Amami-Ôshima – ett återbesök

Amami-Ôshima – ett återbesök

Den andra delen av resan till Japan våren 2013 utspelade sig på ön Amami-Ôshima, som vi besökte för första gången i oktober-november 2011. Eftersom jag redan kortfattat beskrivit vistelsen på ön i posten om Tokyo, så tänkte jag inte tråka ut er med en massa text. Nedan följer bilderna från det senaste besöket till Amami där vi tillbringade mer tid i Naze som är den stadsdel där min bror är bosatt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tokyo

Tokyo

Detta, mitt andra besök till Tokyo, blev det något längre än det första hösten 2011. Den gången spenderade vi bara några timmar i staden då vi besökte Shibuya för att äta middag i väntan på planet hem till Europa. Då var det inte lätt att skaffa sig något uppfattning om staden och det lilla vi såg var väldigt överväldigande. Nu kan jag med gott samvete säga att sett lite av staden, just lite eftersom Tokyo är stort nog för att en ska kunna göra flera besök dit och ändå inte hinna se allt som finns att se och göra.

Jag reste till Japan i slutet på april tillsammans med min mamma för att besöka och umgås med min bror. M, som bott i Tokyo sedan december 2010, har hunnit med att bo i Tokyo och där plugga japanska och uppleva jordbävningen 2011, flytta till den subtropiska ön Amami-Ôshima, gifta sig och skaffa jobb. Under tiden allt detta hänt har hans pass hunnit närma sig sitt utgångsdatum varför han behövde bege sig till Tokyo och den svenska ambasaden för att där ansöka om ett nytt pass eftersom han fortfarande är svensk medborgare. Jag och min mamma bestämde oss därför i vintras för att göra slag i saken och åka till Tokyo och möte min bror där, eftersom det var längesen vi sett honom och så kunde han ju visa oss runt i staden lite.

Resan tog sin början den 25e april och vi kom hem igen den 8e maj. Vi hade då hunnit med några dagar i Tokyo och trots att vi egentligen inte avklarat så många typiska turistmål, så fick vi ändå en bättre överblick över några stadsdelar och en förståelse för hur sinnessjukt stor staden är. Ju mer en lär sig ju mer inser en vad en inte vet, heter det ju. Vi hann även spendera några härliga och soliga dagar på Amami-Ôshima, brorsans nya hem sen ett drygt år.

Titta gärna på galleriet nedan. Eftersom det nu var några månader sedan den här resan ägde rum så minns jag inte namnen på alla platser. Jag skulle därför vara oändligt tacksam om du, som kanske känner igen dig på någon av bilderna, vill kommentera och tipsa mig om vad platserna heter. Tack på förhand och mycket nöje!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dalby Söderskog

Dalby Söderskog

En helg i oktober tog jag med mig kameran, en kaffetermos och hembakade kanelbullar och drog iväg till Dalby Söderskog för lite fotografering i höstsolen. Dalby Söderskog ligger utanför den lilla men väldigt charmiga orten Dalby och klassad som nationalpark.

Vädret var perfekt. Soligt och förhållandevis vindstilla, vilket är lite ovanligt i Skåne. Det var dock något mörkare inne i skogen än vad jag hade föreställt mig men jag fick ändå några bilder som jag är rätt nöjd med.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Toronto

Toronto

Innan vi skiljdes åt, jag skulle vidare till Vancouver för att hälsa på mina vänner där och Tobias skulle ta flyget hem till Sverige, hade vi ett sista resmål att besöka; Toronto. Toronto ligger lära Niagara Falls, praktiskt taget på andra sidan Ontario Lake. Det tog knappt två timmar att åka buss dit med Grayhound.

Tyvärr hann jag bara spendera ett par dygn i Toronto så jag hann inte se så mycket av stan. Det får helt enkelt bli en till resa dit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Niagara Falls

Niagara Falls

Efter några dagar i Philadelphia bar det av till Niagara Falls, Ontario, Canada. Det var en ganska dryg resa med Grayhound-buss. Först en ca 2 tommars resa från Philadelphia till New York, där vi hade ett byte, och sen ytterligare ca 13 timmar (jag minns faktiskt exakt hur lång tid det tog) med stopp i bland annat den lilla men förhållandevis kända, staden Buffalo som var sista stoppet innan vi lämnade USA och åkte över gränsen till Kanada. Det kändes faktiskt lite som att komma hem.

Se gärna bilder  i galleriet nedan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Philadelphia

Philadelphia

Sen jag började jobba heltid är mitt mål att försöka göra en längre resa minst en gång om året. Sommaren 2012 bar det av till Nordamerika (igen) och till Philadelphia som första anhalt. Som resesällskap hade jag med mig Tobias som är en av mina bästa vänner. Egentligen var denna resa hans lilla projekt men eftersom jag blev så resesugen när han berättade om sina planer hängde jag helt enkelt på. Philadelphia är en av USA’s äldsta städer och har en stor betydelse i USA’s historia.

Bilderna nedanför är ett urval av alla de foton jag tog under våra dagar i Philadelphia.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Amami-Ôshima

Amami-Ôshima

Hösten 2011 var jag och min familj och hälsade på min bror som precis innan jul 2010 tog sitt pick och pack (iallafall en del av sina pinaler) och flyttade till Japan. Detta var bara ett par dagar innan jag skulle komma hem från Kanada så förstå hur snopen jag blev jag hörde att han skulle flytta precis innan jag själv kom hem från ett långt äventyr. Därför hade jag inte sett min bror på nästan två år då vi åkte till Japan.

Nedan kan du se några av de bilder som jag tog under resan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Vancouver

Vancouver

Jag tillbringade ca 8 månader under 2010 i fantastiskt fina Vancouver, BC, Kanada. Att åka till Kanada hade då varit en dröm sedan många år och trots att jag kanske inte uppnådde allt jag ville så har jag ändå gjort slag i saken och gjort något som jag länge velat. Sedan dess har jag varit återvänt för att hälsa på vänner som jag lärde känna under min vistelse där och jag kommer definitivt att åka dit igen. Kanada är ett land av stora proportioner och det finns fortfarande mycket som jag inte sett! Läs gärna mer om detta i min blogg. Kategorin där jag sparat alla inlägg heter Kanada. Nedan kan du se ett urval av bilder som jag tog under min tid i Vancouver.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur en iPhone kan försvinna och återvända på mindre än 48 timmar

Igår vid tolv-tiden på natten hade jag varit tillbaka i Sverige i exakt en vecka. Precis som jag räknade ner månader, veckor och dagar innan jag lämnade Kanada, verkar jag nu räkna efter hur länge jag varit tillbaka. Det känns som något slags tvångsbeteende som jag kanske borde sluta med men det är svårare än vad man tror att låta bli.

I vanlig ordning har jag inte heller bloggat på någon vecka, och det trots att jag har WordPress i iPhonen och allt. Jag har försökt vänja mig vid att vara tillbaka i detta kalla land, där någon precis som förra året bestämt sig för att importera vinter á la Sibirien. Det är grymt kallt! Usch! Ge mig vår!

Jag lovade för någon vecka sedan att berätta om vad som hände helgen för en och en halv vecka sedan, alltså bara några dagar innan jag klev på planet och åkte hem. Jag hade haft min iPhone i EN vecka när den så snöpligt och plötsligt och under något underliga omständigheter blev stulen en kväll på Woody’s. Vi var ett litet gäng på 6 personer som var och röjde en sista gång tillsammans innan min hemfärd. Vi turades om att hålla ett öga på våra grejer, alltså jackor och handväskor som låg i en hög på ett bord och vi gick aldrig alla därifrån samtidigt.

Precis innan stängningsdags då jag skulle gå och betala min tap i baren upptäckte jag att iPhonen, som jag noggrant stoppat i ett innerfack med dragkedja i handväskan, var borta. Jag vände så klart ut och in på väskan men luren var väck. PANIK, ÅNGEST och FÖRTVIVLAN! Jag berättade för bartendrarna vad som hänt och reaktionen var minst sagt förvånade miner och hakor i golvet. De lovade att hålla utkik och en av dem lovade till och med att personligen (!) köra hem den till mig ifall den skulle hittas men de försökte också trösta mig med att det ju trots allt bara är en telefon…vilket ju är sant…men ändå!

Ganska nere och deppig gick jag med de andra hem igen. Dagen efter, som var en söndag, var ju min avskedsmiddag på The Keg, som jag ska berätta om i ett annat inlägg och det kändes ju lite så där men jag bestämde mig för att inte låta en så trist sak som att bli bestulen få förstöra hela kvällen. Det gick faktiskt ganska bra. En av de som var med på middagen, Dave, tipsade om att jag skulle gå till Woody’s, puben där vi var på lördagskvällen, och be att få tala med managern eller ägaren. Han trodde sig nämligen veta att puben borde ha kameraövervakning och att man isåfall skulle kunna se vem som grävde i min väska och stal telefonen, vilket isåfall skulle leda till en polisanmälan.

Sagt och gjort, på måndagen eftermiddag åkte jag och Michelle, som hade en del ärenden att uträtta, tillbaka till Woody’s. Där visade det sig att personalen hittat en iPhone inne på toaletten så sent som SAMMA förmiddag. Jag fick därför förklara vad jag hade för bild som bakgrundsbild på min iPhone och förklara att det fanns bilder i telefonen som jag tagit på mig själv och de andra som var med på lördagskvällen, bland annat Michelle. Den iPhone dem hittat var MIN! Snacka om lättnad och lycka!

Eftersom jag så oväntat fick tillbaka iPhonen så behövde jag inte prata med ägaren och än mindre titta på några övervakningsband men jag är fortfarande vansinnigt nyfiken på vad som hände den där kvällen och vem som tog telefonen, för att sedan bege sig till Woody’s och lägga den på ett ställe där den snabbt skulle hittas. Det kändes nästan som att någon jag känner ville driva med mig. Jättekul…inte.

Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam över att jag fick iPhonen tillbaka. Ibland har man mer tur än vad man förtjänar tydligen, för jag skulle ju aldrig ha lämnat min handväska utom synhåll egentligen. Folk har sagt till mig att jag själv måste ha lämnat kvar telefonen på toaletten men det kan jag intyga med mitt liv att jag inte gjorde. Två veckor innan denna underliga incident tappade nämligen min kompis Kathia sin iPhone i toaletten på samma pub! Med det i färskt minnet tänkte jag aldrig ens tanken att ta med mig telefonen till toaletten. Dessutom är Woody’s en pub som har öppet varenda dag och den hade hittats redan på lördagskvällen om jag själv hade glömt kvar den.

Andra bloggar om: , ,

Hemma i Sverige igen!

Som de flesta säkert vet är jag tillbaka i Sverige igen sedan igår kväll. Resan var seg men flöt på bra med tanke på vilket kaos det varit på flera håll i Europa den senaste veckan. Jag är oerhört tacksam för att jag faktiskt kom hem överhuvudtaget och inte behöver spendera julen på Schiphol. Och för att inte tala om bagaget, som även det kom fram i rätt tid och till rätt ställe. Tack för det, tomten!

Jag har ännu inte hunnit blogga och berätta om den sista veckan i Vancouver, men det kommer. Det hann hända en hel del på några få dagar och jag hann gå igenom både lycka, tacksamhet, sorg, förvirring och en hel del ångest, och inte bara på grund av att jag för några dagar sedan blev bestulen (!) på min iPhone. Ni som följer mig på Facebook vet att jag senare fick tillbaka den (! igen) men under de två dagar som den var borta kändes det ju väldigt snöpligt och tråkigt. Jag ska som sagt försöka berätta mer om det inom kort.

Just nu känns allt väldigt underligt i största allmänhet. Det känns roligt, skönt, märkligt och konstigt att vara hemma hos mamma och pappa igen. Samtidigt känns det som att jag lämnat kvar en stor del av mig själv i Vancouver hos alla vänner jag har fått där. När jag nu skriver om det känner jag hur tårar av saknad börjar tränga fram men det är ju tyvärr så det är. Har lovat alla att komma tillbaka så snart jag kan och jag vet ju att saknaden kommer att avta lite med tiden. Men just nu är det lite tungt.

Nu ska jag gå en trappa ner och försöka hitta något att äta. Min bror P och hans fästmö M kommer snart förbi och vi ska hjälpas åt att röja upp här hemma eftersom mina föräldrar precis byggt om köket och hela huset ser ut som en byggarbetsplats. Min äldsta bror M flyttade ju till Japan i fredags så honom hann jag inte träffa, vilket är ännu en sak som känns väldigt underlig.

Andra bloggar om: , , , ,

Pin It on Pinterest

Share This