Har du sett min USB-gran?
Kom hem från stan för ett par timmar sedan. Det var rätt jobbigt, det regnade och det var skitmycket folk överallt, både i Nordstan och på Maxi. Men jag fick tag på allt jag skulle ha fast jag orkade mig inte ut till Sisjön och Jula där jag ska köpa en av julklapparna. Jag får ta det någon dag efter jobbet då jag i alla fall nästan befinner mig i rätt stadsdel.
Nu har jag hunnit varva ner och håller på att julpynta lite. Vi lär nog skippa julgran i år och lägga dom pengarna på annat men jag har i alla fall en liten julgran som är ganska söt som gör det lite mysigt här hemma. Den innehåller små fiberkablar som går ända nerifrån och ut i varje barr. Den har några lampr längst ner som börjar lysa när man kopplar in granen på en USB-port på datorn och då skimrar granen jättefint i olika färger. Jag fick den av min bror i julklapp för några år sedan. Verkligen en jättebra grej om man bor trångt och inte plats för någon riktig gran.
Julig stjärna
Idag fick samtliga på kontoret ta med sig en liten gåva hem. En julstjärna. Man tackar och bockar och hoppas att även Stockholmskontoret fick något liknande.
En (Advents)ljusstake
Då A och hans föräldrar kom hit idag med alla ölgrejer hade dom även med sig ljusstaken som A fick när han fyllde år. Den är jättesnygg och står nu på vardagsrumsbordet. Den har fyra ben och fyra ljus som vi ska nog inviga den genom att använda den som adventsljusstake. Vi har ingen riktig sådan och jag har lite svårt för för mycket julgrejer.
Nästa söndag är det första advent och då kommer nog J hit och dricker glögg så då passar vi på att inviga ljusstaken. 🙂
Kaffefiasko
Nyss blev jag lite rädd för jag trodde att en av våra käraste ägodelar hade gått sönder och att vi skulle behöva konka den in till stan och till Werner & Werner där vi köpt den. Jag talar så klart om våran espressomaskin. Jag laddade den med kaffe som vanligt och tryckte på Power-knappen. Sedan gjorde jag iordning mina smörgåsar; knäckebröd med skinka och ost, och tryckte på den högra knappen på maskinen för att sätta igång själva bryggningen.
Inget hände men först reagerade jag inte för ibland tar det några sekunder innan kaffet börja rinna ner och har man packat det relativt hårt så tar det kanske ytterligere lite längre tid. Men när inget hade hänt efter en kvarts minut blev jag orolig. Jag stängde av bryggningen och satte igång den igen. Inget hände. Jag vred loss vredet med själva kaffeladdningen och satte tillbaka den igen och satte åter igång bryggningen. Inget hände. Jag åter loss vredet och rengjorde själv filtret underifrån då det ibland fastnar kaffepulver där. Jag satte tillbaka vredet och startade bryggningen igen. Inget hände.
Panik. Iallafall nästan. Jag funderade på att ringa mamma. Hon är min privata kaffekonsult och har precis samma maskin som vi vilken hon har haft i säkert sju år eller så.
Men då såg jag felet. Våran maskin har tre knappar. En power-knapp som sitter längst till vänster som slår på maskinen och värmer upp den till rätt värme för att brygga kaffe, en knapp som sitter längst till höger för att starta och stoppa själva bryggningen och slutligen en knapp i mitten för att värma upp maskinen till rätt temperatur för att skumning av mjölk ska vara möjlig. Knappen i mitten var nertryckt och det som isåfall händer då man försöker brygga kaffe är absolut ingenting. När jag tryckte av knappen för skumning börja kaffet komma ut med en jävla fart, troligtvis för att trycket och värmen i maskinen var helt fel för bryggning.
Nu är maskinen avstängd och svalnar av igen. Så skönt att det bara var det som var felet… Hade blivit lite olycklig annars. Det räcker med att min iPod försöker skrämma livet ur mig med jämna mellanrum. Dessa prylar vi tror att vi inte kan leva utan alltså…
iPod-kris och FRA-kris
Även denna vecka fick en seg start på blogg-fronten. Inte bra, får se till att bättra mig och blogga lite mer under resten av veckan. Över halva veckan har redan gått. Det är inte klokt vad tiden går fort ibland. Har haft rätt mycket på jobbet och då räcker ju tiden aldrig till.
Igår hade jag en mindre kris. När jag var på väg hemifrån för att åka till jobbet och som vanligt tog fram poden för att fortsätta lyssna på Nattens barn av Traci Lords, som jag började läsa för två år sedan som pocket men aldrig läste ut och som jag nu äntligen hittat som ljudbok, så var poden helt död. Det enda livstecken den gav ifrån sig var det vita äpplet som sedan blev till ett stort svart fält på den nedre delen av displayen, som sedan fejdade bort. Jag blev nästan förkrossad. Sen jag fick poden av en kompis i julas, som själv inte kunde använda den p g a att han inte kunde se texten på displayen, så har jag blivit mer eller mindre beroende av den. Nu vill jag ju inte ha något annat!
Efter jobbet begav jag mig till MacForum på Östra Hamngatan. Efter ett snabbt ögonkast på displayen trodde killen på MacForums service att poden var trasig och bortom all räddning. Han kopplade dock in den till en dator och då – vips, så fungerade den! Det var tydligen bara batteriet som laddat ur. Det tyckte jag iofs var lite underligt eftersom den legat på laddning hela natten till måndagen. Det har dock hänt förut att batteriet laddat ur men då har poden iallafall kunnat tala om för mig att batteriet var slut och inte bara lekt död på det där sättet.
Efter besöket på MacForum andades jag ut. Killen på servicen sa dock att något lät lite konstigt i poden när man vände och vred på den. Ett litet klick, som han menade kommer från disken. Det finns alltså en liten risk att allt inte står rätt till med den men jag hoppas iallafall att den håller tills min ekonomi är lite mer stabil för dyra inköp.
Igår var det ju dessutom demonstration på Gustav Adolfs torg mot FRA (igen). Fram till i helgen som gick hade jag tänkt gå på den men i söndags (eller när det nu var) surnade jag till lite när jag läste om demonstrationen på FRApedia. Av alla de olika ungdomsförbund och politiska partier som var med och arrangerade demonstrationen, så var inget ett av dom liberalt. Inga partier från högerblocket var representerade överhuvudtaget. Majoriteten av arrangörerna bestod av ett antal kommunistiska partier och ungdomsförbund, partier och ungdomsförbund inom vänsterblocket samt så klart Piratpartiet och Ung Pirat. Jag är själv liberal, även om jag är inte är med i Folkpartiet eller Liberalernas ungdomsförbund och jag har egentligen inget emot många av de vänsterrelaterade sakfrågorna, men FRA-frågan får inte bli enbart en vänsterfråga. Blir den det så kommer regeringen aldrig att lyssna. Det är bara om alla, som tycker att FRA-lagen ska skrotas, verkligen visar det och det är inte en blockrelaterad eller partifärgad fråga. Det är en fråga som gäller oss alla, oavsett vad Fredrik Reinfeldt försöker tuta i befolkning, opposition och massmedia.
Skälet till att jag till slut valde att inte gå på demonstrationen igår var just detta och det var även detta, fast ändå motsatsen, som gjorde demonstrationen den 28:e juni så bra. Där var verkligen de flesta partierna och ungdomsförbunden representerade, antingen som talare eller arrangörer. Jag vill se fler demonstrationer där inte näst intill alla talare och arrangörer utgörs av vänsterblocket! Liberaler, var är ni någonstans? Och moderaterna, var är ni? Är det inte ni som brukar tala så fint om individens rätt?
Dock så verkar det som att demonstrationen igår blev lyckad, iallafall enligt detta inlägg på Flashback. Alla som var där ska så klart vara stolta över det, detsamma för dom som var och demonstrerade i Stockholm och Malmö. Jag ångrar lite grann att jag inte gick ändå men redan på den förra demonstrationen den 28:e juni så blev jag rätt så trött i öronen när talaren från Rättvisepartiet Socialisterna snöade in alldeles för mycket på arbetarklassen. Jag har ingen aning om vad talarna sa igår men jag hoppas verkligen att dom höll sig till ämnet…