Så typsikt av mig att stava typiskt typsikt
Jag vet att jag sagt att jag inte skulle börja uppdatera den här bloggen förrän efter nyår eller så men nu är jag frustrerad på min gamla blogg. Anledningen till att jag beslutat mig för att byta blogghotell är av samma anledning som jag nu uppdaterar den här bloggen av ren frustration. Jag kommer inte åt min nuvarande blogg. Den är så otroligt långsam ibland.
Under tiden som jag inta använder denna bloggen kontinuerligt så håller jag på att lägga in alla gamla inlägg som jag skrivit på mina två tidigare bloggar. Jag vill gärna ha allt på samma ställe men det tråkiga med detta är att alla kommentarer inte följer med. Hade det gått att ändra datum då kommentarer läggs in så hade det varit möjligt men det verkar inte gå. Dock så finns det inte särskilt många kommentarer på de inlägg jag skrivit på min förra blogg, alltså den som är så otroligt trög. Däremot hade jag fler kommentarer på min första blogg på blogg.se. Anledningen till att jag helt enkelt inte bara gick tillbaka till den är att startsidan på blogg.se ser ut som en ripp off på Aftonbladet.se. Usch och fy!
Jaha, nu verkar det som att webbläsaren äntligen kunnat ladda bloggen. Dags att lägga in gamla inlägg!
Mors och på återseende!
Åh nej…
Hade precis skrivit ett skitlångt inlägg om de båda Narnia-filmerna. Råkade klicka på bakåt-knappen i Firefox och sen när jag gick tillbaka så var ju texten borta. Så jävla typiskt! Nåja, kanske orkar skriva om det sen när jag ätit.
Bloggbyte…igen
Någon gång under hösten kommer jag nog att byta bloggadress och blogghotell igen. Jag börjar nämligen bli lite trött på att jag inte orkar komma ihåg inloggningsuppgifterna till den här bloggen eftersom dom är baserade på mina kunduppgifter hos Bahnof…således helt ologiska.
Planen var att skrämma liv i min gamla blogg anywien.blogg.se men när jag surfade iväg till blogg.se för att logga in så såg inloggningsidan ut som ett plagiat på Aftonbladet. Usch och fy. Så då loggade jag istället in på blogspot.com där jag kan använda mitt Gmail-konto som inloggningsuppgifter (tror det är dom som äger siten). Håller just nu på att flytta alla gamla inlägg dit och det när det är klart så kommer jag nog börja att använda den bloggen istället. Därför väntar jag lite med att offentliggöra adressen redan nu.
I övrigt händer det inte mycket. Jo, mamma fyllde år idag! Jag hade beställt ett blomsterbud till henne så jag ska ringa och höra ifall hon tyckte om blommorna. Dom hade inte kommit vid lunch då jag först ringde men nu borde dom ju verkligen kommit fram.
Nu blev jag väldigt stel i händerna. Dags att ta piller… Mors!
Ny blogg
Detta är, som du säkert ser, det första inlägget på denna blogg. Den närmaste tiden kommer jag inte att lägga upp några nya inlägg här utan bara föra in äldre arkiverade inlägg från mina två tidigare bloggar. Troligen kommer jag att börja publicera nya inlägg här först efter nyår så välkommen åter då!
Bloggslapp
Den här veckan har jag varit dålig på att skriva. Har bl a haft mycket på jobbet och i övrigt har det egentligen inte hänt så mycket att skriva om. Det har ju i och för sig inte hindrat mig förut. 😉
Det som faktiskt har hänt, men som så många kanske inte har koll på, är att Paralympics, alltså OS för funktionshindrade, har kommit igång. Sverige har redan tagit flera medaljer i bland annat simning och skjytte, vilket ju så klart är roligt eftersom vi inte tog ett enda guld i vanliga OS. Ett av de guldhopp som varit mest uppmärksammat innan OS var Elvira Kivi som tävlar i judo (och som dessutom är regerande världsmästare) och som jag själv bekantat mig lite med via US och en del sportarrangemang för synskadade. Dock gick det inte riktigt som smort under hennes första OS vilket så klart måste kännas väldigt tråkigt, både för Elvira och hennes tränare. Jag har försökt följa hennes tävlande i Beijing under början av veckan, både via SVT’s sändningar och även via hennes egen blogg och jag blev så klart ledsen för hennes skull när allt sket sig. Men jag är övertygad om att hon kommer igen. Det kommer ju fler Paralympics, fler världsmästerskap och andra tävlingar och det kommer tid för revanch. Jag önskar Elvira en spännande tid i Kina, för det bara måste vara ett intressant och fascinerande land att uppleva, och lycka till med träning och framtida tävlingar. Ännu är inte sista ordet sagt!
I övrigt har jag jobbat, tränat, läst, datat, lagat mat och sovit. A har kommit igång med pluggandet igen och sitter just nu och räknar CPU-kretsar vid vardagsrumsbordet. Jag vet, det låter konstigt men folk räknar tydligen på sådant. 😉 Än så länge verkar det gå bra med ekonomin. Budgeten håller och med lite, lite tur så kanske jag kan unna mig lite nya underkläder i slutet på den här löneperioden. Om vi klarar september så klarar vi oktober också. Även om det är rätt tråkigt att inte kunna hitta på något som kostar pengar så känns det ändå tryggt att det inte går någon nöd på oss. Vad gäller mat så har vi bara handlat på MAXI den här månaden och även om man handlar för ca 500 kr där per vecka så är det ändå bättre än alla småköp på Hemköp. Trist bara att MAXI ligger i helt fel stadsdel. 🙁
Det börjar komma in lite fler lägenheter att söka på Bostadsbolagets interna kö. Även om det inte händer så mycket vad gäller de lägenheter vi söker, ja, förutom det faktum att vi inte får dom, så måste man ju försöka. Sökte häromdagen en trea i vad som såg ut att vara en ganska fräsch kåk i Landala. Jag ägnade sedan ett par timmar åt att fantisera om hur underbart det hade varit att bo där. Från Landala kan man nämligen gå till Avenyn utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Jag skulle dessutom kunna gå till jobbet om jag verkligen ville, utan att det skulle kännas alldeles för långt och A skulle kunna gå till Chalmers också. Sedan slutade jag att fantisera om det för Landala ligger så pass nära stan och bara måste vara attraktivt för typ alla i den interna kön som söker en bostad utifrån samma premisser som vi. Det finns inget som säger att vi skulle få den lägenheten. Under de knappa åtta månader som vi sökt lägenhet via den interna kön, har vi fått erbjudande om visning på EN (1) enda lägenhet. Den låg på Julianska gatan i Kortedala och kändes väldigt trång för att vara en trea så den tackade vi ju nej till.
I nuläget vet jag inte om vi skulle tacka ja till en större lägenhet här iallafall. Det känns lite olustigt att bo kvar här just nu då stadens gäng använder Kortedala som sitt slagfält. Det har vid flera tillfällen hittats personer skjutna i den här stadsdelen, till och med på våran gata, och även om det främst varit kriminellt belastade personer som varit inblandade så börjar det kännas minst sagt otrevligt. Jag har aldrig känt mig rädd i Kortedala förut (jo, när jag var nyinflyttad och skulle gå hem från hållplatsen efter mörkrets inbrott så var det lite läskigt, men det kom jag över) men när folk hittas döda på gatorna, skjutna i huvudet, ja, då är det helt enkelt en annan sak. Även om jag inte kan påstå att jag är rädd när jag går från vagnen, eller till Kortedala torg och tillbaka, så tänker man ändå på vad som pågått så nära inpå en.
Nåja, det ska väl bli våran tur någon gång att få en sjysst lägenhet i något sjysst område, hoppas jag. Som mamma sa: Finns det tid, så finns det råd.