Herrtorps Qvarn

Pörra fredagen åkte vi, trots vissa komplikationer, till Varnhem och A’s föräldrar. Vi åkte direkt från stationen till Herrtorps Qvarn utanför Skara där A’s syster H sommarjobbar och skulle kvällen till ära sjunga för gästerna på kvarnens uteservering. Det var en väldigt trevlig kväll; god mat, fin natur, trevlig personal och bra musik. I galleriet nedan ligger några bilder från kvällen. Det är dom sex första som är från Herrtorps Qvarn.

På lördagen åkte vi hem till mina föräldrar. Under våran vistelse där fick vi dock veta att min farbror, som fick en stroke för några veckor sedan, dog under lördagen. Min pappa åkte därför direkt till Kisa (där han är uppväxt och där min farbror och farmor bott i hela sina liv) för att börja ordna med begravning och sånt. Jag har aldrig stått min farbror så nära, inte min andra farbror heller eller mina kusiner men det är så klart alltid tråkigt när någon i ens släkt går bort och man berörs nog lite mer än vad men tror. Jag vet ännu inte när begravningen kommer att hållas men det känns som att jag nog gärna vill närvara på den. Det skulle vara roligt att träffa mina kusiner och farmor också.

Tog några kort hemma hos mamma och pappa också, dom två sista i galleriet.

 

Skövde vs. Vårgårda

Jag har via en kommentar fått frågan om varför jag egentligen saknar Skövde och hur det kommer sig att jag saknar Skövde mer än Vårgårda. För mig är det ganska självklart varför jag saknar Skövde mer än Vårgårda.

Låt oss för en stund fundera på vad Vårgårda faktiskt är. Jag har bott i kommunen sen jag var fem år. Notera kommunen, inte samhållet. Jag gick i högstadiet där och har både trevliga och mindre trevliga minnen från den hålan. För det är precis vad Vårgårda är: en liten sketen håla som saknar det mesta. ”Hålan” är inte särskilt charmig, plutt-liten, saknar det mesta av vad man kan kalla sociala sysselsättningsmöjligheter samt är ett kärt tillhåll för personer som gillar dyrt vitt pulver. Ja, Vårgårda är vida känt som langningshåla nummer ett… Eller ja, vad vet jag om det egentligen? Men vad jag vet är i alla fall att det försiggår en hel del skumma affärer där, som det ofta gör på såna små orter.

Slutsats: Vårgårda är en tråkig och rätt ful ort där jag aldrig i livet skulle bosätta mig. Punkt. De som tycker annorlunda får gärna framföra sina åsikter. Detta är i alla fall min uppfattning.

Vad Skövde har för rykte i knark-sammanhang har jag ingen aning om. Jag har inte direkt umgåtts i de kretsarna. Skövde är dock en betydligt mysigare och trevligare och charmigare ort än föregående håla. Skövde är lite bonnigt men det ska vara så. Det är liksom det som är hela grejen. I Skövde har jag pluggat, i Skövde har jag festat, i Skövde har jag fått vänner för livet och i Skövde har jag vuxit som människa.

Jag var visserligen ganska trött på stan när jag flyttade därifrån i slutet på januari och jag tror inte att jag lär flytta tillbaka men man ska aldrig säga aldrig. Jag trivdes ändå väldigt bra där och har en massa roligt när jag återvänder som exempelvis i helgen som gick. Enligt traditionen blev det så klart ett besök på kårhuset och allt vad det innebär: förfest, öl, caps, röj på dansgolvet, drinkar och skoj med gamla och nya kamrater.

Söndagen blev allt annat än produktiv. Jag låg och drog mig nästan hela dagen i armarna på en högst kramvänlig individ. Nej, det var inte så snuskigt som det kanske låter, bara mysigt och trevligt. Jag har sedan dess gått runt och smålett hela tiden. Trodde inte att jag skulle kunna känna så här så snart efter det senaste fiaskot men det är så otroligt skönt och fint på alla sätt och vis och värt varenda timme på tåget för att ta sig till Skövde och många timmar lär det bli om det här skulle visa sig hålla en tid.

Så, ja, jag saknar Skövde bra mycket mer än Vårgårda. 🙂