Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

http://bloggar.se/om/telia http://bloggar.se/om/fra

http://bloggar.se/om/politik http://bloggar.se/om/samh%E4lle

Andra bloggar till deltar i detta utrop:

Annarkia, Scaber Nestor, Sossar mot Storebror, Den Nya Medborgarrättsrörelsen, Archangel, Darkangel och Mumma, Signerat Kjellberg, Den digitala parkbänken, Sagor från livbåten, Piratpartisten, Thorlin, Bloggvärldsbloggen, Aspiebloggen, Farmor Gun, Pesptraktelser, Humblebee.net, JensO, Beelzebjörn, Röd Libertarian, Calandrella, ProjO, Christian Engström, Webhackande, Liberal & Långsint,Osmidigt, Solid Block of Ise, Johan Ronström, Personlig Utveckling?, Bandhunden Skäller, Infallsvinkel, Hearts of Joy, Primarys Blog, Alliansupproret, Integritet & frihet, Tieowbeijas, The Pheleroxian Blog, Mattias Bjärnemalm, Skivad Lime, OlofB, OlofB, OlofB, Enligt min Humla, Daniel och de små tomtarna, hannes2peer, Beelzebjörn.

Andra bloggar om: FRA, Massavlyssning,  Telia, Öppna blogginlägg

En intressant dag på Chalmers

Idag lyckades jag komma iväg lite tidigare från jobbet. Har börjat åtta två dagar i rad. “Det är väl inget konstigt?”, tänker du säkert men så som jag vänt på dygnet den här helgen så tar det ett par arbetsdagar innan man är människa igen och då är det rätt så jobbigt att gå upp kl. 6…

Men nu är det dags för lite nya bloggtag. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om helgen som gått och som varit både den intressantasta och roligaste på rätt länge. I lördags begav jag mig (ensam, eftersom A inte orkade gå upp) till Chalmers för att delta på seminariet om övervakningssamhället, fildelning och aggressiv upphovsrätt. Den inledande föreläsningen hölls av Johan Söderberg som föreläste om övervakningssamhället som fenomen och koncept. Jag minns väldigt lite av vad Johan sa men vad jag minns tydigt var att han poängterade en sak som är helt självklar men som jag inte riktigt tänkt på förut, just gällande fildelningsfrågan. Det är att vilka stora förändringar som än sker i ett samhälle, exempelvis lagförändringar, så sker arbetet med att driva igenom en sådan förändring för det mesta på båda sidor om lagen. Alltså, lagen måste brytas i någon mening för att samhället ska fortsätta att vidareutvecklas.  Söderberg menade på att det är just det som sker nu. Fildelare bryter mot lagen om upphovsrätt men kommer sannolikt också att förändra den tack vare det.

Efter Söderberg tog Christoffer Kullenberg över mikrofonen och pratade mer om övervakning men fokuserade på vilka myndigheter det är som övervakat oss under årens lopp. Jag minns om möjligt ännu mindre från den föreläsningen. Jag satt faktiskt och svor över mig själv att jag inte lånade med mig ett digitalt fickminne från jobbet så att jag kunnat göra röstanteckningar. Hur som helst så finns ljudupptagningar från seminariet här för den som vill lyssna.

Christian Engström (PP) berättade om IPRED, vilket tog den mesta tiden av hans föreläsning. Som han själv uttryckte det så återstod bara några få minuter att prata om ACTA, vilket var ganska lagom eftersom det inte finns så mycket att säga om ACTA. Förhandlingarna sker ju hemlighet och det finns än så länge ingen som trätt fram med det totala innehållet i detalj.

Efter Christians föreläsning var det lunch. Jag satt tillsammas med Kalle Wedin, Erik Josefsson (som jag inte visste vem han var just då) samt några andra trevliga personer som jag tyvärr inte vet namnen på.

Efter lunchen tog då Erik Josefsson vid och det gick upp för mig vilken cool person han är. Han har bland annat varit med och lobbat mot mjukvarupatent i Bryssel då hans och många andras arbete lyckades genom att “Direktivet om datorrelaterade uppfinningar” förkastades av EU-parlamentet. Han har också varit med om att driva igenom ändring 166 i Telekom-paketet (återkommer till detta i ett senare inlägg). Cool snubbe, helt enkelt!

Seminariet avslutades med en diskussion med temat “Men hur ska de få betalt då?” mellan Christian Engström och Mikael von Knorring samt en paneldebatt inför valet till EU-parlamentet där Erik Josefsson (V), Anders Dahlberg (C), Lilith Svensson (KD), Max Andersson (MP) och Christian Engström (PP) deltog och som alla kandiderar till EU-parlamentet. I diskussionen mellan Christian Engström och Mikael von Knorroing blev det inte särskilt mycket meningskiljaktigheter eftersom både Mikael och Christian i grund och botten tycker samma sak, likaså de flesta av åhörarna. Men det kom ändå upp en del intressanta saker. Mikael pratade bl a om idén om ett digitalt bibliotek som skulle kunna fungera på liknande sätt som våra nuvarande bibliotek fast digitala böcker istället för pappersböcker och en webbsida istället för en bibliotekslokal.

Paneldebatten var bra men jag hade gärna velat få veta mer om vad de olika kandidaterna tänkt göra för att öka skyddet för den personliga integriteten och användares rättigheter på nätet, om de skulle komma med i EU-parlamentet. ACTA kom på tal men man gick tyvärr inte in så mycket på det.

Nedan följer några bilder från seminariet. Jag ber om ursäkt för den relativt taskiga skärpan. Det var ganska mörkt framme vid podiet och jag har ju ingen extern blixt ännu…

Andra bloggar om: Agressiv upphovsrätt, EU-parlamentet, Fildelning, Internet, Paneldebatt, Personlig integritet, Val,   Övervakning, Övervakningssamhället

De närmaste dagarna…

…händer en del saker som kan vara av intresse för den som engagerar sig i fildelningspolitiken och övervakningssamhället. Imorgon är det den 17:e april och också dagen då de åtalade i Pirate Bay-målet får sina domar.

Egentligen är inte tingsrättens domslut särskilt intressant, då sista ordet är långt ifrån sagt. Den ena parten kommer med största sannolikhet att överklaga, oavsett domslut och denna rättegång kommer inte att vara över imorgon. Pirate Bay har kallat till digital presskonferens imorgon kl. 13. Adressen för konfererensen kommer att publiceras på Pirate Bays webbplats några minuter innan ett. De åtalade kommer under konferensen att delge besökarna domen samt sina egna tankar och reflektioner kring den.

Via Piratpartiets nyhetsbrev har jag noterat att det på lördag är en temadag med föreläsningar och diskussioner på Chalmers. Temadagen kommer att fokuseras på övervakningssamhället och agressiv upphovsrätt så för alla som tycker det ena eller det andra eller inte bestämt sig, kan gå dit och lyssna. Inträdet är gratis och det kommer enligt Piratpartiets Kalle Wedin att vara skyltat från Chalmers tvärgata så att även de som inte är hemma på Chalmersområdet ska kunna hitta till rätt ställe. Jag skulle gå vilse där på mindre än fem minuter…och då har jag ändå varit där ett tiotal gånger…vilket i och för sig är långt ifrån tillräckligt.

Mer exakt är platsen för föreläsningarna sal HB1 på Hörsalsvägen. Föreläsningarna sätter igång vid 11:30 och slutar ca 17:45.

Nedan följer lördagens program:

11:30 – 12:15 Övervakningssamhället
Johan Söderberg

Om hur informationssamhället och övervakningssamhället växer fram, varför och hur de interagerar, samt hur de påverkar oss människor. Kontroll och spontan ordning i ett digitalt samhälle.

12:30 – 13:00 Myndigheterna som övervakar oss
Christopher Kullenberg

Om metoder att övervaka människor, vilka myndigheter som utför övervakningen, de övervakningslagar som redan har stiftats samt de som kan komma att stiftas inom en snar framtid. Vad görs med den information som samlas in? Samt, inte minst, aktivism mot övervakning.

13:15 – 14:00 Upphovsrättsindustrin
Christian Engström

Om upphovsrätt och de lagar som redan har och kan komma att stiftas för att förhindra intrång i immaterialrätt. IPRED1 som nyligen trädde i kraft, IPRED2 som hotar med fängelsestraff för fildelning och de hemliga ACTA-förhandlingarna. Vad har upphovsrätten för plats i ett informationssamhälle?

14:00 – 15:00 Lunchpause

15:00 – 15:45 Vad är på gång i riksdagen och EU?
Erik Josefsson

FRA och IPRED är inte de enda kontroversiella lagarna på det här området. Vad innebär förslag som IPRED 2, ACTA och Telekompaketet? Vad händer med dem i EU, hur påverkas Sverige och hur agerar egentligen våra politiker? En dagsfärsk rapport direkt från korridorerna i Bryssel.

16:00 – 16:45 “Men hur ska de få betalt då?”
Christian Engström och Mikael von Knorring

Hur ska artister, filmskapare, författare m.fl. kunna försörja sig när deras verk sprids allt mer på Internet. Vad finns det för alternativ till att sälja kultur som vilka varor som helst? Vem ska få betalt och hur mycket? Vem ska betala? Och behöver ekonomisk ersättning verkligen kopplas ihop med spridningen av verket?

17:00 – 17:45 Debatt inför EU-parlamentsvalet

Vad vill partierna och deras kandidater göra i EU-parlamentet inom områdena övervakning, fildelning och upphovsrätt? Och vad har de gjort hittills?

Samtliga riksdagspartier samt Piratpartiet är inbjudna till debatten.

Andra bloggar om: Fildelning, Integritet, Internet, The Pirate Bay, Upphovsrätt, Piratpartiet, Övervakning, Övervakningssamhället

Funderingar kring det ena och det andra

Nu har jag återigen legat på latsidan med att blogga om de politiska frågor som intresserar mig mest nämligen personlig integritet, fildelning och övervakningssamhället.

Om sanningen ska fram, vilket den nog ska, så har jag faktiskt varit lite osäker på mitt eget ställningstagande kring vissa frågor de senaste veckorna, speciellt när det gäller fildelningsfrågan. Jag förespråkar fildelning, alltså själva fenomenet. Jag tycker att det ska vara lagligt att digitalt dela med sig av kultur till sina vänner. Samtidigt är jag inte så säker på att jag stöder fri fildelning i den omfattning som fenomenet i sig har nått. Jag är ju egentligen av uppfattningen att folk som skapat något ska kunna leva på det de gör. Jag tror inte heller på att upphovsrätten ska avskaffas, däremot att den bör omformas för att bättre passa in i det samhälle vi lever i. Men då uppstår frågan: hur ska upphovsrätten se ut så att både producenter och konsumenter blir nöjda?

Jag tror inte att det enkla svaret på den frågan skulle vara att fildelning i privat syfte bara borde vara lagligt. Även om jag tror att fildelning i väldigt många fall är gynnsamt för utövare av kultur, så undrar jag samtidigt hur kulturvärlden kommer att påverkas av 20 års illegal fildelning ifall den breder ut sig på samma sätt som den gjort hittills. Jag vill gärna tro att kulturvärlden skulle blomstra och frodas men jag är inte så säker på att det skulle bli så. Vad jag däremot är relativt säker på är att fildelningen gjort att fler människor konsumerar mer kultur, vare sig de betalar för den eller inte. Och det är något som vi måste ta till vara. Det ska vara lätt, prisvärt och ofarligt att konsumera kultur. Med “lätt” menar jag att konsumtionen inte ska behöva påverkas av faktorer som kopieringsskydd som gör att konsumenter inte kan avnjuta något de köpt på ett sätt som passar dem. Med “prisvärt” anser jag att priser på biljetter, skivor, filmer, programvaror med mera först och främst måste anpassas till den del av världen där de ska säljas. Som producent av olika typer av underhållning kanske man inte kan förvänta sig att konsumenter ska betala samma pris för underhållning i Afrika och Asien som vi gör här i västvärlden. I alla fall inte om man vill sälja så mycket som möjligt. Tar man till sig att det är förhåller sig så, kanske även försäljningen av illegalt piratkopierad underhållning kan minska med rätt prissättning på original, i förhållande till ett lands ekonomi.

Och “ofarligt”, vad menar jag med det? Jo, att man som konsument inte ska behöva bekrakta rättighetshavare som en privatpolis. Som konsument ska man inte tvingas att konsumera och man ska som konsument inte behöva vara orolig för att kanske bli stämd, bortkopplad från Internet eller till och med satt i fängelse av dem vars försörjning och, i väldigt många fall, extravaganta livstil man faktiskt bidrar till. Med “ofarligt” menar jag så klart också att de nedladdningstjänster som än så länge finns, och de som förhoppningsvis kommer att finnas, inte ska vara mer riskfyllda att använda än att handla i vilken etablerad butik som helst som tillämpar kortbetalning (eller vad det nu kan röra sig om för typ av betalning).

Vad jag tycker är mest sorgligt med hela fildelningsdebatten är att det fokuseras alldeles för mycket på fildelningen i sig och även för mycket på nuet. Upphovsrättslobbyn ser bara det de har framför sig; en ung generation som tagit distributionen av underhållning till en för lobbyn okontrollerbar form. Lobbyn, som utgår ifrån att folk följer lagar hur dumma de än kan verka, rusar framåt i full fart, med regering, riksdag och EU som uppbackning, och driver igenom lag efter lag efter lag efter lag (datalagringslagen, FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA) för att förbjuda bort ett helt beteende och för att i största möjliga mån kunna kontrollera vad konsumenterna har för sig. Det sorgliga i detta är att dessa lagar egentligen bara är tillfälliga åtgärder, inga långsiktiga lösningar. Man ser bara till nuet, inte till hur man vill att samhället ska se ut i framtiden.

För om vi frågar oss; ur ett större perspektiv, är verkligen upphovsrätten så mycket viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet? När blev den det? Och varför är den det? Och varför är upphovsrätten i sig själv så omöjlig att ändra och utveckla?

Och är rädslan för terrorism verkligen så påtaglig hos oss att ALLA måste övervakas ALLTID? Vad är friheten egentligen värd om vi inte vågar leva utan ständig övervakning?

Hur jag än vänder och vrider på argument, fakta, moral, funderingar och till och med mig själv, så kommer jag hela tiden fram till samma svar på båda frågorna. Nej. Upphovsrätten kan inte vara viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet eller rättssäkerhet. Innebörden av dessa begrepp är det pris vi betalar för att få upphovsrätten ska kunna vara kvar i exakt den form som den har nu. Världen förändras och utvecklas, men upphovsrätten består. Är upphovsrätten verkligen helt optimal så som den är nu? Och vad ska vi egentligen ha upphovsrätten till om de andra begreppen inte finns?

Och nej, rädslan är inte påtaglig. Vi vet att terrorismen finns, vi vet namnen på många av de som utfört terrordåd, vi vet att träningsläger existerar och vi vet att vapen existerar. Men är vi verkligen så rädda? För mig personligen är rädslan för terrorism bara en illusion. Det kan bero på att jag själv aldrig upplevt ett terrordåd men jag kan ändå snabbt räkna upp fem saker som skrämmer mig mer eftersom det är saker som finns sker i vardagen men som ändå inte hindrar mig från att gå utanför dörren varje dag: bilolyckor, cancer, matförgiftning, flygplanskrascher, skidolyckor…

Hur högt man än värderar upphovsrätten så tror inte jag att någon innerst inne vill ha den typ av samhälle som håller på att växa fram. Har upphovsrätten blivit det moderna samhällets absolut viktigaste rättighet? Eller är den redan det?

Andra bloggar om: ACTA, Internet, IPRED, Personlig integritet, Upphovsrätt, Övervakningssamhället

Tänk efter en gång till!

Idag är jag arg. Riktigt arg. Om en vecka från idag kommer troligen en ny polisiär verksamhet att skapas i Sverige. Allting tyder på att IPRED-lagen kommer att klubbas igenom i riksdagen nästa onsdag och tyvärr känns det som att frågan har skuggats en del av rättegången mot männen bakom The Pirate Bay. Det är nästan så att man känner en lukt av konspiration, precis som då omröstningen av FRA-lagen så lägligt hamnade mitt under pågågende Fotbolls-EM. Tillfälligheter? Jag vet inte. Jag börjar sluta att tro på sådana.

Jag inbillar mig inte att det hjälper men jag önskar att politikerna i riksdagen tänker till en gång till. Jag skulle också önska att de artister, skådespelare, författare och övriga som tror att IPRED-lagen kommer att göra någon som helst skillnad mot den illegala fildelningen, tänker till en gång till. Riktigt ordentligt den här gången. Ingen av de lagar som hittills genomförts, hur kontroversiella de än varit och oavsett land, har minskat den illegala fildelningen i den grad att man kan anse införandet av den typen av lagar som framgångsrikt. Fildelning går inte att förbjuda bort, den måste investeras bort. Av industrin själva.

Häromdagen skrev Björn Ullvéus en relativt trist krönika på Newsmill.se med rubriken “Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sg?”. Jag var nära att kommentera den artikeln där och då men lät bli. Nu kan jag inte låta bli men väljer att kommentera den i min blogg istället, men det lär ju inte Björn Ullveus läsa i alla fall. Jag tror han skiter i hur hans fans vill uppleva hans musik, utan att han bara utgår ifrån att det handlar om att få den gratis. Det är snarlikt med vad de flesta inom film- och musikindustrin verkar tro att fildelning handlar om. Samtidigt säger man att man “håller på” att utveckla nya nätbaserade tjänster och jag frågar mig fortfarande efter ca 10 års fildelning och industrins ursäkter som lytt “vi håller på”: var är dem och vad är det som tar så förbaskat lång tid?

Något som gjorde mig riktigt arg idag, just gällande industrins påstådda försök att utveckla fler lagliga nerladdningstjänster, var när IPFI’s Peter Danowsky, under sin sakframställan i rättegången mot The Pirate Bay, la skulden av bristen på lagliga alternativ på The Pirate Bay! Enligt honom är det The Pirate Bays fel att det finns så få lagliga alterntiv eftersom det ju inte går att konkurrera med gratis. Nu är det alltså The Pirate Bays fel att upphovsrättsindustrin är oförmögna att ändra på sig och tänka i nya banor.

Peter Danowsky; har du hål i huvudet? För någonstans måste det som skulle kunna definieras som intelligens eller sunt förnuft ha pyst ut! Att påstå att en tjänst, som kom i rättan tid och som råkar innebära att nerladdningar är gratis, skulle omintetgöra alla framtida försök på kommersiell försäljning av skivor och filmer på nätet, är patetiskt, rent felaktigt och mest av allt; ett desperat påstående från en desperat industi.

Om inte Nine Inch Nails hade varit en bra grupp som dessutom uppnått precis det som Danowsky hävdar vara omöjligt, så hade jag bett honom att köra upp Ghoasts I-V någonstans där solen inte skiner.

Ni håller ju på att förstöra samhället samtidigt som ni håller på att förstöra för er själva. Varför låter ni inte folk betala för sig via nerladdningstjänster? Vill ni inte att eran musik, era filmer och era spel och program ska leva vidare så länge det är möjligt? Inbillar ni er att Internet-åldern kommer att passera och att era gamla rostiga affärsmodeller kommer att överleva det? Jag kan helt enkelt inte förstå varför det ska vara så förbannat besvärligt för er att sluta vara korkade! För det är precis det som det här handlar om: en korkad industri som försöker leva kvar i en verklighet som inte längre finns!

Om ni politiker röster igenom IPRED så finns det ingen förlåtelse. Det kommer ni att inse vid valet till EU-parlamentet.

Andra bloggar om: FRA-lagen, Fildelning, IPRED-lagen, Upphovsrätt, The Pirate Bay, TPB-rättegången