De närmaste dagarna…

…händer en del saker som kan vara av intresse för den som engagerar sig i fildelningspolitiken och övervakningssamhället. Imorgon är det den 17:e april och också dagen då de åtalade i Pirate Bay-målet får sina domar.

Egentligen är inte tingsrättens domslut särskilt intressant, då sista ordet är långt ifrån sagt. Den ena parten kommer med största sannolikhet att överklaga, oavsett domslut och denna rättegång kommer inte att vara över imorgon. Pirate Bay har kallat till digital presskonferens imorgon kl. 13. Adressen för konfererensen kommer att publiceras på Pirate Bays webbplats några minuter innan ett. De åtalade kommer under konferensen att delge besökarna domen samt sina egna tankar och reflektioner kring den.

Via Piratpartiets nyhetsbrev har jag noterat att det på lördag är en temadag med föreläsningar och diskussioner på Chalmers. Temadagen kommer att fokuseras på övervakningssamhället och agressiv upphovsrätt så för alla som tycker det ena eller det andra eller inte bestämt sig, kan gå dit och lyssna. Inträdet är gratis och det kommer enligt Piratpartiets Kalle Wedin att vara skyltat från Chalmers tvärgata så att även de som inte är hemma på Chalmersområdet ska kunna hitta till rätt ställe. Jag skulle gå vilse där på mindre än fem minuter…och då har jag ändå varit där ett tiotal gånger…vilket i och för sig är långt ifrån tillräckligt.

Mer exakt är platsen för föreläsningarna sal HB1 på Hörsalsvägen. Föreläsningarna sätter igång vid 11:30 och slutar ca 17:45.

Nedan följer lördagens program:

11:30 – 12:15 Övervakningssamhället
Johan Söderberg

Om hur informationssamhället och övervakningssamhället växer fram, varför och hur de interagerar, samt hur de påverkar oss människor. Kontroll och spontan ordning i ett digitalt samhälle.

12:30 – 13:00 Myndigheterna som övervakar oss
Christopher Kullenberg

Om metoder att övervaka människor, vilka myndigheter som utför övervakningen, de övervakningslagar som redan har stiftats samt de som kan komma att stiftas inom en snar framtid. Vad görs med den information som samlas in? Samt, inte minst, aktivism mot övervakning.

13:15 – 14:00 Upphovsrättsindustrin
Christian Engström

Om upphovsrätt och de lagar som redan har och kan komma att stiftas för att förhindra intrång i immaterialrätt. IPRED1 som nyligen trädde i kraft, IPRED2 som hotar med fängelsestraff för fildelning och de hemliga ACTA-förhandlingarna. Vad har upphovsrätten för plats i ett informationssamhälle?

14:00 – 15:00 Lunchpause

15:00 – 15:45 Vad är på gång i riksdagen och EU?
Erik Josefsson

FRA och IPRED är inte de enda kontroversiella lagarna på det här området. Vad innebär förslag som IPRED 2, ACTA och Telekompaketet? Vad händer med dem i EU, hur påverkas Sverige och hur agerar egentligen våra politiker? En dagsfärsk rapport direkt från korridorerna i Bryssel.

16:00 – 16:45 “Men hur ska de få betalt då?”
Christian Engström och Mikael von Knorring

Hur ska artister, filmskapare, författare m.fl. kunna försörja sig när deras verk sprids allt mer på Internet. Vad finns det för alternativ till att sälja kultur som vilka varor som helst? Vem ska få betalt och hur mycket? Vem ska betala? Och behöver ekonomisk ersättning verkligen kopplas ihop med spridningen av verket?

17:00 – 17:45 Debatt inför EU-parlamentsvalet

Vad vill partierna och deras kandidater göra i EU-parlamentet inom områdena övervakning, fildelning och upphovsrätt? Och vad har de gjort hittills?

Samtliga riksdagspartier samt Piratpartiet är inbjudna till debatten.

Andra bloggar om: Fildelning, Integritet, Internet, The Pirate Bay, Upphovsrätt, Piratpartiet, Övervakning, Övervakningssamhället

Funderingar kring det ena och det andra

Nu har jag återigen legat på latsidan med att blogga om de politiska frågor som intresserar mig mest nämligen personlig integritet, fildelning och övervakningssamhället.

Om sanningen ska fram, vilket den nog ska, så har jag faktiskt varit lite osäker på mitt eget ställningstagande kring vissa frågor de senaste veckorna, speciellt när det gäller fildelningsfrågan. Jag förespråkar fildelning, alltså själva fenomenet. Jag tycker att det ska vara lagligt att digitalt dela med sig av kultur till sina vänner. Samtidigt är jag inte så säker på att jag stöder fri fildelning i den omfattning som fenomenet i sig har nått. Jag är ju egentligen av uppfattningen att folk som skapat något ska kunna leva på det de gör. Jag tror inte heller på att upphovsrätten ska avskaffas, däremot att den bör omformas för att bättre passa in i det samhälle vi lever i. Men då uppstår frågan: hur ska upphovsrätten se ut så att både producenter och konsumenter blir nöjda?

Jag tror inte att det enkla svaret på den frågan skulle vara att fildelning i privat syfte bara borde vara lagligt. Även om jag tror att fildelning i väldigt många fall är gynnsamt för utövare av kultur, så undrar jag samtidigt hur kulturvärlden kommer att påverkas av 20 års illegal fildelning ifall den breder ut sig på samma sätt som den gjort hittills. Jag vill gärna tro att kulturvärlden skulle blomstra och frodas men jag är inte så säker på att det skulle bli så. Vad jag däremot är relativt säker på är att fildelningen gjort att fler människor konsumerar mer kultur, vare sig de betalar för den eller inte. Och det är något som vi måste ta till vara. Det ska vara lätt, prisvärt och ofarligt att konsumera kultur. Med “lätt” menar jag att konsumtionen inte ska behöva påverkas av faktorer som kopieringsskydd som gör att konsumenter inte kan avnjuta något de köpt på ett sätt som passar dem. Med “prisvärt” anser jag att priser på biljetter, skivor, filmer, programvaror med mera först och främst måste anpassas till den del av världen där de ska säljas. Som producent av olika typer av underhållning kanske man inte kan förvänta sig att konsumenter ska betala samma pris för underhållning i Afrika och Asien som vi gör här i västvärlden. I alla fall inte om man vill sälja så mycket som möjligt. Tar man till sig att det är förhåller sig så, kanske även försäljningen av illegalt piratkopierad underhållning kan minska med rätt prissättning på original, i förhållande till ett lands ekonomi.

Och “ofarligt”, vad menar jag med det? Jo, att man som konsument inte ska behöva bekrakta rättighetshavare som en privatpolis. Som konsument ska man inte tvingas att konsumera och man ska som konsument inte behöva vara orolig för att kanske bli stämd, bortkopplad från Internet eller till och med satt i fängelse av dem vars försörjning och, i väldigt många fall, extravaganta livstil man faktiskt bidrar till. Med “ofarligt” menar jag så klart också att de nedladdningstjänster som än så länge finns, och de som förhoppningsvis kommer att finnas, inte ska vara mer riskfyllda att använda än att handla i vilken etablerad butik som helst som tillämpar kortbetalning (eller vad det nu kan röra sig om för typ av betalning).

Vad jag tycker är mest sorgligt med hela fildelningsdebatten är att det fokuseras alldeles för mycket på fildelningen i sig och även för mycket på nuet. Upphovsrättslobbyn ser bara det de har framför sig; en ung generation som tagit distributionen av underhållning till en för lobbyn okontrollerbar form. Lobbyn, som utgår ifrån att folk följer lagar hur dumma de än kan verka, rusar framåt i full fart, med regering, riksdag och EU som uppbackning, och driver igenom lag efter lag efter lag efter lag (datalagringslagen, FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA) för att förbjuda bort ett helt beteende och för att i största möjliga mån kunna kontrollera vad konsumenterna har för sig. Det sorgliga i detta är att dessa lagar egentligen bara är tillfälliga åtgärder, inga långsiktiga lösningar. Man ser bara till nuet, inte till hur man vill att samhället ska se ut i framtiden.

För om vi frågar oss; ur ett större perspektiv, är verkligen upphovsrätten så mycket viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet? När blev den det? Och varför är den det? Och varför är upphovsrätten i sig själv så omöjlig att ändra och utveckla?

Och är rädslan för terrorism verkligen så påtaglig hos oss att ALLA måste övervakas ALLTID? Vad är friheten egentligen värd om vi inte vågar leva utan ständig övervakning?

Hur jag än vänder och vrider på argument, fakta, moral, funderingar och till och med mig själv, så kommer jag hela tiden fram till samma svar på båda frågorna. Nej. Upphovsrätten kan inte vara viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet eller rättssäkerhet. Innebörden av dessa begrepp är det pris vi betalar för att få upphovsrätten ska kunna vara kvar i exakt den form som den har nu. Världen förändras och utvecklas, men upphovsrätten består. Är upphovsrätten verkligen helt optimal så som den är nu? Och vad ska vi egentligen ha upphovsrätten till om de andra begreppen inte finns?

Och nej, rädslan är inte påtaglig. Vi vet att terrorismen finns, vi vet namnen på många av de som utfört terrordåd, vi vet att träningsläger existerar och vi vet att vapen existerar. Men är vi verkligen så rädda? För mig personligen är rädslan för terrorism bara en illusion. Det kan bero på att jag själv aldrig upplevt ett terrordåd men jag kan ändå snabbt räkna upp fem saker som skrämmer mig mer eftersom det är saker som finns sker i vardagen men som ändå inte hindrar mig från att gå utanför dörren varje dag: bilolyckor, cancer, matförgiftning, flygplanskrascher, skidolyckor…

Hur högt man än värderar upphovsrätten så tror inte jag att någon innerst inne vill ha den typ av samhälle som håller på att växa fram. Har upphovsrätten blivit det moderna samhällets absolut viktigaste rättighet? Eller är den redan det?

Andra bloggar om: ACTA, Internet, IPRED, Personlig integritet, Upphovsrätt, Övervakningssamhället

Imorgon – en svart dag i informationssamhället

Ironin är inte nådig. Imorgon är det den första april. Hela Sveriges och hela världens stora lurendrejeri-dag. Imorgon är också dagen då IPRED-lagen börjat gälla. Det är lustigt och ironiskt eftersom IPRED-lagen inte är mycket annat än just ett stort lurendrejeri – i alla fall för de som tror att den kommer att göra någon större skillnad mot fildelningen.

Rick Falkvinge uppmanar idag via sin blogg, och tidigare Emma via Opassande, till att öppna upp trådlösa nätverk runt om i landet. Genom att inte kryptera sitt WLAN ger man omgivningen möjligheten att fritt utnyttja ens bandbredd. “Livsfarligt!” tänker du nog, “Nu kommer alla att fildela via mitt WLAN!”. Ja, det är möjligt. Men det är också omöjligt för en domstol att bevisa vem som har gjort vad via ditt WLAN. Det är än så länge inte olagligt att ha ett öppet WLAN, det är upp till var och en. Sparas inga loggar på den router som öppnar upp WLAN:et, så finns det inga som helst bevis på vem som gjort vad. Det man ska tänka på är dock att låsa ute allmänheten från det privata hemmanätverket. Jag upptäckte just att våran router här hemma inte riktigt klarade det, vilket gör att vi måste vänta med att öppna vårat WLAN tills vi skaffat en bättre router. Inget större problem med det, den vi har nu är rätt instabil och vi behöver därför  skaffa en ny i alla fall. Många skäl = bra!

Jag känner mig inte riktigt redo inför morgondagen eftersom jag inte kommit fram till vilken anonymitetstjänst som är bäst. Jag har testat Relakks, som funkat halvbra. Halvbra, eftersom anslutningen dör när jag använder en bittoirrent-klient och kommer upp i hyggliga överföringshastigheter. Då störtdyker allting. Inte jättebra.

En kompis tipsade mig om Ivacy, en internationell/europeisk tjänst (vet inte var den hör hemma) som erbjuder VPN-anslutning för €10 per månad. Det tyckte jag lät lite dyrt, men tycker gott att det kan vara värt det.

Men idag tipsade A mig om sin före detta klasskompis på Chalmers, som startat nytt bolag. Och vad gör bolaget? Jo, det säljer VPN-tjänster, så klart. Bolaget, som heter Amagicom, är precis nyuppstartat och har ännu inte börjat ta betalt för sin VPN-tjänst Mullvad. Alla erbjuds testa den gratis (vilket onekligen är en mycket bra strategi så här dagarna runt IPRED-lagens införande).

Jag har ännu inte testat Mullvad så jag vet inget om hur bra den är. Ska försöka göra det någon av de närmaste dagarna.

Andra bloggar om: Anonymitetstjänster, IPRED, Ivacy, Mullvad, Relakks, VPN

Q6/17 – det senaste påhittet

Här trodde man att ACTA var bland det värsta som kunde hända när det gäller internationella avtal och lagar som på olika sätt begränsar medborgares frihet och privatliv. Exakt vad ACTA egentligen innehåller är det få som vet, eftersom förhandlingarna omges av ett gigantiskt hemlighetsmakeri. Syftet med lagförslaget är att på internationell basis kunna förhindra brott mot upphovsrätten. Detta ska bland annat göras genom att tvinga Internet-leverantörer att stänga av fildelare samt att ge tullen utökade möjligheter att gå igenom resenäres tillhörigheter vid landsgränserna, i jakten på olovligt innehav av upphovsrättsligt skyddat material.

Lyckligtvis har en del handlingar om innehållet i ACTA läckt ut till journalister och allmänhet och tack vare det vet vi på ett ungefär vad lagförslaget handlar om, men om de handlingarna verkligen representerar vad ACTA faktiskt innehåller kan nog bara tiden utvisa. Eller att de som förhandlar fram ACTA tvingas att redovisa lagförslaget för allmänheten, vilket säkerligen inte kommer att ske.

Det sorgliga med ACTA, förutom innehållet och det faktum att det överhuvudtaget förhandlas fram, är att gammelmedia inte uppmärksammar det kontroversiella lagförslaget i den mån de borde. Det är generellt alldeles för tyst om ACTA och de som uppmärksammar det är i huvudsak bloggare. Om man i egenskap av politiskt intresserad och engagerad medborgare i frågor som exempelvis personlig intigritet, skulle berätta om ACTA för någon som inte vore lika politiskt intresserad eller engagerad, så är risken stor att man inte blir trodd.

Jag är inte en person som tycker om att gå runt och predika om min politiska uppfattning för folk till höger och vänster, men jag är inte sen med att försvara den ifall en diskussion kommer upp och jag anser att någon kommer med helt felaktiga eller galna påståenden. Jag tar dock sällan upp det själv, vilket kanske är en brist hos mig personligen. Men jag slås ibland av tanken att väldigt många inte verkar bry sig det allra minsta om vad som håller på att hända och jag undrar om det beror på att folk helt enkelt inte fått upp ögonen ännu eller om många faktiskt stänger ögonen igen eftersom man räds av det man ser och hör.

Samtidigt blir jag så oerhört glad över de gånger jag varit på demonstration under det senaste året för det man ser där är människor med alla typer av bakgrunder, olika livsstilar, olika åldersgrupper, olika yrken och framför allt, olika politiska uppfattningar. Jag ser det som en stark bekräftelse på att det som nu håller på att hända i världen inte kan vara rätt.

Efter regn kommer solsken skulle man kunna tro, men när det gäller den världsomfattande politiska agendan verkar ovädret inte dra bort. Henrik Alexandersson har uppmärksammat det senaste inom den kontroversiella delen av den globala politiken i ett inlägg om Q6/17. Q6/17 är ett förslag från FN, notera FN som i Förenta Nationerna, håller på att utveckla. I all korthet innebär Q6/17 att allt som publiceras på Internet och all kommunikation som sker via Internet, ska kunna spåras tillbaka till upphovsmannen, alltså den som publicerat något eller kommunicerat med omvärlden. I praktiken innebär detta att man avskaffar allt vad anonymitet heter.

Jag kan egentligen bara tipsa den intresserade om att läsa Henriks eget inlägg och följa de länkar som finns där, eftersom jag själv inte vet ett dugg mer än vad som står där. Jag har googlat lite på Q6/17 men det ger sannerligen inte mycket. Henrik skriver att förhandlingarna bedrivs i så hemliga förhållanden att ACTA framstår som offentligt i jämförelse. Idén sägs i inlägget ursprungligen komma från Kina. NSA har föga förvånande nappat på idén, men varför FN har gjort detsamma kan jag bara inte förstå. Detta är INTE vad FN ska syssla med. FN ska upprätthålla mänskliga rättigheter och efter bästa förmåga se till att de efterlevs, inte begränsa folks rättigheter och i det närmaste avskaffa dem!

Den här typen av politik gynnar bara en typ av stater, nämligen de mest odemokratiska och diktoriska av dem, som exempelvis Kina. Att en sån här idé kommer från Kina från början är ju inte särskilt förvånande men varfölr vill vi ge Kina möjligheten att påverka hela den internationella politiken på ett sånt här sätt? Tack vare FN har nu Q6/17 blivit en politisk fråga för hela världen och tyvärr verkar det ju som att det finns fler länder än Kina som anser att medborgare inte ska kunna vara anonyma på Internet.

Varför har hela världen blivit som galen efter allt mer frihetsberövande och kränkande lagar och vad är det för fel på våra makthavare?

Andra bloggar om: ACTA, Integritet, Internet, Q6/17

Piratpaus

Nu har jag inte skrivit något om fildelning eller piratrörelsen eller Pirate Bay-rättegången på några veckor. Jag har mina perioder när det gäller mitt politiska engagemang. Ibland måste man koppla bort det för att få lite distans. Jag hade en sådan period precis innan Pirate Bay-rättegången satte igång. Efter Danowsky’s och Ponténs otrevliga bemötande gentemot Roger Wallis under hans vittnesmål, kände jag återigen att det började krypa i mig och jag tog då ännu en paus från allt relaterat till politiken och nu skäms jag lite, för jag har fortfarande inte lyssnat på slutpläderingarna från rättegången.

Men sedan gick IPRED-lagen igenom. Även det gjorde att jag blev så trött på allt vad politiskt engagemang hette. Det känns som att allt ändå bara går åt fel håll och med ACTA i antågande så känns det inte som att det kommer att bli bättre heller. Det var helt enkelt dags att sluta vara arg ett tag och samla ny energi genom att göra något helt annat. Jag gläds dock åt att Piratpartiet och Ung Pirat växer och frodas. Det är jätteroligt! Och jag ska försöka visa trynet på nästa piratfika i Göteborg.

Jag är nog inte ännu redo att bli arg igen över upphovsrättsindustrins alla dumma företaganden och politikerna som bara dansar efter branschens visselpipor, men jag vill i alla fall tipsa om att Emma med Opassande idag har skrivit ett litet inlägg om att vara anonym på nätet, hur det funkar och kort om vilka olika tjänster som finns. Den som är riktigt intresserad av detta bör också läsa igenom kommentarerna eftersom det finns en hel del att hämta även där.

Jag har ju provat RELAKKS lite grann och efter att ha testat det lite av och till och även passat på att lägga lite press på VPN-anslutningen, så är jag halvnöjd. Om jag låter min bittorrentklient att tillåta obegränsad upp- och nerladdningshastighet, så dör anslutningen inom en minut efter att jag börjat ladda hem något. Det är inte jättebra. Visst, jag kan absolut begränsa upp- och nerladdningshastigheten, men då kommer det ta längre tid att ladda hem det jag vill få hem. Jag får helt enkelt prova något annat.

IPRED-lagen börjar gälla den 1:e april, ironiskt nog då hela lagen faktiskt är ett skämt, vi är många som tror att den inte kommer att göra någon vidare skillnad. Jag håller dock med bl a Emma om att man som Internet-användare inte ska behöva använda sig av anonymititstjänster för att få ha sin Internet-trafik ifred från utomstående. Det är lagarna det är fel på.

Andra bloggar om: Anonymitetstjänster, Fildelning, IPRED, Piratpartiet, Pirate Bay-rättegången, Relakks