Bye bye, Rogers…

Har precis kommit hem från downtown där jag var till Caffe Artigiano inne i London Drugs på West Broadway St för att söka jobb. Vet inte vad jag ska förvänta mig efter det besöket eftersom jag uppbarligen inte kommer att bli kontaktad av Caffe Artigiano på Hornby St och managern Greg svarat jakande på min fråga om de hade haft många sökande.

Fick precis ett mail från Rogers där jag sökte jobb förra veckan. Mailet var så klart ett standardliserat autogenererat mail som gick ut på att jag och mitt CV inte gått vidare i anställningsprocessen och att min erfarenhet inte räckte. Tack för det… Jag håller så klart inte med med tanke på all kundservice och utbildning jag utfört i relativt speciella situationer de senaste åren.

Jobbet på Rogers var desssutom det jobb där jag kunnat använda min granne Lines (Lynn’s) namn som referens. Det gjorde tydligen ingen som helst skillnad.

Om jag inte duger för kundtjänst hos Rogers…eller att göra kaffe på Caffe Artigiano…vad sjutton duger jag till då? Skitdag… 🙁

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Rogers

Första riktiga intervjun

I fredags var jag ju in till downtown igen för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano, denna gång på Hornby Street. I lördags trodde jag knappt mina öron när telefonen ringde. Det var en tjej som heter Cheryl (eller kanske Sheryl?) som tydligen var någon slags personalansvarig på det kafé där jag sökt jobb. Hon ville att jag skulle komma in på intervju på söndagen, alltså igår. Jag blev ju så klart glad för att de ringde men jag förklarade att jag var tvungen att tacka nej på grund av skytrainen. Hon sa att det var ok och att jag troligen kunde få ett senare pass och vi bestämde att jag skulle vara där vid halv elva på söndag förmiddag.

Igår gick jag upp i god tid, kollade bussar och allt på Translinks hemsida och gick till bussen. Tror ni bussen dök upp? Nej, det gjorde den inte så jag fick gå till Braid Station för att sedan ta skytrain:et därifrån. Detta gjorde att jag blev tio minuter sen till intervjuan. Kul…och pinsamt. Jag ringde i alla fall när jag var på tåget och sa att jag skulle bli sen men ändå. Det är inge bra att försent till en intervju. Dåligt intryck<tm>!

Intervjun gick i alla fall ok. Den första frågan jag fick var passande: hur ofta kommer du försent till jobbet? Snacka om att känna sig träffad. Jag sa inte hela sanningen, d v s att jag är urusel på att passa tider men jag förklarade vad som gällt på mina tidigare jobb samt att jag inte har några problem med att passa tider så länge bussar och skytrains också gör det samt att jag försöker ringa om jag är sen.

Jag fick också en del kluriga frågor om hur jag hanterar stress, hur jag hanterar stressfulla situationer kombinerade med att sälja en bra produkt, som det bästa kaffet i stan och hur jag definierar initiativförmåga. Jag inser att jag borde ha kunnat vänta mig dessa frågor och kanske borde ha kunnat fundera ut bra svar innan jag kom dit, men jag svarade så gott jag kunde och så här i efterhand tror jag inte att jag kunnat svara så mycket bättre även om jag funderat ut bra svar i förväg.

Idag är det ju måndag och jag har inte hört någonting från Cheryl (eller Sheryl) så jag antar att jag inte blev en av de personer de ville anställa. Nåja, bara att fortsätta söka fler jobb. Michelle, som också söker jobb, fick också en intervju den här veckan så vi hoppas ju så klart att det ska lösa sig för oss båda snart 🙂 Det allra coolaste för mig vore ifall Apple ringer och vill anställa mig. Har sökt ytterligare fyra jobb på Apple Store.

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Intervju, Skytrains

Vancouver Island

Nu fick jag ett ryck igen och tänkte blogga lite om resan vi gjorde till Vancouver Island de sista dagarna som T var här. Vi bestämde oss ganska snabbt på måndagen för två veckor sedan att vi skulle åka dit från tisdag till torsdag och började planera var till ön vi skulle åka och vilken whale watch vi ville åka på. Det finns många företag på Vancouver Island som sysslar med whale watching och är man turist som aldrig varit där så är det svårt att veta vilken av dem som är värd pengarna eller vad chanserna är för att få se några valar. Efter lite runtringning och rekande kom vi till slut fram till att en liten trip till Victoria, som är huvudstaden i British Columbia och där delstatens parlament även finns beläget, och en tur med Eagle Wing Whale Watching Tours nog skulle bli bra. De hade fått väldigt bra betyg på sin webbplats så det kändes som ett sunt val.

Michelle ringde också sin vän Will som bor i Parksville en bit från Nanaimo och som sa att vi kunde få sova i hans trailer (!), vilket ju låter lite primitivt men väldigt gratis och generöst. Sagt och gjort, tidigt på tisdagsmorgonen begav vi oss med packning och rejält med matsäck till färjan vid Tsawwassen (försök uttala det utan att bita tungan av dig ;)) Ferry Terminal och åkte till Swartz Bay på Vancouver Island och därfirån var det inte särskilt långt till Victoria.

Whale watchingen var väldigt härlig och vi fick se späckhuggare, i ett par timmar i sträck faktiskt. Men tyvärr på ganska långt avstånd och de ville inte hoppa för oss heller men det var ändå fantastiskt att få se dem. Vi åkte i en snabb och bekväm båt, tror det var den här. På vägen ut till San Juan Island, där flera av späckhuggarna ofta håller till, stannade vi några tillfällen för att titta på sälar, örnar och en grå val. San Juan Island ligger för övrigt på amerikansk mark så under resans gång hann vi även korsa gränsen till USA 🙂 Men jag vette sjutton om jag tycker att det räknas att ha varit på amerikanskt vatten i bara ett par timmar, som att byta plan på en amerikansk flygplats ungefär. 🙂

På kvällen efter whale watchingen körde vi vidare norrut upp till Nanaimo för att leta reda på den stugby utanför Parksville som Will höll på att bygga upp och där han även hade sin trailer ståendes. Man var ju rätt mör i både kropp och knopp när man kom fram och äntligen fick gå och lägga sig efter ett antal timmar i bil, färja, båt och bil igen och trots vissa obekvämligheter som det innebär att sova i en trailer så var det nog ingen av oss som tänkte så mycket på det.

Här kommer lite bilder från Victoria och whale watchingen. Bilderna på valarna har blivit något beskurna eftersom vi såg dem från så långt håll. Det WordPress-tema som jag använder beskär dessutom bilderna en gång till så klicka gärna på dem för att se dem i störra storlek. Skärpan är inte heller perfekt eftersom bilderna togs med telezoom-objektiv från en gungande båt.

Andra bloggar om: Eagle Wing Whale Watching, Killer whales, Nanaimo, Parksville, Späckhuggare, Victoria

Allt man gör för att få ett jobb…

Finns det något mer otacksamt än att söka jobb? Knappast troligt… Jag vet inte hur många jobb jag sökt den här veckan, har liksom inte räknat. Har även hunnit med att ha ett par dagar av håglöshet och hopplöshet, en period som jag tror de flesta som söker eller någonsin sökt jobb känner igen. När man börjar med jobbsökandet har man alltid så mycket energi och idéer om var man skulle vilja jobba och det finns liksom inga hinder eller tvivel inom en. Men allt eftersom tiden går och inget händer tappar man mer och mer av den där energin. Just så har jag känt i ett par dagar nu men jag har ändå fortsatt med jobbsökandet, men det känns som att engagemanget blivit mindre för varje jobbansökan. Det är dags att rycka upp sig!

Idag var jag downtown en sväng för att för tredje gången söka jobb på Caffe Artigiano där jag sökt jobb ett par gånger tidigare. Denna gång var det deras café på Hornby St som behövde nyanställa och de höll inte on-the-spot-intervjuer men ville gärna att folk skulle komma dit och söka personligen, vilket man ju så klart gör om det efterfrågas.

Jag möttes som vanligt av väldigt trevlig och mysig personal och blev intervjuad på stående fot. Tjejen som intervjuade mig var jättetrevlig och var väldigt nöjd med min motivering till varför jag sökte jobb hos dem. Tyvärr gick det upp för mig ganska snabbt att de hade glömt att nämna viss nödvändig information i sin annons på Craigs List…exempelvis den lilla detaljen att jobbet börjar kl. 5…på MORGONEN. Toppen… De frågade om det skulle innebära några problem för mig och svarade ärligt att jag inte visste eftersom jag inte hade någon aning om ifall det går några skytrains så tidigt på morgonen.

När jag sedan kom hem och kollade upp det så var det precis som jag misstänkte; det går inte några skytrains tillräckligt tidigt på morgonen för att jag ska hinna in till stan innan fem.

Sen var det ju det här med mitt tillfälliga arbetstillstånd igen… Detta café liksom cafét på West Broadway sökte någon som kan stanna i några år och då är det inte bra att komma och säga att man bara har ett tillfälligt arbetstillstånd.

Om de mot förmodan hör av sig kommer att jag nog att vara tvungen att tacka nej, vilket suger. Hade jag vetat att jobbet börjar 5 på morgonen hade jag antagligen inte sökt det alls…dels på grund av bristerna med skytrain-trafiken men vad får man för tillvaro om man måste gå upp klockan tre på morgonen för att hinna till jobbet som börjar fem?

Förutom detta jobb har jag denna vecka även sökt diverse web designer-jobb, Rogers Customer Service, Michaels Arts & Crafts Store och Chapters (bokhandel). De två senaste hade båda ganska omfattande ansökningsprocedurer med online-intervjuer medelst frågeformulär. Ansökan till Michaels ägnade jag säkert mer än en timme åt då deras online-intervju innehöll inte mindre än 12 sidor med frågor och ett IQ-test(!).

En sak är i alla fall bra och det är att min granne Line (Lynn) har erbjudit mig att använda henne som referens om jag ansöker till Rogers Costumer Service vilket jag nu har gjort. Hon har jobbat där i nästan tio år så kanske kan det resultera i något bra. Det jobbet finns i så fall i Burnaby vilket inte heller är så långt att åka med skytrain:et.

Andra bloggar om: Caffe Artigiano, Chapters, Michaels Arts & Crafts Store, Rogers, Skytrain, Söka jobb

Mer bilder från Vancouver

Hoppsan, har nu inte bloggat på över en vecka…igen 😉 T har nu åkt hem men vi hade väldigt skojigt den korta tid han var här och vi hann med relativt mycket ändå. Tio dagar är verkligen ingen lång tid när man reser så långt.

I förr-förra veckan gjorde vi ett par rejäla utflykter downtown och promenerade längs vattnet från Waterfront Stn och norrut mot Stanley Park på fredagen och från Science Park och norrut mot Stanley Park på andra sidan downtown på söndagen. Dock hann T tyvärr aldrig se själva Stanley Park och så klart en massa andra saker också men när han åkte hem i fredags var väldigt sugen på att komma tillbaka. Man hinner ju inte med så mycket på bara tio dagar.

Här kommer ett gäng bilder från downtown:

Andra bloggar om: Gastown, Granville Island, Vancouver Downtown