Skövde vs. Vårgårda

Jag har via en kommentar fått frågan om varför jag egentligen saknar Skövde och hur det kommer sig att jag saknar Skövde mer än Vårgårda. För mig är det ganska självklart varför jag saknar Skövde mer än Vårgårda.

Låt oss för en stund fundera på vad Vårgårda faktiskt är. Jag har bott i kommunen sen jag var fem år. Notera kommunen, inte samhållet. Jag gick i högstadiet där och har både trevliga och mindre trevliga minnen från den hålan. För det är precis vad Vårgårda är: en liten sketen håla som saknar det mesta. ”Hålan” är inte särskilt charmig, plutt-liten, saknar det mesta av vad man kan kalla sociala sysselsättningsmöjligheter samt är ett kärt tillhåll för personer som gillar dyrt vitt pulver. Ja, Vårgårda är vida känt som langningshåla nummer ett… Eller ja, vad vet jag om det egentligen? Men vad jag vet är i alla fall att det försiggår en hel del skumma affärer där, som det ofta gör på såna små orter.

Slutsats: Vårgårda är en tråkig och rätt ful ort där jag aldrig i livet skulle bosätta mig. Punkt. De som tycker annorlunda får gärna framföra sina åsikter. Detta är i alla fall min uppfattning.

Vad Skövde har för rykte i knark-sammanhang har jag ingen aning om. Jag har inte direkt umgåtts i de kretsarna. Skövde är dock en betydligt mysigare och trevligare och charmigare ort än föregående håla. Skövde är lite bonnigt men det ska vara så. Det är liksom det som är hela grejen. I Skövde har jag pluggat, i Skövde har jag festat, i Skövde har jag fått vänner för livet och i Skövde har jag vuxit som människa.

Jag var visserligen ganska trött på stan när jag flyttade därifrån i slutet på januari och jag tror inte att jag lär flytta tillbaka men man ska aldrig säga aldrig. Jag trivdes ändå väldigt bra där och har en massa roligt när jag återvänder som exempelvis i helgen som gick. Enligt traditionen blev det så klart ett besök på kårhuset och allt vad det innebär: förfest, öl, caps, röj på dansgolvet, drinkar och skoj med gamla och nya kamrater.

Söndagen blev allt annat än produktiv. Jag låg och drog mig nästan hela dagen i armarna på en högst kramvänlig individ. Nej, det var inte så snuskigt som det kanske låter, bara mysigt och trevligt. Jag har sedan dess gått runt och smålett hela tiden. Trodde inte att jag skulle kunna känna så här så snart efter det senaste fiaskot men det är så otroligt skönt och fint på alla sätt och vis och värt varenda timme på tåget för att ta sig till Skövde och många timmar lär det bli om det här skulle visa sig hålla en tid.

Så, ja, jag saknar Skövde bra mycket mer än Vårgårda. 🙂

Psyk-pub

Äntligen fredag! Whooo! Så skönt! Synd att det kommer att vara söndag kväll snart igen men sånt är livet. Ska passa på att njuta av helgen i så stora drag som det bara går iaf. 🙂

Ikväll har jag blivit bjuden att delta på lite festligheter på Psykologen vid Linnéplatsen. Min gode vän och tillika ridkollega A2 står för inbjudan och lockade med att det skulle serveras snittar. 😛 Psykologerna brukar tydligen ha något slags pub vid sin fakultet med jämna mellanrum och jag har fått erbjudande förut men inte kunnat delta tidigare. Men ikväll har jag ju inget för mig så varför inte? Ska bli rikigt kul att få språka lite med Göteborgsstudenter som omväxling. Inte varje dag man får tillfälle till det trots att man bor i stan. Göteborg är ju så stort så där flyter studenterna liksom in i mängden betydligt mer än i Skövde där dom mer eller mindre utgör en egen folkgrupp.

Apropå Skövde så verkar det som om det blir en sväng även dit från lördag till söndag. Och ja, jag erkänner, mitt span och dejtporojekt från förra helgen bor just i Skövde. *host host* 😉 Så kan det gå! Lite lustigt att man börjat jaga pojkar i Skövde först när man flyttat därifrån. Men jag saknar Skövde betydligt mer än vad jag trodde att jag skulle göra när jag flyttade därifrån och eftersom jag varit där några gånger sen i februari då jag flyttade så har det blivit att man lärt känna en massa nytt skojigt folk iaf.

För er som undrar vad som hände med mitt förra dejtingprojekt från i somras så har jag egentligen inte så mycket att säga om det. Det hela slutade inte så vackert men jag har iaf försökt att få det att funka som det är nu. Det är inte riktigt så som jag skulle velat ha det, d.v.s. att jag och personen i fråga ändå skulle kunna vara kompisar och umgås. Det hela är faktiskt ganska kyligt men eftersom det är som det är så har jag nog inte gått miste om så mycket. Inte han heller kanske, vem vet. Det finns ju alltid två sidor om en sån här sak. Som jag sagt tidigare så är jag iaf väldigt nöjd som det är nu så jag tänker inte se tillbaka på det som varit. Gjort är gjort!

Fika om en halvtimme och jag har en halv kärleksmums i kylen. MUMMA! 🙂

Ridning

Snart är arbetsdagen slut för idag och det är dags att äka hem. Fast inte riktigt ändå. Innan jag är hemma igen kommer jag att ha varit ute en sväng till Hissingen på Bulycke Ridklubb och skumpat runt på hästryggen tillsammans med fyra andra goa hästtokiga tjejer. Torsdag = riddag.

Det är så himla roligt och mysigt att få komma ut och rida igen. Trot att det är ett helt projekt att ta sig ut till Hissingen, typ Torslanda, så känns det ändå som om det är värt det. Det är inte så ofta man får chans att komma ut i naturen när man bor i en så stor stad och närmare naturen än ridning kommer man ju nästan inte. 🙂

Kanske ska gå å fixa mig ett par mackor innan jag går. Blir nog ingen mer mat idag. Är hemma vid 22 ungefär och då orkar man ju inte sätlla sig och laga mat iaf.

Chokladdag

Har precis ätit lunch och har nu börjat sätta i mig en Marabou Daim-chokladkaka. Jag tror jag har vissa hormonrubbningar i kroppen för just nu är choklad det bästa som finns. 🙂

Choklad…choklad…choklad… 😛

Måndag för ofta

Varför känns det som om det är måndag minst dubbelt så ofta som det är fredag och helg? För visst är det väl så? Jag tycker egentligen inte illa om måndagar förutom att jag brukar vara så absurt trött. Måndagar för mig brukar för det mest kännas som en nystart och det är egentligen bara på söndagar som jag verkligen avskyr måndagarna eftersom man varje söndag inser att helgen börjar lida mot sitt slut och det är ju sällan kul.

Helgen har gått fort men har varit mycket trevlig och mysig. Ja, faktiskt väldigt mysig som omväxling. En väldigt väsentlig anledning till det kan vara att jag börjat dejta igen. Jodå. 🙂 Jag tänker dock inte avslöja så mycket om det för tillfället förutom att jag är väldigt nöjd med läget just nu. 😉

Fredagskvällen spenderades på restaurang Istället och på puben Rover i M1’s och andra gamla före detta Skövde-studenters sällskap. Det hann bli lite allt möjligt i dryckesväg, bl.a. Irish Coffe och Caprina. Jag och A klämde dessutom i oss en rostbiffmacka som mest påminde om ett ätbart konstvärk uppmonterat på en pinne men gott var det. Sedan lullade vi hem nån gång vid 11-tiden.

Under lördagen bestämde vi att ha en liten men mysig och improviserad kräftskiva. Jag och A begav oss in till stan och handlade kräftor på Feskekörka, snaps och bröd. M1 och N fixade paj, vin, bord, hattar och servetter. Kvällen ägnades åt kräftpill, snapsnedsköljning, pajätning, mycket skratt och När & Fjärran-spel. Det hela var kort förklarat mycket lyckat enligt min egen uppfattning. Lite lullig hann man dock bli, trots att vi vara fyra personer som delade på en liten flaska snaps. Men till det kom ju vin och kräftor är ju egentligen inte så mycket mat.

Söndagen ägnades åt enbart slappande. Finns inte så mycket mer att säga om det egentligen. Dagen gick aldeles för fort och runt 20-tiden följde jag A till tåget. Vi tog en fika på centralen innan hans tåg gick. Varmchoklad med vispgrädde! Det var längesen kan jag säga!

När A’s tåg hade gått åkte jag hem igen och slappade lite till. Runt 23-tiden då jag antog att A hade kommit hem till Skövde igen fick jag ett SMS som bekräftade motsatsen. Bara några minuter efter att tåget avgått från centralen i Göteborg hade tåget blivit ståendes längs spåret eftersom nån tok hoppat ut framför tåget och tja.. Vad säger man om det egentligen? Jag tycker självklart att det är sorgligt att folk tar livet av sig. Sådant är ju i största allmänhet beklagligt men jag tycker också att det är fel att blanda in andra medmänniskor i en sån sak. Jag tänker då främst på den stackars lokföraren som troligtvis såg något han/hon aldrig lär glömma samt samtliga passagerare på tåget som mycket tydligt kände hur något hamnade mellan tåget och rälsen och krossades. Självklart är man ju alltid centrum i sitt eget liv, som M1 uttryckte det, och jag tycker av ren princip att vad man gör med sitt eget liv inte angår någon annan. Men innan man tar sitt liv så kanske man åtminstone borde tänka på att sättet det görs på även kan påverka andra mycket negativt.

I vilket fall som helst så har händelsen överhuvudtaget inte nämnts i Göteborgs lokaltidningar eller så är jag rysligt dålig på att leta. Det kanske tillhör vardagen att folk slänger sig framför tåget, vad vet jag, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite anmärkningsvärt.