En cirkus, precis som väntat

Nu är debatten slut och den var som vanligt alldeles för kort. Det fanns alldeles för mycket kvar att säga när Janne Josefsson avbröt för nästa ämne. Precis som jag hade hoppats, eller var rädd för, kanske jag ska säga, så blev debatten en jävla cirkus, kort sagt. Folk pratade i munnen på varandra, samma dåliga argument från antipiratlagens förespråkarsida återkom ständigt och dom kom i vanlig ordning med bortförklaringar och helt irrelevanta jämförelser.

Nu ska väl sägas att eftersom jag är partisk och motståndare till antipiratlagen så tycker jag inte att motståndarsidan hade några dåliga argument. Naturligtvis hade det inte skadat ifall Richard Falkvinge varit med, eftersom han är så bra på att prata, men han kan faktiskt inte vara med överallt och det är jättebra att även andra i Piratpartiet träder fram.

Några saker som jag tyckte var synd med debatten var först och främst att det var alldeles för mycket fokus på fildelningsfrågan och för lite fokus på själva lagen. Jag hade gärna sett att förespråkarna, i synnerhet representanten från regeringen, skulle fått svara på och förklara hur dom tänkt att IP-nummer ska kunna knytas till fysiska personer. IP-nummer kan inte ens knytas till en specifik dator med 100% säkerhet.

En annan sak som jag tyckte var synd var att en skivbolagsdirektör som faktiskt, hör och häpna inte stödde lagen alls, inte fick komma till tals tillräckligt mycket. Det var synd för han var verkligen en frisk fläkt i all denna överrepresantation av okunnighet och teknikfientlighet som alltid får uppmärksamheten i såna här debatter.

Jag har tyvärr inga namn, är urusel på att komma ihåg vad folk heter, men där fanns också en viss regissör/producent som även var med i samma tv-program för några år sedan då han tillsammans med bl a Henrik Pontén och en kvinnlig artist debatterade om fildelning mot Jens of Sweden-Jens, en kille som blivit bestraffad för piratkopiering av filmer (på den gamla goda tiden då folk faktiskt kopierade videoband och sålde) samt en representant från Piratbyrån. Denna regissör/producent har tydligen inte lärt sig mycket sen sist. Han fattar fortfarande inte vad folk vill ha, han fattar fortfarande inte varför folk fildelar och han fattar fortfarande inte vad det är han pratar om när han börjar gå vilse bland begrepp som trådlösa nätverk och IP-nummer. Han kommer nog aldrig att upphöra att göra bort sig i den här typen av debatter och han gör sannerligen inte sin branch en tjänst genom att vara där. Han kom dessutom med en intressant uppgift som jag är väldigt nyfiken på vart han hämtat den ifrån. Han påstod att det i Sverige finns “2000 uppladdare” som förser alla fildelare i Sverige med allt material. Isåfall påstår jag att om det bara fanns “2000 uppladdare” i Sverige så vore inte fildelningen något problem överhuvudtaget för med bittorrent-tekniken är ju mer eller mindre alla “uppladdare”.

Precis i slutet säger idioten själv att “Nej, vi har inga ekonomiska problem och vi tjänar fortfarande pengar och om inte fildelningen hade funnits så hade vi tjänat ännu mera pengar.” Bravo! Du bekräftade precis allas fördomar, d v s att ni är för giriga för ert eget bästa.

I övrigt kan väl sägas att ett fåtal personer som hittills aldrig fått komma till tals i en sån här debatt kom med riktigt bra saker att säga. En kille sa bl a att ungdomarna alltid kommer att ligga ett steg före lagen och där slog han sannerligen huvudet på spiken. En annan sa att om nöjesindustrin sänkte priserna så skulle “fildelningsproblemet” inte vara lika stort. Hur det är med låter jag vara osagt men jag tror absolut att det skulle gynna industrin att både sänka priserna samt att sluta vara så förbaskat trångsynta och försöka tänka i lite nya banor. Det har väl aldrig skadat någon?

Edit 2008-11-01:21 42: Efter lite research har det visat sig att den regissör/producent som var med i Debatt 2008-10-31 INTE är samma regissör/producent som var med i Debatt (2005?) om piratkopiering. Ber om ursäkt för sakfelet.

Tidningskändis?

Förutom att sura över att samtliga medborgare i EU idag förlorade rätten till ett privatliv och personlig integritet, iom att lagen om lagring av tele- och Internet-trafik gick igenom, samt det faktum att vi har en idiot till justitieminister, så har jag idag ätit ännu mera julmat, fikat en massa samt blivit intervjuad av Alingsås Tidning. En av min kollegas patenter, som är god vän med min mamma hade tydligen varit i farten och mailat till AT när han fått läsa mitt examensarbete. AT blev nyfikna och ringde upp mig och frågade om de fick komma och göra ett reportage. Det är ju ett tag sedan nu som jag skrev mitt exjobb och jag märkte att jag inte riktigt mindes allt så väl som jag trodde men jag tror nog att jag lyckades svara relativt bra på reporterns frågor. Jag tycker dock att det är rätt kul när “allmänheten” intresserar sig för de något udda frågor som jag försökt svara på i min rapport. Det kan ju eventuellt bidra till att folk rent generellt får upp ögonen för användbarhet och tillgänglighet, iaf på webben och sådana saker är det ju ibland ont om.

Innan reportern anlände skummade jag igenom rapporten lite snabbt för att friska upp minnet. Jag upptäckte då en del pinsamma stavfel och formuleringar. Men det som är absolut mest pinsamt är att jag i hela rapporten använt fel efternamn när jag refererat till en person som varit med i intervjuerna, utom på ett enda ställe: i referenslistan. Det är ju visserligen viktigast att det blir rätt där men å andra sidan så skäms jag så fruktansvärt mycket för att jag inte upptäckt det innan den slutliga inlämningen. Det är så pinsamt! Men det får man helt enkelt leva med. Det är ju ett riktigt lyxproblem egentligen, allt är ju relativt.

I helgen ska jag baka en massa julkakor. Det ska bli trevligt.

Fejkpastor?

Jag har nu under några dagar följt följetången om en viss kändispastor på Aftonbladet.se. Aftonbladet säger sig ha avslöjat kändispastorns “bluff” i vilken han påstår sig ha jobbat med kända skådespelare i Hollywood som deras andlige coach. Talespersonerna för nämnda skådespelare påstår dock att de aldrig ens hört talas den svenska kändispastorn, än mindre att deras klienter skulle ha anlitat honom.

Som vanligt när sådana här skandaler uppstår frågar man sig naturligtvis vem som snackar mest skit. Jag ska börja med att säga att jag vanligtvis inte är den sortens person som tar skvallerpressens eller tabloidpressens överdramatiserade nonsens på allvar. Skvallerindustrin äcklar mig och jag undrar ibland om de som skriver spalter upp och spalter ner om kändisars privatliv, har någon som helst heder och moral i kroppen när det ofta framkommer att det som sagts om en viss person inte är något annat än skitsnack. Jag har därmed ingen som helst tilltro till Aftonbladet, Expressen, Se&Hör och liknande typer av “journalistik”. Jag roas sällan av skandalerna som dessa tidningar producerar men i det här fallet kan jag inte låta bli att dra lite på munnen, även om jag knappast vet mer om denna skandal än vad någon annan gör.

Jag ska också säga att jag inte är vidare religiös, dock är jag av uppfattningen att folk får tro vad dom vill så länge det inte skadar andra. Jag har därmed lite svårt att förstå det som nu påstås, att kändispastorn alltså använt kända personers namn för sina egna syften då han framträtt i media vid olika tillfällen, inte bara i Sverige utan även i Norge (Källa: Aftonbladet.se). Ponera för att ögonblick att det som Aftonbladet skriver för en gång skull faktiskt stämmer, d.v.s. att pastorn verkar ha utnyttjat kända personers namn för att inge intrycket av att han är mer framgångsrik än vad han i själva verket är, hur tänker man när man gör något sådant? Tror han på fullt allvar att “sanningen” inte ska komma fram bara för att hans “klienter” befinner sig på andra sidan jordklotet? I egenskap av kändis borde han väl själv veta hur skvallerpressen är? Får dom den minsta lilla chans att göra någon till åtlöje så tar dom ju den chansen direkt.

Huruvida kändispastorn snackar skit eller inte är inte min sak att avgöra. Det kan mycket väl vara så att det är Aftonbladet som snackar skit. Nu har dock kändispastorn hotat att stämma Aftonbladet, men någon stämningsansökan säger sig tidningen inte ha tagit emot (Källa: Aftonbladet.se).

Nu undrar ni säkert varför jag ens tar upp detta i min blogg…och det undrar jag nästan också nu så här i efterhand. Jag har inget bra svar på detta men kommer dock att fortsätta följa vad som händer i fallet “Kändispastorns stora bluff”, mest för jag är så nyfiken och för att jag inte har nåt bättre för mig. 🙂

På återseende!