Nya frissan dårå

Var som sagt och klippte mig i torsdags och det blev ganska kort efter att jag sparat ut håret sedan jag kom till Kanada då det var relativt nyklippt. Men jag är i alla fall supernöjd och känner mig lite fin igen. Här kommer en bild på mig i min nya frisyr. Om ni tycker att bakgrunden ser ut som den kanadensiska flaggan så är det helt rätt. Köpte en jääättestor flagga i somras som jag använde som bakgrund för fotot. 🙂

I fredags kväll fick jag en väldigt fin present av Gilles, en mina närmaste vänner här, som avskedsgåva. Det var en jättefin hatt men jag har inte lyckats få till en bra bild på mig själv i den ännu så det får bli en hattbilduppdatering senare helt enkelt. 🙂

Andra bloggar om: Frisyrer, Hattar

Halloween – Canadian style

Så har man firat Halloween, the Canadian way! Fast nu var det ju i och för sig nästan en vecka sedan. På lördagen blev vi, jag och Michelle, Line och Graham + några av deras bekanta, upplockade av en buss/truck/limo ute på vändplatsen precis utanför våra respektive hus. Vi var då utklädda och klara. Jag som ängel, Michelle som påfågel, Line och Graham som 70-talister/discofreaks och Lines vänner Charlie och Mimi som fet amerikansk turist respektive något som påminde om Lady Gaga. Vi åkte sedan in till stan där vi plockade upp en rad folk, minst lika tokigt utklädda som vi själva och laddade till max för en helkväll på Grand Villa Casino i Burnaby, dit vi till slut anlände efter drygt en timmes runt-cruisande downtown.

Casinos är ju inte precis min typ av ställe så det var svårt att få tiden att gå då bandet hade paus. Men i övrigt var det en väldigt trevlig kväll med middag i casinots restaurant och live-band i form av Hey Stewey som vi redan sett spela ett antal gånger men aldrig tidigare utklädda till bandmedlemmar i bland annat Kiss och Guns ‘N Roses. 🙂

När vi sedan skulle hem uppstod ett litet problem. Limon som skulle hämta oss och köra oss hem dök inte upp på utsatt tid så Line, som planerat hela kvällen, fick sätta sig och ringa runt som en dåre för att försöka få tag på limo-företaget och den förare som skulle hämta oss. Under tiden satt vi andra i hotelllobbyn och försökte få tiden att gå men det hann bli ganska segt. Till slut löste sig allting och en kille kom i en splitter ny limo och hämtade upp oss efter många om och men. Den var betydligt mindre och trängre än den vi åkt med till casinot tidigare samma kväll så det blev lite trångt trots att vi var knappt hälften till antalet än innan. Hem kom vi i alla fall och det var ju huvudsaken för några taxibilar gick det inte att få tag på den kvällen.

Dagen efter var 31:e oktober då själva Halloween-högtiden ägde rum och jag gick en stund tillsammans med Michelle, hennes mamma och båda döttrar och deras pappa, Michelles vän Katrin och hennes tre barn, runt i trailerparken och tittade på medan ungarna körde trick or treat-rundan och samlade på sig så mycket godis som de kunde bära.

Nu är äntligen Halloween över för den här gången och ja, jag ganska tacksam för det faktiskt även om det varit kul att fira Halloween på äkta nordamerianskt vis som omväxling. Men snart är väl Halloween minst lika stort i Sverige som här… Huuuh 🙂

Här kommer ett gäng bilder från helgen:

Andra bloggar om: Grand Villa Casino, Halloween, Hey Stewey, Trick or treat

Apple Hiring Seminar

I lördags var det då dags för det Hiring Seminar för Apple Store som jag blev inbjuden till i veckan. Jag var inte så värst nervös innan lördagen kom men det hann jag bli innan jag åkte hemifrån. Jag var sjukt rädd för att komma försent, eftersom det stod klart och tydligt i mailet att man inte skulle bli insläppt ifall man var det allra minst sen, så jag anlände till Granville Skytrain Stn redan vid halv fyra fastän seminariet inte började förrän vid fem.

Jag tog en snabb fika på Café Artigiano för att förse kropp och knopp med lite välbehövligt koffein. Inne på fiket träffade jag till min stora förtjusning ett jättegulligt och trevligt norskt par från Oslo och snackade lite med dem. De bodde i Vancouver för att studera men skulle åka hem efter nyår.

Efter fikabesöket begav jag mig ut i regnet för att leta reda på den adress där eventet skulle hållas för att inte behöva rusa runt och leta efter det i sista stund. Jag hittade det ganska snabbt så jag knatade tillbaka till Pacific Center och strövade runt en stund innan det var dags att gå tillbaka och anmäla sig en kvart innan seminariet började.

I hallen utanför rum 420 hade redan ett gäng glada och entusiastiska unga människor börjat samlas. Jag blir alltid så grymt närvös när jag kommer till en intervju och träffar andra som sökt samma jobb. Jag känner mig alltid så liten och menlös och börjar undra vad JAG gör där när det finns så många fantastiska människor som säkert är bättre än jag. Men jag försökte hålla huvudet kallt och pratade lite med en kille som hette Alvin en stund innan vi alla blev inkallade till ett konferensrum.

Rummet kändes lite grann som ett av Apples alla event där de presenterar sina nya produkter för media och folk i branschen. På en projektor visades Apples senaste reklamfilmer och den första frågan vi fick när vi alla slagit oss ner var vad vi tyckte om reklamfilmerna. Väldigt typiskt Apple men företaget vet ju så klart att de som söker jobb hos dem också är trogna kunder och användare av Apple-produkter.

Vi fick börja med att dela in oss i grupper om två och ställa tre huvudsakliga frågor till varandra som vi sedan skulle presentera för de övriga. Jag hade hamnat bredvid Alvin, killen som jag stått och pratat med innan, som nog kom från Korea och sökte jobb på Apple Store eftersom han gillade företagets marknadsföringsstrategier men var inte på något sätt någon expert på alla Apples produkter, vilket jag så klart inte heller är.

Seminariet gick vidare med att titta på ett par kortfilmer om Apple Store och väldigt finslipade kommentarer från Apple-anställda runt om i världen (England, USA, Kanada, Japan, Kina bl a). När seminariet började lida mot sitt slut blev vi återigen indelade i grupper, denna gång något större och där vi skulle föreslå en lösning på ett behov hos en fiktiv kund. Det var lite svårt att få en syl i vädret i min grupp, folk var väldigt pratglada och entusiastiska men jag försökte hänga med så gott det gick. Efter femton minuter skulle vi vara klara och redo att visa upp vårat resultat.

Efter alla presenationer, påhejade av Apple-Jared som var den av de närvarande från Apple och som höll i själva seminariet, fick vi möjlighet att ställa frågor till en av de andra anställda. Jag frågade lite om Apples påstående på sin hemsida, att man är ett “Equal Opportunities Company” och om det bara gällde mellan könen eller om det även gällde invandring (och därmed underförstått tillfälliga arbetstillstånd och/eller icke-kanadensiskt medborgarskap), funktionshinder och andra egenskaper som skiljer sig mellan människor, samt vad för erfarenheter de själva hade av detta. Svaret blev att självklart gäller begreppet även invandring och funktionshinder och att Apple inte skiljer på folk och folk så länge man kan utföra sitt jobb. Tjejen som svarade på frågorna sa dessutom att hon själv jobbat med personer med funktionsnedsättning men gick inte in på detaljer.

Seminariet avslutades med att vi alla fick fylla i ett formulär med frågor om Apples produkter. Representanterna från Apple var noga med att påpeka att det absolut inte var något slags prov (Right!) utan bara syftade till att se till att rätt person hamnade på rätt plats i företaget. Jag skrev så att pennan glödde och de tio minuter man hade på sig gick rysligt fort. På skytrainet hem insåg jag till min stora försskräckelse att jag både glömt ange namn och eventuell önskad frånvaro under 2010. Som tur var blev vi instruerade att ställa våra respektive namnskyltar ovanpå formuläret när vi klara…men ändå! *panik*

Seminariet var väldigt roligt att vara med på och trots att jag var sjukt nervös hela seminariet igenom så gjorde jag bra ifrån mig varje gång jag räckte upp näven för att svara på att fråga. Jag stakade mig inte och eller kom av mig vilket jag alltid gör när jag måste prata engelska när jag är nervös. Jag tror också att det var en väldigt nyttig erfarenhet att delta, eftersom hela eventet egentligen bara var en stor gruppintervju. Sammanlagt var ca 5-6 personer från Vancouvers tre Apple Stores närvarande och jag kan satsa mitt liv på att var och en av dessa hade en specifik uppgift i att betrakta och analysera de sökande.

De lovade att meddela inom 72 timmar om man blivit utvald till vidare intervjuer. Jag fick mailet i förmiddags och jag hade väntat mig att jag bara skulle få ett mail om jag inte gått vidare. Precis så var det. De som blev kallade till intervju blev troligen uppringda.

Jag försöker att inte deppa över det men visst hade det varit ett livs chans att få jobba för Apple.

Andra bloggar om: Apple, Apple Store, Hiring Seminar

En eftermiddg på hojen

Oj, vilken underbar dag jag haft! Det har varit varmt och soligt och perfekt väder för att uppfylla ytterligare en dröm – nämligen att få åka Harley Davidson-hoj! Två gånger tidigare i livet har jag åkt motorcykel, den ena var någon typ av sporthoj och den andra var en glidarhoj av något japansk märke. Men det är något speciellt med Harley Davidson-motorcyklar ändå. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men säkert hela grejen, det är så rock’n roll det kan bli. Och eftersom jag själv inte får ta körkort blir önskan och fascinationen knappast mindre av att man helt enkelt inte får köra själv.

Så när grannen Line (uttalas Lynn) ringde imorse och undrade ifall jag ville åka med på en tur med henne och hennes polare Jean-Pierre så var blev ju svaret så klart JAAA! (Få nu inte en hjärtattack, lilla mamma!) 🙂 Allt gick bra och det var så himla häftigt! Tidigare när jag åkt motorcykel har jag tyckt att det varit sjuk obekvämt, även om det så klart varit roligt. Men att sitta i samma obekväma ställning i typ en halvtimme har varit hemskt för min redan ganska stela rygg. Att sitta på en Harley Davidson-motorcykel går inte ens att jämföra. Det är ungefär lika bekvämt som att sitta i fotölj, men betydligt intressantare.

Jean-Pierre som jag åkte med körde dessutom riktigt bra. Inget onödigt gasande, inget stilande, inget risktagande. Det var bara att sätta sig och njuta av åkturen! SÅ COOL!

Här kommer några bilder från dagen. Vi tog en liten tur till Allouette Lake en bit utanför Maple Ridge.

Tyvärr tappade jag mitt motljusskydd till kameran någonstans på hemvägen från Maple Ridge. Surt men så kan det gå. Skulle inte haft det på kameran alls egentligen eftersom det sitter fast så bra, så att det lossnade var egentligen bara en fråga om när snarare än om.

Andra bloggar om: Allouette Lake, Harley Davidson, Maple Ridge, motorcyklar

Blandade bilder

Slutligen kommer här ett inlägg med lite blandade bilder som jag tagit den senaste månaden. Vissa av er kanske har märkt att jag gillar att fota mycket naturmotiv och inte lika mycket människor så det är nog så det är. 🙂

Andra bloggar om: Katter, Keats Island, Regnbågar