iPod-kris och FRA-kris

Även denna vecka fick en seg start på blogg-fronten. Inte bra, får se till att bättra mig och blogga lite mer under resten av veckan. Över halva veckan har redan gått. Det är inte klokt vad tiden går fort ibland. Har haft rätt mycket på jobbet och då räcker ju tiden aldrig till.

Igår hade jag en mindre kris. När jag var på väg hemifrån för att åka till jobbet och som vanligt tog fram poden för att fortsätta lyssna på Nattens barn av Traci Lords, som jag började läsa för två år sedan som pocket men aldrig läste ut och som jag nu äntligen hittat som ljudbok, så var poden helt död. Det enda livstecken den gav ifrån sig var det vita äpplet som sedan blev till ett stort svart fält på den nedre delen av displayen, som sedan fejdade bort. Jag blev nästan förkrossad. Sen jag fick poden av en kompis i julas, som själv inte kunde använda den p g a att han inte kunde se texten på displayen, så har jag blivit mer eller mindre beroende av den. Nu vill jag ju inte ha något annat!

Efter jobbet begav jag mig till MacForum på Östra Hamngatan. Efter ett snabbt ögonkast på displayen trodde killen på MacForums service att poden var trasig och bortom all räddning. Han kopplade dock in den till en dator och då – vips, så fungerade den! Det var tydligen bara batteriet som laddat ur. Det tyckte jag iofs var lite underligt eftersom den legat på laddning hela natten till måndagen. Det har dock hänt förut att batteriet laddat ur men då har poden iallafall kunnat tala om för mig att batteriet var slut och inte bara lekt död på det där sättet.

Efter besöket på MacForum andades jag ut. Killen på servicen sa dock att något lät lite konstigt i poden när man vände och vred på den. Ett litet klick, som han menade kommer från disken. Det finns alltså en liten risk att allt inte står rätt till med den men jag hoppas iallafall att den håller tills min ekonomi är lite mer stabil för dyra inköp.

Igår var det ju dessutom demonstration på Gustav Adolfs torg mot FRA (igen). Fram till i helgen som gick hade jag tänkt gå på den men i söndags (eller när det nu var) surnade jag till lite när jag läste om demonstrationen på FRApedia. Av alla de olika ungdomsförbund och politiska partier som var med och arrangerade demonstrationen, så var inget ett av dom liberalt. Inga partier från högerblocket var representerade överhuvudtaget. Majoriteten av arrangörerna bestod av ett antal kommunistiska partier och ungdomsförbund, partier och ungdomsförbund inom vänsterblocket samt så klart Piratpartiet och Ung Pirat. Jag är själv liberal, även om jag är inte är med i Folkpartiet eller Liberalernas ungdomsförbund och jag har egentligen inget emot många av de vänsterrelaterade sakfrågorna, men FRA-frågan får inte bli enbart en vänsterfråga. Blir den det så kommer regeringen aldrig att lyssna. Det är bara om alla, som tycker att FRA-lagen ska skrotas, verkligen visar det och det är inte en blockrelaterad eller partifärgad fråga. Det är en fråga som gäller oss alla, oavsett vad Fredrik Reinfeldt försöker tuta i befolkning, opposition och massmedia.

Skälet till att jag till slut valde att inte gå på demonstrationen igår var just detta och det var även detta, fast ändå motsatsen, som gjorde demonstrationen den 28:e juni så bra. Där var verkligen de flesta partierna och ungdomsförbunden representerade, antingen som talare eller arrangörer. Jag vill se fler demonstrationer där inte näst intill alla talare och arrangörer utgörs av vänsterblocket! Liberaler, var är ni någonstans? Och moderaterna, var är ni? Är det inte ni som brukar tala så fint om individens rätt?

Dock så verkar det som att demonstrationen igår blev lyckad, iallafall enligt detta inlägg på Flashback. Alla som var där ska så klart vara stolta över det, detsamma för dom som var och demonstrerade i Stockholm och Malmö. Jag ångrar lite grann att jag inte gick ändå men redan på den förra demonstrationen den 28:e juni så blev jag rätt så trött i öronen när talaren från Rättvisepartiet Socialisterna snöade in alldeles för mycket på arbetarklassen. Jag har ingen aning om vad talarna sa igår men jag hoppas verkligen att dom höll sig till ämnet…

Förkyld igen

Redan i torsdags kväll började jag ana att vad som var på gång. Jag fick plötsligt ont i halsen och mycket riktigt. På fredagsmorgonen hade jag huvudvärk, började bli täppt och hade fortfarande ont i halsen så det var bara att ringa till jobbet och sjukanmäla sig.

Nu börjar bihålorna bli igentäppta och i vanlig ordning så täpps den högra igen först. Har ont i huvudet också så nu ska jag gå och göra lite frukost och sen ta mg en Ibumetin. Senast jag var förkyld, som för övrigt inte var för mer än två månader sedan då vi kom hem från Karlskrona, slapp jag iallafall feber. Det hoppas jag att jag slipper nu också för orkar man inte med någonting.

På tisdag var det ju tänkt att jag skulle till Hvitfeldska och prata inför en klass elever som precis börjat gymnasiet. Igår ringde jag läraren som jag har kontakt med men kunde bara prata in på svararen. Jag lämnade iallafall ett meddelande om att jag nog ville skjuta på tillfälllet ett par veckor. Hon ringde så klart tillbaka när min mobil var avstängd så nu får jag försöka söka henne igen.

Neh, dags för frukost och sedan lite Ibumetin-knark.

Bloggslapp

Den här veckan har jag varit dålig på att skriva. Har bl a haft mycket på jobbet och i övrigt har det egentligen inte hänt så mycket att skriva om. Det har ju i och för sig inte hindrat mig förut. 😉

Det som faktiskt har hänt, men som så många kanske inte har koll på, är att Paralympics, alltså OS för funktionshindrade, har kommit igång. Sverige har redan tagit flera medaljer i bland annat simning och skjytte, vilket ju så klart är roligt eftersom vi inte tog ett enda guld i vanliga OS. Ett av de guldhopp som varit mest uppmärksammat innan OS var Elvira Kivi som tävlar i judo (och som dessutom är regerande världsmästare) och som jag själv bekantat mig lite med via US och en del sportarrangemang för synskadade. Dock gick det inte riktigt som smort under hennes första OS vilket så klart måste kännas väldigt tråkigt, både för Elvira och hennes tränare. Jag har försökt följa hennes tävlande i Beijing under början av veckan, både via SVT’s sändningar och även via hennes egen blogg och jag blev så klart ledsen för hennes skull när allt sket sig. Men jag är övertygad om att hon kommer igen. Det kommer ju fler Paralympics, fler världsmästerskap och andra tävlingar och det kommer tid för revanch. Jag önskar Elvira en spännande tid i Kina, för det bara måste vara ett intressant och fascinerande land att uppleva, och lycka till med träning och framtida tävlingar. Ännu är inte sista ordet sagt!

I övrigt har jag jobbat, tränat, läst, datat, lagat mat och sovit. A har kommit igång med pluggandet igen och sitter just nu och räknar CPU-kretsar vid vardagsrumsbordet. Jag vet, det låter konstigt men folk räknar tydligen på sådant. 😉 Än så länge verkar det gå bra med ekonomin. Budgeten håller och med lite, lite tur så kanske jag kan unna mig lite nya underkläder i slutet på den här löneperioden. Om vi klarar september så klarar vi oktober också. Även om det är rätt tråkigt att inte kunna hitta på något som kostar pengar så känns det ändå tryggt att det inte går någon nöd på oss. Vad gäller mat så har vi bara handlat på MAXI den här månaden och även om man handlar för ca 500 kr där per vecka så är det ändå bättre än alla småköp på Hemköp. Trist bara att MAXI ligger i helt fel stadsdel. 🙁

Det börjar komma in lite fler lägenheter att söka på Bostadsbolagets interna kö. Även om det inte händer så mycket vad gäller de lägenheter vi söker, ja, förutom det faktum att vi inte får dom, så måste man ju försöka. Sökte häromdagen en trea i vad som såg ut att vara en ganska fräsch kåk i Landala. Jag ägnade sedan ett par timmar åt att fantisera om hur underbart det hade varit att bo där. Från Landala kan man nämligen gå till Avenyn utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Jag skulle dessutom kunna gå till jobbet om jag verkligen ville, utan att det skulle kännas alldeles för långt och A skulle kunna gå till Chalmers också. Sedan slutade jag att fantisera om det för Landala ligger så pass nära stan och bara måste vara attraktivt för typ alla i den interna kön som söker en bostad utifrån samma premisser som vi. Det finns inget som säger att vi skulle få den lägenheten. Under de knappa åtta månader som vi sökt lägenhet via den interna kön, har vi fått erbjudande om visning på EN (1) enda lägenhet. Den låg på Julianska gatan i Kortedala och kändes väldigt trång för att vara en trea så den tackade vi ju nej till.

I nuläget vet jag inte om vi skulle tacka ja till en större lägenhet här iallafall. Det känns lite olustigt att bo kvar här just nu då stadens gäng använder Kortedala som sitt slagfält. Det har vid flera tillfällen hittats personer skjutna i den här stadsdelen, till och med på våran gata, och även om det främst varit kriminellt belastade personer som varit inblandade så börjar det kännas minst sagt otrevligt. Jag har aldrig känt mig rädd i Kortedala förut (jo, när jag var nyinflyttad och skulle gå hem från hållplatsen efter mörkrets inbrott så var det lite läskigt, men det kom jag över) men när folk hittas döda på gatorna, skjutna i huvudet, ja, då är det helt enkelt en annan sak. Även om jag inte kan påstå att jag är rädd när jag går från vagnen, eller till Kortedala torg och tillbaka, så tänker man ändå på vad som pågått så nära inpå en.

Nåja, det ska väl bli våran tur någon gång att få en sjysst lägenhet i något sjysst område, hoppas jag. Som mamma sa: Finns det tid, så finns det råd.

Lördag igen då

Tyckte inte att jag gick och la mig så sent igår men jag sov ändå till över ett idag. Vaknade, somnade om, vaknade, somnade om. Så höll det på i några timmar men skönt var det.

Skönt var också att A kom hem igår överhuvudtaget. Han och hans kompis bryggde öl igår igen och för första gången på över ett halvår som dom hållit på med det så strulade det riktigt ordentlgt. Jag trodde inte han skulle komma hem alls, utan sova över hos sin kompis men någon gång på småtimmarna kom han hem iallafall.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för. Jag borde tvätta fönstren men tvätta fönster är så tråkigt. Kanske ägna mig lite åt hemsidan också. Uppdatera den lite. Eftersom A ska vara borta så får jag vara ensam hemma ikväll med. Boring. 🙁 Skulle vara kul att gå ut och äta lite någonstans men vi måste ju snåla nu ett tag. Får laga god mat hemma istället. Det funkar det med.

Livskraft

För ungefär en och en halv vecka sedan hade jag visning av lite olika hjälpmedel för en lärare på Hvitfeldska gymnasiet. Hon berättade att hon bl a undervisade i ett ämne som dom kallade “Livskraft”, som bl a syftade till att stärka självkänslan för elever på gymnasiet. Undervisningen kunde exempelvis bestå av föreläsningar av personer ute i arbetslivet eller studiebesök och liknande.

Hon frågade mig ifall jag skulle vilja komma dit och berätta hur det är att växa upp med en synskada. Jag sa ja, för jag tyckte det lät kul. Nu börjar jag undra vad jag ska prata om. Vi har bestämt tisdagen den 16:e september som prelleminärt datum.

Att prata för personal på syncentralen var inga problem. Det var roligt och jag visste att dom var intresserade av vad jag hade att säga. Nu är läget helt annorlunda. Jag har ingen aning om eleverna på Hvitfeldska kommer att tycka att det jag har att säga är intressant. Dom kanske tycker att jag är dötrist.

Jag har iallafall börjat fundera lite på ett upplägg. Jag tänkte inleda timmen med att berätta vad mitt funktionshinder består av, vad grå starr är och om mina ögonoperationer och mina otaliga sjukhusbesök. Konsten är att få det att låta intressant så att folk fortfarande vill lyssna. Sedan tänkte jag fortsätta med min skolgång och fritid och lägga mycket vikt vid att det inte är människorna runt omkring en som ska bestämma vad man vill göra i sitt liv och vad man klarar av, utan att det är en själv. Låter det tråkigt? Kanske, jag ju iallafall två veckor på mig att fila lite mer på det…