The day after D-day

Så där ja, då har man då äntligen fått komma på sin första intervju i livet. Var inte alls så farligt som jag hade trott. Det var faktiskt riktigt trevligt och roligt. Tjejen på bemanningsföretaget som intervjuade mig var dessutom en f.d Skövde-student så vi upptäckte ganska snart att vi hade en del gemensamma erfarenheter av både högskolan, kurserna, lärarna och Skövde rent generellt. Intervjun som sådan gick mest ut på att en profil skulle göras, och inte för att kontrollera om jag passade för en specifikt jobb som jag först hade trott. Profilen används sedan för att matcha rätt jobb med rätt person. Bemanningsföretaget hör sedan av sig när de har ett jobb som passar mig och då får jag komma på fler intervjuer. Så nu sitter jag här och hoppas att dom ska hitta nåt som passar mig så snart som möjligt så att man kan komma igång och jobba och få mera arbetslivserfarenhet och lite lön.

Börjar se enormt fram emot att flytta till Göteborg men det hade ju varit rätt skönt om det här med jobb och sånt hade ordnat sig något så när innan dess. Även om det är väldigt kul att jobba på syncentralen så är det samtidigt väldigt jobbigt att behöva oroa sig för ekonomin. Särskilt nu när det lackar mot jul. Gud, ge mig flyt!

Neh.. dax att göra lite nytta, tror jag.

En framtida Göteborgare

För bara någon timme sedan så blev jag uppringd av min kompis i Göteborg som just nu bor i den lägenhet som jag från och med den första februari 2006 kommer att få hyra i andra hand. Jag sa upp min lägenhet i Skövde den sista oktober då jag inte riktigt visste vad bostadsbolaget i GBG skulle ha att säga om mitt och min kompis hyresavtal. Vid den tidpunkten hade jag att välja mellan:

1) att hoppas på att bostadsföretaget inom en tidsperiod av tre månader skulle hinna fatta beslut, och om beslutet då skulle bli negativt att vi skulle hinna bestrida detsamma med goda argument för att min kompis behöver hyra ut samt för mig att få flytta in, samt det faktum att risken fanns att jag skulle kunna bli bostadslös om det hela ändå inte löste sig

2) att få betala dubbel hyra under den tid som bostadsbolaget behöver fundera över saken, vilket ingen då visste hur lång tid det skulle behöva ta. Om man har i åtanke hur äckligt fattig jag just nu är så valde jag alternativ 1, vilket ju tydligen visade sig vara det rätta alternativet att välja.

Nu har dock bostadsföretaget bestämt sig för att allt är i sin ordning vilket kommer att innebära att jag i början på nästa år stolt kommer att kunna titulera mig som “göteborgare”.

Intervju

När jag idag satt på bussen på väg hem från jobbet så ringde en tjej från ett IT-företag i Göteborg, på vilket jag sökt ett jobb som IT-support. Hon frågade om jag ville komma intervju eller komma till dom och “prata lite” som hon uttryckte det. Detta är första gången, sedan någon gång i somras då jag började söka jobb, som någon av de ställen där jag sökt jobb faktiskt ens ringt mig och erbjudit mig en intervju. Att dom ringer mig av alla ansökningar dom måste fått in är ju helfestligt! Jag har dock bestämt mig för att inte försöka tänka för mycket på det här för då kommer jag bara att gå hoppas på för mycket och bli redigt besviken om det skulle skita sig. Här gäller det att hålla huvudet kallt och verka allt för desperat. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det skulle vara att få ett fast jobb med tanke på min för tillfälltet ruttna ekonomiska situation. Och att dessutom få jobba med något som man nästan utbildat sig för och som man intresserar och brinner mycket för är ju helt underbart.

Men som sagt, inte ta ut något i förskott. Dom intervjuar säkert flera personer som kanske är mycket mer kompetenta än jag. Men som en kompis i Skövde just sa till mig så måste jag, oavsett om jag får jobbet eller inte, just nu intala mig att jag är BÄST!

Mors!