Internet i över 200 knyck

Hur snabbt går ett X2000-tåg egentligen? Jag har ingen aning men visst måste det väl ändå vara i mer än 200 km/h? Vi säger det. Sitter just nu på tåget mellan Göteborg och Stockholm. Det var riktigt längesen jag åkte X2000. Känns till och med lite lyxigt.

Imorgon förmiddag ska jag tillsammans med en av mina kollegor på Stockholmskontoret visa grejer på Hagabergs folkhögskola. Det hålls tydligen en kurs där nu för synskadade kvinnor i arbetslivet. Tydligen så har kvinnor sämre tillgång till arbetshjälpmedel än vad män har. Jag är dock inte riktigt säker på vad det innebär men om jag utgår ifrån de som jag utbildat så har majoriteten utgjorts av kvinnor så jag vet inte hur mycket tilltro jag har det påståendet att kvinnor skulle ha svårare att få arbetshjälpmedel.

I natt ska jag bo hos A och I som bor i Farsta Strand där dom nyligen köpt ett hus. A hyrde ut sin lägenhet till mig under 2006 då hon flyttade till Stockholm för att bo med I. Det var den första lägenheten som jag hade i Göteborg…men inte den sista. Ska bli roligt att träffa deras dotter som nu är ett år gammal. Har känt A och I i flera år genom Unga Synskadade.

Nu börjar det kurra i magen. Kanske dags att göra ett besök till bistron.

Det känns verkligen kul att jag fått ordning på bloggen igen. Jag har faktiskt bloggat varenda dag den senaste veckan. Det känns så skönt. 🙂

1:a klass

Jag kanske är ett undantag som aldrig åker första klass, men idag åker jag X2000 i första klass för första gången i livet. Det känns inget speciellt faktiskt. Vagnen är dock inte proppfull så det är inte särskilt trångt men i övrigt så är det inte särskilt märkvärdigt. Det ska tydligen ingå kaffe och smörgås också men jag har inte sett till något av det än. Inte konduktören heller för den delen. Internet ingår i biljettpriset också…vilket ju är trevligt om man har datorn med sig..och det har man ju. 🙂

Visningen av produkter i Södertälje gick bra. Folk var nyfikna och intresserade. Träffade dessutom folk jag känner och som jag inte sett på ett par år och sånt är ju allitd kul. Det känns definitivt som att det var värt att offra en söndag för detta…även om det hade varit skönt att få ligga kvar i sängen imorse.

Tack vare mina medpassagerare så har jag nu förstått att om jag ska ha något kaffe och smörgås så får jag visst hämta det själv. Let’s do!

Framtid?

Jag har vid några tidigare inlägg klagat lite på hur spammad jag blir och även ventilerat lite vad jag ska göra åt detta problem. Sen några veckor tillbaka har jag ändrat i min blogg så att alla kommentarer som ska visas måste godkännas först. Tydligen har spammarna tröttnat på spamma mig för jag har inte fått några kommentarer att godkänna på flera veckor.

Detta gäller även gästboken på min hemsida som även den spammats rätt duktigt. Alla inlägg som ska visas i gästboken måste nu gå via mig innan dom publicerats och jag måste få påstå att det varit oerhört tyst även där. Skönt!

Nu hoppas jag att ingen drar sig för att skriva kommentarer i bloggen p.g.a. Självklart kommer alla kommentarer som ni, kära läsare, skriver att godkännas och därmed publiceras. Jag kommer inte att ägna mig åt censur av sådant som jag inte tycker borde stå i kommentarer. Det enda som inte kommer att censureras är som sagt reklam om viagra, pornografi, spel och annat bös. Jag hoppas ni har förståelse för detta. 🙂

Jag kommer antagligen att byta namn och utseende på bloggen inom några månader. Tidsfristen för min domän Anywien.com går ut i april och jag funderar då på att byta domän helt och hållet. Egentligen ser jag inte detta som något vidare smart drag eftersom det innebär en del jox med e-post och sådant. Men jag har hittat ett bättre blogghotell som ger bättre möjligheter till drift av blogg på min egen domän än vad detta blogghotell gör. Dessutom har det visat sig att namnet Anywien ibland är svårt att dela med sig av eftersom det är svårt att stava och uttala rätt. Inte helt genialt alltså.

Hur som helst så är det ett tag kvar till april så saker och ting kanske hinner ändras innan dess. Jag kommer iallafall att fortsätta skriva här till dess och inflormera när något händer så inget kommer att gå obemärkt förbi. 🙂

Oj…

Nu känner jag mig så där slarvig igen. Har inte skrivit på typ två veckor. *skäms*

Förlåt, kära läsare, för att jag är så lat. Jag har också varit jättekass på att läsa andra bloggar vilket gör att jag nu har noll koll på vad folk har för sig.

För en gångs skull har det faktiskt hänt ett och annat sen senast jag skrev för typ två veckor sen. Jag har hunnit återhämta mig från Egypten-resan och mår helt okej igen. Lite stel i ryggen är jag ju men det blir bättre iaf.

Jag har fått nytt jobb också, vilket är jättekul! Det nya jobbet är på ett litet företag i Göteborg som säljer, utvecklar och utbildar i it-produkter för personer med olika typer av funktionshinder. Det ska bli väldigt spännande med en ny arbetsplats och lite nya arbetsuppgifter. Jag kommer dessutom slippa pendla nästan tre timmar per dag och det ska faktiskt bli lite skönt.

En mindre bra sak som hänt är att jag nu verkligen fått fingret från bostadsbolaget som äger lägenheten som jag hyr i andra hand. Lägenheten har legat ute på Boplats och över 400 pers (!) sökte den. Jag blev så klart inte erbjuden visning men nu förväntas jag ändå visa lägenheten för fem personer innan den 11/12, vilket jag faktiskt inte har tid med den här veckan. Jag är sur och arg för jag tycker att jag kunde fått någon fördel av att ha hyrt en lägenhet på helt laglig väg ett helt år och betalt hyran punktligt varenda månad. Fy faan, säger jag! 🙁

Hur som helst så hoppas jag att min bostadssituation kanske löser sig lite lättare nu när jag fått jobb i stan. Det verkar ju iallafall funka för alla andra.

Är just nu hemma hos mor och far och väntar på middag. Är tokhungrig.

Barnagråt

Klockan är snart lunchdags och jag sitter med ett öga på min träningsgrupp, som sliter med sin tangentbordsträning, och med det andra ögat på skärmen med journalanteckningar. Ljudet runt omkring utgörs dels av webbradion och dels av konstant barnagråt.

Vi har under vissa fredagar en ortoptist från ögonavdelningen på Borås Sjukhus, här på syncentralen. Hon gör synbedömning på ett flertal barn, förutom den synbedömning som görs av våran egen optiker. Detta för att familjerna ska slippa åka till mer än ett ställe för synbedömning av sina barn.

Just idag verkar det som om det är en liten flicka som inte alls vill få sin syn bedömd. Hon har gapat och skrikit och gråtit en bra stund och för någon timme sedan är jag helt säker på att jag hörde henne skrika ”Jag vill inte!!!”. Jag hoppas att ingen på någon av de övriga avdelningarna i detta hus har lagt märke till dessa vrål. I värsta fall kanske dom tror att vi idkar barnmisshandel. Det vore lite synd för det är ju absolut inte vad vi sysslar med här. Även om det kanske låter så emellanåt. Kalla ögondroppar mot små känsliga hornhinner kan svida och göra vansinnigt ont. Been there, done that.

Det gör nästan ont i hjärtat när man hör små gråta av vrede och lidelse. Förra fredagen när jag var på väg till Skövde satt en familj några rader framför mig på tåget. Deras 2-åring (som jag tror att det var, jag är ingen expert på att bedöma barns ålder) grät konstant, hela vägen från Herrljunga till Skövde. Och det var ingen oskyldig barngråt där inte. Den ungen var ARG. När pojken och hans familj gick av tåget någonstans, minns inte exakt var, kastade jag en blick på det olyckliga barnet. Han hade precis samma sorts hår som min äldsta lillebror hade vid 2 års ålder: alldeles vitt och rufsigt. Den här lille pojken var dessutom alldeles illröd i ansiktet av ilska. En både skräckinjagande men samtidigt komisk syn.

Såna här händelser får en att undra över hur ens egna barn kommer att bli och vilka egenskaper dom kommer att nedärva. Mina föräldrar är ganska olika. Mamma är lugn, ganska tankspridd och ganska pratglad medan pappa har ett extremt kort tålamod, häftigt humör och inte alls lika pratglad. Sedan spelar ju så klart den kommande pappans egenskaper också in så där är det ju svårt att spekulera. Ofta märker man ju att barn gärna ärver sina mor- och farföräldrars egenskaper snarare än sina föräldrars. Min yngsta bror är extremt lik min morfar t.ex. Själv vet jag inte vem jag liknar mest. Kanske mormor, henne har jag aldrig träffat.

helgen blir det Skövde-besök igen och även nästa helg då A tänkte fira sin 20-årsdag med röj på kårhuset Boulogner. Helgen efter det är jag i Egypten och sen är inget mer planerat. Börjar ställa in mig mentalt på lång resa till annan världsdel. Den riktiga intensiva resfebern har inte riktigt infunnit sig än. Kanske gör den det nästa vecka då jag ska hem en sväng och hämta en stor resväska eller kanske rentav i eftermiddag när jag ska ut till pappa och få vaccinationsspruta och anti-diarré-jox. *urk*

Det enda som jag med säkerhet vet är att under veckan som jag är i Egypten så kommer jag att sakna A nåt så oerhört mycket. Men trots det kommer det ändå kännas skönt att veta att han kommer att sakna mig minst lika mycket. 🙂