Tillbaka på jobbet

Idag började jag jobba igen efter julhelgen och efter en dags ledighet igår som kommer att kosta mig 200 kr. Sen är det ju sån där jobbig 13-dag om mindre än två veckor också så då försvinner 200 kr till. Aktivitetsstöd suger verkligen så hårt! Men någon gång under denna vecka kommer jag troligen att få veta hur det blir med min eventuella projektanställning iaf. Det värsta är att jag redan suttit och funderat ut hur jag isf ska spendera min första lön. Jag ska åka till IKEA och handla saker till nya lyan. Sen behöver jag uppdatera min stackars lilla dator som står i Skövde just nu och samlar damm. Den skulle nog må bra av en rejäl renovering av diverse komponenter. Blir det nu ingen projektanställning så lär ju viss besvikelse infinna sig. Men då får jag skylla mig själv som tillåtit mig att göra upp en massa planer. Inget blir som man tänkt sig, heter det ju.

Julen har i år varit som den brukar vara. Ganska lugn. Inget avancerat. Jullunch följt av Kalle Anka, följt av väntan på yngsta bror och flickväns ankomst, följt av fika, följt av julklappsutdelning, följt av julmiddag, följt av dessert och sällskapsspel i form av glass med hjortronsylt respektive “Värsta Språket”, vilket slutligen följdes av total mätthet och trötthet. Juldagen var tämligen avslagen. Jag ägnade dagen åt att spela på mitt julklapps-PSP samt åt att äta lutfisk. På annandagen började man bli människa igen. Spelade mera PSP…fastän jag borde pluggat. Kollade på filmen Chocolat också. Snorbra! Rekommenderas!

Julklappslistan 2005:
* Ett PSP
* Ett knivställ i plast liknande en röd typ sträckgubbe.
(Knivarna satte man bl.a. i huvud, bröst, mage, lår och smalben. :))
* Ett presentkort värt 500 kr på Akademibokhandeln
* En ram att sätta mitt examensbevis i
* Ett par Blundstone-boots
* 1500 kr att köpa ny vinterjacka för
* Ett par innetofflor

Det var nog allt. Mycket fina julklappar allihop. Jag är så nöjd!

Dax å jobba!

Snart godisförgiftad

Jag kommer nog att hinna bli godisförgiftad och kakförgiftad under min praktik på syncentralen. Nu till jul har vi fått hur mycket godis som helst skickat till oss från olika hjälpmedelsföretag i landet. i måndags kom en kille från ett företag i Göteborg hit med 17 2 kilos-ostar (visserligen inte godis men iaf) men i övrigt har det nästan bara varit godis. Men den som tror att jag klagar missförstår mig. Jag älskar godis. Speciellt choklad och choklad brukar det ju vara gott om när det lackar mot jul.

Vi har ätit mycket pepparkakor också. Dels på personalfikat men även då vi hade julfest här i förra veckan. Julfesten började med glögg och massor med pepparkakor och mingel eftersom vi bjudit in personalen på syncentralen i Uddevalla och Vänersborg. Sedan kom ett litet luciatåg och hälsade på vilket var trevligt eftersom jag själv och flera med mig här på arbetsplatsen inte hade sett någon lucia den 13:e december så vi tyckte inte riktigt att det kändes som lucia på riktigt. Så det var sannerligen en överraskning när dottern till en av mina jobbarkompisar med sin klass tågade in på syncentralen med glitter, ljus och blåa band runt midjan istället för röda. Dom sjöng jättebra! Flera sånger hade dom gjort en ny tolkning på men dom framförde även några visor som jag aldrig förut hört. Riktigt myspys. Sedan blev det tipspromenad och julbord.

Om en vecka vet jag eventuellt vad jag kommer att syssla med under våren. Den 27:e december kommer en viss person tillbaka till sitt kontor och kommer då att besluta om jag får projektanställning här eller inte. Jag hoppas innerligt att det blir ett positivt svar. Inte enbart för att jag trivs väldigt bra här och gärna stannar tills att jag börjar plugga igen men även för att det hade varit så himla skönt att slippa tänka på sin ekonomiska situation 24/7. Att kunna koppla bort den bekymmersamma delen av mitt liv hade varit underbart. Men jag försöker att inte hoppas på för mycket för det kan ju visa sig att det inte blir något också.

Nu ska jag ta en paus från godisätandet och skala en clementin som jag sedan ska äta upp.

Tjipp!

Lite tyst…

Nu har jag inte skrivit någonting här sedan i söndags vilket väl iofs mest beror på att jag inte haft något att skriva om…och för att jag inte har orkat. Dagarna och veckorna rullar på. Nyss var det sommar och idag är det säkert minst 10 cm snö ute. Jag tycker inte riktigt om snö. Den är väldigt fin att titta på, på ett sätt. Träden är alldeles vita och allt blir så ljust ute…de få timmarna varje dag som det överhuvudtaget är ljust vill säga. Men när temperaturen stiger och den vita snön börjar bli grå och blöt och när snön sedan börjar smälta och rinna iväg i en enda snösörja längs vägarna så är det det inte så fint längre. Då blir bara tanken på att man måste gå ut för att ta sig till busshållplatsen så betungande när man inser hur blöta ens skor och strumpor kommer att hinna bli innan man ens kommit fram till busshållplatsen och långt innan man är hemma och kan ta av sig alla blöta kläder. Neh, snön är bara trevlig på julafton för då hör det ju lixom till. Och så klart när man ska upp till fjällen och åka skidor…men det var ju så längesen jag end var i fjällen så just nu känns det ju som om det kan kvitta, för det till fjällen lär jag inte komma den här vintern heller…

Idag ska min mamma hämta sin nya bil – en Volvo V70 Combi. Det tycker till och med jag, som har noll intresse av bilar och som aldrig ens kommer äga en bil, är rätt spännande. Morsan har nu i några veckor försökt sälja sin 10 år gamla Volvo 940. I söndags så ringde nåt miffo med en lustig förfrågan. Han undrade på fullaste allvar om han skulle kunna få låna bilen och låta en bekant undersöka den och yttra sig om värdet på den. Gubben som ringde lät helt oförstående när morsan vänligt men bestämt förklarade att hon inte gick med på något sådant. Att låna ut en bil hur som helst till en person man knappt känner vid namn är ju bara ren idioti. Vad tror man när egentligen när man kommer med en sådan förfrågan? Man hör och läser ju varje vecka om privatpersoner som blir avlurade sina bilar när en spekulant bara ska ta en liten provtur och sedan aldrig kommer tillbaka med bilen. I en sådan situation är man ju dessutom förlorare upphöjt till 2 eftersom man inte får ut ett ynka korvöre på försäkringen när man frivilligt lämnat ifrån sig bilen på ett sådant sätt.

Vad vill jag nu säga med detta? Tja, jag vet egentligen inte förutom att vissa typer av människor aldrig upphör att förvåna…inte heller att underhålla ens vardag.

Söndag kväll

Nu är denna värdelösa, kassa och deprimerande helg snart över och imorron är det dax att gå till jobbet igen, vilket jag faktiskt ser fram emot. Jag känner mig lite mer väl till mods med livet än igår morse men jag är fortfarande sur och förbannad men försöker så gott det går att lägga den energin på annat. Som exempelvis att med viss assistens från min bror att klara av den hittills svåraste inluppen i Java-kursen.

Det var det, det…

Trasigt

Mitt fina headset som jag fick i födelsedagspresent i mars har gått trasigt. Mikrofonen är stendöd verkar det som. 🙁 Ännu en sak att önska sig i julklapp alltså…

Dagens meningslösa fakta…

Idag har jag känt mig som en zombie… varit något så absurt trött och jävlig. Ikväll blir det sängdax tidigt.

Se där… Jag fick med ett meningslöst fakta till.