Varför vara förvånad…egentligen…?

Förvånad är jag inte…men likväl besviken. Jag hade inte vågat hoppas på att hovrätten skulle komma till någon annan slutsats än att Tomas Norström, domaren i The Pirate Bay-målet, inte skulle anses jävig i ärendet. För det var precis vad som skedde idag. Jag hade faktiskt helt missat att detta skulle avgöras i hovrätten idag. Lika bra det, kanske. Som det blev nu så slapp man ju i alla fall att ha några som helst förhoppningar om att vårt ruttna rättsväsende skulle komma fram till något vettigt.

Men det är inte bara hovrätten som idag klampat rejält i klaveret. Även tingsrätten har bidragit med sin totala inkompetens när det gäller IT-relaterade ärenden. Solna tingsrätt beslutade nämligen idag att tvinga Internet-leverantören ePhone att lämna ut personuppgifter om ägaren till en FTP-server som upphovsrättslobbyn anser har spridit upphovsrättsligt skyddat material till allmänheten. Detta var visserligen inte oväntat, IPRED-lagen har ju trots allt gått igenom, men det anmärkningsvärda ligger egentligen inte i själva domen utan snarare i att tingsrätten, trots alla tveksamheter kring hur Antipiratbyrån och Förläggareföreningen fått information om det material som man påstår spridits till allmänheten, ändå har beslutat att gå på målsägarens linje och bifallit dennes begäran om att få ut personuppgifter från ISP:n ePhone. Tingsrätten verkar med andra ord helt ha bortsett ifrån att ett brott med största sannolikhet kan ha begåtts för att få denna information.

För varje dom som faller i ärenden som på något sätt relaterar till upphovsrätt, Internet, integritet och fildelning, förlorar jag mer och mer respekt och förtroende för det svenska rättsväsendet. Man bevisar gång på gång att man inte förstår sig på fenomenet och begreppet Internet och den rätta kompetensen saknas helt i både rättsväsendet och politiken.

Just nu känner jag mest en enorm matthet och förtvivlan inför framtiden för den svenska rättssäkerheten…och inte minst för Internets överlevnad. Dock verkar det som att de båda domarna i tingsrätten och hovrätten har väckt starka reaktioner på bland annat den webbaserade tidningen Newsmill. Förutom de två länkar jag redan tagit med till SvD har även Rick Falkvinge och Opassande skrivit väldigt bra om dagens händelser. Jag har också noterat att Ola Norberg, VD AllTele, Amelia Andersdotter och Mattias Bjärnemalm från Piratpartiet samt Centerns Ungdomsförbunds styrelse på ett eller annat sätt reagerat på dagens domar.

Nu har jag åter igen gjort det som jag egentligen vet att man inte borde göra. Jag har bloggat när jag varit upprörd. Det gör att man ibland uttrycker sig starkare än vad man brukar göra och kanske inte bryr sig så mycket om vad folk tycker om det som man skrivit. Men om sanningen ska fram så är jag arg och upprörd. Det är så mycket i samhället som går åt spikrakt fel håll och det enda jag som enskild individ egentligen kan göra är att engagera mig i de frågor som jag brinner för och hoppas att det ska göra någon skillnad. Dagar som denna känns det minst sagt hopplöst.

Andra bloggar om: Förläggareföreningen, IPRED, Rättssäkerhet, Solna Tingsrätt, Tomas Norström

Pontén borde städa framför egen dörr

Läste precis en artikel på IDG.se om att Henrik Pontén, jurist på Svenska Antipiratbyrån (APB), fått nog av att bli hotad och hånad av fildelningsförespråkare. Pontén anser också att fildelningsdebatten är snedvriden och osaklig och att det är piraternas och fildelningsförespråkarnas fel att det förhåller sig på det sättet.

Jag har full förståelse för hur Henrik Pontén känner inför de hot som han har fått. Att hota sina motståndare är aldrig någonsin rätt. Det är dessutom ett problem som alla som betraktar sig som pirater eller fildelningsförespråkare, och som vill föra en seriös och saklig politisk debatt i frågan, måste tampas med eftersom allmämheten tenderar att generalisera och dömma oss alla utifrån en liten grupp extrema och korkade personer.

Med det sagt anser jag dock att Pontén framstår som något av en hycklare när han talar om att föra en seriös och saklig debatt och att bemöta sina motståndare med respekt. Henrik Pontén borde tänka efter en gång till innan han lägger skulden för den allt mer infekterade debatten mellan upphovsrättsinnehavare och fildelningsförespråkare på den senare sidan. För trots att denna sida tyvärr har en oseriös grupp anhängare till last, som inte klarar av att bete sig som folk utan tror att man kan åstadkomma konstruktivt resultat med hot och personangrepp, så är APB och Henrik Pontén långt ifrån oskyldiga till att debatten har blivit som den har blivit.

APB, med Pontén i spetsen, har i flera års tid ägnat sig åt bekämpning av illegal fildelning och piratkopiering. Men vad Pontén och hans kollegor på APB verkar tro är att ändamålen helgar medlen och att det inte spelar någon roll ifall dem i egenskap av representanter för upphovsmännen själva bryter mot lagen för att jaga och stämma fildelare. Detta är en av orsakerna till att det är svårt att hysa sympatier för Henrik Pontén som den offentliga person han har blivit och den karriär han har gjort sig på att vara APB’s frontfigur. Jag försvarar inte hoten som riktats mot Pontén och hans familj – absolut inte – men jag tycker att han själv borde göra mer för att hålla debatten renare och snyggare än vad den är och i synnerhet när det gäller de metoder som han använder sig av för att bekämpa upphovsrättsbrott.

De metoder jag syftar på är bland annat hur APB fick till ett tillslag mot ISP:n Bahnhof 2005. APB hävdade då att Bahnhof bidrog till att sprida upphovsrättsligt skyddat material eftersom sådant material skulle finnas på ISP:n servrar. Dock fann Bahnhof att APB själva sett till att materialet lagts på servrarna, vilket gjorde att hela ärendet reddas ut i en uppgörelse där båda parterna drog tillbaka sina respektive polisanmälningar.

Det som skedde i samband med att IPRED-lagen trädde i kraft den 1:e april i år, var att APB och Svenska Förläggareföreningen redan första dagen då den nya lagen börjat gälla, ansökte om tillstånd hos tingsrätten att få begära ut personuppgifter om ägaren av en FTP-server som man ansåg användes för att sprida ett stort antal ljudböcker till allmänheten. Det tog inte många dagar innan datasäkerhetsexperten André Rickardsson anklagade APB för dataintrång då det visat sig att den FTP-server, som APB menar på innehåller upphovsrättsligt skyddade ljudböcker, inte var en server som vem som helst kunnat logga in på. Användarnamn och lösenord krävdes vilket gör att det material som legat på servern inte varit tillgängligt för allmänheten. Men det riktigt intressanta är hur APB ens vetat vad som funnits på servern utan att själva ha loggat på in den. Hur de än skaffat sig inloggningsuppgifter är det knappast troligt att ägaren av servern själv skulle ha försett APB med sådana uppgifter. Om APB istället anlitat en person för att skaffa inloggningsuppgifter, eller fått inloggningsuppgifter från en befintlig användare, är det likväl tal om dataintrång.

I en artikel på IDG.se 6:e april anklagade Henrik Pontén André Rickardsson för förtal men Pontén ville samtidigt inte kommentera hur man tillskansat sig information om vad som funnits på den aktuella servern eller överhuvudtaget redogöra för vilka metoder man använder sig av på APB för att samla bevis mot en part. Vilka metoder APB än använder sig av så är de tydligen för kontroversiella för att byrån frivilligt ska redogöra för dem. På ett sätt kan man förstå det eftersom det säkert skulle bidra till att folk använde den kunskapen till att ta sig runt dessa metoder. Men i domstol är det inte för mycket begärt att APB redogör för de bevis de skaffat sig och hur de skaffat sig dem.

Vad som kommer att hända i ärendet APB och Svenska Förläggareföreningen mot vem som än står som ägare till FTP-servern, ska bli intressant att höra och det kommer säkert att bli en spännande rättegång. Kanske inte i nivå med rättegången mot The Pirate Bay, men säkerligen en cirkus i mindre proportion. Hur den rättegången än går måste Pontén och hans APB-kollegor förstå att brottsbekämpning genom lagbrott aldrig kommer att lösa några problem. Det kommer bara att orsaka ett allt mer havererat rättssystem, för att inte tala om APB’s eget anseende gentemot sina uppdragsgivare. Hade jag varit upphovsman av något ansenligt verk hade jag personligen aldrig befattat mig med en organisation som Svenska Antipiratbyrån.

Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Fildelning, Förläggareföreningen, Henrik Pontén, Pirater, Piratkopiering, Upphovsrättsbrott

Även för fransmännen finns det hopp

Den 12:e maj gick Hadopi-lagen igenom i den franska nationalförsamlingen. Detta efter att den redan blivit avslagen en gång den 9:e april. Några franska politiker, bland annat den franske presidenten Sarkozy som varit en av de mest pådrivande av lagen, lyckades ändå få till en omröstning, vilken de vann med 296 röster mot 233.

Sarkozy och flera andra franska politiker har också varit mycket aktiva i förhandlingarna om Telekompaketet där de drivit en politisk linje helt överensstämmande med innehållet i Hadopi-lagen, nämligen att fildelare ska kunna stängas av från Internet – UTAN någon rättslig prövning.

Igår snappade A upp, via någon av de nättidningar som han följer, att Hadopi-lagen lite oväntat stoppats av Frankrikes författningsråd. Jag läste mer om detta på SVT.se idag och det som skett är att författningsrådet har kommit fram till att lagförslaget är okonstitutionellt och att det hindrar avstängda medborgare från att ta del av offentliga webbaserade tjänster, vilket rådet anser är en mänsklig rättighet. Rådet anser också att endast en domare kan avgöra ifall en medborgare gjort sig skyldig till ett brott, ett beslut som alltså inte ska fattas av upphovsrättsindustrin.

När Telekompaketet inte gick igenom den 6:e maj, i motsats till vad väldigt många troligen hade väntat sig, fanns det i princip ingenting som stoppade fransmännen att införa Hadopi, vilket de också gjorde eftersom de fick till ännu en omröstning i sin nationalförsamling. Dagen då Hadopi röstades igenom, den 12:e maj, var en sorgens dag för alla fränsmän för det var dagen då de fråntogs rätten till en prövning i domstol för ett brott som enligt väldigt många inte borde betraktas som ett brott. Bara genom klagomål från upphovsrättsorganisationer skulle folk kunna stängas av från Internet utan någon som helst möjlighet att bevisa sin oskuld…jo, så klart: möjligheten att låta Hadopi-myndigheten installera programvara på ens dator och sen låta dem genomsöka den efter upphovsrättsskyddat material fanns ju förstås. Vägra och du betraktas som skyldig per automatik!

Lika mycket som det var en tragedi att detta sinnesjuka lagförslag gick igenom, så är det nu en stor framgång för alla fransmän att lagen fastställts av författningsrådet som kränkande mot mänskliga rättigheter. Det bådar även gott för de framtida förhandlingarna om Telekompaketet. Vad som beslutas om Telekompaketet i EU behöver nödvändigtvis inte ha något att göra med vad det franska författningsrådet anser, men jag hoppas att det kan bli en tydlig signal till alla MEP:ar att om ett lagsförslag som Hadopi inte ens accepterats på en så hög nivå i Frankrike, ett land som kanske drivit denna typ av lagförslag hårdast av alla EU-länder, så är det en stark orsak till att inte klubba igenom Telekompaketet utan de oerhört viktiga tillägg som tydligt och klart garanterar medborgerliga rättigheter.

Vad gäller Telekompaketet, som skulle ha tagits upp och möjligen också gått till beslut i ministerrådet idag, finns nu chansen att det bollas vidare till det svenska ordförandeskapet som börjar den 1:e juli. Sarkozy’s långa armar räckte tydligen inte ända fram…

Något som stör mig oerhört i artikeln om detta på IDG.se är att Sverige enligt Henrik Hansson, politiskt sakkunnig i frågan, kommer att hålla ett passivt och neutralt ställningstagande gentemot Telekompaketet då man tar över den heta potatisen från Tjeckien. Detta tycker jag är oerhört lamt och dessutom fegt. Man kan gott fråga sig vad som hände med de ställningstaganden som många svenska MEP:are redan gjort då Telekompaketet varit som mest hett? Då utlovades än det ena och än det andra att svenska MEP:ar minsann värnar om rättssäkerhet och personlig integritet och absolut inte vill stänga av folk från Internet utan rättegång eller begränsa nätneutraliteten. Jag har själv fått mail från flera svenska MEP:ar då jag mailade dem inför namninsamlingen för att tillägg 166 (gällande nätneutralitet) skulle gå upp till omröstning. Nu blev det ju tyvärr inte så, men att inte göra ett tydligt ställningstagande för personlig integritet, nätneutralitet och rättssäkerhet under vårat ordförandeskap är dåraktigt. Vi har nu stora chanser att göra något riktigt bra av Telekompaketet, åtminstone något mindre dåligt. Slarva för helvete inte bort det!

Andra bloggar om: EU, Hadopi-lagen, Nätneutralitet, Sarkozy, Telekompaktet, Tillägg 166

Helgen fortsatte…

Efter seminariet gick jag fram till Christian Engström för att önska honom lycka till i EU-valet. Kalle Wedin kom fram till mig och sa att jag skulle med och dricka öl och partaja med dem. Jag sa först nej…pengarna var ju slut. Men jag kunde så klart inte låta bli. Jag ringde A som hakade på. Vi lämnade Chalmers och gick till Johnny Fox’s pub på Shibraltargatan. Där satt vi och pimplade öl och diskuterade politik i vad som kändes som en timme men som tydligen var tre eller fyra timmar.

Vid nio-tiden gick vi vidare hem till Christopher Kullenberg. Där satte man genast igång med att starta upp telekompaketet.se vid sidan av seriöst nördande, fotograferande, öldrickande och socialiserande. Det var hur trevligt som helst! Alla pratade med alla om allt mellan himmel och gjord men återkom ofta till gemensamma ståndpunkter i den politiska djungeln. Någon la dessutom upp en web cam stream från festen på Bambuser där ca 200 personer följde partajandet via kommentarer av streamen. Det var nog min “festa-med-Bambuser-som-publik-debut”. Kändes mycket besynnerligt. 😉

Jag insåg under Erik Josefssons föreläsning i lördags hur bisarrt Telekom-paketet verkligen är och att jag inte skrivit ett ord om det tidigare. Jag blev nästan rädd för mig själv eftersom jag borde ha gjort det. Min blogg når måhända inte ut till så många men det spelar egentligen inte så stor roll. Alla borde vara oroliga för vad Telekom-paketet kan innebära för yttrande- och informationsfriheten. idag röstar utskottet ITRE om en väldigt viktig fråga, nämligen om tilläggsförslag 138 ska ingå i det sammanslagna förslaget till Telekom-paketet som ska behandlas i Europa-parlamentet. TIllägg 138 är viktig eftersom det kort sagt säger att en Internet-användare inte ska kunna stängas av från Internet hur som helst utan ett domstolsbeslut. Telekom-paketet, som det ser ut nu, ger nämligen telekombolagen full makt att stänga av personer man bolaget anser bryter mot lagen.

Det finns bra saker med Telekompaketet. I det stora hela reglerar det hur telekommarknaden ska set ut i Europa. Men det finns också saker som inte har där att göra. Utan tilläggsförslagen 133, 138 och 166 kommer det inte att finnas så mycket i paketet, på totalt fem direktiv, som skyddar den enskilda användarens rättigheter. Det finns dessutom en stor risk att Internet kan bantas ner till ett simpelt tjänstenät som bara innehåller de tjänster som telekombolagen själva anser att deras kunder ska kunna använda. Våran regering anser nämligen att Internet ska regleras med konkurrenslagstiftning, vilket i praktiken innebär att ett telekombolag ska kunna blockera en Internet-tjänst som de anser konkurrerar med telekombolagets egna tjänster.

Det här går emot allt som Internet är, hur det är uppbyggt och framför allt: hur vi har lärt oss att använda det. Nu är Internet måhända inte lika öppet i alla länder i världen men Europa är inte Kina!

Mycket kan komma att avgöras gällande Internet’s framtid ifall det visar sig att ITRE-utskottet väljer att förkasta tillägg 138. Det får inte ske! Nu har troligen röstningen varit och jag letar efter resultatet, dock inte funnit något ännu. Om du vill läsa mer om detta så kan jag bara tipsa innerligt om Erik Josefssons blogg.

Om någon väldigt insatt person anser att min tolkning av Telekom-paketet och tillägg 138 är fel, så säg gärna till. Det är så här jag tolkat det när jag försökt läsa vissa av lagtexterna. Det är inte helt okomplicerat.

Andra bloggar om: EU-parlamentet, Fildelning, Internet, ITRE-utskottet, Rättssäkerhet, Telekom-paketet

En intressant dag på Chalmers

Idag lyckades jag komma iväg lite tidigare från jobbet. Har börjat åtta två dagar i rad. “Det är väl inget konstigt?”, tänker du säkert men så som jag vänt på dygnet den här helgen så tar det ett par arbetsdagar innan man är människa igen och då är det rätt så jobbigt att gå upp kl. 6…

Men nu är det dags för lite nya bloggtag. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om helgen som gått och som varit både den intressantasta och roligaste på rätt länge. I lördags begav jag mig (ensam, eftersom A inte orkade gå upp) till Chalmers för att delta på seminariet om övervakningssamhället, fildelning och aggressiv upphovsrätt. Den inledande föreläsningen hölls av Johan Söderberg som föreläste om övervakningssamhället som fenomen och koncept. Jag minns väldigt lite av vad Johan sa men vad jag minns tydigt var att han poängterade en sak som är helt självklar men som jag inte riktigt tänkt på förut, just gällande fildelningsfrågan. Det är att vilka stora förändringar som än sker i ett samhälle, exempelvis lagförändringar, så sker arbetet med att driva igenom en sådan förändring för det mesta på båda sidor om lagen. Alltså, lagen måste brytas i någon mening för att samhället ska fortsätta att vidareutvecklas.  Söderberg menade på att det är just det som sker nu. Fildelare bryter mot lagen om upphovsrätt men kommer sannolikt också att förändra den tack vare det.

Efter Söderberg tog Christoffer Kullenberg över mikrofonen och pratade mer om övervakning men fokuserade på vilka myndigheter det är som övervakat oss under årens lopp. Jag minns om möjligt ännu mindre från den föreläsningen. Jag satt faktiskt och svor över mig själv att jag inte lånade med mig ett digitalt fickminne från jobbet så att jag kunnat göra röstanteckningar. Hur som helst så finns ljudupptagningar från seminariet här för den som vill lyssna.

Christian Engström (PP) berättade om IPRED, vilket tog den mesta tiden av hans föreläsning. Som han själv uttryckte det så återstod bara några få minuter att prata om ACTA, vilket var ganska lagom eftersom det inte finns så mycket att säga om ACTA. Förhandlingarna sker ju hemlighet och det finns än så länge ingen som trätt fram med det totala innehållet i detalj.

Efter Christians föreläsning var det lunch. Jag satt tillsammas med Kalle Wedin, Erik Josefsson (som jag inte visste vem han var just då) samt några andra trevliga personer som jag tyvärr inte vet namnen på.

Efter lunchen tog då Erik Josefsson vid och det gick upp för mig vilken cool person han är. Han har bland annat varit med och lobbat mot mjukvarupatent i Bryssel då hans och många andras arbete lyckades genom att “Direktivet om datorrelaterade uppfinningar” förkastades av EU-parlamentet. Han har också varit med om att driva igenom ändring 166 i Telekom-paketet (återkommer till detta i ett senare inlägg). Cool snubbe, helt enkelt!

Seminariet avslutades med en diskussion med temat “Men hur ska de få betalt då?” mellan Christian Engström och Mikael von Knorring samt en paneldebatt inför valet till EU-parlamentet där Erik Josefsson (V), Anders Dahlberg (C), Lilith Svensson (KD), Max Andersson (MP) och Christian Engström (PP) deltog och som alla kandiderar till EU-parlamentet. I diskussionen mellan Christian Engström och Mikael von Knorroing blev det inte särskilt mycket meningskiljaktigheter eftersom både Mikael och Christian i grund och botten tycker samma sak, likaså de flesta av åhörarna. Men det kom ändå upp en del intressanta saker. Mikael pratade bl a om idén om ett digitalt bibliotek som skulle kunna fungera på liknande sätt som våra nuvarande bibliotek fast digitala böcker istället för pappersböcker och en webbsida istället för en bibliotekslokal.

Paneldebatten var bra men jag hade gärna velat få veta mer om vad de olika kandidaterna tänkt göra för att öka skyddet för den personliga integriteten och användares rättigheter på nätet, om de skulle komma med i EU-parlamentet. ACTA kom på tal men man gick tyvärr inte in så mycket på det.

Nedan följer några bilder från seminariet. Jag ber om ursäkt för den relativt taskiga skärpan. Det var ganska mörkt framme vid podiet och jag har ju ingen extern blixt ännu…

Andra bloggar om: Agressiv upphovsrätt, EU-parlamentet, Fildelning, Internet, Paneldebatt, Personlig integritet, Val,   Övervakning, Övervakningssamhället