En svekfull regering och riksdag

Ja, så var det gjort. Riksdagen har gått till beslut och det var väl inte helt oväntat att det blev ett ja.

Jag är grymt besviken på vårt lands regering och riksdag som kan låta ett haffsverk och kompromissförslag som FRA-lagen gå igenom med vad som kan jämföras med en arrogant axelryckning. Det finns tydligen gott om folk i våran regering som tycker att det är helt ok att en lag av den här typen kan klubbas igenom så fort det bara går och med så lite eftertanke som möjligt. Jag hoppas att dom som röstade ja på det här lagförslaget är tillräckligt pålästa på vad som nu gäller och att dom inte inbillar sig att dom själva inte kommer att drabbas på ett eller annat sätt.

En sak är säker: Alliansen får aldrig någonsin min röst i ett riksdagsval.

Upprörd

Jag har inte skrivit någonting om politik på min blogg på väldigt länge nu. Jag har i flera veckors tid ämnat skriva om FRA-lagen, den lag som ger Försvarets Radioanstalt lagligt stöd att avlyssna all telefon- och Internet-trafik som korsar Sveriges gränser, och som riksdagen under dagen ska ta ställning till.

FRA’s jätteöron fungerar på detta sätt och enligt dom själva sparas inget av det material som inte fastnar i deras “jättefilter”. Dom säger själva att syftet inte är att avlyssna alla svenska medborgare utan endast den trafik som korsar gränserna, vilket numera är nästan all Internet-trafik, även inom Sverige eftersom många Internet-operatörer, webbhotell och blogghotell idag förlägger en stor del av sina servrar till andra länder. Vidare måste faktiskt alla avlyssnas vid en given tidpunkt för att FRA med hjälp av sina sökparametrar ska kunna hitta just den trafik som dom anser vara farlig.

FRA arbetar på uppdrag av regeringen och säger sig alltså inte ha något eget intresse i det som avlyssnas. Det man kan vara skeptisk till här är vilka som i framtiden får utnyttja denna myndighet för avlyssning i ett visst syfte. Vi har redan sett hur musik- och filmindustrin får gräddfil efter gräddfil i form av rättigheter som på olika sätt innefattar personuppgifter. Eftersom regeringen verkar så pigg på att bistå dessa industrier på olika sätt, istället för att en gång för alla uppmana dom att själva ändra sina uråldriga affärsmodeller så att dom passar i ett modernt samhälle, ser man genast skräckscenariot framför sig. Resten får ni tänka ut själva. Jag tror inte att detta behöver en mer ingående beskrivning.

Jag är upprörd. Det är sällan jag engagerar mig så här mycket i en politisk fråga. Generellt sett tycker jag att politik är tråkigt och mossigt men det här är bara så fel det kan bli. Imorse, när jag var på gymmet, hörde jag på nyheterna att förslaget i sista stund stoppats och gått till återremiss – till ikväll! Det finns så många problem med detta förfarande att jag knappt vet var jag ska börja. Första gången lagen skulle klubbas igenom i riksdagen hade vi en sosseregering. Förslaget röstades dock ner men sedan Alliansen fått makten har förslagets gjorts om och inte till det bättre. Nu denna andra gång har man inte valt att verkligen arbeta fram ett bra förslag utan gett vika för trycket i sista minuten och ska nu under dagen arbeta fram ett nytt, något ändrat förslag som bl.a. ska innehålla paragrafer för att öka integritetsskyddet för den inskilde individen. Riksdagen ämnar godkänna förslaget redan ikväll.

Detta är inget annat än en dålig kompromiss, en nödlösning för att blidka opposition, journalister och befolkning samt rädda facet på regeringen. Bara det faktum att förslaget gått till remiss igen tyder ju på hur dåligt det varit från början och på hur stor osäkerheten är i hela riksdagen huruvida detta verkligen är rimligt.

Varför har dom så bråttom med att rösta igenom det här förslaget? Vad är det som brinner så i buskarna? Varför är det så svårt att låta förslaget gå på remiss igen, under en längre period, för att verkligen säkerställa skyddet av integriteten och noggrant analysera eventuella konskvenser av en lag som så drastiskt inskränker på befolkningen och som dessutom knappast fyller så stor funktion som FRA själva vill ge sken av eftersom det inte funnits något aktivt hot mot Sverige på över 30 år?

Utöver detta så är det skrämmande hur lite de riksdagsledamöter som ska rösta om det här förslaget, verkar förstå om hur tekniken faktiskt fungerar. Jag tror inte dom själva är medvetna om hur mycket information det faktiskt handlar om och på vilka sätt detta kommer att påverka samhället i längden. Vad är det egentligen för mening med att bekämpa terrorism om vi hela tiden måste göra avkall på våra medborgeliga rättigheter? Genom att införa såna här lagar erkänner vi oss redan besegrade av terrorn. Det här är precis vad dom vill. Dom avskyr ju våra öppna samhällen och vårt fria levnadssätt.

Jag anser inte att det är fel att stävja terrorbrott, absolut inte. Men jag tror inte att massiv avlyssning är rätt väg att gå. Att enbart förhindra terrorbrott med hjälp av avlyssning räcker inte, det är väldigt kortsiktligt. Jag tror att man måste hitta källan till varför terrorism överhuvudtaget finns och avlyssning känns inte som det rätta verktyget till det. Och ska avlyssning ske så måste det finnas rimliga skäl i en viss situation.

Det jag personligen tror kommer att hända om den här lagen klubbas igenom är att efterfrågan på säker och avlyssningsfria sätt att kommunicera kommer att öka lavinartat. Det finns många verksamheter så som företag, banker och för att inte tala om människor som av olika orsaker försöker gömma sig för myndigheter, som oavsett FRA’s löften om integritetsskydd aldrig kommer att känna sig helt säkra från insyn av sina kommunikationskanaler.

Detta kan bara inte vara rätt…

Piratpartiet – ett olagligt parti?

Alldeles nyss skrev jag in adressen www.piratpartiet.org i webbläsaren på arbetsdatorn för att läsa det senaste nyheterna om de senaste skandalerna om hur vår kära nöjesindustri försöker ta över världen med hjälp av Perssons lilla gullegris Thomas Bodström. Döm om miin förvåning när jag möttes av ett meddelande från min arbetsgivares IT-strategiska enhet med texten “Den webbsida du försöker komma till är blockerad.”. När blev det enligt min arbetsgivares, en stor och tung organisation i Västsverige, regelverk förbjudet att besöka enskilda partiers hemsidor? Jag såg då inget om det när jag läste och skrev under att jag godkänner och samtycker till organisationens regelverk för Internetanvändning då jag anställdes.

Har de IT-ansvariga på det här bygget så dåligt kunnande i svensk lag att de inte ens kan skilja på vad som är brott mot upphovsrätten och vad som är lagligt enligt yttrandefriheten/tryckfriheten? Piratpartiet (www.piratpartiet.se) må vara en nål i ögat på nöjesindustrin p.g.a. sitt nytänkande gällande upphovsrätt samt det faktum att partiet numera har nästan 8000 medlemmar, men vilket sorts hot utgör partiet egentligen mot offentliga organisationer som min abetsgivare och dess anställda? På Piratpartiets webb kan man som besökare enbart läsa, diskutera, köpa piratkläder, och bli medlem i partiet. Där finns inget upphovsrättskyddat material att ladda ner (annat än material som enbart är intressant för partimedlemmar och övriga som stöder politiken) och inte särskilt många lagar att bryta mot. Detsamma gäller för Piratbyrån (www.piratbyran.org) som varit blockerat betydligt längre på det här nätverket. Organisationens webbplats länkar visserligen till torrenttrackern The Pirate Bay (thepiratebay.org) men har i övrigt ingenting med piratbukten att göra.

Jag tycker att det är märkligt och patetiskt att beslutsfattare inte verkar vara kompetenta nog att kunna se skillnad på organiserat partipolitiskt arbete och en verksamhet, vilken beslutsfattarna själva inte känner till och därmed är rädda för, som exempelvis nerladdning via bittorrent. Det första är än så länge lagligt i det här landet (oavsett vad Thomas Bodström tycker) medan det andra exemplet kanske kan betraktas som mer ljusskyggt och kanske inte något som man borde sysselsätta sig med på arbetstid.

Men i vilket fall som helst är det föga förvånande att beslutsfattarna i den här organisationen mer än gärna vill försöka styra vad de anställda inom organisationen bör läsa och tycka. Vi har ju trots allt en sosseregering. Hur som helst undrar jag om det inte hade varit bättre av min arbetsgivares IT-strategiska enhet att blockera Aftonbladet och Expressen också med tanke på hur mycket skit det skrivs på deras webbplatser. Skit som i 9 fall av 10 är direkta osanningar och önsketänkande från Aftonbladet och Expressens intäcktskåta rubriksättare… Ops, sa jag det högt?

Mer om fildelning

Idag är det ganska exakt två veckor sedan polisen raidade serverhallen där bl.a. The Pirate Bay har sina servrar. Sedan dess har fildelningsdebatten verkligen tagit fart både i media men även rent politiskt. Flera partier början nu ändra sin inställning till den nya upphovsrättslagen och justitieminister Thomas Bodström kan även han tänka sig att ändra lagen.

Dock faller inte hans förslag mig med flera i smaken. Bodström vill genom en avgift för bredbandsuppkoppling försöka uppnå det som han tror är det huvudsakliga problemet, d.v.s. att upphovsmännen inte får betalt för sina verk. Han tror att problemet med fildelning löser sig av sig självt bara upphovsmännen får betalt. Jag personligen tror att herr Bodström missat hela poängen varför folk överhuvudtaget fildelar. Det handlar inte enbart om att nöjesindustrin tar för mycket betalt för de medelmåttiga produkter som branschen spottar ut, utan även om att fildelningen är så extremt lätttillgänglig. Om nöjesindustrin hade varit bättre på att lyssna på sina konsumenter och öppnat sina sinnen för nya distributionskanaler för tja, säg 8-10 år sedan, så hade den illagala fildelningen inte varit alls så omfattande som den är idag. Jag har tjatat om det här på min blogg förut och kan nog fortsätta med det ett bra tag till utan att det egentligen förändrar så mycket men man upphör aldrig att förvånas över varför nöjesindustrin gör det så svårt för sig själva.

Precis som krönikören i Expressen skriver i denna artikel är en avgift för bredband en näst intill befängd idé. Det är inte statens sak att lösa nöjesindustrins problem. Det får dom faktiskt göra själva. Deras häxjakt på fildelare kommer förr eller senare bli deras egna grav. Att bedriva organisationer som APB, MPAA och IFPI lär kosta enorma summor och man kan verkligen fråga sig hur branschfolket tänkt när dom startade upp dessa organisationer. Oavsett hur många fildelare som stäms kan det ju inte gå med plus.

Och artisterna då? Var står dom i denna cirkus? Det har varit väldigt tyst från artisternas sida under en tid, iaf vad jag själv upplevt. För ett tag sedan gick Petter ut i pressen och ansåg att fildelare borde avrättas. Ett väldigt intressant uttalande från en person som uppenbarligen inte ens vet vad han talar om eftersom fildelning i sig inte är olagligt. Det uttalande han gör i denna artikel på IDG skulle i praktiken kunna omfatta alla som regelbundet använder Internet på ett eller annat sätt. Petter insåg tydligen sitt misstag och ångrade sig efteråt. Dock får man intrycket av att många artister säkert fått en väldigt sned bild av Internet som distributionskanal, vilket säkert beror på skivbolagens negativa och konservativa inställning. Jag begriper inte varför artister som är ansluta till bolag som exempelvis Sony BMG, ett bolag som inte drar sig för att lägga in program på musik-CD-skivor som installerar rootkit på folks datorer och som därefter öppnar hål i operativsystemet, låter sina bolag hållas. Sådan verksamhet är ju direkt skadlig för artisterna själva så varför säger ingen ifrån? Eller är artisterna så osäkra på sig själva och sin ställning att dom tror att dom inte klarar sig utan de stora bolagen? Det tror jag att dom mycket väl skulle göra, bara dom anammar lite nytänkande. Nöjesindustrins distributionssätt är gamla och näst intill omoderna och kommer säkerligen inom några år att vara helt värdelösa i konkurrensen med fildelning och marknadsföring på nätet.

En annan person som inte heller har koll på någonting vad gäller fildelning är Bert Karlsson. Häromdagen gick den före detta partiledaren för Ny Demokrati ut i Aftonbladet och gav sin bild av fildelningsproblemet. Enligt Bert är fildelare högerextrema aktivister som “köper” ungdomars förtroende genom att erbjuda dom gratis film och musik via The Pirate Bay. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta av sånt här struntprat. Om det här är vad nöjesindustrin tror om dagens ungdom så är det nog värre ställt med nöjesindustrin än vad jag någonsin trodde kunde vara möjligt.

Edit: I Richard Falkvinges måndagsmail denna vecka till samtliga medlemmar i Piratpartiet (ja, jag har gått med där), finns denna post där bloggen Yastory bemöter Berts korkade artikel i Aftonbladet. Även Marcus Kaarto och Rasmus Fleischer, redaktörer för Piratbyråns bok Copy me, har i Aftonbladet fått chansen att ge Bert svar på tal.

Bodström

Jag sitter just nu och lyssnar på 14-nyheterna på Ekot. Det verkar som om stackars Bodström har blivit lite upprörd. Han tilbakavisar också anklagelserna om att han skulle ha varit inblandad i tillslaget mot The Pirate Bay i onsdags och bedyrar att han aldrig skulle göra något sådant. Som sista slutkläm säger karln att han inte ens vet vad tillslaget mot TPB innebär! Ursäkta? Justitieministern vet inte vad ett polistillslag mot en misstänkt fildelningssite innebär? Har allt som stått i medierna helt undgått honom under de två senaste dygnen eller går han ständigt runt med skygglappar så att han ska slippa se och höra allt han ställer till med p.g.a. sina framlobbade lagar?

Det första kan jag köpa, d.v.s. att Bodström kanske inte hade något att göra med tillslaget trots allt. Men att han inte skulle veta vad razzian mot TPB innebar rent praktiskt låter ju underligt. Han ska visserligen inte lägga sig i enskilda fall…men vad är det han inte förstår egentligen?

Bodström har ju inte direkt varit en favorit i svensk politik under det senaste året. Han har ju lyckats ganska bra med att göra sig osams med de flesta unga väljare i det här landet. Ingen vidare bra strategi inför valet, kan man tycka… Så efter all kritik han fått p.g.a. den nya upphovsrättslagen så kanske det inte borde komma som en överraskning för honom att han utpekas som skurken när en av världens största torrent-trackers (som råkar vara svensk) raidas. Eller?