Kärlek = tortyr

Under några veckors tid har jag befunnit mig i lite av ett antiklimax. Å ena sidan är helgerna helt underbara eftersom jag knappt gjort annat de senaste helgerna än att umgås med en person som jag snart börjar tro att jag varken kan eller vill leva utan överhuvudtaget. Det spelar verkligen ingen som helst roll vad vi gör, eller inte gör, men bara att tillbringa så mycket tid med honom som möjligt känns som något näst intill livsnödvändigt. Min lägenhet står nästan och förfaller. Jag borde städa och fixa och dona. Måla klart bokhyllan t.ex. (Nej, den är inte färdigmålad!) men hur ska det gå till när jag är i Skövde typ jämt? 😉

Å andra sidan, eftersom A bor i Skövde så blir vardagarna så otroligt långa och jobbiga rent känslomässigt. Ibland känns det som om jag ska längta ihjäl mig – bokstavligen! Veckorna går visserligen ganska fort men det känns ändå som en hel evighet mellan två helger. När man har pojkvän i samma stad som man bor, och som det varit för mig tidigare, till och med på samma gård i samma område, hinner man umgås på ett helt annat sätt under vardagarna. Som det är nu så går det ju verkligen inte. Men det är också väldigt positivt på det sättet att när man väl träffas så tar man verkligen reda på de få dagar man har tillsammans och gör det absolut bästa av dom som det bara går. När man åker hem igen på söndagskvällen, eller som senast, tidig måndag morgon, vet man att det är fem långa dagar kvar tills att man ens kommer i närheten av något så enkelt men ack så betydelsefullt som en kärleksfull och omtänksam kram.

Men varje gång jag kommer på mig själv med att sitta och drömma mig bort och som jag tidigare nämnt, sakna honom så mycket att det gör ont, så påminns jag också om att det är så värt det. Det kanske kommer att ta ett bra tag innan någon av oss har någon möjlighet att ändra bostadsförhållanden och/eller sysselsättning och därmed minska avståndet emellan oss men som det känns nu så kan det gärna få göra det. Vi lär nog hålla ut tills dess. Kanske. 🙂

Länge leve kollektivtrafiken

I helgen gick den årliga studentfesten i Skövde av stapeln – Bonnaphesten. Jag hade inte så höga förväntningar inför årets Bonna-sittning eftersom förra årets sittning inte alls levde upp till förväntningarna, mycket tack vare ett flertal studenter från Ronneby som levde rövare till den milda grad att dom efter drygt halva sittningen fick sig en utskällning av toastmastrarna och därmed lämnade sittningen. Så jag gick till året sittning tillsammans med A och försökte ha ett öppet sinne inför hela tillställningen. Tyvärr blev sittningen inge vidare bra detta år heller, dock ej tack vare Ronnebystudenterna som i år blivit portade från sittningen, men redan från sittningens början kändes det som om det var något som saknades. Det där riktiga ”röjet” infann sig aldrig och det var inte förrän under sittningens sista timme som saker och ting började ta sig. Jycklen och sångerna fick mer ”fart” och det mesta blev liksom lite roligare. Men på det hela taget så var det en rätt rörig och odisciplinerad sittning…tyvärr.

Runt halv tolv gjorde så till slut Mora Träsk entré på scenen och det lyfte verkligen upp stämningen. Nästan kårhusets alla gäster samlades sittandes på golvet i stora salen, ståendes längs väggarna eller uppe vid balkongen på andra våningen. Det är ingen överdrift att säga att Mora Träsk drar folk. I alla fall då det handlar om barn…och studenter. 🙂

Söndagen blev precis som den har varit de senaste veckorna. Mysig och vansinnigt ineffektiv, precis som en söndag ska vara efter en fest. Drog mig motvilligt till stationen vid kvart i nio men tågresan tillbaka till Götet höll på att bli ett riktigt äventyr. En kort stund efter att tåget stannat i Alingsås som sista uppehåll innan Göteborg, förlorade tåget sin strömförsörjning och stannade mitt ute i skogen någonstans i Floda-trakten. Ett större elfel på centralen i Göteborg var orsaken och tågpersonalen upplyste resenärerna om att tåget med all sannolikhet kunde bli ståendes längst spåret tills problemet var löst. För att spara ström upplystes vi också om att dom tänkte släcka ner hela tåget.

Jag är inte särskilt mörkrädd men att sitta i en becksvart tågvagn på ett totalt strömlöst tåg mitt ute i bushen tillsammans med ca 100 främmande människor lät inte jätteinspirerande. Klockan var dessutom rätt mycket så det var kolsvart ute dessutom. Lyckligtvis blev det aldrig så illa. Det kom ganska snart en liten puls med ström som tog oss ända till Partille (!) där tåget åter stannade. Den här gången fick vi dock veta att inget skulle kunna göras förrän tidigast vid 23-snåret. Klockan var då kvart över tio på kvällen och jag ville nästan skrika av frustration och trötthet. Det gick en stund men ingen ny information, eller ström, ville infinna sig. Till slut ropade tågpersonalen ut i högtalarna att de resenärer som ville gå av tåget och ta sig in till stan på egen hand skulle bli avsläppta. Då tog jag chansen och följde lämmeltåget av människor till bussterminalen i köpcentrumet Allum. Där hade man så klart inte hunnit sätta in extra bussar så de få bussar som skulle till Centralstationen, Nils Ericson-terminalen eller Heden fylldes på nolltid. Jag brukar inte vara den mest tursamma av personer men jag lyckades till och med norpa åt mig en sittplats i en buss till Centralstationen som blev smockfull på bara några minuter. Det krävs flera bussar för att svälja ett helt SJ-tåg, minsann.

Jag satt och glodde stint ut genom bussfönstret under bussfärden och drömde mig hem till min säng. Jag vaknade dock till när jag fick syn på sexans spårvagn med destinationen Kortedala. Vart var jag egentligen? Sen började jag känna igen mig. Bussen närmade sig SKF. Gud, så skönt! Jag behövde inte ens åka in till stan! Lyckan var total! Jag slängde mig på stoppknappen och trängde mig ut genom den ännu smockfulla bussen. Hoppade på första bästa spårvagn som kom. Allt som allt kom jag bara hem ca en timme för sent.

Ibland undrar jag om SJ, spårverket och Connex tävlar om vem av dom som kan suga mest och hårdast. Med helgens bravader färskt i minnet vandrade jag in på Nils Ericson-terminalen, knappt 6 timmar efter min hemkomst kvällen innan, med siktet inställt på att ta 6:20-direktbussen till Borås. Vi var väl ca 30 pers som stod och väntade på nämnda buss och när klockan var 6:30 var det bara att inse att någon direktbuss till Borås inte skulle infinna sig som den skulle. Den andra bussen till Borås, som tar vägen förbi Bollebygd, hade för längesedan blivit full och åkt. Efter att ha pendlat mellan Borås och Göteborg i snart 8 månader har jag inte så mycket till övers för Connex. Det händer allt för ofta att dom felkalkylerar antalet resenärer och därmed kör med smockfulla bussar ute på motorvägen R40. Dom vet om att det reser mycket folk mellan Borås och GBG men sätter inte in de resurser som krävs för att ombesörja problemet. Kass, säger jag!

Mora Träsk

Den här veckan har jag varit allt annat än flitig med bloggen. Har varit fullt upp hela veckan som vanligt. Jag fattar ibland inte varför jag aldrig hinner med något. Jag gör ju egentligen ingenting annat än att jobba.

Var och shoppade lite inför den kommande helgen i måndags. Blev två toppar och en ny BH. Intresseklubben antecknar nog så det ryker just nu. 🙂

När jag kom hem var väl tanken att jag skulle börja titta lite på inlämningsuppgift 2 i IT-juridiken. Men det blev det så klart inte. Istället blev det pill i nya datorn och Prison Break. 🙂 Har ju varit så upptagen de senaste helgerna *host host* så jag har bara inte “hunnit” få klart den nya burken. Den går som en klocka men än så länge är det inget annat än Windows som är installerat på den så den är inte så väldans funktionsduglig ännu.

I tisdags kom T över och vi satt och babblade och fikade i nåra timmar. Vi brukar vara väldigt duktiga på att prata när vi väl kommer igång. Vi hade inte träffats sen i juli någon gång så sen dess hade det ju hänt en hel del som man var tvungen att reda ut. Sen fick jag lite ångest över min inlämningsuppgift igen samt hur mycket klockan hade blivit och hur trött jag skulle vara morgonen efter. Blev dock gladare och lite lättare till mods när A ringde senare på kvällen. Märkligt hur en enda person kan ha en sån sån positiv och inspirerande effekt på en ändå.

I onsdags fick jag dock värsta ångesten över uppgiften. Det hela blev inte bättre av att jag lovat bort mig på bio med P, Insåg dock att jag aldrig skulle få klart inluppen om jag inte tackade nej till bion och så fick det bli, vilket sög för jag tycker det är så tråkigt att behöva bryta nåt man mer eller mindre lovat. P hade dessutom gratisbiljetter så vi hade tänkt gå och garva åt Pirates of the Carabbean en gång till. 🙂 Men så blev det alltså inte. Jag satt och kliade mig i huvudet hela onsdagskvällen istället och försökte få ordning på avtalsrätt och bit-skatt. Lagom spännande…men faktiskt ganska intressant egentligen.

Torsdag = riddag. Vi hade hoppning. Det var läskigt och roligt på samma gång. Jag har inte hoppat på säkert 10 år minst. Natuligtvis var lilla Ester inte jättepigg på att hoppa denna dag. Hon vägrade flera gånger innan hon bestämde sig för att orka studshoppa över ett rättuppstående hinder, ett krysshinder och sedan ännu ett rättuppstående hinder. Då fick hon massor med beröm.

Igår åkte mamma och pappa till Italien och tanken är att jag ska vara hästvakt tills på tisdag. Lilla mamma var dock noga med att förklara att jag inte behövde vara hemma varje dag. Pållarna ska inte ha något hö överhuvudtaget för det finns fortfarande gott om bete i hagarna så det enda jag behöver göra är att se till att de har vatten och om det ska fortsätta ösa ner varanda dag under helgen så lär det inte göra så mycket att jag drar iväg en snabbis till Skövde och till Bonna-festen på lördag. Det blir sittning med rolig underhållning och massa mat och sång samt Mora Träsk senare på kvällen. Det är en ganska speciell syn att se ca 300 studenter sitta på golvet i stora salen på Kårhuset Boulogner och klappa händerna till “Tigerjakt” och “Öron, axlar, knä och tå” och allt vad det är. 🙂

Ska försöka fixa klart den ondskefulla inluppen ikväll och imorron förmiddag så att jag kan ägna resten av helgen åt Bonna-fest och A. 🙂