hon tycker är väldigt roligt. Efter att ha hört det prassla en liten stund sträckte jag mig efter sänglampan men hörde hur prasslander slutade tvärt innan jag ens hann tända. Så jag la mig ner i sängen igen och försökte somna om. Snart hörde jag hur det prasslade igen. Då sträckte jag mig efter lampan fort som tusan och hann precis se hur en väldigt liten men otroligt kvick mus rusade över golvet och försvann in i ett hörn. Jag tänkte att jag nog skrämt bort musen så jag släckte och försökte somna om, men prasslandet fortsatte så jag gick och la mig i rummet där min yngsta bror brukar sova när han är hemma. Efter säkert en halvtimme somnade jag till slut men har varit närmast apatisk hela dagen.

Nu har vi placerat ut råttfällor lite här och var i huset så inatt lär man väl vakna av att någon av dom smäller igen… Möss kan vara rätt söta om dom är tama och inte gnager sönder allting. Men prasslande på natten och sönderbitna datorsladdar vill jag inte ha.

Nu är klockan dax-att-sova-för-Sandra-dax så gonatt dårå.

Bakis

Det blev visst lite blött igår…med spriten. Hade väl egentligen inte tänkt att det skulle bli så mycket, men det blev det. Jag hittade en förfest till sist iaf, eller blev via IRC uppmanad att uppsöka en specifik förfest snabbt som ögat. En kompis kompis fyllde bolagsmyndig ålder (alltså 20) och hade födelsedagskalas med en massa folk, varav jag kände en enda person men kände iaf igen nåra fler. Kvällen rullade på och när det väl blev dax att gå till kåren så hade både ett par cider och nåra groggar och av varierande styrka fått ett nytt hem – i min mage och i min hjärna.

Väl framme vid kåren var det nära att jag inte alls kom in, men inte på grund av fylla som man nog kan tro. Neh då. Nu för tiden har jag inget giltigt kårleg vilket innebar att jag istället för första gången någonsin fick anledning att utnyttja mitt medlemsskap i Alumni – Di Gamles. Föreningen för alla före detta HIS-studenter. Grabben i insläppet letade och letade och letade i listan över Di Gamles medlemmar men hittade mig inte så han ringde kvällens ansvarige för att få hjälp med den kniviga situationen. Ansvarig kom springandes och då hände nåt konstigt. Mitt namn lyckades på något magiskt sätta dimpa ner i Di Gamles-listan och när insläppsgrabben tittade igen så hittade han mig direkt.

Kvällen fortsatte att rulla på. Dock i snabbare takt men inte lika blöt. jag höll mig till vatten och undvek baren i största allmänhet eftersom nästan hela övervåningen var avstängd p.g.a. trasigt PA. Stora baren blev så full med folk att det blev jobbigt att bara försöka ta sig igenom rummet. Hoppas de lagar PA:t snart för med övervåningen avstängd så blev det mycket svårare att gömma sig för vissa något efterhängsna personer…

Nu sitter man hemma hos mor och far igen och har just smällt i sig en halvpizza med havets alla döda djur på. Imorse vaknade jag vid 8-tiden kände mig inte så fräsch i knppen och efter ha legat och vänt och vridit på mig i nåra timmar gav jag upp och gick upp och tvättade. Det är inte bra att gå upp så tidigt på vardagarna som jag nu gjort i flera veckor för vad är det för mening med att ha sovmorgon om man vaknar vid 8 och inte kan somna om? Bleh…

Denna kväll skall nog tillbringas med att försöka lösa inlupp 2 i javakursen på nåt smart sätt med minsta möjliga arbetsinsats. Är jag lat eller är jag lat?

Patetiskt är vad det är

Shit! Min kompis är på födelsedagsfest och eftersom jag inte ens nästan visste vem personen som hade festen var så tyckte både jag och min kompis att det nog vore lite underligt om jag kom medlullande utan inbjudan. Så nu sitter jag här med en vodka- och tropical-juice-grogg och väntar på att något kul ska hända. Jag kan inte med ord beskriva hur patetisk jag känner mig just nu. Varför är det ingen som har förfest?

Frost

Sitter här framför datorn och käkar middag. Vitlökskycklinggryta utan vitlök. Jag var helt inställd på att göra kycklinggryta med vitlök och jag var helt säker på att jag hade vitlök hemma. Men jag när väl skulle börja laga mat så kunde jag bara inte hitta någon vitlök. Så då blev det helt enkelt en vitlökskycklingsgryta utan vitlök. Nu börjar jag bli ruskigt mätt så jag kanske ska sluta äta nu…

Idag har jag avfrostat min frys. Eller ja.. till viss del iaf. Det var ganska besvärligt och det hela blev ganska blött och kallt. Min frys är ganska gammal så den har inte något sånt där tjäckt avfrostningsystem så att man bara behöver stänga av frysen öppna dörren och låta den stå i nåra timmar för att sedan dra i en liten spak eller grejliknande sak och bara tappa ur vattnet. Nej, allt rinner bara rakt ner och ut på golvet. Och om frysen dessutom är så pass frostig som den nu har blivit så blir det rätt mycket vatten. Istället för att frosta av allt på en gång försökte jag hacka loss det värsta med en matkniv. Det blev flera plåtar med isblock och ismojs att tappa ur i slasken och nästan lika mycket på köksgolvet. Jag hade hoppats att fryshelvetet skulle hålla tätt bättre efter detta projekt men sån tur hade jag så klart inte. Frysdörren går fortfarande inte att stänga ordentligt och släpper troligtvis in massa luft in i frysen vilket gör att nästa gång jag kommer tillbaka till min lägenhet så kommer det säkert vara lika igenfrostat som det var innan min turboavfrostning. Det suger att vara jag kortsagt.

Dax att skutta in i duschen, klä på sig nåt, sminka sig och hitta någon förfest.

Tjöflöjt!