De närmaste dagarna…
…händer en del saker som kan vara av intresse för den som engagerar sig i fildelningspolitiken och övervakningssamhället. Imorgon är det den 17:e april och också dagen då de åtalade i Pirate Bay-målet får sina domar.
Egentligen är inte tingsrättens domslut särskilt intressant, då sista ordet är långt ifrån sagt. Den ena parten kommer med största sannolikhet att överklaga, oavsett domslut och denna rättegång kommer inte att vara över imorgon. Pirate Bay har kallat till digital presskonferens imorgon kl. 13. Adressen för konfererensen kommer att publiceras på Pirate Bays webbplats några minuter innan ett. De åtalade kommer under konferensen att delge besökarna domen samt sina egna tankar och reflektioner kring den.
Via Piratpartiets nyhetsbrev har jag noterat att det på lördag är en temadag med föreläsningar och diskussioner på Chalmers. Temadagen kommer att fokuseras på övervakningssamhället och agressiv upphovsrätt så för alla som tycker det ena eller det andra eller inte bestämt sig, kan gå dit och lyssna. Inträdet är gratis och det kommer enligt Piratpartiets Kalle Wedin att vara skyltat från Chalmers tvärgata så att även de som inte är hemma på Chalmersområdet ska kunna hitta till rätt ställe. Jag skulle gå vilse där på mindre än fem minuter…och då har jag ändå varit där ett tiotal gånger…vilket i och för sig är långt ifrån tillräckligt.
Mer exakt är platsen för föreläsningarna sal HB1 på Hörsalsvägen. Föreläsningarna sätter igång vid 11:30 och slutar ca 17:45.
Nedan följer lördagens program:
11:30 – 12:15 Övervakningssamhället
Johan Söderberg
Om hur informationssamhället och övervakningssamhället växer fram, varför och hur de interagerar, samt hur de påverkar oss människor. Kontroll och spontan ordning i ett digitalt samhälle.
12:30 – 13:00 Myndigheterna som övervakar oss
Christopher Kullenberg
Om metoder att övervaka människor, vilka myndigheter som utför övervakningen, de övervakningslagar som redan har stiftats samt de som kan komma att stiftas inom en snar framtid. Vad görs med den information som samlas in? Samt, inte minst, aktivism mot övervakning.
13:15 – 14:00 Upphovsrättsindustrin
Christian Engström
Om upphovsrätt och de lagar som redan har och kan komma att stiftas för att förhindra intrång i immaterialrätt. IPRED1 som nyligen trädde i kraft, IPRED2 som hotar med fängelsestraff för fildelning och de hemliga ACTA-förhandlingarna. Vad har upphovsrätten för plats i ett informationssamhälle?
14:00 – 15:00 Lunchpause
15:00 – 15:45 Vad är på gång i riksdagen och EU?
Erik Josefsson
FRA och IPRED är inte de enda kontroversiella lagarna på det här området. Vad innebär förslag som IPRED 2, ACTA och Telekompaketet? Vad händer med dem i EU, hur påverkas Sverige och hur agerar egentligen våra politiker? En dagsfärsk rapport direkt från korridorerna i Bryssel.
16:00 – 16:45 “Men hur ska de få betalt då?”
Christian Engström och Mikael von Knorring
Hur ska artister, filmskapare, författare m.fl. kunna försörja sig när deras verk sprids allt mer på Internet. Vad finns det för alternativ till att sälja kultur som vilka varor som helst? Vem ska få betalt och hur mycket? Vem ska betala? Och behöver ekonomisk ersättning verkligen kopplas ihop med spridningen av verket?
17:00 – 17:45 Debatt inför EU-parlamentsvalet
Vad vill partierna och deras kandidater göra i EU-parlamentet inom områdena övervakning, fildelning och upphovsrätt? Och vad har de gjort hittills?
Samtliga riksdagspartier samt Piratpartiet är inbjudna till debatten.
Andra bloggar om: Fildelning, Integritet, Internet, The Pirate Bay, Upphovsrätt, Piratpartiet, Övervakning, Övervakningssamhället
Funderingar kring det ena och det andra
Nu har jag återigen legat på latsidan med att blogga om de politiska frågor som intresserar mig mest nämligen personlig integritet, fildelning och övervakningssamhället.
Om sanningen ska fram, vilket den nog ska, så har jag faktiskt varit lite osäker på mitt eget ställningstagande kring vissa frågor de senaste veckorna, speciellt när det gäller fildelningsfrågan. Jag förespråkar fildelning, alltså själva fenomenet. Jag tycker att det ska vara lagligt att digitalt dela med sig av kultur till sina vänner. Samtidigt är jag inte så säker på att jag stöder fri fildelning i den omfattning som fenomenet i sig har nått. Jag är ju egentligen av uppfattningen att folk som skapat något ska kunna leva på det de gör. Jag tror inte heller på att upphovsrätten ska avskaffas, däremot att den bör omformas för att bättre passa in i det samhälle vi lever i. Men då uppstår frågan: hur ska upphovsrätten se ut så att både producenter och konsumenter blir nöjda?
Jag tror inte att det enkla svaret på den frågan skulle vara att fildelning i privat syfte bara borde vara lagligt. Även om jag tror att fildelning i väldigt många fall är gynnsamt för utövare av kultur, så undrar jag samtidigt hur kulturvärlden kommer att påverkas av 20 års illegal fildelning ifall den breder ut sig på samma sätt som den gjort hittills. Jag vill gärna tro att kulturvärlden skulle blomstra och frodas men jag är inte så säker på att det skulle bli så. Vad jag däremot är relativt säker på är att fildelningen gjort att fler människor konsumerar mer kultur, vare sig de betalar för den eller inte. Och det är något som vi måste ta till vara. Det ska vara lätt, prisvärt och ofarligt att konsumera kultur. Med “lätt” menar jag att konsumtionen inte ska behöva påverkas av faktorer som kopieringsskydd som gör att konsumenter inte kan avnjuta något de köpt på ett sätt som passar dem. Med “prisvärt” anser jag att priser på biljetter, skivor, filmer, programvaror med mera först och främst måste anpassas till den del av världen där de ska säljas. Som producent av olika typer av underhållning kanske man inte kan förvänta sig att konsumenter ska betala samma pris för underhållning i Afrika och Asien som vi gör här i västvärlden. I alla fall inte om man vill sälja så mycket som möjligt. Tar man till sig att det är förhåller sig så, kanske även försäljningen av illegalt piratkopierad underhållning kan minska med rätt prissättning på original, i förhållande till ett lands ekonomi.
Och “ofarligt”, vad menar jag med det? Jo, att man som konsument inte ska behöva bekrakta rättighetshavare som en privatpolis. Som konsument ska man inte tvingas att konsumera och man ska som konsument inte behöva vara orolig för att kanske bli stämd, bortkopplad från Internet eller till och med satt i fängelse av dem vars försörjning och, i väldigt många fall, extravaganta livstil man faktiskt bidrar till. Med “ofarligt” menar jag så klart också att de nedladdningstjänster som än så länge finns, och de som förhoppningsvis kommer att finnas, inte ska vara mer riskfyllda att använda än att handla i vilken etablerad butik som helst som tillämpar kortbetalning (eller vad det nu kan röra sig om för typ av betalning).
Vad jag tycker är mest sorgligt med hela fildelningsdebatten är att det fokuseras alldeles för mycket på fildelningen i sig och även för mycket på nuet. Upphovsrättslobbyn ser bara det de har framför sig; en ung generation som tagit distributionen av underhållning till en för lobbyn okontrollerbar form. Lobbyn, som utgår ifrån att folk följer lagar hur dumma de än kan verka, rusar framåt i full fart, med regering, riksdag och EU som uppbackning, och driver igenom lag efter lag efter lag efter lag (datalagringslagen, FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA) för att förbjuda bort ett helt beteende och för att i största möjliga mån kunna kontrollera vad konsumenterna har för sig. Det sorgliga i detta är att dessa lagar egentligen bara är tillfälliga åtgärder, inga långsiktiga lösningar. Man ser bara till nuet, inte till hur man vill att samhället ska se ut i framtiden.
För om vi frågar oss; ur ett större perspektiv, är verkligen upphovsrätten så mycket viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet? När blev den det? Och varför är den det? Och varför är upphovsrätten i sig själv så omöjlig att ändra och utveckla?
Och är rädslan för terrorism verkligen så påtaglig hos oss att ALLA måste övervakas ALLTID? Vad är friheten egentligen värd om vi inte vågar leva utan ständig övervakning?
Hur jag än vänder och vrider på argument, fakta, moral, funderingar och till och med mig själv, så kommer jag hela tiden fram till samma svar på båda frågorna. Nej. Upphovsrätten kan inte vara viktigare än personlig integritet, yttrandefrihet, tryckfrihet eller rättssäkerhet. Innebörden av dessa begrepp är det pris vi betalar för att få upphovsrätten ska kunna vara kvar i exakt den form som den har nu. Världen förändras och utvecklas, men upphovsrätten består. Är upphovsrätten verkligen helt optimal så som den är nu? Och vad ska vi egentligen ha upphovsrätten till om de andra begreppen inte finns?
Och nej, rädslan är inte påtaglig. Vi vet att terrorismen finns, vi vet namnen på många av de som utfört terrordåd, vi vet att träningsläger existerar och vi vet att vapen existerar. Men är vi verkligen så rädda? För mig personligen är rädslan för terrorism bara en illusion. Det kan bero på att jag själv aldrig upplevt ett terrordåd men jag kan ändå snabbt räkna upp fem saker som skrämmer mig mer eftersom det är saker som finns sker i vardagen men som ändå inte hindrar mig från att gå utanför dörren varje dag: bilolyckor, cancer, matförgiftning, flygplanskrascher, skidolyckor…
Hur högt man än värderar upphovsrätten så tror inte jag att någon innerst inne vill ha den typ av samhälle som håller på att växa fram. Har upphovsrätten blivit det moderna samhällets absolut viktigaste rättighet? Eller är den redan det?
Andra bloggar om: ACTA, Internet, IPRED, Personlig integritet, Upphovsrätt, Övervakningssamhället
Manifestation var ordet!
Har precis kommit hem från Piratpartiets manifestation mot IPRED-lagen i Brunnsparken. Lite tråkigt att det inte var lika fint väder idag som igår och i onsdags. Folk hade nog varit lite mer benägna att ta det lugnt, njuta av vädret och stanna och lyssna en stund. Men nog stannade det till folk. Flygbladen med texten “EU-valet 2009” och Piratpartiets logotype och som Piratpartiet låtit trycka upp inför arrangemanget, tog slut lite i förtid, som jag förstod det. Ett tag fanns inga alls att dela ut. Men det får man väl tolka som positivt. Senare, precis innan jag gick eftersom det inte varit så varmt idag och mina tår och ben (jag hade kjol, tillfället till ära) började kännas rejält kalla, så verkade det emellertid ha kommit ytterligare några högar med flygblad.
En annan sak som jag själv reflekterade över gällande just flygbladen, var att det inte låg och skräpade så värst många flygblad på marken. Jag tycker annars att det brukar ligga ganska tätt med flygblad runt omkring en sån här manifestation. Men så vitt jag kunde se så låg det en här och en där, väldigt sporadiskt och inte särskilt tätt. Nu är det ju inte alls så värst positivt att det ligger några flygblad på marken alls, egentligen. Men ett visst bortfall får man ändå räkna med. Men lite uppiggande ändå, man hoppas ju att folk tagit budskapet till sig.
Jag passade även på att säga hej till Kalle Wedin, valkretsledare för Piratpartiet Göteborg och en av initiativtagarna till manifestationen. Har haft lite mailkontakt med honom i samband med informationsutskick om piratfika tidigare. Naturligtvis hade han ju ingen aning om vem jag var men vi pratade lite och jag berättade helt kort om att jag bloggade och tänkt och försökt infinna mig på piratfika mer än en gång men att det aldrig blivit av. Men bli av ska det!
Här kommer några bilder från dagens manifestation. Använd dem gärna men helst i rätt sammanhang. Om du finner dig själv på någon av bilderna men väldigt ogärna vill vara med på bild i den här bloggen, kontakta mig isåfall på sandrability at gmail.com och tala om det så ska jag försöka att trolla bort dig.
Andra bloggar om: Fildelning, IPRED, Internet, Manifestation, Piratpartiet
Bluffspöket Pontén
Det är idag IPRED’s allra första dag och det har redan skrivits spaltmeter om lagen, dess konsvenser, människors åsikter, teorier och uppmaningar samt varningar från myndigheter och inte minst av piratjägarna själva.
Henrik Pontén, jurist vid Antipiratbyrån och föga tekniskt insatt, vilket vi sett efter rättegången mot The Pirate Bay, försöker agera piratjägarspöke och varna alla som tänkt skaffa en anonymitetstjänst. Han hävdar, utan att komma med några som helst tekniska uppgifter eller källor, att Antipiratbyrån inte ser anonymitetstjänster som något som helst problem. Han menar på att man minsann har “metoder” för att komma till rätta med Internet-användare som gömmer sig bakom anonyma adresser.
Jag påstår inte att Pontén har fel, för inte heller jag är någon teknisk expert. Men vi har tidigare sett vad Antipiratbyråns “metoder” innebär. I samband med den så kallade Bahnhofaffären, då bland annat Antipiratbyrån utförde husrannsakan hos Bahnhof och anmälde företaget för spridning av upphovsrättsligt skyddat material, gjorde parterna upp i godo eftersom Bahnhof hävdade att Antipiratbyrån själva planterat materialet på Bahnhofs servrar samt haft en infiltratör på bolaget som gjort överföringen möjlig.
Om det är den sortens metoder som Pontén syftar på så rädds i alla fall inte jag och det tycker jag inte att någon annan heller ska göra. I Bahnhofaffären så hade Antipiratbyrån uppenbarligen inte vattentäta bevis, vilket kan vara orsaken till varför man gjorde upp i godo. Det här är Antipiratbyråns och liknande organsiationers sätt att förtränga den problematik som uppstår. De försöker också skapa en bild av att folk i allmänhet skulle bli tillräckligt rädda för att helt sluta fildela, vilket ju så klart är exakt det de vill.
Å andra sidan, om de faktiskt har trovärdiga tekniska metoder för att komma runt anonymitetsproblemet, ut med språket! Om folk förstår på vilket sätt en anonymitetstjänst inte skulle fungera, DÅ finns det ju en anledning till att vara lite rädd för att få kravbrev i brevlådan. Men att försöka bluffa fram en rädsla bland befolkningen kommer inte att fungera i längden. Måhända att lagen kommer att generera många fler spaltmeter i medierna i början. Men folk glömmer hysterin och rädslan med tiden, och blir smartare och förhoppningsvis mer villiga att inte acceptera vad som helst.
En annan sak som jag reagerat på idag är Martin Appels krönika på IDG.se. Hela hans poäng bygger på att piratjägarna kommer att få precis som de vill. “Den stora massan” kommer att sluta fildela av ren rädsla för att åka fast och har enligt honom inte tid, kraft eller intresse av att sätta sig in i hur de kan skydda sig mot Pontén och hans gossar. Jag är lite nyfiken på hur han resonerar här. Sverige är inte det första land där IPRED-lagen införs. Vad är det som säger att den kommer att fungera bättre här än i våra grannländer? I Finland har antipiratorganisationerna till och med försökt förfalska statistik för att försöka påvisa att lagen faktiskt fungerar fast den egentligen inte påverkat fildelningen… i alla fall inte åt det håll de önskar.
Tänk om, tänk rätt. Lösningen heter inte IPRED!
Andra bloggar om: Antipiratbyrån, Bahnhof, Henrik Pontén, Fildelning, IPRED, Upphovsrätt
Rättegången är över
Jag har varit bokstavligen urusel på att skriva något om rättegången de senaste dagarna. Det har varit mycket annat, kameror och helg och sånt. Jag lyssnade på halva Roger Wallis vittnesmål i fredags men sen blev jag på så dåligt humör av den negativa atmosfären och tonen i rättssalen, att jag helt enkelt tog en paus. Jag lyssnade inte färdigt på Wallis vittnesmål förrän idag så jag har därmed inte heller lyssnat på någon slutplädering från någon av sidorna i målet.
Nu är iallafall rättegången över. I början av veckan hölls alltså slutpläderingarna, i måndags åtalarsidan och de målsägande i stämningsansökan och igår försvarets. Jag ska plöja igenom dessa under de närmaste dagarna men så vitt jag läst hos andra som varit flitigare än jag med att lyssna, så yrkar åklagaren på ett års fängelse (!) samt att han också argumenterade för att männen som driver The PIrate Bay har samma juridiska ansvar för länkarna till de upphovsrättsligt skyddade verken, som det material som de själva publicerat.
Det är nog inte bara jag som tycker att detta påstående är både häpnadsväckande och helt orimligt. Stora delar av Internet skulle sluta fungera ifall det vore olagligt eller förbjudet att länka till något som vore skyddat enligt upphovsrätten. Helt galet och det är tråkigt att åklagaren själv inte förstår hur orimligt det låter. Innan jag spyr mer galla över det här ska jag själv lyssna och tolka vad som sades. Samma sak med försvarets slutplädering. Jag hoppas den var mer saklig.
Nu ska jag göra fiskpinnar. Mors!
Andra bloggar om: Roger Wallis, The Pirate Bay, TPB-rättegången