Sverige-besök i juli
I juli kommer en av mina närmaste vänner T och hälsar på mig här i Vancouver. Det ska bli riktigt roligt. Det har än så länge gått lite trögt med att träffa nytt folk här men det beror mycket på att jag hittills inte skaffat något jobb, för då kommer man ju ut lite mer. Jag och Michelle har ju dock lite planer om ställen vi ska till men för henne är ju barnen första prioritet och så länge de är i skolan varje dag har hon oftast en tid att passa då de måste lämnas och hämtas. Jag har ju också skoluppgifter att ägna mig åt och tiden innan terminen är slut och då allt ska vara klart börjar rinna ut sakta men säkert. Jag känner att jag inte riktigt kan ägna mig åt aktivt jobbsökande så länge skolan hänger över mig. Nu har jag i alla fall utfört flertalet labbar i IT-säkerhetskursen och det är bara de tunga rapporterna kvar.
En annan sak som jag känner har varit lite påtaglig är möjligheten att fritt bege sig någonstans där det inte går bussar eller Skytrains. Kanada är ett land med stora avstånd och vill man utanför stan för att exempelvis uppleva naturen, så är en bil ett måste. Som de flesta vet får jag inte köra bil och jag kan ju inte ta för givet att Michelle ska köra mig överallt, bensin är dyrt (även om jag sagt att jag gärna betalar), men så har ju hon också ett liv och saker hon måste göra så det är lite av en komplicerad situation för mg emellanåt. Oavsett så trivs jag väldigt bra där jag är men det ska bli väldigt kul när T kommer hit för då kan vi hyra en bil och upptäcka saker och ting själva utan att behöva vara beroende av andra. Vi har bland annat pratat om att paddla kanot, vilket låter fantastiskt kul.
Andra bloggar om: Kanot, Sverige-besök, Upptäcka Kanada
Apple Store
Som jag berättade i mitt förra inlägg som i sin tur föranleddes av detta inlägg, behövde jag göra ett besök till Apple Store för att få ett utlåtande om touchpaden på min MacBook, som slutat fungera, så där var jag ju igår. Jag ville ju även höra efter ifall de behövde personal och hur man i så fall bär sig åt för att söka jobb där.
Jag hade tänkt mig en ganska liten butik med ett fåtal anställda, lite grann som MacForum i Göteborg även om butiken på Östra Hamngatan visserligen är rätt stor. Speciellt många som jobbar där är det då inte. Jag hade med andra ord inte så höga förhoppningar till att de skulle behöva ny och relativt orutinerad personal. När jag kom till Apple Store i Pacific Centre var mitt första intryck att antalet anställda i butiken var nästan lika många som antalet kunder och det var ganska många kunder där just då. Jag knallade in och fick direkt hjälp av en snäll kille som frågade vad jag hade för problem och bokade sedan in en tid åt mig med en tekniker som skulle kolla närmare på min MacBook. Jag fick en tid redan 20 minuter senare och killen frågade sedan om jag föredrog att vänta på plats i butiken eller om jag ville gå och ta en kopp kaffe medan jag väntade för i så fall visste han ett jättebra ställe, sa han.
Tyvärr hittade jag inte det superba kaffestället som Apple-killen tipsade om, eftersom jag glömde namnet på det typ 10 sekunder efter att jag lämnat Apple-butiken så jag tog första bästa och det var rätt ok. Jag insåg sedan att stället som han tipsade om nog var Caffe Artigiano.
När det var min tur att träffa en tekniker vid Genious-desken kom en kille fram och frågade om jag var jag och började med att presentera sig. Han var jättetrevlig och pekade ut var jag kunde sitta medan jag förklarade mitt problem. Jag fick sedan skriva på ett service-godkännande, en massa blaj om att Apple avsäger sig ansvar för förlorad data och liknande, under reparationen. Allt det vanliga med andra ord. Killen tog sedan min MacBook och gick in ett rum bakom butiken där han, enligt egen beskrivning, öppnade upp maskinen för att kolla ifall det skulle räcka med att skruva åt den lilla skruven som sitter under touchpaden och som reglerar motståndet. Efter en stund kom han tillbaka och sa att det tyvärr inte fungerat och det nog berodde på kaffet trots allt. Jag fick också ett kostnadsförslag på vad det skulle kosta att byta ut den och till min stora förvåning verkar det inte alls bli så dyrt som jag först trodde. Den dyraste delen av reparationen var att betala Apple att utföra den, eftersom det på grund av kaffet inte täcktes av garantin. $211 ska det tydligen kosta att byta ut touchpaden, vilket är ca 1 500 kr och vilket innebär att jag inte är hjälpt av min försäkring eftersom självrisken är på 1 500 kr. Precis som när jag råkade välta ut ett glas med julmust över min gamla IBM Thinkpad för en massa år sedan. Då var självrisken på 1000 kr och det kostade 900 kr att få tangentbordet utbytt. Typiskt!
Innan jag gick passade jag även på att fråga om den Apple Store som jag besökte nyanställde för tillfället och killen sa att de i princip alltid gör det och att jag skulle ansöka via Apple.com. Jag ägnade flera timmar igår med att skriva nytt CV och söka två platser på två olika Apple Stores i stan. Det hade varit så himla fräckt att få jobba för Apple och speciellt här där folk är så trevliga och hjälpsamma hela tiden. Jag blev så himla glad av allt trevligt bemötande på samtliga ställen jag var till i fredags. Folk har en väldig trevlig inställning till immigranter och frågar hela tiden varifrån man kommer och sånt. Mycket trevligt! Det får mig även att fundera en del kring hur vi beter oss mot folk i allmänhet och invandrare i synnerhet hemma i Sverige. Service är ju så vitt jag vet inte precis vad som kännetecknar Sverige, vilket är synd. Vi har nog en del att lära av Kanada och troligen en del andra länder vad gäller service.
Det drar ihop sig
Bortsett från en hel del bloggande som varit relaterat till skolan har jag legat väldigt lågt med mitt bloggande den här våren. Det har inte precis varit medvetet, det har liksom bara blivit så. Men nu känns det som att det börjar bli dags att ändra på det för nu börjar det hända grejer.
Vad jag inte skrivit om tidigare är att jag i slutet på februari beställde flygbiljetter till Vancouver. I och med det fick jag även ett definitivt datum för resan. Det hade jag ju inte haft innan men den 16:e april, vilket är om knappt tre veckor, bär det av. Det känns helt overkligt. Jag tror inte att jag riktigt begripit det själv ännu. Jag gör så klart en del förberedelser, men jag har inte drabbats av någon allvarlig resfeber ännu. Kanske är det för att jag innerst inne är lite nervös…eller väldigt nervös, faktiskt. Jag åker ju på vinst och förlust. Hittar jag jobb eller någon slags sysselsättning att försörja mig på så kommer jag ju hem till Sverige igen i september som tidigast. Men om jag inte lyckas hitta något jobb kommer jag hem igen bra mycket tidigare än så. Jag hoppas så klart att allt ska gå bra och att det ska bli mitt livs äventyr och jag borde sluta oroa mig och ta det lite “chill”. Men gosh…
En dålig sak som skett är att det första jag måste göra när jag kommer till Vancouver är att åka till Apple Store vid Pacific Center. Min Mac är lite ledsen, inte väldigt ledsen, men ledsen så att det räcker för att klickfunktionen i touchpaden nästan helt slutat att fungera. Alla som har en MacBook Pro från åtminstone förra året eller möjligen sena 2008 vet att touchpaden inte har några knappar, den är snarare en stor knapp i sig själv. Jag har löst detta genom att aktivera “tap to click”-funktionen, d v s att klicka genom att trycka lätt på touchpaden. Liknar den funktion som även finns i Windows. Jag är inte helt förtjust i att behöva använda touchpaden på det sättet och att dra och släppa fungerar inte alls i nuläget och DET är irriterande.
Denna lilla defekt skulle lätt ha lätt ha gått på garantin om det inte hade varit för att A för några dagar sedan skrämde halvt ihjäl mig då jag, med en kopp kaffe i näven, var helt insjunken i en tv-serie och hade MacBooken ståendes på skrivbordet som vanligt. A petade mig i sidan och jag hoppade säkert en meter upp i luften OCH välte så klart ut en liten skvätt av kaffet över flera tangenter på min kära MacBook. Ingen större skada skedd just då, tangenterna och bakgrundsbelysningen fungerar fortfarande utan några som helst problem. Men om jag lämnar in MacBooken för service och reparation på en Apple Store och dem får se att det finns kaffe under tangenterna, vad ska dem inte tro att jag dragit för snyfthistoria då? De båda händelserna är helt skilda från varandra eftersom kaffeincidenten skedde EFTER att touchpaden började strula men det behöver ju inte spela någon roll vad jag säger. Om Apple kan avgöra att kaffet i teorin skulle ha kunnat påverka touchpadens funkationalitet så lär jag ju kunna glömma allt vad garanti heter.
Men jag tänker så här: touchpaden måste lagas och tangenterna som utsatts för kaffestänk skulle behöva rengöras undertill och jag kan ju ha riktig jävla tur att kaffet inte ens kommit i närheten av touchpaden under tangenterna så att Apple bestämmer sig för att det ena inte har med det andra att göra. Och om reparationen av touchpaden inte täckas av garantin så får jag väl betala reparationen och gilla läget. Datorn håller ju längre ifall jag väljer att laga den än om jag inte gör det och man kan ju alltid begära ett kostnadsförslag.
Deprimerande är det i vilket fall som helst, men vad göra? Shit happens. Min MacBook är lätt den bästa dator jag någonsin haft så det får det väl vara värt. Jävligt jobbigt att vara utan den under tiden den är inne för service bara. Hur ska jag överleva?
Andra bloggar om: Apple, MacBook Pro, Touch Pad, Vancouver
Kanelbullens dag…
…tog visserligen slut för typ fyrtio minuter sedan men det luktar fortfarande gott av nygräddade kanelbullar i hela lägenheten. Har ägnat några timmar åt att baka ett rejält lass med bullar idag. Det tar en liten sund men goda blev dem.
Visst är dem fina?
Imorgon ska jag jobba igen men jag slipper i alla fall gå upp klockan halv fem. Ska inte vara på Ridderheims förrän vid 10 men så slutar jag klockan 20 istället. Jag kommer ju inte att jobba fler timmar än vanligt men det känns så eftersom jag slutar så sent. Nåja, jag börjar komma in i sysslorna på Ridderheims nu. Även om det inte alltid går så fort att plocka ihop ordrar så går det ändå framåt och det är ju huvudsaken. Nu är det bara några dagar kvar till avresan till Cypern också. Weee! 🙂
Andra bloggar om: Bakning, Cypern, Kanelbullar, Resor, Ridderheims
Idiottrött
Nu har jag gnotat på lagergolvet i två dagar och jobbet på Ridderheims är nu över för den här gången. Men jag har redan mer jobb på gång. Har ett jobbpass inbokat den 21:e oktober, dagen efter att jag kommit hem från Cypern. Undra hur pigg jag kommer att vara då… Men det ska jag inte tänka på nu för nu ska äntligen krypa ner i sängen och imorgon ska jag ta mig en rejäl sovmorgon.
Andra bloggar om: Extrajobb, Ridderheims