En alldeles vanlig onsdag

Ska alldeles, alldeles strax gå ner i tvättstugan och fixa med tvätten. Tänkte bara att jag skulle skriva några rader först.

Denna onsdag har dock varit ganska vanlig så det finns egentligen inte så mycket att skriva om. Har ju varit slarvig med träningen den senaste tiden men den här veckan har det i alla fall blivit två besök till gymmet. Egentligen skulle det ha blivit tre men eftersom vi ska ut och åka tåg på fredag så blir det bökigt att ta med sig både packning och träningskläder till jobbet. Inte så fräscht att träningskläderna ligger kvar på jobbet över helgen heller.

I helgen blir det som sagt åka av. På fredag ska vi hem till mina föräldrar för att umgås med dem och med mina bröder + yngsta brors flickvän. Kanske blir det lite tårta också eftersom pappa fyller 60 imorgon. På lördag åker vi vidare till A’s familj i Varnhem där vi bland annat ska hämta några tomatplantor som A’s mamma drivit upp. Men vi ska så klart passa på att umgås där också. 🙂

Men redan imorgon blir det en tripp till Alingsås bara för kvällen för att fira pappa på fin restaurang. Vi har en dunderbra present till honom också men den kan jag ju inte avslöja här. Men det kommer bilder sen.

Vad det också kommer bilder på är Valborgsfirande och Chalmerskortegen. Har äntligen importerat bilderna till Lightroom och gått igenom dem, vilket tog en liten stund.

Nej, dags att ta hand om tvätten!

Andra bloggar om: 60-årsfirande, Alingsås, Chalmerskortegen, Födelsedagar, Träning, Valborg, Varnhem

En lång dag är över

Efter sammanlagt sex timmar i en visserligen bekväm men ack så trång Volvo och en inte allt för munter begravning så är man lite trött. Vi är fortfarande kvar hos mina föräldrar men tåget hem till Götet går om ungefär en timme.

I kyrkan under begravningsgudstjänsten satt jag och funderade lite på varför begravningar egentligen måste vara så sorgliga. I alla fall när det gäller personer som fått leva i nästan hundra år och dött på ett lugnt och stillsamt sätt. Det är ju så klart annorlunda när personer i ens närhet gått bort för tidigt och under tragiska förhållanden, men när någon går bort på grund av ålder, vad är egentligen mer naturligt?

Självklart berördes jag under gudtjänsten, precis som andra som var närvarande (A, mina bröder, min yngsta brors flickvän, min föräldrar, min farbror med fru, vuxna döttrar och deras barn) men jag tycker ändå att vissa begravningar kanske borde göras lite muntrare, eller i alla fall lättsammare. Nu är det väl visserligen de närmaste, i det här fallet min pappa och min farbror, som huvudsakligen varit med och bestämt hur det skulle vara. Kanske är det också så att min generation ser på det hela lite annorlunda än vad mina föräldrar och folk i deras ålder gör generellt. Den jobbigaste delen under begravningsgudtjänsten är ju alltid då alla ska ta ett sista farväl av den bortgågna, alltså då man radenligt går fram och lägger en blomma på kistan. Men jag tyckte nog att det var lite jobbigare att se min pappa och farbror göra det än att gå fram själv… De stod ju min farmor närmre än vad jag gjorde.

En trevlig sak i allt det sorgliga var ju så klart att få träffa kusinerna igen. Det brukar vara trevligt även om det börjar bli lite väl påtagligt att det bara skett under mindre muntra sammanhang den senaste tiden. Men pappa fyller ju 60 i vår så kanske tänker han sammanföra släkten till lite firande. Jag hoppas i alla fall på det.

Själv vet jag inte ännu hur jag skulle vilja att min begravningsceremoni (eller vad man nu ska kalla det) skulle vara. Jag vet inte ens om jag vill bli begravd eller kriminerad eller någonting relaterat till det. Men det känns inte som att det är dags att fundera på det riktigt än. Livet ska man ju inte ägna åt att planera sin död, i alla fall inte innan man fyllt 30. 😉

Andra bloggar om: Begravning, Bilresor, Familj, Släkt, Sorg

Längtar efter sömn

Som jag nog tidigare nämnt så är vi denna helg hemma mos mina föräldrar. A pluggar lite och umgås annars med min bror. Jag och mamma har ägnat dagen åt att baka julkakor och ett ganska avancerat saffransbröd som mamma hittat ett recept till. Det var avancerat eftersom att man inte skulle följa gamla invanda sätt att baka på, som att värma mjölk och smälta smör och så vidare. Nej, här skulle det vara fördeg och sen en andra deg och frukter och pensla med ägg två gånger och jäsa en timme och en massa andra konstigheter. Men det är ju lite kul att prova något annat än lussekatter som omväxling.

Hade även tänkt att prata lite med mamma om mina Kanadaplaner och så. Jag vill ju gärna att hon ska veta vad jag tänkt mig och att jag faktiskt har en någolunda vettig plan. Det tycker jag i alla fall själv. Men idag har vi varit ganska upptagna så jag har inte riktigt känt för att ta upp det till diskussion. Får försöka ta det imorgon. Jag har knappt ens tänkt på att det varit Luciadagen idag. Det är lätt att det blir så om ingen lussar för en eller om man inte lussar själv.

Min andra bror + svägerska M som var med till Model Lab härom dagen, kom hit lagom till middagen. Sen åt vi glass och spelade TP hela familjen men vi tröttnade efter någon timme eller så.

Nu är jag väldigt trött och ska egentligen bara skriva färdigt det här inlägget och sen fixa i ordning luftmadrassen som jag och A sover på. Mammas hund har fått valpar så hon sover med dom inne i gästrummet så därf ör får vi slagga på luftmadrass i TV-rummet. Inte jättebekvämt som en säng men det funkar. Längtar hem till min egen säng, men det gör jag alltid när vi inte sover hemma.

Dags för vila…om en och en halv vecka eller så

Nu har det gått en helg och snart en halv vecka av ganska händelserika och växelvis intensiva dagar. Kvällarna har blivit sena och sömnen för kort. Igår kväll somnade jag nog innan jag ens hann lägga huvudet på kudden och det känns som att det nog kan bli ungefär detsamma denna kväll.

På torsdag är fotograferingen som jag är lite spänd inför och tills på fredag ska jag ha hunnit förbereda ett utbildningspass. I helgen blir det färd hem till mor och far för lite bakning och julstök och valppussar. Sen börjar en ny vecka igen och helgen efter den ska jag ta mig tusan inte göra ett skit. Bara slappna av och kanske julpyssla lite och bara låten julen infinna sig.

Apropå att infinna sig. Jag ska infinna mig i sömnen…

Hemma igen

Så där ja. Nu har jag varit hemma i några timmar. Välidgt skönt, även om jag blev lite halvsne när jag kom hem. Tomaterna slokade och min dator ville inte starta. A hade dessutom inte bokat tvättid som jag bett honom. Men han har fått göra kaffe åt mig så det får väl vara okej. 😉 Han är så omtänksam även om han glömmer saker rätt så ofta. Men det gör jag också å andra sidan.

Igår var jag ju på begravning. Min farbror som gick bort bodde i Kisa i Östergötland så det var där begravningen hölls. Hemifrån mina föräldrar, som bor i mitten av Västergötland, tar det ungefär 2,5-3 timmar att åka till Kisa. En ganska tråkig och seg sträcka men det går ann om det finns intressanta program att lyssna på på radion eller om man har något att prata om (eller om man gör som jag som tog med mig iPoden).

Det var en fin begravning med gudtjänst i Kisa Kyrka och sen lite kaffe och smörgås och tårta i församlingshemmet. Även om jag och mina bröder aldrig stått våran farbrror så väldigt nära, eftersom vi inte träffats så ofta, så kunde jag inte hålla tårarna borta. Det jobbigaste på en begravning tycker jag är när man ska gå fram till kistan för att ta ett sista förväl. Man vet ju att kistan som står där inte är tom och att personen i den inte längre lever. Jag är väldigt tacksam för att vi inte tradition med öppen kista i Sverige, även om det säkert händer. Graven var ännu inte uppgrävd så därför var det ingen gravsättning i samband med gudtjänsten.

Det som också var jobbigt var att jag tänkte mycket på min morbrors begravning igår. Den var betydligt jobbigare. Jag blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om den. Jag kan inte ens minnas när vi gick fram till kistan den gången. Kanske har jag förträngt det.

Jag tänkte också mycket på att någon gång under min livstid kommer jag troligen att begrava båda mina föräldrar också. Det fick också tårarna att rinna. I dagsläget känns det verkligen inte som att man är redo för det. Jag hoppas dom lever i många år till, båda två och att jag och min bröder, när den dagen väl kommer, kommer att ha familjer som finns där då.

Jag tycker inte om begravningar. Man tänker för mycket och blir ledsen och nedstämd.

Efter samlingen i församlingshemmet gick vi farfars grav där även min farbror, som tyvärr inte hade någon egen familj, skulle begravas senare. Det var en fin kyrkogård. Alla blommor som personer som kände våran farbror skickat låg på graven men hans namn hade ännu inte ristats in i gravstenen. Jag har aldrig träffat min farfar men det var fint att ha varit till hans grav också.

Meningen var att jag skulle åkt hem till Göteborg redan igår men det blev så sent när vi kom hem så jag tog tåget tidigt imorse istället och åkte direkt till jobbet. Nu är jag jättetrött men lite piggare efter lite kaffe. Senare ikväll blir det kycklinghamburgare, det ska bli gott.