En blöt midsommar

Jo då, det regnade den här midsommaren också. Man blir ju inte direkt förvånad. Känns så typiskt svenskt.

Vi har varit på fest hos en gammal skolkompis till mig och hennes sambo. Med på festen var även två andra gamla skolkamrater till mig samt deras respektive plus en massa andra folk som jag träffat innan och vissa som jag inte träffat innan. För A var alla främlingar men han hade som vanligt inga problem med att vara social och få igång snacket. 🙂

Förutom ett tjugotal vuxna var det även med två inte lika stora figurer, nämligen en dotter till en av mina gamla skolkamrater samt sonen till värdinnans syster. Det var väldigt skoj att träffa dom små krabaterna och jag ångrade bittert att jag glömt kameran hemma.

Festen var tänkt som ett knytkalas och vi hade med oss pastasallad och currydressing. Det bjöds även på grillad kyckling, smörgåstårta, grillspett, köttbullar, potatis, sill, sallad och bröd. När vi väl satte oss till bords efter ett par timmars väntan på det som skulle grillas med regnet kom och gick som det ville, var alla vrålhungriga. Till efterrätt blev det marrängswiss med jordgubbar.

Eftersom vi började redan vid fem så blev det inte heller särskilt sent. Barnfamiljerna åkte redan vid 8 för att lägga dom små och sen droppade folk av allt eftersom. Vi var bland dom sista som åkte vid 12-tiden. Ganska skönt att det inte blev så sent. Man behöver ju faktiskt inte festa hela natten för att ha roligt.

Det var en mycket trevlig midsommar, speciellt kul var det att få träffa sina kompisarns barn. Det är helt otroligt vad fort tiden går. Sen var det kul att faktiskt åka iväg på något som var lite arrangerat. Förra året blev vi hemma eftersom regnet bara öste ner. Då var vi i Skövde och det gick ju inte att sitta ute heller. Vi hade det i och för sig rätt mysigt ändå. Men nästa midsommar kan det väl få vara lite fint väder?

En svekfull regering och riksdag

Ja, så var det gjort. Riksdagen har gått till beslut och det var väl inte helt oväntat att det blev ett ja.

Jag är grymt besviken på vårt lands regering och riksdag som kan låta ett haffsverk och kompromissförslag som FRA-lagen gå igenom med vad som kan jämföras med en arrogant axelryckning. Det finns tydligen gott om folk i våran regering som tycker att det är helt ok att en lag av den här typen kan klubbas igenom så fort det bara går och med så lite eftertanke som möjligt. Jag hoppas att dom som röstade ja på det här lagförslaget är tillräckligt pålästa på vad som nu gäller och att dom inte inbillar sig att dom själva inte kommer att drabbas på ett eller annat sätt.

En sak är säker: Alliansen får aldrig någonsin min röst i ett riksdagsval.

Upprörd

Jag har inte skrivit någonting om politik på min blogg på väldigt länge nu. Jag har i flera veckors tid ämnat skriva om FRA-lagen, den lag som ger Försvarets Radioanstalt lagligt stöd att avlyssna all telefon- och Internet-trafik som korsar Sveriges gränser, och som riksdagen under dagen ska ta ställning till.

FRA’s jätteöron fungerar på detta sätt och enligt dom själva sparas inget av det material som inte fastnar i deras “jättefilter”. Dom säger själva att syftet inte är att avlyssna alla svenska medborgare utan endast den trafik som korsar gränserna, vilket numera är nästan all Internet-trafik, även inom Sverige eftersom många Internet-operatörer, webbhotell och blogghotell idag förlägger en stor del av sina servrar till andra länder. Vidare måste faktiskt alla avlyssnas vid en given tidpunkt för att FRA med hjälp av sina sökparametrar ska kunna hitta just den trafik som dom anser vara farlig.

FRA arbetar på uppdrag av regeringen och säger sig alltså inte ha något eget intresse i det som avlyssnas. Det man kan vara skeptisk till här är vilka som i framtiden får utnyttja denna myndighet för avlyssning i ett visst syfte. Vi har redan sett hur musik- och filmindustrin får gräddfil efter gräddfil i form av rättigheter som på olika sätt innefattar personuppgifter. Eftersom regeringen verkar så pigg på att bistå dessa industrier på olika sätt, istället för att en gång för alla uppmana dom att själva ändra sina uråldriga affärsmodeller så att dom passar i ett modernt samhälle, ser man genast skräckscenariot framför sig. Resten får ni tänka ut själva. Jag tror inte att detta behöver en mer ingående beskrivning.

Jag är upprörd. Det är sällan jag engagerar mig så här mycket i en politisk fråga. Generellt sett tycker jag att politik är tråkigt och mossigt men det här är bara så fel det kan bli. Imorse, när jag var på gymmet, hörde jag på nyheterna att förslaget i sista stund stoppats och gått till återremiss – till ikväll! Det finns så många problem med detta förfarande att jag knappt vet var jag ska börja. Första gången lagen skulle klubbas igenom i riksdagen hade vi en sosseregering. Förslaget röstades dock ner men sedan Alliansen fått makten har förslagets gjorts om och inte till det bättre. Nu denna andra gång har man inte valt att verkligen arbeta fram ett bra förslag utan gett vika för trycket i sista minuten och ska nu under dagen arbeta fram ett nytt, något ändrat förslag som bl.a. ska innehålla paragrafer för att öka integritetsskyddet för den inskilde individen. Riksdagen ämnar godkänna förslaget redan ikväll.

Detta är inget annat än en dålig kompromiss, en nödlösning för att blidka opposition, journalister och befolkning samt rädda facet på regeringen. Bara det faktum att förslaget gått till remiss igen tyder ju på hur dåligt det varit från början och på hur stor osäkerheten är i hela riksdagen huruvida detta verkligen är rimligt.

Varför har dom så bråttom med att rösta igenom det här förslaget? Vad är det som brinner så i buskarna? Varför är det så svårt att låta förslaget gå på remiss igen, under en längre period, för att verkligen säkerställa skyddet av integriteten och noggrant analysera eventuella konskvenser av en lag som så drastiskt inskränker på befolkningen och som dessutom knappast fyller så stor funktion som FRA själva vill ge sken av eftersom det inte funnits något aktivt hot mot Sverige på över 30 år?

Utöver detta så är det skrämmande hur lite de riksdagsledamöter som ska rösta om det här förslaget, verkar förstå om hur tekniken faktiskt fungerar. Jag tror inte dom själva är medvetna om hur mycket information det faktiskt handlar om och på vilka sätt detta kommer att påverka samhället i längden. Vad är det egentligen för mening med att bekämpa terrorism om vi hela tiden måste göra avkall på våra medborgeliga rättigheter? Genom att införa såna här lagar erkänner vi oss redan besegrade av terrorn. Det här är precis vad dom vill. Dom avskyr ju våra öppna samhällen och vårt fria levnadssätt.

Jag anser inte att det är fel att stävja terrorbrott, absolut inte. Men jag tror inte att massiv avlyssning är rätt väg att gå. Att enbart förhindra terrorbrott med hjälp av avlyssning räcker inte, det är väldigt kortsiktligt. Jag tror att man måste hitta källan till varför terrorism överhuvudtaget finns och avlyssning känns inte som det rätta verktyget till det. Och ska avlyssning ske så måste det finnas rimliga skäl i en viss situation.

Det jag personligen tror kommer att hända om den här lagen klubbas igenom är att efterfrågan på säker och avlyssningsfria sätt att kommunicera kommer att öka lavinartat. Det finns många verksamheter så som företag, banker och för att inte tala om människor som av olika orsaker försöker gömma sig för myndigheter, som oavsett FRA’s löften om integritetsskydd aldrig kommer att känna sig helt säkra från insyn av sina kommunikationskanaler.

Detta kan bara inte vara rätt…

Galen

Nu är bomben släppt. Jag berättade för morsan om lägenheten idag som jag spanat in. Hon höll på att storkna. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hon tycker nog att jag är galen, och om sanningen ska fram så kanske jag är det. Kanske ska jag lägga ner alltihop istället i väntan på något bättre. Vad det nu skulle vara egentligen? Vi lär inte få någon större hyresrätt under de närmaste två åren och allt som ligger mer centralt är antingen dyrare eller rena renoveringsobjekt.

Morsan skulle snacka med farsan ikväll men han lär nog reagera på ett liknande sätt som morsan gjorde…om inte mer…och värre. Jag skulle säkert mycket väl kunna köpa den där lägenheten utan mina föräldrars inblandning egentligen. Men dels har jag ett kapital i familjeföretaget som jag tänkt använda, vilket jag behöver mina föräldrars hjälp att få ut och dels vill jag att dom står bakom mitt beslut. Det känns bättre då. Det är ju faktiskt väldigt mycket pengar och ett väldigt viktigt beslut som följer med en i många år.

Jag har iallafall varit i kontakt med banken. Killen jag pratade med sa att det som dom ställer som krav för att bevilja lånelöfte är att man kan stå för minst 10% av priset själv, vilket jag, om man får lov att skryta lite, inte har några som helst problem med i det här fallet. Sen frågade han lite om min arbetssituation, A-kassa och sånt. Fick en tid hos hans kollega i nästa vecka, precis innan visningen av lägenheten faktiskt, för att diskutera vidare. Då hoppas jag även att jag vet hur mycket jag kan lägga ut själv.

Hur det än blir med den här saken så är det iallafall dags för middag nu.

Vill-ha-begär

Som om inte det förra blogginlägget innehållit en hel del saker som jag gärna vill ha… Sitter just nu och funderar på hur vi ska kunna lägga vantarna på den här lägenheten. Visst, den ligger i Kortedala och där har vi ju inte tänkt sluta våra dagar men den här lägenheten vet jag att jag skulle trivas i. Kanske är jag lite dum som lockas så mycket av en fräsch och modern lägenhet, men och? Man lever bara en gång och den där lägenheten är ett riktigt kap med tanke på priset! Jag ska söka lite folk på banken imorgon och försöka få till ett möte om diskussion kring lånelöfte ASAP. Tyvärr lär den där lägenheten gå rätt fort och vem vet, priset på den kanske stannar en bit över miljonen men det kan vara värt ett försök. Vi ska iallafall gå och titta på den, är det sagt.