Fem dagar kvar
Idag är det söndag. Om fem dagar är det fredag och då börjar uppfyllandet av en dröm. Jag börjar bli lite stressad inför alla saker som jag vill hinna med innan jag åker. Jag ska börja packa imorgon i veckan som kommer ska jag fixa försäkring, ringa ett par samtal och förhoppningsvis hinna hem till mor och far en vända till för att träffa min bror och hans sambo som nu är i New York och som jag inte hann träffa när jag var hemma senast.
Igår hade jag en farväl-fest här hemma som blev väldigt lyckad, tyckte jag själv i alla fall. En massa underbara människor var här och det var väldigt trevligt, så trevligt att den sista gästen gick kvart över sex imorse. 🙂 Jag och A gick och la oss några timmar och gick sedan upp och förberedde nästa besök; A’s föräldrar som idag varit här på middag. Det blev italienska köttbullar med färsk pasta och saffrans- och apelsinglass till efterrätt.
Nu är vi båda sjukt trötta och ska strax krypa ner i sängen.
God natt 🙂
Andra bloggar om: Kanada, Nedräkning
Det drar ihop sig
Bortsett från en hel del bloggande som varit relaterat till skolan har jag legat väldigt lågt med mitt bloggande den här våren. Det har inte precis varit medvetet, det har liksom bara blivit så. Men nu känns det som att det börjar bli dags att ändra på det för nu börjar det hända grejer.
Vad jag inte skrivit om tidigare är att jag i slutet på februari beställde flygbiljetter till Vancouver. I och med det fick jag även ett definitivt datum för resan. Det hade jag ju inte haft innan men den 16:e april, vilket är om knappt tre veckor, bär det av. Det känns helt overkligt. Jag tror inte att jag riktigt begripit det själv ännu. Jag gör så klart en del förberedelser, men jag har inte drabbats av någon allvarlig resfeber ännu. Kanske är det för att jag innerst inne är lite nervös…eller väldigt nervös, faktiskt. Jag åker ju på vinst och förlust. Hittar jag jobb eller någon slags sysselsättning att försörja mig på så kommer jag ju hem till Sverige igen i september som tidigast. Men om jag inte lyckas hitta något jobb kommer jag hem igen bra mycket tidigare än så. Jag hoppas så klart att allt ska gå bra och att det ska bli mitt livs äventyr och jag borde sluta oroa mig och ta det lite “chill”. Men gosh…
En dålig sak som skett är att det första jag måste göra när jag kommer till Vancouver är att åka till Apple Store vid Pacific Center. Min Mac är lite ledsen, inte väldigt ledsen, men ledsen så att det räcker för att klickfunktionen i touchpaden nästan helt slutat att fungera. Alla som har en MacBook Pro från åtminstone förra året eller möjligen sena 2008 vet att touchpaden inte har några knappar, den är snarare en stor knapp i sig själv. Jag har löst detta genom att aktivera “tap to click”-funktionen, d v s att klicka genom att trycka lätt på touchpaden. Liknar den funktion som även finns i Windows. Jag är inte helt förtjust i att behöva använda touchpaden på det sättet och att dra och släppa fungerar inte alls i nuläget och DET är irriterande.
Denna lilla defekt skulle lätt ha lätt ha gått på garantin om det inte hade varit för att A för några dagar sedan skrämde halvt ihjäl mig då jag, med en kopp kaffe i näven, var helt insjunken i en tv-serie och hade MacBooken ståendes på skrivbordet som vanligt. A petade mig i sidan och jag hoppade säkert en meter upp i luften OCH välte så klart ut en liten skvätt av kaffet över flera tangenter på min kära MacBook. Ingen större skada skedd just då, tangenterna och bakgrundsbelysningen fungerar fortfarande utan några som helst problem. Men om jag lämnar in MacBooken för service och reparation på en Apple Store och dem får se att det finns kaffe under tangenterna, vad ska dem inte tro att jag dragit för snyfthistoria då? De båda händelserna är helt skilda från varandra eftersom kaffeincidenten skedde EFTER att touchpaden började strula men det behöver ju inte spela någon roll vad jag säger. Om Apple kan avgöra att kaffet i teorin skulle ha kunnat påverka touchpadens funkationalitet så lär jag ju kunna glömma allt vad garanti heter.
Men jag tänker så här: touchpaden måste lagas och tangenterna som utsatts för kaffestänk skulle behöva rengöras undertill och jag kan ju ha riktig jävla tur att kaffet inte ens kommit i närheten av touchpaden under tangenterna så att Apple bestämmer sig för att det ena inte har med det andra att göra. Och om reparationen av touchpaden inte täckas av garantin så får jag väl betala reparationen och gilla läget. Datorn håller ju längre ifall jag väljer att laga den än om jag inte gör det och man kan ju alltid begära ett kostnadsförslag.
Deprimerande är det i vilket fall som helst, men vad göra? Shit happens. Min MacBook är lätt den bästa dator jag någonsin haft så det får det väl vara värt. Jävligt jobbigt att vara utan den under tiden den är inne för service bara. Hur ska jag överleva?
Andra bloggar om: Apple, MacBook Pro, Touch Pad, Vancouver
Hospitalization
Sedan jag la upp min annons på Vancouver Homestay Search igår, har det trillat in flera jättebra erbjudanden i mailboxen. Jag är väldigt positivt överraskad eftersom jag trodde att jag skulle få lägga ner en hel del tid på att maila många familjer innan det blev tal om något konkret. Det verkar inte behövas för nu har jag redan svårt att bestämma mig för vilken familj som verkar passa bäst. En familj, där mamman har släktingar i Sverige och som till och med varit här på besök, var det första erbjudandet jag fick. Det andra var en ensamstående mamma med två flickor på 8 och 10 som är konstnär och har en egen hemmastudio för stenskulptur. Hon gillar att resa och har till med tillgång till en stuga i Whistler som hennes bror äger!
Det tredje riktigt bra erbjudandet, som fick jag för bara en liten stund sedan, var från en familj boendes i en liten stad vid kusten, precis utanför Vancouver. De hade bara 15 minuters väg till havet, vilket är närmare än vad jag hade till havet när jag bodde i Brighton.
Förutom dessa tre har jag även fått två andra erbjudanden och det ena av dom verkar rätt bra men det andra går nog bort då hon som mailat i princip bara skrivit vad hyran var och inget mer. Visst förstår man att hyran är viktig för de familjer som hyr ut ett rum men jag hoppas i alla fall pengarna inte är den enda orsaken.
Gah! Det här är så spännande! Jag vill åka nu!
Andra bloggar om: Vancuver, Vancouver Homestay Search, Whistler
Homestaying
….är något som jag är väldigt bra på. Tanken var att jag ikväll skulle ha träffat och druckit lite öl med två forna kollegor från Stockholm men ödet ville annorlunda eftersom cheferna tydligen planerat in någon sorts aktivitet som höll dem sysselsatta ikväll. Synd, tycker jag, som inte fick någon öl men det får bli någon annan dag.
Jag har nu ägnat de senaste dagarna hemma innanför dessa arma väggar. Börjar bli lite trött på det men har i alla fall fått lite gjort. Jag har kommit igång ganska bra med en hemsida, en tidning, som jag ska hjälpa en bekant att sätta ihop med hjälp av WordPress. Utöver det har jag också klurat en del kring hur jag ska kunna installera Ubuntu eller Fedora på min andra dator, det har ju inte gått så bra med de senaste försöken men nu har jag i alla fall kommit på ett sätt som kanske gör att jag kommer runt problemet som varit innan med att Linux–kärnan inte känt av några installationsfiler på skivan när installationen väl ska köra igång. Lösningen: att skapa en Live-USB istället för en Live-CD och installera från den istället. Mer om det en annan dag.
Ikväll har jag också börjat nysta lite i mina Kanada-planer igen. Det går en tid mellan varje litet ryck och om jag nu ska åka i typ mars så är det nog dags att sätta fart. Jag har nu registrerat mig på hemsidan Vancouver Homestay Search, en mötesplats för studenter som vill hitta någonstans att bo och värdfamiljer som har rum att hyra ut. Nu ska jag ju visserligen inte till Kanada för att studera, även om jag kommer att göra även det på distans mot Högskolan Väst, men jag hoppas att det går bra ändå. Jag har skrivit en presentation, angett att jag vill stanna från mars till september (till att börja med), att jag kan tänka mig att betala ca 500 CAD i hyra samt att jag inte önskar få maten inräknad i priset då jag hellre lagar min egen mat och betalar lite mindre i hyra.
Jag räknar inte riktigt med att erbjudandena ska hagla in utan lär nog få kontakta värdfamiljerna själv och leta efter någon familj som kan passa. Efter att ha tittat på en del bilder är det bara att konstatera att bostadsstandarden varierar väldigt mycket mellan familjerna. Men det är ju inte standarden som är huvudsaken, huvudsaken är ju att hamna hos en trevlig familj.
Nåja, nu är det dags för lite nattamat i form av plättar. 🙂
Bye, bye, Cyprus!
Som vanligt går en veckas semester alldeles för fort. Veckan på Cypern har varit kanon. Underbart och varmt väder varje dag och nu är jag brun och fin. I alla fall ett litet tag tills att solbrännan börjar försvinna och bli ett minne blott.
Min själ befinner sig nog fortfarande på Cypern till viss del för det känns lite konstigt att redan vara hemma. Jag saknar solen och värmen och gänget som var med. Det var verkligen ett jättegött gäng och underbar sammanhållning.
Jag ligger ungefär en natts sömn minus och är rätt seg nu men ska försöka ägna dagen åt lite tvätt och hembärande av förnödenheter. A skriver tenta idag så jag har lägenheten för mig själv en stund. Det har ju inte precis blivit så mycket ensamtid under veckan så det känns rätt skönt att bara få vara själv ett tag.
Planen är att de bilder jag tagit ska läggas upp inom kort så att de andra som var med på resen ska kunna ladda ner de bilder de vill ha. Jag kommer nog att skapa en separat sida för det och inte göra det som ett blogginlägg.
Har precis laddat hem en relativt stor mailskörd med väldigt varienade innehåll. Min barndomsvän L har mailat och berättat att hon och hennes sambo ska ha barn i april, vilket gör mig lite ensammare om att inte ha barn i min umgängeskrets. 😉 Grattis L!
Vad som inte var riktigt lika roligt var att jag och min projektkompis fått retur på våran krav- och analysrapport medan jag varit borta. Våran handledare menar på att vi missat mål lite så nu verkar det som att vi har lite att göra.
Men first things first – mat!
Andra bloggar om: Användaranalys, Cypern, Kravspecifikation, Saknad, Semester